Min allra bästa vän sedan mer än 30 år har i dag dött.
De finns hur mycket som helst som gör ont ,ont ,ont när jag tänker på henne och allt som vi har upplevt tillsammans.
De gör också ont när jag tänker på alla andra som har varit och som är henne nära de som också känner en stor sorg och saknad.
Hennes man som har en stor pågående kamp för sin hälsa och som nu får kämpa ensam.Kärleken mellan de båda var,är ovanligt stark jag har upplevt de så länge som jag har känt dom,sett och känt de om och om igen.
Deras 2 vuxna barn har nu mist sin mamma alldels för tidigt för en mammas barn är alltid hennes barn hur gamla dom än blir.
De är alldeles för många människor som kommer att sakna henne alldeles för mycket.Hon var,är mer älskad än vad människor brukar vara för hon hade alltid ett hjärta fyllt av omtanke för andra.
Hon spred en värme till alla som hon kände,känner.
Hur kan vi fylla tomrummet efter henne jag tror de är omöjligt.
Livet blir aldrig de samma igen.
Var rädda om varandra var dag kan vara den sista som ni ser varandra och kan njuta av livet tillsammans.
.
kram

.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.gif)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)