Scrappandet gör livet bättre och för en liten stund ibland så kan jag glömma allt sorgligt som har hänt.

Allt skapande påminner mig annars om min bästa vän som efter en operation ej tillfrisknade utan mådde sämre och sämre och efter 2 dygn så somnade hon in.

Hon och jag har varit vänner i 32 år och tillbringat tusentals timmar tillsammans då vi har skapat tillsammans på många olika sätt.

Vi fann en stor glädje i att skapa och prata med varandra.Fortfarande så pratar jag med henne men nu sker de mest i mina tankar.När jag drömmer så finns hon också där de har hänt flera gånger redan.

Jag träffade Sofia i dag.Jag hämtade Sofia och sedan gick vi till min mamma.Vi busade,målade,ritade,räknade kramades och pussades.De är tur att vi har en liten glädjekälla som Sofia att trösta oss med hon gör livet mycket bättre så jag säger tack och lov att hon finns.

Jag har tagit tillvara hennes första teckning från i dag och den tänker jag spara åt henne så får hon den när hon har blivit vuxen.

Teckningen har ett hål men vad gör väl de!Här ser ni den lilla tecknerskan.

Jag blev förvånad över att hon håller kritor och pennor på samma sätt som vuxna brukar göra de är väl inte så vanligt när man är 2,5 år gammal?

Jag önskar er en fortsatt fin vecka.

Kram från Lillian