Du ser på teven. Extreme videos är vad som visas och det är ett riktigt bra program. Showen går ut på att visa människor i olika situationer som gör illa sig. Tragedier höjer pulsen, får det att kännas som att det är på riktigt. Det är häftigt att se hur basketspelaren missar dunkningen, ramlar och landar med pannan först i golvet. Du ryser till. ”Hahaha, vilken jäkla smäll!” säger du till din kompis som sitter bredvid. ”Det här, det är bra TV det”. Ibland, när ingen ser brukar du surfa efter videos på människor som krockar eller bli påkörda i trafiken. Det absolut häftigaste är videon på mannen som blir överkörd på formel-1 banan. Det blir knappt någonting kvar, mannen slungas säkert 30 meter och går av på hälften. Det är konstigt att det är så litet blod egentligen. Inte alls som i filmerna. Men det är bra, får då vet man ju att det inte är fejk, då är det eggande på ett helt annat sätt. Det är verkligen intressant att se hur det går till när sånt här händer, för i verkligheten, i realtid har du aldrig sett något liknande. Du funderar en stund på hur det skulle vara. Rätt coolt egentligen om det hände, men ganska äckligt. Du tänker att det vore häftigt att ha bilder på det, att få vara den som lägger ut det på youtube.
Scare tactics är också ett favoritprogram. Det är skitcoolt att se folk bli vettskrämda, så ballt att de går på allt. Ibland, i de klippen som är verkligt bra gjorda blir offren så skrämda att det gråter.
Du har aldrig funderat över hur världen skulle vara om alla var som du.
Jag förstår verkligen inte vad som gör dig så blodtörstig att du måste uppleva hur andra lider för att roa dig själv. Du har ingen som helst aning om hur det är att vara mittpunkten av händelserna du uppskattar så mycket. Du är verkligen den person som skulle se på hur den påkörda mannen i New York tar sina sista rosslande andetag liggandes på marken innan han dör utan att ens fundera på att hjälpa honom. Du tänker nu, när du läser det här att ”det skulle jag inte alls göra”. Men när det händer är känslan overklig. Nyfikenheten tar över i stället. Kanske tar du ett kort med mobilen, eller ringer en kompis för att berätta vad du varit med om. Medkänsla är främmande för dig. Du tror att du är en hyvens person, men det är bara för att du inte förstår hur det är att känna för någon annan. Du lär aldrig få veta heller.
Det är människor som du som hugger armar av mödrar i Afrika med machete. Det är människor som du som blir soldater för att det verkar ”häftigt”. Det är människor som du som övertygar mig om att det inte finns något hopp för den här världen.
Jag vill lära dig.
Jag vill visa dig vad lidande är. Jag vill sätta dig i centrum och visa dig vad det är du njuter av. Vad det är som är din fredagsunderhållning. Jag vill se dig gråta av skräck, jag vill höra dig skrika av smärta. Och framförallt så vill jag visa dig hur jag når en miljon sidvisningar på nätet. Hur jag säljer videon och tjänar pengar på den. För då kanske du förstår.
Kanske.
