Nästan varje gång jag ser en reklamsnutt på TV som vill att man skänker pengar till barn eller flyktingar i utvecklingsländer så vill min mage vända sig ut och in. (Bilden snodd från sos-barnbyar.se)
Alltid är det samma sak, en söt liten flicka
omgiven av totalt och fullständigt elände, och budskapet är att JAG ska hjälpa henne ur detta elände. I skolan har jag fått lära mig att skydda mig mot reklambudskap, man har sagt att reklam försöker använda sig av känslomässiga budskap hellre än rationella, och inga, jag lovar verkligen INGA använder sig av dessa knep på ett mer självrättfärdigt och hämningslöst sätt än hjälporganisationer. Den söta lilla flickan lider verkligen, och alla som inte är spykopater skall känna sig illa till mods över hennes lidande. Målet med reklamen är att skapa en kontrast till den svenska vardagen, vi ska känna att den lilla flickan skulle kunna vara född i Sverige, hade det varit grannungen så hade vi känt oss skyldiga att ta hand om henne. Vi ska få dåligt samvete över hur bra vi har det, och inga medel är låga nog för att lyckas med detta. Verkligen perfekt till morgonkaffet. Nu vill jag inte låta påskina att jag är något slags okänsligt monster, men när man utsätts för ett sånt här övergrepp på sina känslor så tycker jag man bör man fråga sig ett par enkla frågor:
1. Varför lider flickan? – Hon är fattig, givetvis, och hennes föräldrar är fattiga eller döda. Eller inte nödvändigtvis flickan i reklamen, henne har någon säkert redan tagit hand om. Men det bryr sig ju inte SOS barnbyar i. Får reklamen oss att må dåligt så har de ju lyckats. Men jag vill gärna att du gräver litet djupare än så här, vad är egentligen anledningen till att det finns en hel drös fattiga barn i ett land? Varför finns det utvecklingsländer över huvud taget? Här är en populär förklaring bland världens ekonomer: Västvärlden handlar inte med utvecklingsländerna, och låter de inte delta i den globala handelsmarknaden. Detta betyder i korthet att OECD-ländernas regeringar har satt upp höga tullar för att blockera utvecklingsländerna från att sälja sina produkter på OECD-ländernas marknader. Det är enkelt att visa att det bästa sättet att höja ett lands levnadsstandard är att integrera det med andra länder med hög levnadsstandard. Ju mer två länder handlar med varandra desto mer lika varandra blir de. Vilka handlar med Afrika? – Just det. Ingen. Vad beror då detta på? -OECD-ländernas regeringar givetvis. Alla är så otroligt måna om att skydda sin ”inre marknad” att de inte bryr sig det minsta lilla om vilken effekt detta får i omvärlden. För att lätta sina samveten så skickar OECD-länderna dock litet bistånd. Otroligt ironiskt egentligen, som att några miljoner i bistånd skulle kunna kompensera för en utebliven industrialisering och en verklig chans till förhöjd levnadsstandard. OECD-ländernas invånare är också nöjda med den här lösningen, eller så vet de bara inte bättre. Det är okej att skicka några hundralappar till afrikanska barn, men några afrikanska tandläkare vill vi jävlar inte ha på hemmaplan! Dubbelmoralen vet inga gränser.
2. Om jag skänker pengar, vad händer då med pengarna? – Nu ska jag inte påpeka att SOS barnbyar är en omoralisk organisation, men jag skulle bli ytterst förvånad om mer än hälften av pengarna som skänks till ideella organisationer når några behövande. Skulle någon få för sig att försöka hjälpa barn i Nordkorea så skulle jag bli ännu mer förvånad om någon mat eller några pengar nådde fram över huvud taget. Och vad händer när flickan går från att vara flicka till ”ung kvinna”? Slutar biståndet? – Antagligen, för en universitetsplats är knappast gratis, och för de pengarna kan man ju rädda fler barn i stället. Sen är det ju inte ens säkert att flickan ens vill eller kan studera vidare efter grundskolan. Det få människor förstår är att om man ska rädda ett barn till livet, så måste man också se till att det blir ett drägligt liv de blir räddade till. Jag skulle otroligt gärna vilja se statistik på hur många av de så kallade ”räddade” barnen som går vidare till ett kriminellt liv, eller ett liv som prostituerad. Någon sån statistik lär jag dock aldrig få läsa, för den göms väl. Att rädda ett liv är bara beundransvärt om personen man räddar gör någonting bra av det. Världen behöver inte fler människor, vad världen behöver är en större andel ansvarstagande och medvetna människor.
3. Varför är det inte ett fult barn? Fula barn väcker inte samma sympatikänslor, och därför ser vi dem inte i reklamen. Reklamen är speciellt designad för att få dig att känna skuldkänslor, och det är tydligen ingenting som fula barn framkallar lika effektivt. Se det för vad det är: Ren och skär manipulation.
4. Vad finns det för andra alternativ? – Rösta! Ta 15 minuter och ta reda på om det finns någon politiker eller politiskt parti som är emot protektionism, och säg till dina vänner att göra samma sak. Fattiga länder hjälps inte av bistånd, de hjälps av avskaffade handelstullar och fri rörlighet. De hjälps av att ges möjligheten att lösa sina problem själva. När västvärldens människor börjar förstå att det är deras regeringar som orsakar fattigdomen så kanske det kan ske en verklig, bestående ändring. Tills dess vore jag bara tacksam om jag slapp skuldkänslor till frukost.
