Någonting som är otroligt vanligt för de bloggar jag läser här är att skriva om sina dåliga relationer till folk av det motsatta könet. Nu är det främst tjejjer (eller kvinnor om du så vill) som skriver om de ”bad boys” de har i sina liv. Jag är minst sagt less på att läsa om dessa killar som beter sig som svin, och som egentligen inte förtjänar någon kärlek, men som lik förbannat blir de personer som de allra flesta blogginlägg handlar om. Det här är både oroväckande och någonting som sätter fingret direkt på denna tids pulsåder.

Jag ska förklara mig: Många är nog de killar som blivit lurade av feminismvågen, som hade föreställt sig ett jämlikt samhälle där det egentligen inte är någon större skillnad på könen. Där folk är mer civiliserade och tar mer rationella beslut. Jag är en av dom. Vi har trott att vi har gått emot en mer civiliserad värld, och detta må vara sant i stora delar av samhället, men på relationsfronten är vi fortfarande kvar på stenåldersstadiet. När kvinnor trots alla fina sociala och tekninska framsteg som gjorts fortfarande väljer grottmän att para sig med så blir jag inte så litet nedstämd. Den nya trenden bland män, som kommer med ”The Game” och alla dess efterapningar slår fast detta. Kvinnor vill fortfarande inte ha ”snälla” killar, oavsett vad de nu själva må säga, och gör precis lika civiliserade val som de gjorde för 40 år sedan (vilket vill säga inte särskilt civilicerade alls). Det är vanligt att det blir en jäkla massa gnäll över varför killarna de gillar beter sig som svin, men det är egentligen inte alls konstigt, för det är en naturlig påföljd av valet av partner. Klart som fucking korvspad att dessa ”bad boys” beter sig som svin, för det är ju därför kvinnor vill ha dem! Med tiden har nu också ”vanliga” killar fattat att det som gäller är inte att visa respekt, utan det är att visa dominans. Tänk Tom Cruise i Top Gun, eller James Bond.

Här har ni idealet,

fortfarande. Alfahannen himself som gör alla kvinnor ”moist and wanting”. Han är fortfarande vår tids mansideal – den arroganta grisen som får ligga med alla heta brudar, och feminism och jämlikhet har inte rubbat denna uråldriga förebild det allra minsta.

Allt detta är grova generaliseringar, jag vet, men kontentan är ändå densamma. Om svin aldrig fick ligga så skulle de dö ut fortare än kvickt, och det är kvinnors val som skapar dessa män.

Med detta vill jag egentligen inte säga att kvinnorna får skylla sig själva, för attraktion är ju som bekant inte ett val. Man bestämmer inte vem man blir attraherad av, och oavsett vad man hävdar att man föredrar så kan det ändå sluta med att man sitter där och dregglar efter någon som inte alls passar mallen. Vad jag egentligen vill säga är detta: Sluta gnäll, och gör nåt åt saken i stället. För detta ligger inte på männens bord. Jag kan dyrt och heligt lova att män kommer att fortsätta att göra vad fan som helst för att få ligga med brudar, och den som alla vill vara är den som lyckas bäst med detta.

Sluta mata grisarna så dör de till slut.

Little angel go away

come again some other day

The devil has my ear today

I’ll never hear a word you say

Religion ja. Det här är ett ämne jag under en längre tid har planerat att behandla, men alltid så har det dykt upp roligare saker – som till exempel att såga nån. Men nu är det nog dags. Religion har ett alldeles särskilt rum i mitt hjärta – närmare bestämt toaletten – och varför det förhåller sig så hade jag nu tänkt kika närmare på. Innnan någon vrålar ”plagiat!’ rakt i ansiktet på mig så ska jag erkänna att delar av texten är till viss grad inspirerade – eller rakt av stulna om du så vill – av andra ”kännare” som till exempel Richard Dawkins, Bill Hicks, Dan Dennett och den där killen på youtube.

Hela den här historien börjar med en tågresa. Det var sent, jag var dödstrött, törstig, hungrig och jag kunde inte sova. För att fördriva tiden satt jag och lyssnade på P3 när ett program om ”tro” plötsligt kom på. Som i en feberyra fick jag helt plötsligt en sådan skrivarmotivation att jag tog en penna och slet åt mig det närmsta papper jag kunde hitta och började frenetiskt plita ner ord i blyerts. Jag kom ungefär en halv sida med pytteliten text innan jag var framme, och när jag tittade på vad jag skrivit så blev jag nästan litet illa till mods. Texten hade en profetisk klang, och det är uppenbart att jag varit så övertygad om att jag hade rätt när jag skrev den att jag nu i efterhand har förstått att det kanske kan liknas vid en religiös uppenbarelse. Ironin var total. Jag drog mig ett par dagar för att plocka upp papperet och se vad jag egentligen hade skrivit, och nu har jag alltså gjort det. Det kommer bli en djup inre resa, och jag vill varna dig som läser om att det kanske blir litet lösryckt emellanåt. Men sådan är jag när skrivlusten kommer på, och nu är du ju här och läser detta, så varför inte fortsätta?

Jag vill börja med en tolkning av något som den där killen på youtube sa. Tänk dig att du möter en person, låt kalla honom Kalle. Kalle berättar för dig att han tror att en kille som levde för 2000 år sedan, låt kalla honom Jens – som för övrigt var Kjell den Allsmäktiges son, och samtidigt Kjell själv – kunde trolla, och göra vatten till vin och hela sjukdomar. Han hävdar vidare att denna person – tillsammans med Kjell då, som ju egentligen är samma person – utövar någon slags kontroll över hans liv, och han har dessutom en bok som Kjell själv skrivit – eller det har han ju inte, för det var nån annan som skrev den på uppdrag av Kjell, aja skit samma – där det står hur han bör leva sitt liv.
Vad hade du tänkt om denna person? – Ja visst, spritt språngande galen, eller hur? Karln borde ju låsas in! Nu verkar det ju bara vara så att miljoner andra här i världen är precis lika galna att denna ensamma killes galenskap på något sätt inte sticker ut ur mängden och i stället passerar förbi obemärkt. Att detta tillåts fortgå är någonting som gör mig otroligt bedrövad.
Det krävs en religiös person för att krossa alla rationella argument, då religion är antitesen till rationalitet. När jag hör en israelsk jude säga ”Gud gav oss det här landet, så därför har vi rätt till det” så förstår jag att konflikten mellan israeler och palestinier aldrig kan lösas. Jag känner mig lika kränkt av detta uttalande som t ex ”Gud vill att jag ska hjälpa de svältande barnen i Afrika” för ignoransen är exakt densamma. Begreppet ”tro” handlar ju om att sluta leta efter svar och i stället acceptera någonting som inte kan bevisas som sanning. Hela konceptet ger mig rysningar. Nu kanske det finns någon som tycker att religionen ibland har en poäng där den förespråkar försåelse och omtanke om andra, men jag tycker att tron smutsar ner dessa begrepp genom att dels hävda ensamrätt på dessa saker och att dels blanda in en känsla av religiös rättfärdighet. Religiösa människor verkar tro att ateism är synonymt med likgiltighet, men tvärtom vill jag hävda att den enda sanna altruismen kan komma från en ateist, eftersom en religiös person har ett självintresse av att göra goda gärningar. – De kan ju räkna med att få tillbaka sina investerade goda handlingar med ränta i himlen!

Jag vill likt Dan Dennett likna religion vid ett virus. Ingen människa skulle bli kristen om han aldrig kom i kontakt med kristendomen och ”smittades” av dess idéer, och detsamma gäller för alla andra religioner. Ingen vaknar en morgon och får för sig att jorden skapades på sju dagar och att en kille som hette Noak räddade en massa djur med en båt, helt ur det blå. Religion behöver ”värdar” för att spridas, och det är ett väldigt effektivt virus eftersom det modifierar den smittades hjärna till att vilja sprida smittan till andra. Vilken otroligt briljant funktion för ett virus eller hur? Tänk dig hur det skulle sluta om alla som fick vinterkräksjukan samtidigt drabbades av en orubblig övertygelse av att alla andra också bör ha det!

Jag vägrar tro att någon som kan beskrivas som det minsta rationell köper snacket om killen som kunde trolla och Noak med båten, men lik förbaskat så finns det fullt av religiösa människor som sköter sina jobb och fungerar normalt i samhället. Hur går detta till? Vanliga rationella människor måste vara så ivriga att bli smittade att de förbiser de löjliga historierna om trolleri och båtar och det måste finnas en anledning till det. Den anledningen stavas ”mening”. Vi vill ha mening och riktning i våra liv så mycket att vi är beredda att gripa efter halmstrån (eller trolleri och båtar i det här fallet) för att få det vi vill ha. Ingenting är så fängslande som att tro att man kan finna svar på frågan om varför man är här, eller vad meningen med ens existens är. Men religion är ett bländverk. ett ”opium åt massorna” som en känd rysk diktator beskrev det och erbjuder bara falska svar, särskilt konstruerade för att vara tilltalande och smittsamma. Religion är en lockande fälla för de som söker svar, för det är lätt att stirra sig blind på möjligheten att svar står att finna. I grund och botten tror jag det beror på religiösa personers brist på ödmjukhet, för verklig ödmjukhet innebär att öppna sig för möjligheten att svar kanske inte alls står att finna och att mening kanske är något som man själv skapar. Att se utåt för att finna svar är en naturlig process, och många tycker nog det är lättare än att vända sig inåt, men jag vill hävda att det verkligt modiga är att erkänna att man kanske är totalt insignifikant, att inse att meningen med ens existens är upp till endast dig att finna och att inga gratislösningar finns. Att denna idé inte sprids som ett virus har sin naturliga förklaring, för den skyltar inte med några enkla svar, och inte heller är det någonting som per automatik sprider sig själv. De som hittar sin egen mening är oftast nöjda så, och respekterar andra människor tillräckligt mycket för att inte trycka sina egna övertygelser i ansiktet på dem. Erkänner man tidigt att man inte erbjuder några enkla svar så är man inte intressant.

Det verkar också finna ett tabu mot att erkänna att livet kanske går ut på att finna njutning – något som är aggressivt predikat av religiösa människor eftersom det implicerar att man då lever ett själviskt liv. Men vad är det som säger att den största njutningen inte kan vara att tillföra någonting som man anser vara gott till världen? – Att sprida glädje, och att arbeta mot en mer förstående och en mer tolerant värld. Skulle det faktum att man gör det utifrån ett självintresse – att finna njutning – göra det mindre gott? Religion föder intolerans överallt där den sprids, och detta är mycket farligt. Effekterna har vi redan sett överallt i världen och jag behöver nog knappast peka ut dom för er. Det enda vi kan vara intoleranta mot är intolerans i sig självt – och i förlängningen all religion, och denna idé måste spridas likt ett virus.

Angående svaren på föregående inlägg:

Det här är så vackert – och så mycket mer än jag hade vågat hoppats på – att jag nästan får tårar i ögonen. Tack, mina kära kära anonyma vänner för er förmåga att mata mitt ego och ta det till nya, oanade höjder. Jag känner mig minst sagt genomskådad. Jag ska berätta på en gång att jag faktiskt trodde att det här inte var någon lätt uppgift, för jag har nog en ganska kluven personlighet. Å ena sidan är jag nog precis som vissa säger en ganska bitter och intolerant man, som kommer fram när jag är trött och inte har ätit eller druckit på länge, och det är nog han som främst har fått ge röst åt Siker. Men det finns också en annan, mer ”vanlig” person i mig som inte egentligen är något fan av att skriva och ofta helt saknar motivation och inspiration nog för att knappra på tangenter i timmar, men som är klart mer human och omtänksam. Jag är imponerad över att ni lyckats pricka in båda på ett snyggt sätt.
Jag pratade om ett ”facit” tidigare, och med det så menade jag analyserna jag gjort – För de fungerar mycket som speglar. Jag har utgått från mig själv, och sedan letat likheter, troligtvis på samma sätt som ni har gjort nu. Att skriva en analys säger nog lika mycket om den som skrev som om personen den är riktad till och de gånger jag har prickat rätt har jag troligtvis gjort det för att jag själv är precis likadan. (Med vissa undantag för Thereseg, men ingen kan väl anklaga mig för att det var en fullständigt seriös analys…) Ta en titt på vad ni skrivit om mig och fundera på vad det säger om er! Introspektivitet av tredje graden! Visst är det härligt?
Jag lovade också att bekräfta det som stämmer, men jag tror jag utökar det till att förneka vad som är käpprätt fel också.
Blondie: Jag njuter faktiskt inte så mycket av att vara mystiskt. Egentligen vill jag nog helst vara känd, för jag har ju som bekant ett enormt ego. Jag är anonym av ren självbevarelsedrift, för det finns många personer jag aldrig vill ska koppla ihop den här bloggen med mig. Det känns för naket. För självutlämnande. Resten har jag inga invändningar emot.
piecannon: Du har nog prickat in ‘rollen’ Siker mer än personen bakom. Men det gör inget, för det är ändå kul att läsa. Kul att du snodde min Matrix-referens också
babybaby: Tamefasen mitt i prick, även om du lämnar mycket utrymme för min ålder Jag kan i alla fall säga att jag är under 30. Och jag irriterar mig faktiskt inte så mycket över dina felstavningar. Det är din stil, och det ger en känsla av att vara i nuet, och av att det går fort.

Jag har beslutat att ta en paus ifrån analyserna en stund. De kanske kommer tillbaka någon gång i framtiden om allt vill sig väl, men jag är mest här för att experimentera litet, och det är nog dags för litet nya grepp. Innan jag stänger det här kapitlet så tänker jag ta chansen att vara riktigt ego en liten stund. Jag har spenderat många timmar med att läsa era bloggar och att försöka dra bra slutsatser om er som personer, så jag tycker nog att det inte är mer än rätt att någon gör detsamma med mig. – Så jag öppnar golvet för litet detektivarbete. Vem är egentligen Siker, hur gammal är han, vad gör han om dagarna, blev han spöad av sina föräldrar när han var liten, och hur är han som person? Svara i kommentarfältet här under. Vilda gissningar funkar bra om du inte kommer på något vettigt att säga och jag lovar att bekräfta de utlåtanden som prickar rätt. Det finns faktiskt redan i skrivande stund ett ”facit” (som dessutom inte är särskilt färgat av mina egna åsikter om hur jag är) och någon som är skarpsynt borde kunna lista ut hur man kommer fram till vad det innehåller. Jag lovar att berätta vad jag menar med detta om jag får åt minstone några halvhjärtade försök till svar på frågorna ovan. Nu tänker jag luta mig tillbaka och se vad som händer. Någon som känner sig manad?

Kära Thereseg

Therese, Therese, Therese. Hur tror du det här kommer sluta?

Jag menar allvar. Ta en stund och fundera på hur du tror att det här kommer sluta. 5 minuter, minst. Har någonting jag skrivit över huvud taget nått fram till dig?

Funderat klart? – Om du kommer fram till att du ångrar dig och inte längre vill ha en analys så råder jag dig att sluta läsa här. No hard feelings. Om du inte förstår varför jag säger detta så fortsätt för all del att läsa.

Du har uppenbarligen stövlat in här utan att läsa något av mina tidigare inlägg och är ivrig på ”post”-knappen för att du vill ha uppmärksamhet. Hade du läst litet längre så hade du kanske förstått att jag är av den bestämda åsikten att uppmärksamhet skall förtjänas, samt vad jag tycker om modebloggare. Hade du kunnat dra egna slutsatser så hade du nog listat ut att skriva ett svar på mitt erbjudande kanske inte vore det smartaste man kan göra. (Babybabys oro var nog mycket väl berättigad, även om hon egentligen inte hade så mycket att oroa sig över) – Men du är ju en modebloggare, så det har du ju givetvis inte gjort. Det här blir kanske inte bara en personlighetsanalys av dig, utan av alla tonåriga tjejjer som bloggar om mode. Du kanske upprörs litet över den grova generaliseringen (eller nej förresten, det gör du nog inte, för du vet troligtvis inte ens vad ordet betyder) men jag känner ändå att jag kan analysera er som grupp med god rätt. För ni är fan kloner av varandra. På riktigt. Inte en enda av er har på något sätt utmärkt er från mängden och visat någon tillstymmelse till individualitet. Troligtvis tillverkar dom er i någon sunkig fabriksolkal i Kambodja, för kvalitén på produkten måste jag säga är sämre än usel, och kambodjanska barnarbetere har ju som bekant inte direkt någon särskild näsa för gott hantverksarbete. I bland undrar jag om jag ska leta reda på den där fabriken som gör er och anmäla dem för brott mot någon miljölagstiftning, för det ni sysslar med kan nog i bästa fall klassificeras som miljöförstöring, även om jag tror att sanningen ligger klart närmare terrorism än miljöbrott.
Så till analysen:
Du har inga länkar till andra bloggar, vilket jag måste ta som ett tecken på din totala självupptagenhet, för du är – precis som alla andra modebloggare – inte här för att läsa om andra, du är här för att andra skall läsa om dig. Kommentarerna du strör omkring dig har inget annat syfte än att få folk att klicka på länken så att de kan läsa om dig, och det är också därför du gör flera inägg om dagen – för att någon olycklig stackare ska gå in på startsidan och sedan råka klicka på din länk av misstag och få dina innehållslösa inlägg smetade i ansiktet. Eller så är det möjligtvis för att du är så korkad att du inte lyckats lista ut hur man länkar till andra sidor än. I vilket fall så finns det ju gott om fler argument som stöder båda teorierna i hela den här texten. Du verkar också ha intalat dig själv om att du faktiskt har någonting av värde att säga, men jag kan berätta för dig nu att så inte är fallet. Tror du mig inte så kan du göra mig en tjänst och läsa igenom dina inlägg, och sedan berätta för mig vem i hela världen som är intresserad av att läsa fyra inlägg på raken om hur sjuk du är, eller att du nyss tog en dusch och sminkade dig. Du nämner också att du inte hade tackat nej till Carolina Gynnings personlighet. Det här är skrattretande, men jag kan i alla fall trösta dig med att du redan har den. Med litet tur kanske du också kan få bli fingerpullad av någon hockeykille i TV! Att din blogg heter ”det som passar mig” tycker jag på något sätt är det yttersta beviset på hur äckligt egocentrerad du är. Väldigt ”passande” indeed.

Så till de beskrivande orden: Självupptagen, fantasilös, platt, massproducerad och korkad. Tur för dig att det här är gratis, för jag ger inga pengar tillbaka.

/Dr Siker, leg. bloggolog.

HÄR hittar ni Blondies krypin

Kära Blondie:

Det här var nog också litet för lätt, eftersom du har lagt upp ett personlighetstest på din blogg som du säger att du håller med om. Det fina är dock att jag tycker att jag hittat en arketyp som passar dig som handen i handsken.

Blondie, du är Den Plågade Konstnären: Känslomässig, lidande, stundtals fullständigt briljant, romantiker, kreativ, okonventionell och med ett stort mått av beroendepersonlighet. En riktig sökare som lägger ner mycket tid och energi på att finna svar på de största frågorna: ”Vem är jag? Vart är jag på väg? Vad är min uppgift i livet?” I andra hand är du en stor rosa plyschbjörn med ett rött hjärta på magen. ”Cuddlybug” stod det i personlighetstestet du tog, och det tror jag stämmer utomordentligt. Du är mysig, kramgo, vårdande och omtänksam.

Här är en liten in-depth analys av Blondie, Den Plågade Konstnären i Rosa Plysch:
När du känner något, bra eller dåligt, då känner du det mycket. Känslan kliver in och krossar allt annat och tar över ditt liv, och när den är borta lämnar den ett stort gapande hål som skriker efter att få fyllas igen. Ingen känner nog så mycket som du, och du önskar nog i bland att du kunde vara mer känslokall, men samtidigt utgör ju detta en så stor del av vem du är -och du är stolt över vem du är – så I slutändan kan du nog inte bestämma dig för hur du vill hantera detta. (Jag tror du till slut bestämmer dig för att det ska kännas att man lever, på gott och ont) Du tar väl hand om människorna i ditt liv, och det skulle inte förvåna mig om du aldrig glömt en födelsedag. Många är nog väldigt glada över att ha dig som vän. Jag får intrycket av att du går på gymnasiet, men det du skriver vittnar om en mycket större mognad och intelligens än vad som är normalt för en gymnasietjej vilket gör att du nog måste känna dig rätt lillgammal, och fruktansvärt ensam i bland. Du kan nog irriteras över hur litet andra människor förstår dig, men jag tror inte att det är ditt fel, för det krävs nog en person av samma djup som du för att inse hur du egentligen är. Du har också en ganska uttalad beroendepersonlighet, du älskar njutning i alla former, och kan gå långt för att få njuta ordentligt, om så för bara några sekunder. Prova inte tyngre droger, för de skulle ta över ditt liv på nolltid om du gav dem så mycket som en millimeter.

Ejoy!

/Dr Siker, leg. bloggolog

Okej Miss Ambivalent. Nästa kvinna till rakning!

Det blir litet mer komprimerat den här gången. You know the drill.

Självsäker - Du har gott självförtroende och vet att du kommer sluta ditt liv som känd för att du är bra på något, eller i alla fall viktig.
Driftig - Se punkten ovan. Man måste ju komma dit också.
Självständig - Du behöver ingen annan än dig själv. Nog för att du tar upp dejting en fruktansvärd massa, men det är nog inte för att du behöver dejta eller träffa någon, utan mest för att du tycker det är kul med självbekräftelse. Eller att knulla. Vad vet jag?
Självupptagen - No offense, men det är väldigt mycket Jag, Mig, Mitt. Det skulle inte förvåna mig om du spenderar en väldig massa timmar framför speglar. Det är nog inte någon slump att tre av de fyra första orden börjar på ”själv”
Fartfylld - Saker händer runt dig hela tiden. Du framstår inte direkt som någon som någon soffpotatis, utan mer åt Indiana Jones-hållet.
Ensamvarg - Indiana Jones stämmer nog här också. Du gillar äventyr, men är knappast någon reseledare. Det blir en- eller tvåmansäventyr.
25-års kris – Eller omvänt Peter Pan komplex. Du vill nog bli vuxen, men det går på nått sätt inte.
Fundersam - Du är litet av en navelskådare i bland, och kan fastna i funderingar över små detaljer många andra skulle ha missat.
Excentrisk - Litet ”galna proffessorn” över dig. Folk undrar nog ofta vad fasen du pysslar med egentligen. Men inte bryr du dig i det!

Förutom detta så törs jag satsa min högra tumme på att du pluggar juridik. Nu är det upp till dig att säga om det stämmer eller inte.

Personlighetsanalys av babybaby

Du säger att du är litet rädd för vad jag kommer skriva, så då kan jag inte tänka mig att någonting kan komma som en chock. Ta det hela med en nypa salt, för det är ju bara gissningar. Dessutom bad du ju om det

Det blir en litet annorlunda approach den här gången, för du skyltar inte lika mycket som Forever young med hur du är som person. Du har litet mer ”författarfasad”, skulle jag vilja säga. Dessutom får jag en naggande känsla av att du faktiskt är galen. På ett väldigt roligt sätt som passar väl i text. Men fortfarande galen. Man blir nästan – bara nästan – litet rädd.

Jag tror jag bara räknar upp intrycken jag får allt eftersom de trillar in. De understrukna orden får beskriva dig som person. Det hade varit jäkligt snyggt om de hade varit adjektiv allihop, men men kan väl inte få allt här i världen… Anyway, here goes:
Intellektuell – Du är smart och vet om det, och föraktar lufthuvuden som aldrig stannat upp och reflekterat över sin situation.
Känslomänniska - Allt som oftast sitter känslorna på utsidan och kroppen handlar i reflex. Jag tror det här krockar ganska mycket med din självbild som en intellektuell person, och mycket tankeverksamhet går åt till att nysta ut vad du gjort – och varför du gjorde som du gjorde – i efterhand. Du kanske borde testa att räkna till 10?
Fuck-you attityd – a k a ”Pasar det inte får det vara, du är en idiot i alla fall”.  – Du går dit du vill, när du vill, och den som står i vägen får ett blåöga och fläskläpp.
Bitter – Nästan lika bitter som jag själv tror jag, men med en helt annan handlingskraft bakom orden. Det här är nog främst varför jag tror att du är galen, tillsammans med inläggen där du berättar att du sökt psykvård. No offense, men dig, en kniv och 20 modebloggare i samma rum kommer att sluta illa. Väldigt illa.
Självsäker - Går inte att ha rätta Fuck-you attityden utan ett oförskämt mått av självsäkerhet. Goes without saying.
Humor – Den här är jag osäker på, men i bland tycker jag mig se en glimt av självironi i vad du skriver. Jag tror du lägger ner mycket energi på att framstå som mer torr än vad du egentligen är, och jag tycker att det är precis det här som gör vad du skriver så fantastiskt bra. Som att du tar ett steg tillbaka ur det stundtals absurda och skrattar lika gott som oss andra åt det. Jag väger det här mot ”galen”-intrycken för att avgöra om jag borde vara rädd för dig på allvar eller inte. Jag tror vågskålen inte tippar över åt något håll alls.
Allt som allt så tror jag att jag inte blir så mycket mer uttömmande än så här. Det är inte mycket som kan glimtas genom fasaden, för du vet nog precis vilket intryck du ger, och det som inte finns med utelämnar du medvetet. Jag lägger till ”Privat” och ”Integritet” till listan med de beskrivande orden.

Så, är jag ute och cyklar?

Personlighetsanalys av Forever young. – baserad på hennes blogg

Allright! Jag har kikat runt litet, och det här var nog faktiskt litet för lätt, eftersom din blogg fämst är konstruerad för att förmedla vilken slags person du är. Förutom att avhandla de uppenbara delarna så hade jag tänkt slänga in några ”tips” i äkta horoskop-anda för att göra det hela litet mer utmanande. Inte för att jag tror att du behöver dem egentligen, men personlighetstester är ju utformade så. Och vem är jag att kasta om de säkert hundraåriga reglerna för sådana?

Forever young: Du är levnadsglad, utåtriktad och har barnasinnet i behåll.  Du fascineras av mötet med nya människor och gillar att ge dig iväg på äventyr. Du är en thrillseeker, men ändå tålmodig, och din positiva självbild smittar lätt av sig på andra och gör att de trivs i ditt sällskap. Du upplever dig själv som mogen och vuxen, men kan nog irriteras litet på människor som tar dessa bitar på alldeles för stort allvar och glömmer bort att ha roligt.
Du bör tänka på att andra människor kanske inte klarar av ditt höga tempo, och i bland kanske du borde låta någon annan stå i centrum. Du bör också akta dig för att inte ha för bråttom i jakten på lyckan, för resan kan ju vara målet i sig. Du kanske också borde ta dig tid att vårda de relationer du redan har i stället för att ständigt ge dig in i nya, för vem vet vilka guldkorn man kan hitta när man skrapar litet extra på någons yta?

Det här var kul. Nån mer som är sugen?