Sossesverige: en återblick

Jag håller som bekant på att skriva en bok om det socialdemokratiska Sverige. Syftet är dels att sticka hål på arbetarrörelsens uppblåsthet och dels ge alla de borgerliga sympatisörer som är för unga för att komma ihåg en bild av hur det var att leva i Sossesverige. Boken ska publiceras i augusti i år.

Här kommer innehållet i en sammanfattning. Den som vill beställa ett exemplar av boken kan göra det genom att bidra till crowdfundingen.

Kap 1: DDR-Sverige

Det finns skäl till att Filip och Fredriks bok Två nötcrème och en moviebox bar undertiteln: hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige.

Varför är Kalle Anka på julafton en sådan stark tradition? Jo, annars fick vi inte se amerikanska, kommersiella tecknade serier på TV. Den enda radion som fanns var den statliga. När det kom satellit-tv ville ledande socialdemokrater förbjuda parabolantenner.

M-ledaren Ulf Adelsohn blev dömd för brottet att koppla in en utländsk telefon i statliga Televerkets nät, staten drev hamburgerkedjan Clock för att möta den amerikanska imperialismens McDonald’s, Sverige hade blandekonomi och kunde inte välja sida mellan liberal demokrati och kommunistisk diktatur.

Kap 2: Kapitalismen byggde Sverige

Nej, det är inte arbetarrörelsen som har byggt landet. Sverige började förändras från ett u-land redan i mitten av 1800-talet, flera decennier innan såväl S som LO ens hade grundats. Faktum är att precis som alla andra länder som någonsin lyckats skapa omfattande välstånd till de breda folkmassorna så gjorde även Sverige det genom relativt väl fungerande kapitalistiska institutioner. Varken kollektivavtal, strejker och facklig makt eller en välfärdsstat kan skapa välstånd.

Kap 3: Arbetarrörelsens existens har varit kontraproduktiv

Under hela 1900-talet var Socialdemokraterna emot den kapitalism som har gjort att LO-medlemmar idag har råd med villa, Volvo och resor med ungarna till Thailand. Partiprogrammets socialiseringsparagraf, om att lägga produktionsmedlen i folkets händer, dvs statens eller fackets, avskaffades inte förrän i början av 2000-talet. Efter andra världskriget ville Socialdemokraterna införa planhushållning, det vill säga avskaffa marknadsekonomin, och på 1970-talet ville de införa löntagarfonder som skulle lägga makten över svenskt näringsliv i LO:s händer. Om inte borgerligheten och näringslivet hade gjort omfattande motstånd hade den svenska kapitalismen idag inte funnits. Under det galna kvartsseklet, 1967-1991, genomgick Sverige en socialiseringsvåg som gjorde att svenska arbetare förlorade 25 år av standardökning. Förmodligen skulle en LO-medlem idag ha haft högre inkomst om varken LO eller S någonsin hade existerat.

Kap 4: Kentucky Fried Children 

Socialdemokraterna var länge starka motståndare till begreppet valfrihet, att människor själva skulle ha möjlighet att påverka sitt liv. De var mot privat radio och tv, emot att man skulle få välja läkare, skola, äldreomsorg och barnomsorg. Olof Palme varnade för att amerikanska storföretag skulle etablera sig och behandla svenska dagisbarn såsom KFC behandlar sina kycklingar.

Kap 5: Enpartistaten

”Det kändes som en statskupp.” Det tyckte Marita Ulvskog när socialdemokraterna förlorade valet 1976. Anna Lindh menade att FP, C, Kd och Mp ville ”störta regeringen” när de efter valet 2002 förhandlade om att bilda en mittenregering. Fram till maktskiftet hade alla chefer för Arbetsförmedlingen (AMS) haft Socialdemokratisk partibok. Arbetarrörelsen hade en egen hemlig säkerhetspolis. Missbruket av staten var omfattande.

Kap 6: Naturlig samverkan eller demokratiskt problem?

Fram till 1987 var alla LO-medlemmar automatiskt medlemmar i SAP. Trots att endast en minoritet av medlemmarna aktivt röstade på Socialdemokraterna la LO i valrörelsen 2002 sex gånger mer pengar per capita på en socialdemokratisk valseger än vad George Bush gjorde i presidentvalskampanjen 2004.

Socialdemokraterna har i gengäld använt staten till att ge omfattande privilegier till LO, inte minst subventionerna till a-kassan. På flera olika sätt förlorar man som enskild arbetstagare på att inte vara med i facket. Det gäller exempelvis när det gäller LAS- och MBL-förhandlingar, när icke-medlemmar diskrimineras. På så sätt har staten gjort att det är svårt för arbetstagare att inte vara med och finansiera Socialdemokraternas valrörelse.

LO-förbundet Transport medverkar i polisens razzior mot utländska lastbilschaufförer, arbetsförmedlingen hotar att dra in a-kassan för byggnadsarbetare som inte deltar i en demonstration med LO-facket Byggnads.

Kap 7: Dubbelspelet mot väst

I decennier efter andra världskriget var svensk säkerhetspolitik alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Vi kunde ionte välja sida mellan Sovjetunionens kommunism och USA:s liberala demokrati. På pappret alltså. För i verkligheten visste alla, den svenska statsledningen, NATO och Sovjetunionen, att Sverige hade omfattande planering för samarbete med NATO, i händelse av krig i Europa. Alla visste, utom svenska folket. Socialdemokraterna drog sig ändå inte för att utnyttja detta inrikespolitiskt.

Kap 8: Förtryck i andra länder

Den socialdemokratiska utrikespolitiken gick i decennier ut på att inte lägga sig i andra länders politiska system, det vill säga att acceptera förtryck. ”Vi sysslar inte med anti-sovjetism”, sa Palme. Att socialdemokraterna delade marxistisk grundanalys med Sovjetkommunisterna spelade in. In i det längsta motarbetade socialdemokraterna de baltiska staternas frihetssträvanden.

Ledande socialdemokrater hyllade systematiskt såväl Fidel Castro som Kambodjas folkmördare Pol pot samt en rad andra blodbesudlade diktatorer runt om i världen.

Kap 9: Invandringsmotståndet

Ända sedan grundandet har arbetarrörelsen, LO och SAP, haft en skeptisk inställning till människor från andra länder, särskilt de som vill arbeta i Sverige:

  • I Malmö antog arbetarrörelsen i början av 1900-talet en resolution under parollen ”Sverige åt svenskarna”.
  • År 1921 skrev Arthur Engberg – riksdagsledamot, chefredaktör för tidningen Arbetet och sedermera minister – följande på Arbetets framsida: ”Ty judendomen har i sällsynt grad varit parasitär. Den är lik dessa underliga växter, vilkas must och saft utgöra dess näring. Judendomen har varit och är den indoariska folkstammens mistel. Den kräver en ädel ras som näringskälla, och det vore orättvist att förneka, att den har klar blick för det bästa och livsdugligaste. Så har den judiska rasen blivit historiens främsta exploatör.”
  • 1954 föreslog LO, i ett remissvar om nordisk arbetskraftsinvandring ”en utökad passkontroll vid in- och utresa från de nordiska länderna för att ”kunna ge tillräckliga garantier för den ur immigrationspolitiska synpunkter nödvändiga övervakningen av mindre önskvärda icke-nordbor.”
  • På 1960-talet drev LO hårt att reglerna skulle göras striktare och att facket skulle få en roll när det gäller att se om arbetsmarknaden har behov av arbetskraft från utlandet. Det fick man också. I början av 1970-talet uppmanade LO sedan förbunden att använda denna makt och i sina remissvar till myndigheten svara nej på frågan om det finns behov av arbetskraft.
  • Retoriken från ledande LO-företrädare har under 00-talet var förvillande lik SD:s.

Kap 10: Var ett parti kommer från spelar roll

Precis som det är relevant vilken historia SD och V har, är det relevant vilken historia S har. Med hjälp av staten och ett omfattande propagandaarbete har arbetarrörelsen lyckats sätta en om inte falsk så i alla fall missvisande och ofullständig bild av sin egen historia och sin roll i Sveriges utveckling under 1900-talet.

Här kan du bidra till crowdfundingen/förbeställa ett ex.

Kommentering avstängd

Hjälp mig att berätta om Sossesverige

Ledande sossar ville förbjuda parabolantenner. Ingvar Carlsson gick hand i hand med Robert Mugabe. Palme hyllade Castro. Under hela 1900-talet ville S avskaffa marknadsekonomin. Vi fick varken välja skola, läkare eller barnomsorg. Astrid Lindgren betalade 102 procent i skatt.

Det är några delar av arbetarrörelsens historia jag vill berätta om i en bok som ska publiceras i augusti 2014, en månad före valet.

För att kunna göra det har jag startat en insamling på Fundedbyme, där du kan bidra till att boken blir av.

Stort tack på förhand.

Kommentering avstängd

Ett framträdande i veckan

Framöver blir det lite debatt och föredrag här och där.

Lördagen den 12:e april pratar jag om migration och utveckling utifrån min kommande bok på temat, på Utrikespolitiskt konvent i Uppsala.

Måndagen den 14:e april diskuterar jag kulturpolitik med kultureliten på Kulturhuset i Stockholm.

Torsdagen den 24:e april gästar jag Lilla torg-centern i Malmö och pratar om kultur.

Och den 28:e april är jag hos CUF LUF i Jämtland.

Kommentering avstängd

Nästa finansminister?

Ulla Andersson

Ulla Andersson är alltså ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet.

Kommentering avstängd

Rörelsen kör med dubbla budskap om lönedumpning

Hur ska arbetarrörelsen ha det med invandringen? I ett otal sammanhang har såväl LO som Socialdemokraterna larmat om de katastrofala följderna av att människor från andra länder tillåts arbeta i Sverige. Inte bara påstås invandringen leda till människohandel och slaveri, utan även till lönedumpning.

I LO:s och Socialdemokraternas gemensamma tiopunktsprogram för ”ordningsregler på arbetsmarknaden” ska ”press nedåt på löner och villkor stoppas genom att arbetskraftsinvandring tar hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden”. Detta för att stoppa påstådd ”lönekonkurrens nedåt” och ”villkorsdumpning”.

Idén om att utlänningar är till skada för inhemsk arbetskraft tas för given och går som en röd tråd genom resonemangen. Till det ska läggas valledaren Jan Larssons famösa uttalande om svenska jobb till svenskar: ”Innan vi går ut i omvärlden och ber människor att flytta till Sverige är det väl väldigt bra om vi först ser om det finns människor i Sverige som vill ha de här jobben.”

Men på DN Debatt idag skriver LO:s andre vice ordförande Ingela Edholm – i en för övrigt mycket behövlig artikel som gör upp med de värsta myterna om invandringens påstått skadliga effekter – tillsammans med några andra att invandringen är bra för Sveriges ekonomi och att påståendet om att invandring leder till lönedumpning är fel: ”Invandringen tycks ha liten eller obetydlig effekt på inföddas löner.”

Två saker är uppenbara: Arbetarrörelsen är splittrad i frågan och att man försöka göra något åt det faktum att SD är näst största parti bland de manliga medlemmarna. Sosseriet skickar otydliga signaler, ger dubbla budskap och fiskar i grumliga vatten. Det duger inte.

Kommentering avstängd

Vad jag har gjort mot rasismen?

I debatten de senaste veckorna har det snackats en hel del om att liberaler inte gjort något mot rasismen och det nazistiska våldet. Jag har också fått frågan riktad direkt till mig och tänkte därför redovisa vad jag gjort de senaste åren.

Rasismen och det nazistiska våldet är, trots banden dem emellan, två olika frågor. Men om vi börjar med rasismen har jag varit med och startat en tankesmedja, Migro, för fri rörlighet för människor, den fråga som står i centrum för de olika rasistiska rörelserna, vars mer rumsrena grenar oftast kallar sig invandringskritiska.

Tillsammans med Johan Norberg har jag skrivit boken Migrationens kraft. Marcus Priftis skrev så här om boken på vänstersajten Dagens Arena.

Hur absurt det än kan låta, har Sverigedemokraterna i dag ett slags tolkningsföreträde i invandringsfrågor. Trots att partiet är byggt kring idén om etnisk homogenitet – och därför aldrig kan ha något konstruktivt att komma med i frågan – har det skaffat sig en så central position i migrationsdebatten att alla som ger sig in i den känner sig tvungna att förhålla sig till det. Därför är det efterlängtat att någon diskuterar invandring på ett sätt som inte ens bryr sig om att partiet existerar. Fler borde göra så.

Inom kort kommer jag vidare med en ny bok om migration och utveckling.

Det är inget nytt att ”näringslivsliberalismen” engagerar sig i frågan. Redan under min tid på Svenska arbetsgivarföreningen i slutet av 1990-talet, på den tiden skinnskallarna samlades kring Karl XII-statyn i Kungsträdgården den 30:e november, organiserade vi seminarier för tolerans, mångfald och invandring i en lokal just bredvid.

När det gäller att slåss med nazister på gatan har jag dock begränsad erfarenhet, åtminstone sedan jag lämnade Blekinge runt 1990. Så här i vuxen ålder tycker jag det är bättre att ordningsmakten sköter sånt. I stället hjälpte jag häromhelgen till att organisera en manifestation för allas lika värde och mot nazism, rasism och våld.

Kommentering avstängd

Hjälp Arkestål in i riksdagen

Första gången jag träffade Sofia Arkestål, en ung centertjej, åkte hon till Uppsala med en sladd jag hade glömt på ett seminarium. Sedan dess har vi stött på varandra i olika sammanhang och jag har fått intrycket av att hon är en tuff och företagsam person med goda klassiskt liberala instinkter och mycket skinn på näsan.

Nu har hon dragit igång en crowdfundingkampanj för att komma in i riksdagen. Jag känner inte till i detalj vad hon står för, men bara det sätt på vilket hon bedriver kampanjen förtjänar beröm, och en slant.

 

Kommentering avstängd

Uppdatering

Det har varit mycket snack och en del verkstad när det gäller politiskt våld på sistone.

I torsdags var det diskussion i SVT Debatt.

I söndags var jag med och ordnade en manifestation för alla allas lika värde och mot nazism, rasism och våld på Norrmalmstorg i Stockholm.

Och i morse var jag med i TV4:s Nyhetsmorgon på samma tema.

I övrigt håller jag på med tre böcker, som är i olika grader av sluthantering för att publiceras under våren:

1. Den nya jämlikheten – global utveckling från Robin Hood till Botswana (Timbro).

2. Migration och utveckling (Migro/Hydra).

3. Tankar från en principfast pragmatiker – en antologi av Johnny Munkhammar (Johnny Munkhammars Minnesfond).

Kommentering avstängd

14 punkter om våldsvänstern

Har så svårt att acceptera att folk inte förstår det här med våldsvänstern. Skrev därför ner 14 punkter.

1. Nej, liberaler kan inte demonstrera mot hat med folk som hatar och misshandlar dem.
2. Nej, våldsvänstern försvarar sig inte bara. De attackerar motståndare, inklusive liberaler, och oskyldiga med våld, dvs beter sig som fascister.
3. Det faktum att den ena sortens ideologiskt hatvåld ses som legitimt visar på ett sjukt samhälle.
4. Att demonstrera med AFA för tolerans och mänskliga rättigheter är som att göra det med Svenskarnas parti.
5. Det farliga med våldsvänstern är vidare att de finns i utkanterna av det etablerade samhället. Nassarna vill ingen ta i med tång.
6. I så måtto är våldsvänstern ett större hot mot demokratin än vad nassarna är, trots att nassarnas våld är värre.
7. Demokrati och rättsstat är den mänskliga civilisationens främsta uppfinning. Det är det som gör att vi inte slår ihjäl varandra.
8. Den politiska anständighetsgränsen går vid just dessa begrepp. Det är hur man förhåller sig till dem som avgör hur man bör betraktas.
9. Tänk om det fanns borgerliga ungdomsförbund som organiserade möten med Nationell Ungdom? Eller som över huvud taget tänkte tanken?
10. Hos liberaler finns det ingen kant att hålla rent, för det finns inga organisationer här som inte accepterar rättsstaten.
11. Många tror att den relevanta motsvarigheten till V är Fp. Inte sant. Det är Sd.
12. Det finns skäl till att S under alla år vägrade släppa in V i regeringen.
13. Både Sd och V är reformerade rörelser sprungna ur var sin totalitär tradition. Och bägge har liknande svansar.
14. Och nej, mitt syfte är inte att normalisera rasism och nazism, utan att få folk att sluta gulla med våldsvänstern.

Kommentering avstängd

Det är inte extremismen, utan våldet

”Det är skillnad på att vara extremt mot invandrare, homosexuella och kvinnor och att vara extremt för alla likas värde.”

Så skriver Ann Heberlein idag i DN, i syfte att göra skillnad mellan vänster- och nassevåldet.

Det är ett typiskt uttryck för ett vår tids mest problematiska inställningar: gulleriet med våldsvänstern. Nej, de försvarar sig inte bara. De attackerar motståndare med våld, misshandlar liberaler så att de hamnar på sjukhus, hotar andra med samma behandling om de inte lägger ned sin verksamhet, de slänger in giftbehållare i hemmen hos offentliganställda tjänstemän som verkställer en politik de inte gillar. De är ett allvarligt demokratiskt problem.

Det finns ingen i etablissemanget, i media eller i någon annan offentlighet som ens vill ta i nassarna med tång. Men vänsterns motsvarighet finns hela tiden där i utkanterna, med i demonstrationerna, på seminarierna. De ursäktas hummande bort som lite omogna.

Men träffa någon gång en person som levt i det samhälle dessa människor vill ha, så kommer du att inse att det är samma hat, samma förtryck och samma brist på respekt för mänskliga fri- och rättigheter som nassarna står för.

Det är inte vilka åsikter man har som är det avgörande för vilket hot mot demokratin man utgör, det är inte hur extrema ståndpunkter man förfäktar som är det avgörande, utan om man accepterar de politiska spelregler vi har kommit överens om, nämligen den liberala demokratin med rättsstat. Det är det som är det centrala.

Mina ståndpunkter är på många sätt extrema i en svensk kontext. Fri invandring, fem-tio procents skattetryck och fri lönebildning. Det finns inget politiskt parti i riksdagen som är i närheten av att tycka så. Men det gör inte mig till en fara mot demokratin. Jag accepterar nämligen spelreglerna.

Så, vi bör sluta säga att det är extremismen som är problemet. Det är i stället våldet. Och även om vänsterns våld, till skillnad från nassarnas, ännu inte har visat sig dödligt är de ett lika stort hot mot vårt öppna samhälle.

Kommentering avstängd
css.php