Den nya vågen

Jag har länge önskat att jag var 25 år äldre. Tänk att få ha varit med och bekämpa 1968 och 70-talsvänstern. Själv har jag varit vuxen i en tid av ideologisk medgång, och det är aldrig lika kul och utmanande som att möta motståndare som är offensiva.

Men kommer en ny vänstervåg. Den ser annorlunda ut, har andra ingångsvärden och tar sig lite andra uttryck. Det kan ändå vara klokt att reflektera lite kring vilka konsekvenserna blev förra gången.

Ekonomiskt förvandlade vänstervågens galenskaper – höjda skatter, regleringar och allmänt ifrågasättande av marknadsekonomin – till 25 förlorade år. Sverige var 1970 ett av världens rikaste länder, med den fjärde högsta levnadsstandarden i världen. När stormen lagt sig, i mitten av 1990-talet, var vi på plats 14. Socialismen förvandlade Sverige från Schweiz till Italien.

Politiskt – när det gäller sådant som mänskliga rättigheter i världen – var det ännu värre. Vurmeriet för blodtörstiga diktaturer visste inga gränser. Ledande socialdemokrater hyllade folkmördare utan att särskilt många höjde på ögonbrynen. Den som sa ifrån och hävdade att totalitarism är dåligt och att det är fel att slakta miljontals oskyldiga människor kallades reaktionärer – eller ännu värre: moderater.

Dåtidens vänstervåg var testuggande marxistisk. Den nutida varianten är mer postmodern, bygger på känslor och vaga uppfattningar om att något är mycket fel, såväl i världen som i Sverige. Att de inte har något stöd i data för sina uppfattningar struntar de i. Subjektiva upplevelser är mer giltiga som objektiva sanningar än verkligheten.

Dagens vänstervåg delar dock dåtidens våldsvurmeri. Nu är det inte revolutionära massmördare i ”syd” man projicerar sina egna drömmar på, utan våldet utövas och ursäktas här på hemmaplan. ”Lite stryk ska väl en borgare tåla” eller ”kapitalism är strukturellt våld”, låter det nu.

Det ideologiska skiftet är inte nödvändigtvis kopplat till regeringsmakten. Minns att 70-talet ledde till att över 40 år av obrutet S-styre övergick i sex år av borgerligt maktinnehav. Sådana här sjok av idétrender rör sig liksom över de politiska partierna, som anpassar sig till det nya klimatet. Det var delvis därför 70-talets borgerliga regeringar var så kassa.

Men nu sammanfaller vänstervågen med vad som verkar bli ett maktskifte och en vänsterregering. Vi riskerar till och med att för första gången någonsin i den exekutiva makten få ett Vänsterparti fullt med människor som gick med och var aktiva i ett kommunistparti, som har varit tvunget att utesluta en tredjedel av ungdomsförbundens distrikt för att de har stött odemokratiska terrororganisationer som AFA och Revolutionära fronten och som fortsatt stöttar diktaturer runt om i världen.

Det finns all anledning att vara orolig. Jag vill inte att RF:s vuxna gren ska få kontroll över våldsmonopolet. Jag vill inte heller ha flera decennier av bromsat välstånd. Men det kanske bara är så att jag inte längre är i takt med samtiden. Vad vet jag. Men det känns otäckt.

Kommentering avstängd

Två texter

Nyheter24 skriver jag om hur sosseriet hittar på om hur ”arbetarrörelsen kämpat sig till välstånd”.

I Neo berättar jag om mina erfarenheter av Crowdfunding.

Kommentering avstängd

Sossesverige ute

Igår kväll lanserade vi Sossesverige – en återblick. Över 100 personer var med på Nalen, med uppskattande kommentarer av Stig-Björn Ljunggren och Gunnar Hökmark.

Beställ ett ex av boken på AdLibris.

sossesverige liggande

Kommentering avstängd

En förvirrad tid som kräver kamp

10-talets Sverige är ett av världshistoriens absolut mest framgångsrika samhällen. Det gäller vilka objektiva mått på mänsklig välfärd du än tar: inkomster, livslängd, förekomsten av våld, uppfattningar om medmänniskor, you name it. (Att jag sedan skulle vilja se mycket mindre stat och mer individuell frihet är min egen högst subjektiva ståndpunkt.)

Detsamma kunde sägas om västvärldens 1960-tal. Den tidens USA och Västeuropa var det bästa mänskligheten hade sett då. Ändå utvecklade denna era en vänstervåg av rang, som till viss del på ett välbehövligt sätt gjorde upp med instängda borgerliga levnadsmönster (du-reformen, kvinnors arbete, och allmän avhierarkisering). Samtidigt ledde vågen till 25 förstörda år för människors levnadsstandard och till galna vurmer för förtryck och massmord.

Idag, när vi återigen befinner oss i en välståndets, bekymmersfrihetens och framstegens tid, är vi på väg åt samma håll som på 60-talet. Eftersom det allra mesta fungerar så bra – välstånd, fred, respekt och lag och ordning – känner många att de kan unna sig lyxen att oja sig om sådant som kommer längre ner på prioriteringslistan, eller längre upp på den politiska Maslowtrappan om du så vill. Vi har ett offentligt samtal där frågor som transsexuellas rättigheter (hur många är de egentligen?), feminism i världens mest jämställda land och rasism i världens förmodligen minst rasistiska land dominerar helt.

Vänstervågen gör att den debatt som jag tyckte var så väsentlig från mitten av 1980-talet och framåt (förmodligen det som vänstern kallar ”nyliberalism”) – storleken på staten, den generella välfärdsstatens och den korporativa arbetsmarknadens vara eller inte vara – har fått stå tillbaka för frågan om marknadsekonomins existens, valfrihet och alla de postmateriella, kvasimarxistiska identitetsfrågorna.

Jag tror dock att dagens vänstervåg är lika smal och elitistisk som 60- och 70-talets. De marxistiska medelklasstudenterna i Paris 1968 hade till sin storögda egen förvåning mycket svårt att få med sig arbetarna på kraven på revolution, i västvärldens mest revoltstinna land. 70-talsvågen i Sverige sammanföll med en historisk detronisering av socialdemokratin 1976 och sex år av borgerlig regering.

Samma sak gäller nu. Folk i allmänhet är nöjda, medan den intellektuella eliten teoretiserar om frågor folk inte känner igen sig i. Det stora maktpartiet som driver frågan om att något håller på att gå sönder kommer förmodligen att återigen göra ett historiskt sett katastrofalt dåligt val. Människor tilltalas inte av budskapet, utan väljer välståndets miljö och feminism i stället.

Jag tror också att det är förnöjsamheten – att människor egentligen är rätt nöjda med hur samhället ser ut – som gör att vi har en valrörelse där skillnaderna i sak är så små att diskussionen är den tråkigaste jag någonsin varit med om. Partierna är i stort sett överens i sak, och därför tjabbar de i stället om taktik och kampanjer.

Därför är det centralt att vi andra med frenesi och kraft tar idédebatten. Det känns jobbigt – som en enda stor suck – att man återigen ska behöva förklara grunderna för välståndet och påminna om att den liberala demokratin med rättsstat är den enda modell som lyckats garantera frihet, värdighet och respekt för mänskliga rättigheter. Men ok: det är bara att börja jobba. Snart är valet över.

Kommentering avstängd

Lansering av Sossesverige – en återblick

  • Det är kapitalism, inte klasskamp, som gjort att löntagarna idag har det tjugo gånger bättre än på 1800-talet.
  • Arbetarrörelsens historia – med invandringsmotstånd, täta kontakter med förtryckare runt om i världen och en egen säkerhetspolis – är allt annat än ärofull.
  • I Sossesverige var McDonald’s imperialism, privat TV och radio förbjudna och att välja skola eller läkare var otänkbart.

I ”Sossesverige – en återblick” visar jag att socialdemokratins berättelse om Sverige är falsk.

Boken lanseras med ett seminarium och mingel. Medverkar gör Gunnar Hökmark, delegationsledare för (M) i Europaparlamentet, Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen samt Stig-Björn Ljunggren, socialdemokratisk statsvetare med mera.

Plats: Nalen – Stacken (ingång David bagares gata), i Stockholm
Tid: måndagen den 25/8 kl 18-21:30 (seminariet är mellan 18:30 och 19:30).
Pris (inträde samt bok): 150 kronor (ta med kontanter).

Anmälan via Facebook

Kommentering avstängd

Lägre löner skulle hjälpa romerna

Att den moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnusson igår efterlyste ett tiggeriförbud har gått få förbi. Jag tycker det är ett mycket underligt förslag. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: det kan inte vara ett större problem att vi tvingas se fattiga människor än att de är fattiga. Vårt lilla obehag kan inte vara större än deras misär och förnedring.

Men det finns en annan aspekt på det hela: krocken mellan romernas möjlighet att försörja sig själva här genom lönearbete och den svenska samhällsmodellens institutionaliserade extrema avoghet mot inkomstskillnader innanför landets gränser.

Det bästa vore naturligtvis om de rumänska romerna kunde arbeta i Sverige. Det är dock svårt att se hur någon som bara gått några år i skolan, kanske inte kan läsa och skriva och varken kan engelska eller svenska eller har någon erfarenhet från ett modernt arbetsliv ska kunna få ett jobb i Sverige.

Man kan konstatera att det är stor skillnad mellan de facto-lägsta lönerna på svensk arbetsmarknad, på dryga 22 000-23 000 kronor i månaden (inklusive skatt och arbetsgivaravgifter) och vad man kan tigga ihop (200 kronor om dagen trettio dagar i månaden ger 6 000 kronor.) Det innebär att det finns utrymme för stora välfärdsförbättringar för romerna om de fick arbeta till lägre löner än vad som är tillåtet idag.

Kommentering avstängd

Välkommen på lansering av ”Migration och utveckling”

Migration är det skarpaste verktyget den rika världens stater har tillgång till för att främja mänsklig utveckling på global nivå. Därför bör frågan upp på den internationella utvecklingsagendan. Det är huvudbudskapet i min nya bok Migration och utveckling: att resa sig ur fattigdom.

Framsida

Boken lanseras med ett seminarium med en mycket intressant panel, bestående av tidigare biståndsminister Gunilla Carlsson som varit internationellt drivande i frågan om migration och utveckling, Arenagruppens Lisa Pelling som doktorerat och skrivit flera intressant artiklar om migration och utveckling samt Johan Hedin, riksdagsman och migrationspolitisk talesperson för Centerpartiet.

Tid: Torsdagen den 21/8, kl 12-13

Plats: Riksdagen

Läs mer här.

Kommentering avstängd

Två grejer

I fredags var jag med i panelen i TV4:s Nyhetsmorgon.

Idag skriver jag i Nyheter24 om min nya bok Migration och utveckling.

Kommentering avstängd

Sossesverige: the tour

Som bekant kommer jag om några veckor med boken Sossesverige – en återblick. Det är genomgång av hur det var att leva i Sverige, främst på 1970-1980-talen, men också en uppgörelse med arbetarrörelsens förskönande historieskrivning. Sverige är rikt trots, inte tack vare LO och socialdemokratin. Arbetarrörelsen bör varken vara stolt eller nöjd, utan borde i stället skämmas. Det gäller alltifrån synen på invandring och diktaturer i andra länder till valfrihet och mediemångfald i Sverige.

Jag erbjuder mig från och med den 20/8 att komma till borgerliga föreningar runt om i landet och föreläsa om boken. Det kan vara som ren upplysning eller som inspiration inför valrörelsen. Det är gratis (utanför Stockholm-Uppsala vill jag ha ersättning för resa och eventuell övernattning) om jag får möjlighet att sälja böcker.

Hittills är följande evenemang inbokade:

20/8: Katarinamoderaterna

26/8: LUF Borås

27/8: FMS Göteborg

Mejla mig på fredriksegerfeldt(at)gmail.com för att boka in ett föredrag. Samordna gärna med andra föreningar.

 

Kommentering avstängd

Det är rätt att göra uppror

Till hösten kommer jag med en bok, Den nya jämlikheten – global utveckling från Robin Hood till Botswana. I den beskriver jag hur kampen mot överheten – de förtryckande eliter som upprätthåller institutioner som gynnar dem själva på befolkningens bekostnad – har format utvecklingen i världen sedan medeltidens England. Jag beskriver på basis av vedertagen samhällsvetenskaplig och historisk forskning hur kraven på politisk och juridisk jämlikhet skapar en jämn spelplan och lägger grund för ekonomisk tillväxt som lyfter befolkningsmassorna ur den misär som präglat människans levnadsvillkor under den absoluta merparten av hennes existens.

Tittar man i världshistorien ser man att vår samhällsform – den liberala demokratin med rättsstat och marknadsekonomi – är helt överlägsen när det gäller att leverera välstånd, välfärd, frihet och respekt för mänskliga rättigheter. Vi ser också att ett stort antal länder har rört sig i denna riktning de senaste decennierna, och att denna rörelse står bakom den explosionsartade förbättring av mänskliga levnadsvillkor på global nivå som vi står mitt i.

Det finns ofta eliter som med olika medel – oftast våld – vill förhindra en sådan utveckling. De förlorar nämligen makt och resurser på jämlikhet, när de inte längre kan använda staten för att gynna sig själva på majoritetens bekostnad. Mot sådana eliter är det rätt att göra uppror – även med våld om så krävs.

Idag finns det dock de som tycks mena att det är rätt att använda våld för att avskaffa denna samhällsmodell. De vantrivs så i detta system att de vill använda våld för att införa något annat, oklart exakt vad. Men ofta är det någon form av planekonomisk diktatur de verkar eftersträva. Det är inte bara uttryck för okunskap och ideologisk blindhet, utan också för människoförakt. Det bygger inte bara på ondskefulla principer, varje gång det har prövats har det dessutom lett till fattigdom, förtryck och massmord.

Dessa fakta viftas ofta bort och det gullas med förespråkarna. Det har jag svårt att förstå – och acceptera. Jag kan inte förlika mig med tanken att människor som förespråkar militärt våld från staten mot den egna befolkningen och drastiskt sänkt levnadsstandard för de allra flesta ska släppas in i de mediala och kulturella finrummen. Varför accepterar vi ondska? Det är rätt att göra uppror för frihet och välstånd, men inte mot detta goda.

Kommentering avstängd
css.php