BBC debate on free migration

Yesterday I recorded a show on BBC World Services Newshour.

 

Kommentarer inaktiverade för BBC debate on free migration

Medelhavet är världens dödligaste gräns

Artikel på SVT Opinion.

Kommentarer inaktiverade för Medelhavet är världens dödligaste gräns

Rand Paul är bättre än Hillary Clinton

Kolumn i Metro.

Kommentarer inaktiverade för Rand Paul är bättre än Hillary Clinton

Intervjuad i Radio Sweden

Häromdagen sa jag några ord om regeringens kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd.

Kommentarer inaktiverade för Intervjuad i Radio Sweden

Två gånger Saudi

Har varit upptagen med två långa skrivuppdrag, och har därför inte hunnit med så mycket annat.

Men för några veckor sedan skrev jag om regeringens hyckleri när det gäller Saudiavtalet, på SVT Opinion.

Och idag skrev jag en ny text på samma tema och plats.

För övrigt är jag citerad i en text från AFP, som publicerats lite här och där, bland annat i tidningen Libération.

Kommentarer inaktiverade för Två gånger Saudi

LO:s dimridåer

Detta har hänt: jag skrev en rapport om LO:s alarmism i samband med EU:s utvidgning 2004, med fokus på de farhågor organisationen gav uttryck för om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare. Jag marknadsförde rapporten med en artikel i Expressen och Maria Ludvigsson skrev en ledare i Svenska Dagbladet.

Reaktionerna från arbetarrörelsen blev förvirra(n)de. I stället för att ta debatten i sak har de försökt (1) byta ämne, (2) undergräva min trovärdighet, (3) påstå att jag ljuger och (4) lägga påståenden i min mun. Därför vill jag här återge hela skeendet, för att den som inte följt hela debatten i detalj ska kunna få bilden klar för sig, vad gäller både sakfrågan och LO:s debatteknik.

För det första hakade de upp sig på att jag i rapporten återgav berättelsen om ”Go home” och hävdade att det var en myt. De menade att det aldrig hade sagts av Byggnads till letterna vid skolbygget i Vaxholm. Till Dagens Opinion säger Tobias Lundin Gerdås, LO:s opinionsbildningsansvarige:

Det finns inga som helst källor på att detta skulle ha skett. Samtidigt har svårt att bli förvånad över att Fredrik Segerfeldt nämner det. Han har gjort det till sin livsuppgift att sprida myter om LO.

Det är ett obegripligt agerande, av två skäl.

(1) Min rapport handlar inte om Vaxholm. Jag nämnde ”Go home” för att ge en bakgrund och kontext till rapporten. Så här skriver jag i inledningen.

Efter konflikten i Vaxholm blev ”Go home” ett bevingat uttryck för den maktfullkomliga oginhet som arbetarrörelsen uppvisade, och för den oro den kände när människor kunde ta sig in över gränsen till Sverige på ett friare och enklare sätt än tidigare. Det har skrivit spaltkilometer om Vaxholm och ”Go home”.

Något som har fått mindre uppmärksamhet är alla de farhågor LO har gett uttryck för och de förutsägelser som LO har gjort när det gäller konsekvenserna av människors rörlighet över gränserna efter EU:s utvidgning. Om dessa larm och om hur välgrundade de var handlar denna rapport.

Detta är alltså inledningen i rapporten, jag skriver uttryckligen att rapporten inte handlar om ”go home” och dessutom påstår jag inte att någon från Byggnads faktiskt sa så utan endast att det har snackats mycket om det, i kontrast till de varningar LO utfärdade som det pratats mindre om, och som är ämnet för min rapport. Att då, som LO/S, gå till motattack med påståendet att ”Go home” aldrig har ägt rum slår bredvid målet och innebär att S/LO försöker byta ämne.

(2) Det finns goda belägg för att de sa just ”Go home”

En enkel googling på ”Go home” och ”Vaxholm” ger två topp-tioträffar som bägge bekräftar att representanter från LO-förbundet faktiskt sa just så i Vaxholm.

Svenska Dagbladet återger händelsen på nyhetsplats:

När de lettiska arbetarna i Vaxholm kom till jobbet i går morse möttes de av ett medborgargarde från LO-förbundet Byggnads. De nyblivna EU-medlemmarna hälsades av den svenska fackföreningsrörelsen med talkören ”go home, go home”, och det behövde vara polis närvarande för att arbetarna skulle komma in ordentligt på sin arbetsplats.

I en intervju i Byggnads egen tidning tillstår ombudsmannen som stod i centrum för händelsen att de faktiskt sa just så:

Lars-Göran Bromander säger tio år senare att det är olyckligt att vissa personer, inte han själv, skrek ”go home”.

Det är obegripligt att LO och S i sitt initiala försvar ger sig på något som inte ens stod i min rapport och som man kan kontrollera med en enkel googling. Den enda möjliga tolkning jag kan komma på är att deras taktik är att lägga ut en massa dimridåer för att försöka blanda bort korten, allt för att slippa stå till svars för sina rop på vargen.

För det andra försöker Gerdås ge sig på min person. Till Dagens Opinion säger han:

”Nu är kanske inte Fredrik Segerfeldt känd för att vara den som bär seriositetens fana högst.”

Min person är naturligtvis av ringa betydelse i sammanhanget. Men min rapport bygger på data och citat. Och hur låg trovärdighet jag än har i Gerdås ögon är rapporten full med fotnoter och källhänvisningar som är lätta att kontrollera för vem som helst.

Argumentet är inte bara oförskämt utan saknar alltså värde i sak. I övrigt kunde Gerdås inte presentera ett enda motargument.

För det tredje skriver LO:s migrationsexpert Thord Ingesson ett goddag-yxskaftsvar i Expressen, som främst handlar om arbetsmiljö, en fråga jag över huvud taget inte diskuterar i min rapport.

Det kan jag inte tolka som något annat än en dimridå. Ingesson bemöter inte något av det jag skrivit i sak utan det är ren halmgubbeargumentation.

För det fjärde försöker LO sedan hävda att jag ljuger, med budskapet att LO inte var för att begränsa östeuropéernas tillgång till den svenska arbetsmarknaden och att de inte var oroliga för social turism. Det är huvudbudskapet i ett inlägg på LO-bloggen av organisationens migrationsutredare Thord Ingesson. På Twitter hakar bland andra Lars Ohly på.

Det är möjligen skicklig kommunikation eftersom läsaren får intrycket att jag har hävdat att LO har drivit en linje som går tvärt emot organisationens officiella ståndpunkt. Vore det sant skulle mitt case bli undergrävt och min trovärdighet skulle mycket riktigt visa sig vara låg.

Det är bara det att det inte är sant. Av två skäl:

  • Min rapport handlar inte om vilket beslut LO:s styrelse har tagit eller vad de har skrivit i ett remissvar, utan om de förutsägelser organisationen gjorde i debatten. Och då citerar jag LO:s chefsekonom på DN Debatt, som under rubriken ”LO varnar för arbetskraftsinvandring”, skriver:

Statsministern är orolig för att det fria tillträdet från de nya kandidatländerna till den svenska arbetsmarknaden kommer att leda till social turism i Sverige. Det finns en EU-dom som säger att tio timmars arbete ger tillträde till det svenska välfärdssystemet. Vistas man i en kommun har man rätt till stöd. […] Vi ser de risker med social turism som regeringen pekar på[…].

Såvida citatet inte är falskt är det alltså otvetydigt så att LO gav stöd till och uttryck för social turism-agendan.

  • För att undvika just anklagelser som de ovan om lögn – och att inte ge hela bilden om LO:s ståndpunkt i frågan – skriver jag uttryckligen i min rapport (sid 4) att LO inte var för övergångsregler:

På grund av oron över de negativa konsekvenserna för välfärdsstaten och arbetsmarknaden var LO initialt mot att ge medborgarna i de nya medlemsländerna omedelbar tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Det var de LO-förbund som mest skulle utsättas för ökad konkurrens – särskilt Byggnads och Transport – som var drivande i frågan. Men hela LO valde till slut att inte driva frågan om övergångsregler, främst med argumentet att sådana inte skulle få så stor effekt ändå.

LO påstår alltså att jag ljuger om att organisationen var för övergångsregler, trots att jag svart på vitt skriver att så inte var fallet. Återigen kan det inte tolkas som något annat än att LO lägger ut dimridåer.

Att inte stå för vad man sagt i debatten och i stället ljuga, ge sig på motståndarens karaktär, använda halmgubbeargumentation och lägga ut dimridåer är ovärdigt en organisation som har ambitionen och pretentionen att spela en central roll i svenskt samhällsliv. Erkänn i stället att ni fick fel och att era rop på vargen inte hade fog för sig.

Kommentarer inaktiverade för LO:s dimridåer

Stalin fortsatte använda nazisternas koncentrationsläger

Trots att Åsa Linderborgs doktorsavhandling i historia var en kritik av politiserad historieskrivning excellerar hon själv i genren. I en text om att det var Röda Armén som befriade Auschwitz (som om någon låtsas som något annat) menar hon att Sovjetunionens insatser i andra världskriget tonas ned i Västs historieskrivning. När det gäller populärkultur har hon rätt, men det beror väl främst på att jänkarna gör bättre filmer än ryssarna och på att andra världskrigets slut gick över i ett kallt krig där Sovjetunionen var demokratiernas huvudfiende.

Linderborg missar dock ett antal historiska fakta och företeelser, för att bilden ska bli klar. För det första startades andra världskriget av Tyskland och Sovjetunionen tillsammans. I ett hemligt tilläggsprotokoll till icke-aggressionspakten (Molotov-Ribbentrop) hade de två diktatoriska stormakterna delat upp delar av Östeuropa mellan sig, vilket gjorde att det var fritt fram för Tyskland att invadera Polen, och därmed starta kriget. Några veckor senare invaderade Sovjet Polen från andra hållet. Stalin och Hitler var allierade och det svenska kommunistpartiet försvarade Hitler.

För det andra, som Anne Applebaum visar i boken Järnridån, sågs Röda armén knappast enbart som befriare i Polen och de andra länderna. Polen hade ju redan varit invaderat av Sovjet några år tidigare. För det tredje genomförde Röda Armén, på order av arméledningen, massvåldtäkter och brutala och godtyckliga våldshandlingar mot civila under framryckningen.* För det fjärde stod den och såg på när nazisterna dödade 200 000 polacker i Warszawa, för att se till att de polska styrkorna skulle vara så försvagade efter kriget att det skulle vara lättare att styra landet. Och för det femte stängde Röda Armén inte nazisternas koncentrationsläger (ej Auschwitz) utan flyttade i stället in nya människor där. Buchenwald fick namnet Specialläger 2 och Sachsenhausen Specialläger 7. Av de 150 000 fångarna som placerades där 1945-1953 dog runt en tredjedel av svält och sjukdomar. Utmärglade människor lades i samma massgravar som tidigare.

Men visst, medan det var jänkarna som kom fram till Buchenwald först var det Röda Armén som kom fram till Auschwitz. Det tror jag inte heller någon förnekar.

*Angående massvåldtäkterna: de var aldrig systematiskt beordrade eller utgjorde någon del av en politisk plan. Däremot tolererades de, även på högsta ort. Stalin svarade på ett klagomål att man måste ”förstå om en soldat som har vandrat tusentals kilometer genom blod och eld och död vill ha lite roligt med en kvinna eller ta för sig av någon småsak.” Anne Applebaum, Järnridån, sid 69.

Kommentarer inaktiverade för Stalin fortsatte använda nazisternas koncentrationsläger

LO kan inte läsa innantill

LO:s tjänstemän har uppenbarligen svårt att läsa innantill. Jag skrev en rapport och en debattartikel som publicerades i veckan. Trots vad LO hävdar handlar de inte om något annat än de förutsägelser organisationen gjorde om konsekvenserna av EU:s utvidgning. De förutsade stor invandring, social turism och sänkta löner. Andra krafter i LO-sfären varnade för att invandrarna tar jobben för svenskarna. Inte i något av alla deras svar hittills har de på något sätt tagit upp dessa frågor. I stället vill de prata om annat, vilket i och för sig är förståeligt, eftersom det är uppenbart att de hade fel. Icke desto mindre är det ohederligt.

I en text på LO-bloggen skriver Thord Ingesson ett långt svar helt utan substans. Merparten av texten handlar om att LO inte var för övergångsregler. Det är ett klassiskt halmgubbeargument. Dels handlar min rapport ingalunda om olika organisationers eller partiers inställning till övergångsregler, utan om vilka förutsägelser LO gjorde av konsekvenserna av den fria rörligheten. Och dels skriver jag så här i min rapport: ”Men hela LO valde till slut att inte driva frågan om övergångsregler, främst med argumentet att sådana inte skulle få så stor effekt ändå.” Redan i inledningen av min rapport slår jag alltså fast att LO inte var för övergångsregler. Ingesson kan uppenbarligen inte läsa innantill.

För det andra skriver Ingesson att ”Segerstedt” (det vill säga jag, på tal om att läsa innantill) saknar stöd för påståendet att LO ”gav uttryck för och stöd till social turism-agendan”. Han menar att jag ”misstolkar, kanske rent av medvetet”.

Det enda jag gjorde var att citera en artikel på DN Debatt, underskriven av bland annat LO:s dåvarande chefsekonom Dan Andersson, i vilken han skriver följande: ”Vi ser de risker med social turism som regeringen pekar på…”
När organisationens chefsekonom skriver på DN Debatt att de ser riskerna med social turism är det väldigt svårt att tolka det som något annat än att LO ser just risker med social turism.

I övrigt har LO varnat för stor invandring (”miljoner arbetstagare från de nya EU-länderna söka jobb och arbete inom hela EU”) och sänkta löner. Resultatet blev 62 000 personer och sjutton procent högre reallöner för arbetare i privat sektor. Ni ropade på vargen och det gör ni fortfarande, i syfte att hålla utlänningar bort för att lättare kunna upprätthålla er kartellfunktion. Det vore det klädsamt om ni vill erkänna.

Kommentarer inaktiverade för LO kan inte läsa innantill

LO ropar på vargen – ny rapport

Idag släppte jag en kort Migro-rapport som jämför LO:s varningar inför EU:s utvidgning med de verkliga konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetskraft. Det visar sig att de hade fel på punkt efter punkt. Det kom inte så många och det blev varken någon social turism eller några sänkta löner. Inte heller tog östeuropéerna (som man fortfarande kallade dem då) jobben för svenskarna.

I Expressen sammanfattar jag rapporten.

Kommentarer inaktiverade för LO ropar på vargen – ny rapport

Västs rikedom till gagn för resten

Mattias Svensson skrev för ett tag sedan en mycket bra text i frågan. Men när jag läste Dan Jönsson i DN i morse, om att terrorismen är ”konsekvenser av en orättvis global maktordning”, kom jag och tänka på frågan vad resten av världen hade vunnit på att den industriella revolutionen aldrig hade ägt rum i Storbritannien och sedan spridits till resten av västvärlden?

I Den nya jämlikheten svarar jag så här:

[I]nte mycket. Visserligen har kolonialismen och slaveriet drabbat olika delar av världen hårt. Det gäller främst de institutioner som kolonialmakterna lämnade kvar. Men ingen av dessa företeelser var precis några europeiska monopol. Tvärtom. Såväl Inkariket som Aztekerriket var imperier, precis som Kina och det Osmanska riket. Och som Jean-Paul Ngoupandé, före detta premiärminister i Centralafrikanska republiken, har påpekat: ”Det finns praktiskt taget inget land eller någon civilisation i världen som inte vid något tillfälle i historien varit någon annans koloni: Frankrike under romarna i sex sekel, Spanien under araberna etc.” Inte heller är slaveriet någon västerländsk uppfinning.

Det är dock inte skuldfördelningen som är frågan, utan det kontrafaktiska historieperspektivet. Hade fattiga länder och fattiga människor haft det bättre om västvärlden levt kvar i stagnation och inte hade börjat lämna misären på 1700- och 1800-talen? Svaret är ett rungande nej. Västs utveckling har varit till gagn för resten.

Det som sker ekonomiskt i världen just nu är det som kallas upphämtning, på engelska ”catch-up”. Det innebär att länder med lägre inkomstnivå – och därmed löneläge – kan ta till sig de teknologier som utvecklats i mer avancerade länder, och därmed höja effektiviteten i produktionen. Och när man höjer produktiviteten stiger lönerna. Det är precis det som skett i fattiga länder de senaste 30 åren, inte minst i Asien. Och om inte västvärlden hade gått före så hade de fattiga länderna inte haft någon mer avancerad teknologi att lära sig att tillämpa, vilket hade gjort det svårare för dem att få i gång en så snabb ekonomisk tillväxt och därmed bekämpa fattigdomen.

För det andra har fattiga länder haft stor nytta av marknaden i mer utvecklade delar av världen. Det finns inte något land som gått från fattigdom till relativt välstånd utan att integreras i den globala ekonomin. Exportledd utveckling står i centrum för den globala omvandling vi står mitt i. Att det då finns några hundra miljoner konsumenter i Europa och Nordamerika med hög köpkraft har gjort att företag i fattiga länder har kunnat sälja sina produkter där. Om alla länder hade varit lika fattiga hade det således varit svårare att få i gång en exportledd tillväxt och kraftigt minska fattigdomen.

För det tredje har fattiga människor kommit i åtnjutande av en mängd andra teknologiska och vetenskapliga framsteg. Utan den medicinsk-tekniska utvecklingen i väst hade miljontals fler människor i södra Afrika dött i exempelvis aids. Utan den snabba utvecklingen i västvärldens IT- och telekomföretag hade fattiga människor i Afrika inte haft tillgång till all den information som finns på internet, eller kunnat använda mobiltelefoner för att spara pengar, sköta betalningar eller hålla koll på priset på olika marknader.

För det fjärde har stora mängder människor från fattiga länder kunnat flytta till rikare länder, och därmed öka sin inkomst 20 eller 30 gånger, justerat för skillnader i pris. De pengar migranter skickar hem till nära och kära i ursprungsländerna, remitteringar, är flera gånger större än det globala biståndet. Och dessutom har det inte alla de negativa effekter som bistånd har. Vidare tenderar migranter att sprida positiva värderingar till sina ursprungsländer.

Och för det femte är det osannolikt att frågan om demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter hade stått så högt upp på den internationella policyagendan om det inte hade varit för att västländerna hade genomsyrats av de värderingarna. Det tvingar många regeringar i fattiga länder att – åtminstone på pappret – förhålla sig till denna agenda, vilket skapar större utrymme för människorna där att kräva sina rättigheter gentemot makthavarna.

Notera att jag inte påstår att klyftor är något bra i sig. Det bästa vore naturligtvis om inga människor var fattiga. Men om alternativen som står till buds är två: (1) att den industriella revolutionen ägde rum i Storbritannien och (2) att den inte ägde rum alls, då är det otvetydigt så att alternativ 1 är att föredra. I alla fall om man ser på utvecklingen i absoluta termer.

Kommentarer inaktiverade för Västs rikedom till gagn för resten
css.php
Hoppa till verktygsfältet