Min Almedal i efterhand

Årets vecka på Gotland blev lika fantastisk som väntat. Solen sken i kapp med rosévinet och jag fick träffa massor med nya och gamla vänner och bekanta.

Här är länkarna till de av mina framträdanden som finns på webben, som film eller referat.

  • Måndagens panel i Aftonbladet TV, om bl a Sossarna med Karin Pettersson.
  • Måndagens SVT Debatt, om Grekland och framtidens jobb, med bl a Alexandra Pascalidou, Theodor Kalifatides, Gudrun Schyman, Per Schlingmann och Lars Adaktusson.
  • Ger min syn på Greklands ekonomi, i SVT:s 60 sekunder.
  • Diskuterade varför fattiga är så jobbiga, med Jesper Bengtsson och Somar al Naher, på Global bar.
  • Höll ett föredrag på ett seminarium anordnat av Froosh, om varför handel är bättre än bistånd när det gäller utveckling och fattigdomsbekämpning.

Vi ses på andra sidan!

Kommentarer inaktiverade för Min Almedal i efterhand

Min Almedal…

…blir ungefär som vanligt, med runt ett gig om dagen.

Måndag

09:15 Pratar om hur sossarna mår, i Aftonbladet TV.

20:00 Diskuterar framtidens arbetsliv med Roland Paulsen, Gudrun Schyman och Per Schlingmann i SVT Debatt.

Onsdag

18:00 Reflekterar kring varför det är så otäckt för oss att se fattigdom, på Global bar, Sverige i världen

Torsdag

11:00 Föredrag om handel och utveckling, på Froosh

12:00 Modererar Migros debatt mellan SSU:s ordförande Ellinor Eriksson och MUF:s ordförande Rasmus Törnblom, på temat ”Vem vinner slaget om den öppna migrationen?”

Fredag

09:15 Pratar om hur Moderaterna mår, i Aftonbladet TV

I övrigt ska jag gå på seminarier och mingla. Säg gärna hej i vimlet.

 

Kommentarer inaktiverade för Min Almedal…

Experternas tyranni

Skriver en essä i DN Kultur, delvis om ny forskning om demokrati och utveckling men främst om William Easterlys bok The Tyranny of experts.

Kommentarer inaktiverade för Experternas tyranni

Dösnack om ”lön som går att leva på”

”En lön som går att leva på”. Det är en vanlig fras i debatterna om så som invandring, sysselsättning och enkla jobb. Men det är en försåtlig retorisk övning utan egentlig betydelse.

För några år sedan gjorde jag en enkel överslagsberäkning om hur mycket pengar man skulle behöva för att köpa sig tillräckligt mycket kalorier för att överleva, vilket jag fortfarande får kritik för. Men de flesta som har kritiserat mig för det har läst texten fel. Det stycket handlade nämligen INTE om levnadsförhållanden i Sverige, utan om två andra saker:

1. hur det är ett leva i det som på global nivå kallas extrem fattigdom, då merparten av inkomsterna går åt till mat för att överleva, och

2. hur det vedertagna systemet för att vid internationella jämförelser av inkomstnivåer justera för skillnaderna i prisnivåer mellan länder (purchasing power parity, ppp) fungerar.

Denna text handlar INTE HELLER om att människor i Sverige ska leva på ris.

Detta sagt, vad innebär begreppet ”gå att leva på”?

Vi utgår från en månadslön på 10 000 kronor, som av många i debatten betraktas som för låg för att kunna leva på.

För det första kan man göra en internationell jämförelse. För den absoluta merparten av jordens befolkning går det visst att leva – inte bara överleva – på inkomster som är långt lägre än svenskt existensminimum (siffrorna är återigen justerade för att saker och ting kostar olika mycket i olika länder). Det går alltså mycket väl att leva på exempelvis 10 000 kronor i månaden, eftersom vi har empiriska belägg i form av miljarder människor som gör just det.

För det andra kan man jämföra över tid. 10 000 kronor i månaden (i fasta priser, det vill säga justerat för inflation) var en svensk snittinkomst för bara några decennier sedan. Det vill säga när jag var ett litet barn var det ungefär så mycket som vi alla hade att röra oss med varje månad. Det innebär att merparten av alla svenskar historiskt visst det har kunnat leva på en sådan lön.

***

En gång läste jag en text där en amerikansk professor gav tips till folk som funderade på att gå en forskarutbildning. Ett råd eller en fras som etsade sig fast i huvudet var (fritt ur minnet): ”Tänk igenom om du kan acceptera en sådan livsstil i fyra år.”

Han skrev inte: ”fundera på om du kan acceptera att ha mindre pengar än andra” eller ”tänk verkligen på om du kan tillåta dig bidra till ökade inkomstskillnader”, utan han utgick från att det finns många olika inkomstnivåer som ger olika livsstilar. Man kanske inte har råd mer mer än ett rum, kan inte åka på semester eller tvingas köra en mycket gammal bil (nästan alla har bil i USA). Underliggande i frasen var att det finns olika livsstilar beroende på hur mycket pengar man har och ett naturligt antagande att det visst går att leva på låga inkomster, om än inte i närheten av samma sätt som de med höga inkomster.

Att påstå att det inte går att leva på låga svenska löner – i ett av de länderna i världen med både högst generell inkomstnivå och mest sammanpressad lönestruktur – är helt enkelt inte sant. Och jag pratar INTE om att överleva, utan leva det som för merparten av jordens befolkning skulle betraktas som ett mycket behagligt liv. Däremot kan människor med låga inkomster inte leva på samma sätt som människor med höga inkomster. Man kan också vara emot ökade löneskillnader, antingen av egoistiska skäl eller av ideologiska sådana. Det är dock något helt annat än att det inte skulle gå att leva på en sådan lön i Sverige.

Till sist: för de flesta fattiga människor i världen skulle en lön på 10 000 kronor i månaden före skatt med svenska priser innebära en mångdubbling av levnadsstandarden.

Kommentarer inaktiverade för Dösnack om ”lön som går att leva på”

FIFA är som FN: skandalen väntad

Artikel på SVT Opinion.

Kommentarer inaktiverade för FIFA är som FN: skandalen väntad

Sanningen om S, LO och Ådalen

Idag är det minnesdagen för skotten i Ådalen. Därför lägger jag ut det avsnitt ur Sossesverige som handlar om denna händelse och arbetarrörelsens relation till den.

***

Ett typiskt exempel på hur historien har korrigerats i efterhand för att passa in i den socialdemokratiska berättelsen är exploateringen av de tragiska händelserna i Ådalen 1931, då fem demonstrerande arbetare sköts ihjäl av militären. På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa hur ledande företrädare var med på 75-årsminnet:

Under söndagen hölls en manifestation för att hedra 75-årsminnet av den dag då fem arbetare miste livet i kampen för sitt bröd, “arkebuserade av okända kulor”, som det står på gravstenen. Under temat ”samma kamp då som nu”, och med för 30-talet tidsenliga kläder, genomfördes ett demonstrationståg med musikkår och fanborg som avslutades i Lunde där själva händelsen ägde rum.

Under minneshögtiden i Lunde bjöds det sedan på tal av Wanja Lundby-Wedin och Marita Ulvskog tillsammans med utvalda delar av musikalen ”En vacker dag” som handlar om Ådalen 1931 då skotten föll.

Minneshögtiden ägde rum i maj 2006, det vill säga fyra månader före riksdagsvalet. Den demokratiska arbetarrörelsen använder Ådalen för att ge ett historiskt hjälteskimmer åt sin verksamhet och för att knyta ihop det förflutna med nutid. Staten sköt socialdemokratiska arbetare som kämpade för sina rättigheter. Denna kamp – Socialdemokraterna och LO mot överheten – påstås fortfarande vara aktuell.

Det är skicklig bildsättning, men falsk. I alla fall när det gäller socialdemokraternas roll och inställning till händelserna.

Det som hände i Ådalen var följande: Den stora depressionen nådde Sverige runt 1930 med arbetslöshet och sänkta löner. De Moskvatrogna kommunisterna såg chansen att få till en revolution och anordnade en rad upplopp. Värst var de i ångermanländska Ådalen där ett företag under konflikt anlitade strejkbrytare. Den lokale, Moskvautbildade kommunistledaren ledde en mobb som gick in på företaget, misshandlade strejkbrytarna och släpade med sig flera av dem för att visa upp dem för ”massorna” på torget i Kramfors i en slags spontan folkdomstol. Polisen förlorade kontrollen över situationen och kallade in militär. Dagen efter skulle mobben åter ge sig ut på misshandelsturné, denna gång till byn Lunde. För att förhindra en återupprepning satte ordningsmakten upp spärrar som skulle stoppa folkmassan. Det uppstod tumult och skottlossning som tog livet av fem av demonstranterna.

Det finns olika uppfattningar om det exakta händelseförloppet. Det mest intressanta i det här sammanhanget är dock efterspelet. För det första dömdes såväl flera av demonstranterna som kommunisternas partiledare och flera av partiets redaktörer till straff för sin inblandning i händelserna. Det var alltså inte bara oskyldiga och värnlösa demokratiska arbetare som fick bly till svar när de krävde sin rätt, utan diktaturvurmande revolutionärer som med våld ville avskaffa demokratin i landet. För det andra var Socialdemokraternas roll och inställning inte alls den som Lundby-Wedin och Ulvskog vill göra gällande. Partiledaren Per Albin Hansson tog avstånd från upploppen och var tydlig med att de kommunistiska provokatörerna delade skuld för tragedin med arbetsgivarna och statsmakten. I riksdagen dagen efter händelserna sa han så här:

Jag vågar göra gällande, att hela den trafik, som från kommunistiskt håll bedrives, och hela detta sätt att utnyttja upprörda stämningar gör, att när man skall söka de ansvariga, man måste ställa kommunisterna vid arbetsgivarnas och strejkbrytartransportörernas sida.

Varken Per Albin Hansson eller LO:s ordförande deltog på offrens begravning. Det gjorde dock toppsossen Richard Sandler, som kallade den för en ”kommunistisk likplundring” och ”bolsjevikceremoni”. År 1934 vägrade LO att uppföra ett monument över de som dödats, med ordföranden Edvard Johanssons motivering ”att dessa avlidna fallit offer för en Sillén-kommunistisk konspiration.”

Det var inte förrän efter valförlusten 1976 som Socialdemokraterna började exploatera Ådalen 1931 i egna syften. Nu var det bortglömt att Socialdemokraterna inte entydigt stod på demonstranternas sida. För nu var de onda borgarna tillbaka, ni vet de som brukade skjuta oss innan vi lyckades kämpa till oss makten. När Olof Palme år 1981 besökte Kramfors uttryckte han sig så här:

Det var storslagna och drastiska händelser som vände världens ögon mot Ådalen 1931. Men dödsskotten hade också ett budskap – att arbetarna vågade sätta sig upp mot överheten. Man ville krossa arbetarrörelsen, men den var stark nog att inte möta våld med våld. Nu hårdnar klimatet återigen. Arbetsgivarna blir alltmer förstockade och militanta. Nyliberalismen sprids över världen, men det är en strid vi måste ta 1981 – precis som arbetarna tog den 1931.

Så har det alltså fortsatt. Vid 80-årsminnet år 2011 var Stefan Löfven, då ordförande i IF Metall och som är uppvuxen i Ådalen, en av talarna. Han sa då att han ”hoppas att minnesdagen blir en påminnelse för nutidsmänniskan om att det fortfarande råder kamp mellan arbete och kapital”.

***

Kommentarer inaktiverade för Sanningen om S, LO och Ådalen

Uppdatering

Den första maj diskuterade jag mitt favoritämne ”Arbetarrörelsen” i TV4:s Nyhetsmorgon. Fick visa upp mina egna demonstrationsplakat samt sammanfatta min bild av LO:

”Det är en korrupt, omoralisk, odemokratisk, fattigdomsgenererande skitorganisation.”

I Ekonomisk Debatt blir min bok ”Den nya jämlikheten” rejält sågad av Sven Tengstam, en vänsterekonom vid Göteborgs universitet, som uppenbarligen inte har mycket till övers för mig och mitt skrivande. Det kan bero på det här.

Här finns förresten en väldigt bra bild som illustrerar min lilla kamp mot kulturelitens subventioner.

För övrigt har jag flyttat till Stockholm och varit väldigt mycket ute och föreläst, främst om migration och Sossesverige.

Kommentarer inaktiverade för Uppdatering

BBC debate on free migration

Yesterday I recorded a show on BBC World Services Newshour.

 

Kommentarer inaktiverade för BBC debate on free migration

Medelhavet är världens dödligaste gräns

Artikel på SVT Opinion.

Kommentarer inaktiverade för Medelhavet är världens dödligaste gräns

Rand Paul är bättre än Hillary Clinton

Kolumn i Metro.

Kommentarer inaktiverade för Rand Paul är bättre än Hillary Clinton
css.php
Hoppa till verktygsfältet