Roland Poirier Martinsson skriver idag mycket bra i Svenska Dagbladet om vad frivilliga gemenskaper betyder för ett samhälle, utifrån sina erfarenheter i USA.

I Sverige tror vi att civilsamhälle betyder skattefinansierade föreningar (läs: döende ”folkrörelser”). Det gör det inte. Det handlar om mellanmänskliga relationer, bortanför såväl det politiska som det kommersiella. Och det är det som en dag måste ersätta välfärdsstaten. Det är också i detta som klassiska liberaler och konservativa kan mötas. Och det är därför USA är ett bättre land att leva i än Sverige.

Jag har precis samma upplevelse från USA. Tror att det kommer från erfarenheterna att människorna byggde upp ett samhälle underifrån, att staten inte var någon efterträdare till någon förtryckarmakt, utan att man i sann pionjäranda byggde upp informella institutioner om att hjälpa varandra bortanför politik och byråkrati. Så mycket sundare än vår påtvingade ”solidaritet”, som uttrycks i val en gång vart fjärde år och i osynliga skatteinbetalningar.

Riktigt engagemang vs slentrianomtanke.