I Why Nations Fail går författarna Acemoglu och Robinson (A&R) till rätt hård attack mot Jared Diamond och hans Guns, Germs and Steel och hans ”biologistiska” och ”klimatistiska” förklaring till varför länder utvecklas olika bra.

I the New York Review of Books går nu Diamond i svaromål, i en lång recension. Han hittar några fel hos (A&R) och ställer en del bra frågor, men är ändå tvungen att erkänna att institutioner är den viktigaste förklaringsfaktorn när det gäller länders utveckling.

Precis som Francis Fukuyama gör i detta blogginlägget avslutar Diamond med ett resonemang om vilka slutsatser vi ska dra om biståndet utifrån A&R:s insikter:

Donors and international agencies try to “engineer prosperity” either by foreign aid or by urging poor countries to adopt good economic policies. But there is widespread disappointment with the results of these well-intentioned efforts. Acemoglu and Robinson pithily diagnose the cause of these disappointing outcomes in their final chapter: “Attempting to engineer prosperity without confronting the root cause of the problems—extractive institutions and the politics that keeps them in place—is unlikely to bear fruit.”

Ibland ger den svenska biståndsdebatten intrycket att jag är en extremist, en galning som befinner sig milvis från den internationella mittfåran i denna diskussion. Det är tvärt om. Storheter som Fukuyama som Diamond resonerar precis som jag. (Egentligen är det så klart tvärtom, att jag resonerar som de. Jag försöker bara hämta hem deras forskning.)

1. Den allmänna uppfattningen är att biståndet har varit ett misslyckande.

2. Det beror på att utvecklingens främsta hinder är dåliga institutioner och goda sådana kan man inte bygga utifrån.

Vilket påminner mig om en annan storhet som skrivit samma sak (och som jag också tjatat om, dock för döva öron), nämligen nobelpristagaren i ekonomi, Ellinor Ostrom, i en Sidarapport från början av 2000-talet:

International development assistance is intended to help the people living in less-developed countries overcome poverty resulting from the wide diversity of often-unresolved or poorly resolved collective-action problems. Unless development aid properly addresses the incentives of underlying collective-action problems, it will likely be ineffective or, worse, even counterproductive.

Det vore så bra om vi nu kunde få till en intellektuellt hederlig diskussion om dessa frågor.