Ett antal böcker har det senaste decenniet varnat för att biståndsindustrin samarbetar med förtryckare på olika sätt. Det handlar inte minst om Bengt Nilssons Sveriges afrikanska krig och Linda Polmans Kriskaravanen.

Den svenska biståndsindustrin har viftat bort kritiken som oseriös. Oförmögen att öppet erkänna vilka komplexa miljöer man verkar i, har industrin i stället hävdat att just de svenska organisationerna aldrig göder mördare. Se exempelvis sajten darforbistand.se, som till och med har en rubrik som lyder Vad lämnar kriskaravanen efter sig?

Den biståndsorganisation som är öppnast med problemen, och som också lämnar områden när deras verksamhet riskerar göra mer skada än nytta är Läkare utan gränser (MSF). Läkarna är ärliga och moraliskt anständiga nog att inse att när deras närvaro föder strid, stöder förtryck eller göder massmord, då är det bäst att dra sig ur. De har dock fått få efterföljare.

Nu har MSF släppt en bok som avslöjar biståndsindustrins smutsiga kompromisser. The Guardian rapporterar:

In Somalia, MSF was forced to run many operations by ”remote control” because of the risk from Islamist fighters. In 2009, MSF was subjected to a 5% tax on the salary of all MSF employees by the al-Qaida linked al-Shabaab militia, not to mention ”registration” costs of $10,000 (£6,300) per project, a $20,000 tax every six months and was told to dismiss all female employees.