Reaktionerna på torsdagens Debatt har varit många, och hatiska. Några exempel från Twitter:

hofstone: ”ja hatar inte klass, men jag hatar dig personligen”

texmexhomeboy: ”@segerfeldt skiter alldeles strax på sig”

LindaGBG: ”Fredrik Segerfeldt är den värsta människan jag nånsin stött på.”

På Facebook hade jag följande mejlväxling med Fp-politikern Eddy Edman:

EE: ”Dina uttalanaden på Debatt i TV1 är sådana som allvaligt skapar konflikter – du är bra på det.”

FS: ”Tack. Fast jag menar allvar. Fredrik”

EE: ”Vill du ha våldsamheter på grund av det du säger?”

FS: ”Varför skulle jag vilja det?”

På mejl fick jag följande meddelande:

”Å du, idag 1913 så föddes Rosa Parks, inte en av dina favoriter eh?”

Detta för att jag sagt att Sverige behöver större inkomstskillnader och att vår överklass har mindre pengar än i andra länder. Inget av detta kan anses vara kontroversiellt. Därför har jag så svårt att förstå vad som kan motivera budskap som ovan. Som att människor jag aldrig träffat hatar mig personligen, tycker att jag förtjänar stryk eller menar att jag är för rasdiskriminerande lagar.

I programmet motiverade jag mina ståndpunkter ur ett konsekvensperspektiv, det vill säga utifrån vad som är bra och effektivt ur ekonomisk synvinkel. Jag undrar därför vad de som hatar skulle ha sagt om jag formulerat mig så här:

”En person som genom frivilliga överenskommelser har tjänat en massa pengar är värd dem. Det är rätt och naturligt att människors produktivitet återspeglas i deras inkomster. Är man mycket duktig ska man helt enkelt bli mycket rik. Människors inkomster är deras, och det är en mänsklig rättighet att behålla dem. Om de sedan är tio eller 1000 gånger rikare än människorna runt omkring dem har ingen annan med att göra. Därför blir frågan om inkomstskillnader ointressant och irrelevant.”

Eller så här:

- Är det dina pengar?

- Nej.

- Håll då truten!

Jag tycker denna sortens människor och de kretsar de verkar i ska ta sig en rejäl funderare på hur de ser på det här med det offentliga samtalet.