Smaka på nedanstående mening:
”Människan är ett jämförande djur och när någon sätter sig på en uteservering med en champagnehink är det inte bara en privat manifestation av frihet, utan också en social handling med ringar på vattnet bortom uteserveringen.”
Sätt den sedan in en kontext av ”girighet” och ”roffarmentalitet” så har du fångat den rådande samhällstrenden, uttryckt av DN Kulturs Sverker Lenas i en recension av Mattias Ronges bok ”Den girige”.
Låt oss tänka lite på vad det är Lenas skriver. Det är alltså olyckligt att en människa har råd med en flaska champagne på en uteservering, eftersom det är en social handling. Man ska inte få konsumerar något publikt, i alla fall inte något som alla andra inte också har råd med. Man ska inte visa att man har gjort något med ett värde, som någon annan funnit så värdefullt att han eller hon har velat betala henne så mycket att det räcker till skumpa på krogen.
Och helst av allt ska sådant beteende motverkas med politikens våld, det vill säga pengarna ska tas från människan, inte primärt för att andra behöver dem bättre, utan för att själva företeelsen att någon kan köpa sig en flaska champagne på en uteservering är så obehaglig att den inte bör förekomma.
I ett halvt sekel hade Hayek fel. Det blev ingen planhushållning efter kriget (visserligen delvis tack vare honom), och de europeiska välfärdsstaterna blev inte så auktoritära som han fruktade. Demokratin och välfärdsstaten var kompatibla.
Men nu undrar jag om vi verkligen inte är på väg mot en ny sorts träldom. Där ”excesser” som att köpa dyr alkohol på krogen ska motarbetas. Där människor inte ska sticka upp, inte sticka ut. Där ingen jävel ska vara bättre än nån annan. Där vi ska bilda en anonym massa av likadana människor, som ett lyckligt och lydigt kollektiv, ledda av en upplyst elit av folkhälso-, genus- och socialbyråkrater.
”För din konsumtion är en social handling. Minns Jämlikhetsanden. Om du får en löneförhöjning och får råd med en BMW får grannarna både reumatism och hjärt- och kärlsjukdomar. Så några jävla tyska lyxbilar vill vi inte se här i kvarteret.”
Men vi har faktiskt en borgerlig regering, säger du. Ja, fast den lyssnar mer än den leder, och blir därmed en återspegling av samhällsstämningen snarare än en skapare av densamma. Och precis som vi har haft S-regeringar under eror av liberaliseringar går vi nu mot en centralistisk, ogin och auktoritär epok, när en mening som den ovan tycks helt normal. Jag är rädd och känner ett stort obehag.
ps För övrigt behöver en flaska champagne på krogen inte kosta mer än en femhundring. Det har de allra flesta råd med. Det är bara en fråga om prioriteringar. ds
