Jag har fått en del mothugg på förra inlägget, med följande budskap: 1. Stalins mördande var inte känt. 2. Det var realpolitiskt. 3. Jag läser Erlander som fan läser bibeln. 4. Hade Tyskland vunnit kriget hade borgarna varit lika undanglidande i förhållande till Hitler.

1. Det är trams. Moskavarättegångarna var väl kända. Tvångssvälten i Ukraina var kända. Att Gulag fanns var känt. Att Stalin var en massmördande tyrann var väl känt. Punkt. Erlander säger ju att ”miljoner andra har betraktat honom (Stalin) med bitterhet och fruktan”.

2. Erlanders uttalande kan inte ses som enbart realpolitiskt. Då hade han kunnat uttrycka sig så här:

Stalins bortgång betyder att Sovjetunionen förlorat sin ledare. Redan härigenom får det som inträffat en världshistorisk betydelse. Stalin har, måhända mer än någon annan personlighet i den ryska historien, omvälvande förändrat förhållandena inom sitt land, och hans politik har avgörande påverkat världssituationen.

Sovjetunionen var under Stalin en expansiv stormakt i Sveriges omedelbara närhet, och kommer med stor sannolikhet att förbli det under lång tid framöver. Sverige är neutralt i förhållande till alla stormakter.

Sverige ser med spänning på hur den sovetiska politiken utvecklas efter Stalins bortgång.

3. Det är omöjligt att inte se Erlanders uttalande som överslätande. Varför talar han om det ryska folkets ledare? Stalin var en självutnämnd tyrann. Varför talar han om den kommunistiska ideologin som framgångsrik (”elastisk nog”)? Varför nämner han över hvud taget ideologin? Varför talar han bara om det ryska folket, och ignorerar de andra 14 republiker som Sovjet tvingat in i väldet? Varför nämner han den hängivna dyrkan av miljoner? Hur vet han det? Det var ju främst andra tyranner som dyrkade å sina folks vägnar. Som nordkoreanernas tårar.

4. Jag har svårt att tro att någon svensk politiker hade kunnat stå med Auschwitz på näthinnan och uttrycka sig så. Men det vet jag inte.