I svensk politik finns det de som ser politiken först och sedan hittar problem som ska lösas. Och så finns det de som ser problem och sedan hittar politiska lösningar på dessa. Det är de enda två alternativ som står till buds. Det finns numera ingen kraft bland partierna som säger: ”Möjligen är det inget problem, och om det är ett problem kanske lösningen är mindre politik.” Denna förskjutning har lett till att debatten och det offentliga samtalet har förändrat karaktär.

Varför finns det då ett politikmområde som syftar till att invandrare ska ”integreras” i det svenska samhället? Vi har ju till och med en minister med just integration som huvudsakligt ansvarsområde. Huvudskälet torde vara att politiken redan lagt sig i människors liv i en sådan omfattning att det krävs ytterligare åtgärder för att minska de skadliga effekterna.

• De höga skatterna på låga inkomster, som gör att invandrare har det svårt att hitta ett arbete, är en förutsättning för den generella välfärdsstaten och således en central del i ett politiskt samhällsbygge.

• Den fackliga kartellmakten som skapat världens mest sammanpressade lönestruktur och världens högsta de facto-lägstlöner, som också gör det svårt för invandrare att hitta ett arbete, är ett uttryck för socialdemokratins besatthet vid små inkomstskillnader, och således resultatet av ett medvetet politiskt projekt.

• Turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, som gynnar arbetsmarknadens insiders på bekostnad av outsiders (inklusive invandrare), är ett resultat av en marxistisk maktanalys av arbetsmarknaden och är konsekvensen av en politisk åtgärd.

• Det omfattande bidragssystemet, som gör det möjligt för invandrare (och andra) att inte försörja sig själva är också det en konsekvens av ett politiskt projekt.

Vi har alltså byggt upp ett system som är som gjort för att skapa ”integrationsproblem”. Och nu måste vi hålla på med ytterligare en massa politik för att kompensera för tidigare misstag. Så byggs sörjan upp i lager efter lager ovanpå varandra. Den bästa integrationspolitiken vore i stället att avskaffa de hinder som finns, i form av de fyra bullet pointsen ovan. Då skulle det inte behövas någon integrationspolitik. Människor som bor här ska följa lagen och försörja sig själva, oberoende av vad de heter, hur de ser ut eller var de är födda. Svårare än så är det inte.