Humör: Mellow
Soundtrack: Rufus Wainwright – the Tower of learning

Så. Jag har märkt en pågående trend här på min blogg. Jag som ändå började riktigt bra med några soon-to-be-classics som bland annat skyltdockorna som fick fett.

Vad är det då jag syftar på egentligen? Mjo… Jag har idag insett vilken dumphåla för sorgliga inlägg Sherlock Investigations har blivit och då menar jag inte sorglig som i buhubuhugråtagråta utan som i riktigt dåligt. Och inläggen verkar bara bli sämre och sämre.

Okej. Ibland lyckas jag kanske producera något som i jämförelse ser ut som ett guldkorn. Men på det stora hela missar det där med substans.

Jag har helt enkelt blivit en WBB (Whiny Blog Bitch).

För att visa lite hur jag menar har jag ritat följande diagram

Nu kanske inte det här diagrammet är helt till 100% rätt, men det visar ändå i stora drag hur jag upplever det..

Hade jag kunnat hade jag istället för att ursäkta mig rensat upp bland inläggen, läst igenom och raderat. men tyvärr verkar metrobloggen vilja skylta med mina (ibland) otroligt hjärnbefriade inlägg. Så de står kvar där de står… tyvärr. Jag menar jag skulle inte ens orka läsa min blogg om det inte varit för att den är just min. Nu måste jag läsa den… och skämmas lite grann.

Nu tänker jag ta en liten paus och tänka igenom vad det faktiskt är jag vill skriva om i framtiden… om jag vill skriva någonting alls.

Eventuellt på återseende!