Humör: Irriterad
Soundtrack: Frankie Valli – Beggin’ (Pilooski edit)

Var tusan tog mitt ”äh fuck it. Det löser sig” tänkande vägen? Varför blev alla komplex så stora och så enormt känsligt igen?

För att citera mig själv:

Och jag skiter fullständigt i om hängslen funkar på catwalken eller inte. Jag har ärligt talat inte heller tid för att kolla upp det. Jag ska först och främst leva.

Jag bär mina hängslen med stolthet och nyvunnen självrespekt. Mina hängslen är minnsann inga vanliga hängslen. Mina hängslen är min tapperhetsmedalj. Yes.

HIGH FIVE för mig!