Hahahhaa alltså förlåt att jag inte har skrivit på länge.. Finns inga riktiga ursäkter till det.

Jag vill börja med att skriva om en kille som jag känner, han är 23 år gammal, har allt en tjej söker hos en kille och han är en underbar människa! Han har en sjukdom som heter Long Q-T Syndrome.

Vad är det?

QT-intervalet är den tiden som hjärtat behöver ladda om, mellan varje pumpning. Och i detta fallet så är det något fel i det elektriska signalsystemet i hjärtat. Dvs att när hjärtat ska ladda om, innan den ska pumpa, så tar det för lång tid för personens hjärta att ladda om. Och det är det som kallas för Long Q-T-syndrome, det är det som är själva sjukdomen. Genom att göra ett EKG så kan man se om man är i risk zonen. Normalt uppstår symtomen i tonåren. När ett oväntat ljud uppstår som t.ex att en telefon ringer, ett stort skrik, eller att någon skrämmer han/hon-så börjar patientens hjärta att slå snabbt pga ett fel i den elektriska balansen. Hjärtat slår då mer än 300slag/minut. Detta kallas för Torsade de Pointes (TdP), när hjärtat pötsligt rusar upp. Så hjärtat fungerar inte då, och blodet rusar rakt igenom och hjärnan får syrebrist. Det ser ut som att personen svimmar eller får ett epileptisk anfall. Man riskerar att dö på första anfallet, men man kan även dö på sitt femte. Behandlingen till denna sjukdomen är en Betablockerare, Pacemaker eller ICD (Internal Cardiac Defibrilator). Och i detta fallet så har min vän, en ICD som är sista utvägen. Och han har den pga att det finns stor risk att han kan få anfall/hjärtstopp även med Betablockeraren och Pacemakern. En ICD övervakar hjärtats rytm och behandlar rytmrubbningar i hjärtat. Den kan dels vid behov ge en elektrisk stöt för att bryta en livshotande rytmrubbning. Det är svårt att diagnostera, för många friska bara dör plötsligt i oförklarliga hjärtstopp.

Så min vän riskerar att dö när som helst, och om ICD inte fångar upp felet, så dör han. Och chansen är stor. Det är synd och det är hemskt och han är 23. Vi talade om livet och då berättade han om det. Han berättade hur mycket han uppskattar varje dag och minut han lever. Han berättar att han tycker om sig själv, och accepterar situationen. Han är så ärlig, trevlig och inspirerande och har absolut ingen ångest över något som helst, som han har gjort i sitt liv. Jag berättade för honom, att jag var så trött på det mesta. På skolan som är så svår, och på att NY är så dyrt och att jag saknar min familj och vänner så mycket. Då sa han: Tänk vad många som är fattiga och bor någonstans dem inte vill och tittar på TV och önskar att dem kunde vara dem skådespelarna i TV:n. Du lever deras dröm i staden som aldrig sover New York, och du klagar?!

Hans livshistoria och dem orden ändrade mitt livs-tänkande. Jag är tacksam för allt jag har fått/gjort och upplevt/upplever. Jag tycker om mig själv och jag tycker om livet. Inget mer klagande för min del!

Det har juh varit Thanks Giving här. Alla amerikaner firar det. Anledningen till att man firar Thanks Giving är:

Pilgrimerna i England flydde religiös förföljelse och en grupp tog sig till Holland. Efter några år hade deras barn vant sig vid livet i Holland. Detta gjorde de äldre pilgrimerna oroliga eftersom de ansåg att det hollänska sättet var ett hot mot deras barns utbildning och moral. De bestämde sig därför för att lämna Holland och resa till den nya världen. Den 6 september 1620 seglade 110 pilgrimer och anlände till Plymoth där de satte bo. Första vintern var svår och av de 110 var det mindre än 50 som överlevde. Året därpå hade de lyckats samla på sig tillräckligt med mat för att överleva vintern. Dessutom fick de hjälp av indianen Squanto som lärde dem jaga och vilka växter som var giftiga etc. Pilgrimernas överhuvud, William Bradford, deklarerade en dag av tacksägelse, Thanksgiving. De bjöd även in 90 indianer till en fest som varade i dagarna 3.Året därpå blev det ett svårt år med dålig skörd och även år 3 verkade bli ett dåligt år eftersom torkan höll på att förstöra hela skörden. William Bradford beordrade då en dag av fasta och bön och kort därefter kom regnet. För att fira detta deklarerades den 29 november som en dag för tacksägelse. Det är denna dag som sägs vara början på högtiden Thanksgiving som idag firas i USA.

Och jag var hemma med Kim, hennes mamma och hennes son. Vi åt jätte god mat.  Kalkon, makaroner med smällt ost, sparris röra e.tc. Det var väldigt mysigt. Och innan vi började äta så bad Kim en bön och tackade Gud, that he brought me to her, hahaha det var så söt, och sedan sa vi Amen.

Sedan har det varit Bajram också, och jag har inte haft någon att fira det med. Jag kände mig väldigt ensam. Familjen var inte inloggad på nätet så jag kunde inte tala med dem, men jag fick många sms från släktingar och familj. Men jag ville så gärna äta bakllav och sånt gott och dansa å så..

Jag var ute för några helger sedan och festade med Marcus Schekenberg. Han är inte lika snygg i verkligheten, men hanä trevlig.

Vad har jag mer gjort…

Vi har så mycket läxor i skolan att det är sjukt, men jag älskar det! Detta känns så sjukt rätt!! Jag älskar att spela in filmer, uppträda och allt, jag älskar det, jag älskar det, jag älskar det!!

Min man Jude Law uppträder på Broadway, han spelar Hamet (Shakespeare), jag vill så gärna se honom, han uppträder till den  7dec. Men det är så dyrt, kostar ca 100 dollar. Men jag vill så gärna se han!

Nästa vecka fyller jag år. Tänk att jag ska fira det i New York???!!!!!!!! Jag fattar inte det, och jag blir 21, det är bara så perfekt. Speciellt i USA för åldersgränsen är 21. Jag vet inte ännu vad jag ska göra, jag kommer på något roligt.

Grattis Jeton Balaj på din 30-års dag. Shitt det är sjukt så gammal du är

Grattis i efterskott Valmire Shabani på din 22-års dag

Grattis i efterskott Sophie Åltner på din 20 års- dag