Ännu en singelmorsa som ska ge sig på att blogga om sitt unika,spännande liv.
Eller inte.
Vad är det som gör mig så speciell,så att man bara måste läsa min blogg?
Nä,precis.Ingenting.
Igenkänningsfaktorn blir förmodligen hög.
Åtminstonde om du också är en överarbetad,medelålders singelmorsa med tre barn,två katter,tre igelkottar,en kanin,och en sjuklig tidsoptimism som ställer hela livet på ända ibland.
Jaså,det är du inte?Nåja,men läs gärna ändå.Det kan hända att det dyker upp nåt klokt ord,eller nån bra åsikt här och var.
Men säkert är det inte.
Denna,min andra blogg,kommer jag bara att skriva om onödiga saker,egentligen.
Saker man funderar på,stör sig på,fascineras av.
Saker som berör,gör en arg,glad,fundersam,avundsjuk.
Som till exempel varför plättarna kallas pannkakor i Sverige,hemma på Kobben (Åland) kallas de plättar,oavsett storlek.
Fast just nu stör jag mig mest på uttrycket troschock.
Blir ju mycket troschocker i teve nuförtiden.Så fort man ser en liten flik av en underbralla,tex på Mat-Tina eller hon, Idol-Laila,är det troschock.Pinsamt,chockartat,upprörande,tydligen.
Men kalsongchock då?Hört talas om det kanske?Nä.
Inte hörde man en endaste liten suck om kalsongchock när Björn Gustafsson knallade omkring i rosa kallingar på Melodifestivalen ifjol?
Då var det bara roligt.Hur kommer det sig?
Det kan väl aldrig ha med,säg,ojämställdhet att göra?
Eller?
