Hejsan.

Det känns som om jag vill börja det nya åter med att återuppta bloggandet. Det har ju varit vilande nu väldigt länge och jag har verkligen saknat den och er förståss.

Idag driver jag ett eget företag. För mej enda möjligheten till ett drägligt liv.

Det är ingen dans på rosor, men alternativet är mycket sämre.

Men det har hänt nåt märkligt, jag har gått ner ganska mycket i vikt. Utan märkliga piller, kaloriräknande eller matvägning. Att jag får äta det mesta som är gott gör ju inte saken sämre.

Men mer om min bantning som verkligen funkar, tro mej jag har försökt ALLT, nästa gång.

Ses snar igen

    Sivan

I skrivande stund är upp över öronen skitförbannad på ungdjävlarna som tror att dom är vuxen på nåt

sätt. Bara för att dom fyllt 18 får gå på bolaget och har bil å körkort.

I vårt tidigare så lugna hus har vi nu fått några idioter tilldelade. Vem det är vet jag inte. Men fredag och lördagkvällar tar dom som över hela grannskapet.

Jag vet att jag måste lugna mej och försöka dra mej till minnes hur det var när jag själv var ung.

OK. Jag var väl inte guds bästa barn och tillsammans med mina kompisar retade vi säkert gallfebern på omgivningen mer än en gång .

Det kunde vara skrål, hög musik och varvande bilar även på min tid.

Men det finns en klar skillnad där i alla fall. Vi hade i villervallan nåt sorts vett i alla fall.

Det såg inte ut som en sophög där vi dragit fram. Här ligger minst 15-20 ölburkar på marken nedanför deras balkong. Hur många fimpar som sprätts över räcket kan man nästan inte räkna.

Förra fredan hade dom tydligen också spritt sin spya över balkongräcket.

Det är liksom här som man blir så himla förbannad. Nere, under deras balkong bor ett äldre handikappat par med uteplats. Det behövs inte många hjärnceller för att kunna räkna ut att allt skit hamnar där. Det äldre paret har kämpat på med blommor, små ljuslyktor och andra saker som höjer mysnivån på sin uteplats.

Det är så innihelvittes respektlöst att ta sej den friheten att bara använda deras utemiljö som nån sorts soptipp.

Vem tror dom att dom är, dom där i lägenheten två trappor ovanför. Drägg, idioter som borde tas omhand och få en hel del vett inbankat i skallen.

När så partyfolket som tycks äga hela kvarteret till slut drar iväg för att förpesta tillvaron för andra på andra ställen så är det liksom en bekräftelse på hjärndödheten hos dem när en av

killarna, en som är chaffis och förhoppningvis nykter, kliver ur bilen och med full kraft kastar en glasflaska i gatan. Hepp.

Man bara tittar på och undrar vad som gått snett för honom då. För nåt jävligt snett äre. Tro mej.

Nu önskar jag att vi i de andra 27 lägenheterna i det här huset går samman och berättar vad vi tycker för partynissarna.

Antingen skärper dom sej eller så är det bara att se sej om efter ett nytt boende låååångt härifrån. Men först ska dom banne mej ta och städa upp

efter sej och sina gäster och med blommor i hand be det äldre paret på markplan om ursäkt.

En gång till å då tar det hus i helsike.

Sivan

Som bekant har den röd/gröna alliansen tänkt plocka bort Rut-avdraget om dom kommer till makten. Och samtidigt utöka Rot-avdraget.

Jag har försökt få ett svar på varför det ena

försvinner men inte det andra. Men det är helt hopplöst. Socialdemokraterna har sagt att en bra entreprenör kan verka utan ”pig”avdrag. Men det är inget svar på min fråga.

Vänsterpartiet hade en representant som i en insändare i lokalbladet skrev nånting om ”att de välbesuttna kunde ta hand om skiten själva.”

Lite kan jag nog trots allt hålla med om att både Rut- och Rotavdraget är en form av socialhjälp för både fattig och rik.

Men många av mina kunder har inte så fett alla

gånger. Det är äldre och sjuka som inte får någon hjälp av kommunen och som ser en utväg i detta när kostnaden halveras. Och visst har jag kunder som inte alls är i  nåt behov av avdrag. Som utan att blinka skulle kunna betala vad det egentligen kostar.

Antagligen är jag helfläng för jag kan inte förstå

varför i hela friden får snickare, målare, murare m.fl dylika yrkesgrupper fortfarande ragga kunder med ”dräng”avdraget som god hjälp och inte vi som hjälper folk i sina hem med att städa. Kan det vara så att dom,  hantverkarna, inte är särskilt bra entreprnörer eller…..?

Många frågor men inga svar. Finns det någon som kan få mej att förstå det här?

En konfunderad Sivan

4 gånger på två dagar har jag sett förälskade par

kyssas. Och då menar jag kyssas. Inga mespussar utan riktiga grejer. Ett par var så intensiva att det var snudd på förargelseväckande betende. Åtminstone om en pryd en fått bedöma.

Men jag är inte pryd. Ok, lite ibland, men inte vid dom här tillfällena i alla fall.

Som jag kan se det så är väl detta ett vårtecken

bättre än något annat. Snön vräker ner, kylan omnfanar dom som sticker ut näsan, men spela roll gummiboll, våren är här. Så de så.

Känslorna svallar både här och där och det är ju så häääärligt.

Mina vårkänslor tar sej ett annat uttryck. Jag börjar längta efter spetsgardiner. Som i kvinna i tiden så hänger det panelgardiner – svarta – här i mitt sovrum. ( För det är väl det som gäller fortfarande? Eller …? ) Men tankarna går oftare och oftare till dom där vita fluffiga med omtag och allt.

Det skulle inte förvåna mej ett dugg om jag finner mej putsande sovrumsfönstren, trots kylan, och sen sättandes upp dom efterlängtade.

Det är ju svårt att veta vart man har sej när vårkänslorna spinner igång.

  Sivan

Idag hade vi extra övning i kören. Vi håller på att  sätta upp en egen föreställning där vi inte bara 

vaggar fram och tillbaka som en havreåker i sunnanvinden, utan här ska vi agera.

Sjungande gospellåtar från 1600-talet och framåt ska vi spela upp olika scener med klädbyten och hela rasket. Lite som After Dark fast i annan tappning så att säja.

Idag gick vi igenom sceneriet, när ledaren för gruppen som arbetat fram agerandet berättade hur det skulle se ut, så blev jag rörd. Rörd till tårar.

Skämmig värre, sitta och lipa för det här. Jag

torkade snabbt en tår, diskret naturligtvis, så att ingen skulle se.

Under fikapausen lite senare visade det sej att det inte bara var jag som viftat bort lite ögonblött så där i löndom. Vi var flera stycken.

Under andra halvlek, efter fikat,  så blev det bara att träna sångerna. En låt skulle vi sjunga blundande, Total praise. En mäktig låt, vår avslutnings låt.

Och då kom det igen, känslosvallet, tårar som trillade.

Alltså, vad var det för fel på mej idag?

Men ännu en gång var det inte bara mej det var fel på. En annan tjej i kören var

tvungen att gå ut, för hon bars iväg ännu längre av sina känslor än vad jag gjorde och började grina på riktigt.

Och fast vi skulle blunda så såg jag att det torkades tårar både här och var.

Ja, och det var på träningen. Det är inte riktigt bra det här.

Om en månad är det skarpt läge och då ska vi förhoppningsvis sjunga inför fulla hus. Och det skulle just se ut det om känslorna drar iväg med oss igen. Det blir ingen skönsjungning av de inte.

Och då finns det verkligen anledning att gråta för då har vi sett den publiken för sista gången.

Sivan

Oj, nu var det länge sedan jag skrev några väl valda ord här.

Blir nästan rörd när jag ser att det fortfarande finns dom som är och läser på min blogg. Hyfsat många faktiskt med tanke på att den aldrig uppdaterats.

Jag har suttit fast i facebookträsket. Så tro inte att jag har varit utan dator, haft häcken full av jobb eller så. Nej speldjävulen har haft ( OBS! HAFT) mej tajt knuten till sej.

Det är FishVille, det är FarmVille, det är det där

fördömdade caféet och en massa annat som jag inte kommer ihåg just nu. Och så har jag jobbat. Slitit som en slav faktiskt. Dels har det varit en del rent inkomstbringande arbeten men det mesta av svetten ligger i marknadsföringen.

-26 grader hindrar inte för att ta en stärkande promenad för att tala om för omvärlden att jag finns. Detta i form av lappar, i varenda trappuppgång som finns känns det som. Ändå så vet jag att det är bara en droppe i havet. Så det gäller att gnida på.

Lappar är helt outstanding vad det gäller att nå folk. Annonser på Blocket i all ära, men det gäller att sticka behovet under näsan på sina medmännikor.

Blocket är ju ett ställe man aktivt söker sej till. Mina lappar blir mer som en hjärntvätt. Man ser dom om och om och om igen, vare sej man vill eller inte.

Men lapparna gör sej inte själva. Det är ett evinnerligt klippande och klistrade. Om jag nu till äventyrs lyckas skriva ut några lappar.

Min fina 3 i 1 apparat som var ganska ”ny” i höstas har kastat in handduken. Det sitter fast nånstans säjer felmeddelandet.  Turligt nog har jag två gamla skrivare också. Så dom har fått komma fram i dagsljuset igen.

Den ena, en Lexmark, hittade jag sladdarna till på direkten så det var bara att införskaffa en färgpatron. Men så visar det sej att den här måste man sitta och mata precis hela tiden. Tar bara ett papper i sänder. Och inte vilket papper som helst. Tjockt och dyrt ska det vara. Turligt nog så hade jag det hemma också.

Men nu har den börjat att mata ut helt tomma ark så nu vete tusan hur framtiden ser ut för den. Ska

försöka gnugga ur det sista ur den färska färgpatronen. Sen får den andra av de gamla visa vad den går för.

Det har varit problem med sladdar till den, men idag när jag städade så vips så låg som där. Hoppas nu bara att det går att koppla till datorn också. Att det är rätt kontakter. Har inte kollat än. Sen blir det fler färgpatroner och hållna tummar.

Ja, man kan ju undra när det finns tid till Facebook. Men tro mina ord, det finns det.

Och jag undrar om det är dags att skörda bambun i FarmVille nu, så jag hinner med en skörd till innan det är ute med bambun.

Måste kila.

Vi ses

Sivan

Japp, nu är det förmodligen sluträknat för min del på ett bra tag. Åtminstone som ”lärare” i matte B.

Ikväll körde vi stenhårt och i morgon är det sanningens minut.

Och tänk så mycket tid jag kommer att få över. Känns lite lyxigt även om jag kommer att

sakna matten.

Men jag har annat att sätta klorna i -

marknadsföringen t.ex.

Och nu är jag ledsen. Utanför mitt rumsfönster finns en skogsdunge. Där har i många år hängt ett konstverk som mest liknat blåa långa plastremsor i mångdubbla rader. Det har gått lite härs och tvärs mellan träden. Och nu är det borta.

Jag har verkligen gillat den blå glitterskogen. Den var fin.

När jag och lilldrängen var ute på en lite promenad idag så såg vi att det fanns lite spill kvar. Nån hade spänt upp en bit mellan två träd medans en bit låg slängd på marken.

Vi tog hem den slängda biten.

Nu hänger den på tork inne i badrummet och vad det sen ska bli av den vet inte jag. Men lill-drängen hade visst planer för den.

Ids inte skriva mer ikväll. Mitt huvud känns alldelens tomt.

Natt, natt.

Sivan

Japp, nu har jag dom första kunderna till mitt lilla företag. Två jobb i januari. Ganska stora dessutom. Och en möjlig löpande kund. Den senare betingar en extra tusing i månaden.

Och med tanke på utgångsläget så är det bara idel ädel rosor.

Ja, det finns kunder, å så finns det kunder. Det finns folk som tycker att man i stort sett ska arbeta gratis. Och det finns säkert dom som jobbar gratis också. Men inte jag inte.

Kul i alla fall att det har kommit igång lite även om det inte är någon rusning. Men å andra sidan så har marknadsföringen varit blygsam och kommer att vara till efter den 10 dec.

Den 10 är nämligen det sista provet på matte B och

sonen ska vara klar för denna termin.

Nästa termin blir det inte på distans utan lärarledd. Med riktiga lärare så då blir tillvaron lite mindre tajt för

den här läraren.

Igår hade vi konsert tillsammans med Py Bäckman, Micke Grahn och Rune

Broberg.

Py Bäckman känner nog de flesta till. Och Micke

Grahn. Men att denna Micke hade en sån röst visste då inte jag. Helt outstanding.

Det var jättekul att sjunga med dom i den knökfulla kyrkan. Ett minne som räcker länge.

Ett annat minne som räckt länge är när vi sjöng vid luciakröningen här i stan i fjol. Det var ingen hit. Det

var rent ut tråkigt. Den enda gången som det blev lite fart var när en av tärnorna höll på att fjutta eld på landshövdingen med sitt ljus.

Och på söndag ska vi göra om samma bravad. Att sjunga vid kröningen. Hoppas att det är ett bättre arrangemang den här gången.

Kram

Sivan

Har i min hand en sprillans ny F-skattsedel och

momsregistrering. Det är knappt så att bläcket torkat.

Känslan är en skräckblandad förtjusning. Hjälp, vad har jag gjort, med stora inslag av yes, yes, oh yeah.

Och nu är det till att berätta att HÄR finns jag. Så att alla vet. Den bästa av dom alla?!

Annonsmanuset har jag filat på i veckor nu så det är bara att fläska på. Och sen inte vika en tum ifrån telefonen. Om det nu skulle vara så att någon ringer.

Det här ju nästan mer spännande än vad som är mänskligt.

Visst håller du tummarna för mej?!

Kram

Sivan