Imorgon skall vi segla till Ven. Vädret ser lovande ut, men vinden…hallå? HALLÅ??? Det kommer förmodligen gå snabbare att ro…

Vilket påminner mig om när jag en gång lekte lägerledare på ett ungdomsläger och vi skulle ro ut till en ö. När jag säger vi menar jag lägerledarna, en ledare i varje båt med varsin kull snorisar.

Vad då ro?! Jag kunde väl för fan inte ro?? Men det låtsades jag inte om. Det kunde inte ungarna heller så det var ingen som märkte något. Vi kom fram och tillbaka från ön utan att någon druknade. Vilket var både bra och dåligt, den där DAMP-killen hade jag gärna slängt överbord. (Får man säga så??)

När jag inte rodde barn till öoar fick man göra pastahus och batiktröjor och försöka hålla glinen inom respektive gäststuga. Den här med att det var en säkerhetsgrej att vi var tvugna att veta vilken unge som sov i vilken säng fattade dem inte riktigt. Men vad förstår hormonstinna fjortisar? Inte mycket, det ville ju naturligtvis sova HOS NÅGON ANNAN. Vi fick hålla vakt till två på natten, vad som hände därefter vet jag inte, vill inte veta, och det vill nog inte föräldranar heller.  Men detta var länge sen, mycket länge sen, snorisarna är vuxna nu. Snart med egna fjortisar att ta hand om. För mig räckte det där.

Kanske skulle jag behöva sådan där DAMP-medicin för att bota min rastlöshet. Det är hopplöst för sådana som mig att semester.

Att vädret suger anka gör inte saken bättre. Nästa vecka skall jag i alla fall segla med farsan. Folk frågar ibland hur jag som inte kan sitta still särskilt länge kan sitta på en segelbåt flera timmar i sträck. Det är inte så konstigt, alla har vi våra platser på jorden där vi finner ro, och en segelbåt på havet är min plats. Dessvärre kommer jag alltid till för mycket ro och efter någon timme vill jag bara sova. Så när jag säger att jag har seglat har jag egentligen spenderar halva tiden sovande på båten. Jag tror inte att pappa tycker jag är så jäkla rolig att segla med, jag säger inte så mycket och när jag inte säger någonting så sover jag.

Fast samtidigt tror jag att han är rätt glad att jag sover. Jag har alltid haft svårt att sova,  så att hitta en plats där jag faktiskt kan sova utan problem borde göra vilken förälder som helst nöjd. Att vaggas till sömns av vatten är inte så jäkla dumt.

Husbåt. Något för mig?

www.arkohusbatar.se

Har man fem husdjur bör man inte köpa möbler av finaste kvalité till högsta pris. Har man en brevbärarlön kan man inte göra det ändå. Men jag skyller på djuren.

Alltså, vår nya soffa är en oansenlig liten sak, väldigt oskön och allmänt otrevlig. Färgen, blågrå är rätt snygg men det är också allt. Jag lever dock på hoppet om att den en dag blir så pass insutten att den faktiskt blir okej att sitta i. Att ligga i den går inte, det är den för liten för, men tydligen är det en bäddsoffa. Jag undrar bara vilken gäst som frivilligt vill sova på en brits.

Att sätta ihop möbler från Ikea är ju också ett projekt i sig. Tyckte ändå att det gick ovanligt bra den här gången, kanske för att man har haft sina otaliga övningstillfällen och insett att den där anvisningspappret är till för att endast snegla på och att ens egen logiska förmåga är det funkar allra bäst. Men det finns alltid en allra sista skruv som inte passar. Alltid något som skall jävlas. Även här har man lärt sig att våld, det funkar alltid.

Hotellrummet…bästa var att någon annan städade!!!

Konstinstallation vid South Bank, man skulle gå runt och ”skapa” ljud…vi fattade aldrig…

Sur haj på London Aquaruim

South Kensington. Här skulle man kunna bo…om man hade haft pengar! Såg till och med en tvättäkta husa i tvättäkta husakläder operera i ett av husen. Tyvärr hann jag inte ta en smygbild på henne…

Highgate Cementary. Dit kan man gå om man delar min sambos makabra intressen…

När man kommer hem från semestern kan man ju lätt drabbas av en viss tomhetskänsla. Så för att döva denna känsla kan man åka till Ikea och gör av med pengar (om man har några kvar). Problemet är dock att vi nu måste slänga ut en massa möbler för att få plats med de nya, vilket iofs är rätt bra, men orka….

Att jag sedan har tre veckor ledighet kvar (!!!!!!!) vill jag inte heller tänka på. Hoppas bara att vädret blir bättre så jag kan dra ner till pappa och segla.

För att fördriva tiden kan jag annars försöka få liv i min döda blogg. Men det innebär att jag måste få igång hjärnan så jag har något att skriva, vilket verkar svårt för hjärnan har tydligen tagit semester den också.

Att rasta hunden verkar motvilligt från dennes sida, han har tydligen blivit JÄTTEGAMMAL medan vi var borta och vid minsta lilla överansträngning lägger han sig och spyr. Kan kanske också bero på att han envisas med att käka pinnar så flisorna yr kring käften. Pinnar är nog inte bra för magen.

Lillkatten saknade oss tydligen så mycket så hennes löp satt igång, annars kan jag inte förklara hennes ovanligt höga ljudnivå som ljuder här då och då. I övrigt verkar hon ha glömt oss… 

Haromkvallen strosade vi runt vid Leicester square, lite planlost sa dar. Vi ville inte ga hem till hotellet riktigt an, sa vi tankte vi kanske kunde hitta nan gaybar. Hela Soho skall ju krylla av dem sags det. Vi strosade pa, hittade inget forutom mer direkta bogbarer. Vi stillade vara steg, funderade ”Vad skall vi hitta pa” tills nagot dok upp i mina ogonvrar. Nej nej, ingen faltklubb, men dock tre stycken flator. Jag sag dem bara som hastigast passera mig, sa jag kunde inte helt sakert saga om de var flator eller inte men enligt vad jag hittills har lart mig av livet fanns liksom inga alternativ…. Jag tog chansen. ”Tja, vi kan ju alltid folja efter de dar” sa jag till sambon. Hon hakade pa min briljanta ide’.

Mycket riktigt, de tre var pa jakt efter nagot. Och vi foljde efter sa diskret vi kunde. Vi markte dock ganska snart att aven dessa tre var turister. Det stod allt tydligare for oss da de kikade pa kartor och gick fram och tillbaka, svangde hit och dit. Men vi var pa. Da och da vander de sig om, antagligen for att kolla efter vagen, och radda som vi ar for att bli pakomna rusar vi in i en bokaffar och gommer oss dar. Sedan fortsatter farden. Tills en av dem vander sig om igen och kikar lite extra pa sambon. Vi inser att vi har blivit upptackta, vilket vi andade att det kunde handa, vi hade ju trots allt foljt efter dem i en timme. Lite generade beslutar oss for att dra vidare pa egen hand. Vi ger upp for dagen och skall istallet forsoka hitta ratt pa tunnelbanan. Da dyker de upp igen, alldeles framfor oss och nar de gar forbi fnittrar de lite och den ena haller handen for ansiktet.

Vi hittade ingen flatklubb den kvallen, men att det kunde vara sa roligt att folja efter nagon visste jag inte. Lite pinsamt blev det ju mot slutet, men a andra sidan, vi lar aldrig se dem igen. Kvallen efter hittar vi dock ett stalle, med det mycket disrketa namnet G-A-Y. Och nej, de var inte dar. Som tur var.

Det ar inte alltid sa latt…

Vi entrar hotellrummet och morkt som i gravan ar det. Vi som normalt funtade manniskor tror forstas att det bara ar att trycka pa strombrytaren sa tands det. Ack som vi  misstog oss. Jag vet inte hur manga minuter vi gick runt i dunklet, tryckte pa alla strombrytare som fanns och sag fragande pa varandra. Tv:n funkade, telefonen funkade men ingen lampa. Till slut inser vi att vi maste ga ner till receptionen och fraga, men vi drar oss for det. Vi vill ju inte framsta som de dumma turister vi ar, vi anar ju att vi har missat nagot. Det maste finnas ett satt!

Alldeles vid dorren satt en grej dar det stod ”Vingcard”. Min enda lilla hjarncell forstar att detta kan vara nagot. Jag sticker ner kortet och vips! Det varde ljus…

Fatta hur smart jag kande mig.

Jaha…då man måste vara så förbannat tidig på flygplatsen numera så får man väl vara tacksam över att man kan surfa lite under tiden.

Häromveckan läste jag ”Iskallt och stenhårt” av Rickard Flinga. Killen är född i Argentina, uppvuxen i USA men föräldrar som talade svenska. Dock var ingen av dem född i Sverige. Lite brokigt liv så där, men när han flyttade till Texas hade han fru och barn. En arbetskamrat till honom antastade en dag hans dotter sexuellt och Flinga reagerar ganska hårt på det här. Så klart. Han skjuter förövaren med 11 skott. Så långt kan jag hysa en viss förståelse för honom. Gå på ens barn och allt blir svart. Ok, 11 skott…kanske lite överdrivet. Nog om det.

Flinga beskriver sitt liv i fängelser i Texas, inte den mest bekväma miljö kanske, men… Så småningom kommer Flinga på att han kan förnya sitt svenska medborgarskap och kanske kunna avtjäna reseten av sitt straff i Sverige. Efter många år avslås hans begäran. På rimliga skäl tycker jag. För den enda koppling har han till Sverige är att hans föräldrar och bror bor där. Själv har inte ens varit i landet. Detta reagerar Flinga på och tycker det är hur dumt som helst att han inte kan få avtjäna straffet i Sverige, det land dit han ändå kommer att bli utvisad till då strafftiden går ut.

Visst. Ok. Men jag förstår inte. Hur kan han på allvar tycka att han som aldrig varit i Sverige utan bara har familj där att vi svenska skattabetalare skall betala hans fängeselvistelse för ett brott han har begått någon annanstans?

Jag tycker överhuvdtaget inte att svenskar, och då menar jag människor med Sverige som hemort skall få sitta av sina straff på hemmaplan. Du får väl skylla dig själv om du är så jävla korkad att du begår brott i ett annat land. Kom inte och gnäll sen på att fängelset i det landet är så hårt och inhumant. Gör inget brottsligt då!!

Häromnatten kom jag fram till att det finns mycket värre saker att drömma om innan en resa än att planet kraschar. Jag drömde att jag hade glömt att köpa en stock snus. Och för en snusare är det en fullständig katastrof. Jag stod där vid incheckningen och drabbades av ren panik över detta hemsak faktum och tänkte att ”åh nej, nu måste jag röka hela tiden isatället och det vill jag verkligen inte!” Alternativet att inte få i sig nikotin finns inte i vare sig drömmarna eller i verkligheten.

Som tur var hade jag min bror med på resan och han hade varit klok nog att införskaffa sig en stock. Grejen var bara att denna snus var väldigt dyr och exklusiv så den snåljåpen ville ha 70kr per dosa. I min dröm hade jag ju naturligtvis inget val så jag fick ju surt betala 70 kr. Snusen var dock definitivt inte värt det, skitäcklig och rinning var den.

Jag har nu köpt min stock. Funderar på att surra fast vid kroppen så att jag absolut inte glömmer den.

Du är min….MIN!

En man slet huvudet av vaxdockan föreställande Hitler. Det kan ju ses som en fin symbolisk gest. Men hade det inte varit bättre om någon hade slitit av huvudet medan snubben fortfarande levde?

http://www.metro.se/se/article/tt/2008/07/05/hitlerhuvud/index.xml