Jensen har gjort sig ökända för att trappa upp konflikter de själva orsakat genom att ignorera de enda möjliga lösningar som presenteras för dem och istället kalla till kränkande möten där eleven som individ ska diskuteras istället för att Jensen tar ansvar och åtgärdar och städar i sin egen kaotiska organisation. För detta fräcka arbete har jensen anställt en skolsköterska som målvakt, som utför ett märkligt arbete.
Ända sedan start har Jensen fått samma kritik och klagomål, av den typ som framförs här. Det finns svart på vitt i inspektionsrapporter sedan många år tillbaka och i ständiga klagomål från elever och föräldrar, men har man bättrat och utvecklat sig? Nej, inte ett dugg! Varje termin är det likadant. Istället har Jensen lagt sig till med en allmer irriterande och genomskinlig taktik att måla över kritik med kosmetika och vackra ord; skicka ut skolsköterskan för att psykologisera kring eleven och göra skolans organisatoriska problem och bristande ledning till elevens individuella problem, som ska diskuteras på möten och elevvårdskonferenser. Det sjuka i oranisationen förnekas och det friska i klarsynta elever och föräldrar sjukförklaras. Vad hjälper det att kalla till möten när Jensen gång på gång får lösningarna serverade på silverfat men inte förmår ta dem till sig själv utan ska diskutera bort dem på elevens bekostnad.
Gång på gång visar istället Jensen i sin reklam, marknadsföring och bristande bemötande av klagomål på kaotisk undermålig utbildning att de lider av hybris, storhetsvansinne, självförhärligande och en känsla av ofelbarhet. Ju mer de skryter, desto svårare blir det för Jensen att erkänna fel och brister och åtgärda. Därför har de ett märkligt sätt att förhålla sig till klagomål istället för att bättra sig.
Jensen är som en politisk sekt, som inte tar emot kritik och inte utvecklas.
