En sånhär – fast en Totally headless mouse- kom Alex in med i morse.

Jag har dessvärre en begåvad massmördare i mitt hem. Möss från grannens skräphög, småfåglar och t o m en koltrast har han lyckats ha ihjäl.

Dessutom äter han upp skiten med god aptit och bästa platsen är husses äkta matta – tycker Alex.
Numera har jag lärt mig se att han har nåt i munnen när han kvickt rinner in genom ytterdörre, för han hukar sig för att dölja det.

Matte är en ogin typ dock, som beslagtar fångsten och förpassar den till brännbart. Lika äcklad varje gång. Som tur är händer det inte så ofta; någon gång i månaden kanske och vad han stoppat i sig de gånger han inte försöker ta in det – det vill jag inte veta.

Men imorgon bär det av till Apoteket och hyllan för avmaskningsmedel…

Det är nu 1,5 månad sedan Franklin lämnade oss och jag saknar honom varje dag. 
Men livet går ju vidare oavsett om man vill eller ej.

Skolan kräver sin tid i form av uppsatser och tentor.
Lilla dottern har varit – och är fortfarande – sjuk.

MEN – solen skiner och det doftar vår ute!

Man skulle ju kunna tro att med fyra tassar färre skulle det bli mindre ”skitt” – så icke. Katten Alex är en fena på att hitta den lerigaste fläcken att sätta tassarna i. Tassar som sedan traskar längs golvet och upp i den vitmålade fönsterkarmen. Argh!
Det är tur för honom att han är så charmig…

Såhär bekvämt kan man sova på ett databord…

Franklin 061121-090116

I fredags eftermiddag tog vi farväl av vår älskade familjemedlem och lilla dotterns bästa vän, Franklin.
Franklin var en speciell hund som älskade människor. Han hade alltid en glatt viftande svans för alla han mötte.

Han somnade in hos mig med oss alla omkring sig. Det är ändå skönt att veta att han kände sig trygg på veterinärstationen där han ”jobbat” (han var med mig på jobbet som valp) och med en veterinär han kände.

Dessvärre blev hans neurologiska symptom  värre och han hade epilepsianfall nästan varje dag, så vi beslöt att han skulle få resa vidare till djurens himmel för att göra Ior och Realda sällskap.

Jag är tacksam över att få ha fått lära känna och älskas av två så fantastiska hundar som Ior och Franklin; snälla, vänliga och väluppfostrade och nu dröjer det innan det blir en ny kamrat. En fråga som jag nog däremot aldrig får svar på är varför sånthär alltid drabbar de där jättetrevliga hundarna. De där som älskar människorna och livet.

Jag vet att ni är många som Franklin har gjort ett stort intryck på och som kommer att sakna honom, precis som vi. Jag vet att han kommer att finnas i era hjärtan.

Saknaden är oändlig, men jag hoppas att vi får ses igen, någonstans någon gång

http://indigo.org/rainbow/

Jag såg igår Uppdrag granskning som handlade om spanska gatuhundar som säljs till Sverige. Hundar som bor under förfärliga förhållanden, fulla av skabb och andra sjukdomar. Sen transporteras de hit i trånga burar, staplade på varandra i en skåpbil.
Bilderna av hunden som kliat sig pälslös kommer att sitta kvar på min näthinna länge…
Samtidigt tjänar denna kvinna storkovan (mer än 3 miljoner hade gått in i den s k ideella föreningen) medan hundarna lider.
Allt medan vi korkade svenskar ska ”hjälpa till” och ”rädda liv”.
Denna missriktade välvilja hjälper bara den som vill tjäna ännu mera pengar.

Det som gör mig mest upprörd är att dessa människor anser sig ha rätten att behandla djur på detta sättet!

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=103782&a=1386421&lid=puff_1387020&lpos=extra_0

Morgonen började i tasshemmet med ett riktigt drama.

Alex kom in från morgonrundan och blödde ner hallen, en handduk, min tröja och lite annat smått och gott. Sambon var behjälplig med att tvätta det blödande bakbenet med natriumklorid. Alex – som vet vad man gör på djursjukhus, hittekatt som han är – var inte särskilt samarbetsvillig.

Så det blev en tur till veterinärstationen. Efter en timma drygt kom vi därifrån med tre stygn, rött bandage och matte 998:- fattigare…
Såret som med päls på såg ganska harmlöst ut, visade sig vara en skärskada ända in till benet och senorna låg fritt. Som tur är verkar ingen sena vara av eftersom han stödjer på benet.

Lite mer otur hade han ikväll när han skulle nerför trappan.
Troligen hade benet domnat av och han upptäckte det halvvägs ner.
Han ställde sig, tappade balansen och voltade ner. Stackars katt!
Han bara skrek rakt ut i verklig dödsångest.

Nu vilar han på lammfällen i fåtöljen.
Vilken dag!

Jag har inte hunnit med detta alls i sommar och nu är den halvvägs; sommaren alltså.

Jag sommarjobbar på ett gruppboende, vilket är en bra erfarenhet på många sätt. En bra förberedelse på hösten Vfu och helt privat har det satt igång många tankar.

Hur ser situationen ut för lilla dottern när hon blir vuxen? Finns det ens gruppboenden då? Kommer de som jobbar där att vara lika engagerade som mina kollegor eller blir det såna som bara uppbär lön? 

I övrigt har det ju hänt en del på tassfronten.
Katten Alex 7 har legat inlagd på http://www.djurhlm.se/

Tre ynka dagar, en kontraströntgen och lite dropp och antibiotika.
Notan tack, 10.300:- och då ingår inget trevligt bemötande eller svar på dina frågor och framför allt ingen diagnos…
Nu är jag ju en förståmdig djurägare som har mina djur föräskrade, så min del blev 4000:- men ändå. Han är nu en dyrgrip, men tyvärr vill han ju gå ut ändå.
Matte – och plånboken – håller tummarna

Idag ska vi åka till http://www.algonet.se/~lars-m/
På Flädergården kan man äta riktig skånsk äggakaga, men glöm inte att ringa och förbeställa, den tar 4 timmar att göra.
Är man mindre hungrig rekommenderar jag flädervåffla med grädde eller hemgjord fläderglass.
Och glöm inte att köpa med fläderblomssaft och marmelad hem! Mmmm!

En fortsatt bra dag till alla!

Oj vad tiden går när man glömmer vara här!

Familjen har varit på besök i vår gamla hemstad Stockholm.
Dottern jublade över att vara tillbaka i folkvimlet.
Varmt och gott, en massa studenter och såklart träffa vänner.

Tyvärr känns det alltid som man inte hinner med hälften av vad man vill göra när vi är där. Vi får väl flytta tillbaka

Hemma igen startade igår min sommarkurs i Kreativt skrivande.
Första uppgiften var att skriva och beskriva mina skor.
Det ska bli jätteroligt att vara lite kreativ i sommar. Vem vet, det kanske kommer att märkas här.

Ikväll har värmeböljan dragit bort och vi har i princip storm.
Skönt med svalka och regn behöver vi.
För vet ni vad? Igår plockade jag första jordgubben i landet!
Mmmm!

Åh vilken lycka! Kottlund är tillbaka hos oss.
Eller är det månne en Kottlund JR, för den ser yngre och mindre ut i år.

Jag har bara goda barndomsminnen av somrarna hos mormor och morfar där det fanns igelkottar som kom varje ljum sommarkväll för lite mat.
Så när det förra sommaren dök upp en igelkott i vår trädgård, då blev jag jätteglad. 
Igår kväll skulle jag vattna jordgubbslandet och vem satt där om inte en liten kotte. Även i morse när jag kom ut med Franklin kl 6 så tassade den omkring på gräsmattan. 
Så det ser ut att bli en kotte-sommar i år också.

Läkemedlesräkning kan ge vem som helst prestationsångest.
Det är egentligen inte svårt eller krångligt, men tanken på att det bara inte får bli fel den ger stora skälvan.
I alla fall hos mig.

Nåja det är bara att kämpa på med räkneexemplen tills på fredag.

Mina fyrfota tycker matte är världens tristaste person just nu.
Hunden Franklin tittar på mig, suckar och lägger sig i hundsängen igen.
Tentaperiod är inget för en springerspaniel kan jag intyga.
Som tur är har han en trädgård att roa sig i och en grannhund som smiter under staketet.
Efter fredag ska han få en ordentlig skogspromenad.

Återvänder nu till räknandet och min prestationsångest.

Ha en bra dag i vad jag hoppas är solsken!

Kvinna, mamma till dotter med handikapp, matte till 4 katter och en hund.
Det är då de sistnämnda som står för de ”skitta tassarna”

För kan ni föreställa er hur mycket grus och gräs 4 hundtassar kan dra in?
Eller hur fina kattassar man kan få i en vitmålad fönsterkarm när en utekatt längtansfullt sitter där kl 5 på morgonen?

På nätet är jag lite bränd av konstigt folk. En rektor som Googlat på dottern (som är ensam om sitt namn) vänner som fått bilder på sina barn stulna och sedan publicerade under den ”käcka” rubriken Tomtemongo.
Man blir lite försiktig då…

Bloggen kommer därför inte att innehålla några identifierbara bilder på dottern eller hennes namn. Men desto mer om de fyrbenta familjemedlemmarna.

Och säkerligen en hel del betraktelser från mina studier till sjuksköterska.
Bemötande och etik i vården är något jag funderar och reflekterar mycket över.

Välkommen och god läsning, önskar jag