Vi är sjuklingar här hemma men trots att det då brukar vara ganska lugnt så är det totalt kaos. Embla höglöper och springer villigt runt och ställer upp sej. Sonny är extremt frustrerad eftersom dom tvingas vara på var sin sida om en grinden. Men det skadar ju inte att försöka… Embla trycker upp rumpan så mycket hon kan mellan spjälerna men det händer inte mer än att Sonny sliter av henne ”blöjan”. Ensam och orörd sitter hon med sorgsna ögon kvar på andra sidan.

Men Sonny ger inte upp. Vill han ha så ska han ha. Han var så uppeggad av Emblas närvaro att han gick runt en halvtimme i förmiddags och luftjuckade tills katten kom in. Efter en kvarts brottande med katten och ett antal rivsår och bitmärken gav han upp. Frustrerat satte han sej i korgen för att pusta ut. Då kom han på att själv är bäste dräng. Vig som han är kommer han åt sej själv och satte fart och studsade runt, runt, runt i korgen som en speedad ekorre. Jag tänkte att han får väl hållas, bara han lämnar Embla ifred. Den kraken stod med ledsna ögon och suckade på andra sidan grinden. Efter 3 minuters ”studsande” gav det resultat. MYCKET resultat. Jag trodde att det var omöjligt att han skulle fixa det själv men nu vet jag bättre. Korgen åkte in i tvättmaskinen och Sonny satt bekymrat i den andra korgen med benen spretandes åt varsit håll. Hans mandom hade ökat tre storlekar och ville inte ”åka in” igen. Det är inte lätt för honom att förstå när det är första gången det händer.

Lite bredbent vandrade han runt innan han la sej ner för att vila en stund, nöjd med sin prestation. Men minnet är ganska kort. Efter att ha grovhånglat med Embla vid grinden och slitit av henne blöjan igen drog luftjuckandet igång. Sen slet han tag i katten men kom ganska fort på att det gör ont att våldta en katt och gick över till korgen igen. Så nu studsar han runt som en galen speedad ekorre i igen. Det är tur att han är en ‘smidig’ liten terrier.

Lucky little bastard!