Det har inte blivit mycket skrivande den sista tiden, eller, rättare sagt det börjar bli en dålig vana. Jag har inte haft nått, som jag anser, som vettigt att skriva och då har jag hellre låtit bli. Jag är väldigt glad och tacksam för er som fortfarande tittar in på min sida och undrar varför jag inte skriver nått nu för tiden. Så det känns som jag behöver ge er nått litet om vad som hänt i alla fall.

Mannens lillebror har tagit studenten så det har varit mycket att åka och titta på och fotografera, balen, karnevalen och själva studentdagen.

Grattis min lilla svåger! 45 år kvar till pensionen! Se till att hitta nått bra arbete du trivs med så du står ut till dess. Om inte annat, välbetalt.

Studentkalaset blev här hemma hos oss och en studenttårta ska man väl ha att fira med. Den här gången gjorde jag den ljus turkos med rosa och vita blommor. Rosa för att han hade en rosa blomma i kavajen på balen och gav rosa blommor till sin flickvän, som också tog studenten (grattis till dej också!) och som hade en jättefin rosa klänning på sej på balen.

När allt firande var över så var det som om luften gick ur mej, lite grann. Jag brukar ju studsa upp igen och ha massor av planer för vad jag ska göra nu. Men nu har planerna legat utomhus, i trädgården, men vädret har inte varit det bästa. Och på nått konstigt vis så har jag inte haft några reservplaner, väldigt ovanligt. Jag har kännt mej helt ur balans och fruktansvärt okoncentrerad. Idag hade jag stora ambitioner när jag gick upp i morse, dagen började bra men så har lillkillen kinkat och varit grinig hela dagen. Det hör inte till vanligheten här men jag tror att det är mer tänder på gång. Näsan rinner som en vattenkran på den lilla stackaren och han har svårt att sova. Det är inte lätt att vara liten.

Jag stressar upp mej bara för att jag är okoncentrerad och jag känner mej helt oanvändbar och onödig. Min tinitus har skrikit i mitt öra hela dagen och överröstat alla idéer jag har, allt jag tänkt på och allt jag skulle ha gjort. Nu är dagen slut, det är mitt i natten och det är inte för ens nu jag börjar känna mej lite lugnare. Av nån konstig anledning så har jag tv:n på, fast jag inte tittar på den, och det är en av mina hatfilmer: Fyra bröllop och en begravning. Jag hatar den, jag hatar Hugh Grant, jag hatar allt med den ..#.. filmen. Nä, nu är det väll bara att knäppa av och gå och lägga sej och samla tankarna så man kanske får nått gjort i morron. Det ska ju bli sol!