Hur är det att ha hemliga vänninor/vänner för sin partner? Varför har man det?

Det är något jag funderat på länge, och fler än mig.

Hur kan det komma sig att en person i ett förhållande vill ha en hemlig vän som inte sin kärlek får se, möta eller träffa på något sätt, oavsett om hon/han ber om det och det skapar konflikter och osämja i förhållandet? Varför möter då inte den personen sin partners önskan att få veta vem denna hemlighet är och berättar varför hon/han inte vill?

Är det inte så att man vill visa upp sin kärlek för sina vänner? Visa vem man valt att leva med och älskar?

Hur kommer det sig att denna hemliga väninna/vän inte ber om att få träffa sin väns partner, eller undrar varför hon/han inte aldrig får se vännens kärlek?

En man sa en gång så här om varför han inte ville träffa sin väninnas man:

Jag vill inte träffa min väninnas man för jag kommer inte tåla att se honom i ögonen. Anledningen är att jag vill ha henne själv, som min tjej och jag vill K****a henne…

Ok, svartsjuka troligtvis, eller att han skulle känna skam av att se kvinnans man i ögonen, när han har ”dirty thoughts” om en förbjuden kvinna i huvudet.

Men mannen eller kvinnan då, som har den där hemliga saken? Som säger och lovar att en dag, imorgon, nästa vecka ska du få träffa henne/honom så du blir lugn,efter veckor, månader och år. Inget händer … och partnern blir mer och mer svarsjuk, misstänksam och får onda tankar om den hemliga som hon/han aldrig mött, vilket är orättvist, men näst intill omöjligt att skaka av sig. Hon/han får ont i magen varje gång den hemliga ringer på partnens mobil, får ont i magen varje gång de ska ses över en öl eller vin … blir ledsen och sårad över att aldrig få vara med och bli inviterad av sin partner eller dens vän/väninnna när de ska mötas, hur kan man hålla en vän/väninnna hemlig för sin partner? Och varför? Är de bara vänner eller har de något mer tillsammans?

När jag hör och läser om sådant här är min första tanke otrohet, älskare/älskarinna, vad ska det annars vara? Och partnen blir rasande och arg över en enkel liten fråga:

Varför får jag inte träffa honom/henne? Jag vill gärna se vem denna man/kvinna är.

En man svarade sin kvinna angående varför hans hemliga väninna inte ville träffa hans kvinna:

Hon är rädd för dig. Hon vill inte se dig …

Varför är den hemliga kvinnan i detta fall rädd för sin väns partner? När de aldrig har träffats? De känner inte varandra. I mina ögon är det så att rädd kan man vara när man vet att man gjort eller gör något som är fel, rädd kan man vara när man har något att dölja. Är det inte så? Har jag rätt?

Alla som har de där hemliga vänner/väninnor och de vänner/väninnor som har de redan upptagna män/kvinnor som vänner borde tänka sig för, hur mycket det skadar ett förhållande och hur mycket ledsen och sårad den drabbade mannen/kvinnan blir när han/hon ber att få veta, men inte får.

Det är respektlöst och väldigt dåligt beteende från både partnern och den hemliga mot partnerns man/kvinna.

Är det verkligen så som den man som sa det jag skrev tidigare; att den hemliga vill ha den upptagna kompisen själv och vill k****a?

Är det rätt eller fel att ha dating med fler än en samtidigt, utan de andras vetskap?

Har haft disskutioner om detta med flera olika personer, ibland flera samtidigt och ibland en och en. Det är massa olika tycken om detta. Jag personligen håller mig till en enda, och många andra kvinnor likaså. Män har en annan synpunkt, så klart inte alla män, men många. En tyckte så här;

Varför ska jag bara träffa en om jag är osäker på att det kommer att fungera? Då är det bättre att ha fler, olika dagar … för går det inte med den ena efter några veckor, månader, då står jag inte ensam utan har de andra kvar tills jag är säker på med VEM förhållande kommer fungera med … när jag är säker väljer jag bort de andra, men så länge jag INTE är säker då har jag kvar dem allihop …

Är detta vanligt tänkande bland män och kvinnor undrar jag nu? Är det rättvist mot den/dem man träffar, att ha fler samtidigt? Om den person inte själv har det.

Troligtvis kommer någon av dessa kvinnor/män att få känslor för sin date, om det pågår i veckor, månader, och tro att det är bara de två. Är det då rätt eller fel att fortsätta träffa den person när man är osäker, när man får reda på den andres känslor? Är det rätt eller fel att inte säga något om de andra, och varför man träffar fler samtidigt? Är det rätt eller fel att såra en annans känslor pga av sin egen osäkerhet?

Jag personligen tycker att träffa fler samtidigt är en ren egoism, rädsla att vara ensam och osäkerhet i sig själv. Att man behöver bekräftelse av att vara omsvärmad, älskad, åtrådd m.m. Men man kan inte ge 100% till en person om man träffar fler samtidigt, utan det blir halvdant, vad jag kan tänka mig och tror att det är så.

Hur kan och när ska man hinna med de spontana upplevelser och träffar,när man har fler. Då måste det på något sätt bara bli spontana händelser och träffar på ens egna villkor, aldrig den andras. Hur planerar man möten? Var och när man ska ses, utan att bli upptäckt av någon av de andra, och om det skulle hända, hur konfronterar man situationen då? Känner man skuld eller likgiltighet, för i bakhuvudet så finns ju de ”andra”, som inte vet något.

Har någon av mina ex träffat andra under de första veckor vi träffats, och sorterat bort de andra? Har jag blivit bortsorterad efter några veckor av ett urval av kvinnor av de män som jag blivit sårad och ledsen av, för jag trodde att jag var den enda just då? och kärlek jag trott på … men i verkliga fallet har den jag trott på varit osäker på om det skulle fungera och träffat andra samtidigt, istället för att ge ”vårat” 100% uppmärksamhet. Det kommer jag aldrig få reda på, och om jag DÅ hade upptäckt det, så skulle den man åkt ut direkt … och jag hade gett den tiden det skulle ta att finna någon ny, utan back-up, och hoppats på att jag skulle vara den enda han dejtade,  men misstankar om andra skulle ligga på lur, efter att en enda man spelat sina kort fel.

Är det rätt eller fel att plantera misstankar mot den nästa date i en dates huvud, så hon/han bär med sig det lång tid fram, och eventuellt har svårt att lita på den nästa? Och ha svårt att komma över? Att ha de misstankar gnagande i månader och år, oavsett om hon/han vill eller inte?

Är det rätt eller fel att låta den andre tro att hon/han är den enda, när det finns fler?

Är det rätt eller fel överhuvudtaget att dejta fler samtigt?

Är det rätt eller fel att något ÄR rätt eller fel?

Slg

testar