Smultronstället

Idag när mannen kom hem sa han bestämt ”Det blir ingen promenad idag”. Hmm nähä vad har du tänkt dig då? -Vi åker ner till Kajen och äter en sallad i kvällsolen och kanske strosar vi runt där nere en stund och insuper atmosfären. Så ja, det blev en god sallad i kvällssolen och en promenad längs Svartån. Mer såna kvällar tack!

Jag är inte speciellt förtjust i måndagar och den här, den var extra tråkig och jobbig. Jättedåligt med folk på jobbet, veckans längsta dag. Enda ljuspunkten idag var lunchen som jag spenderade med Janne nere vid hamnen. Åkte nercabbat och åt ute i solen som just då behagade titta fram (lite livskvalitet mitt på dagen, det satt fint.

På kvällskvisten gick jag, Janne och Bella ut på en promenad. Jösses vad det luktar gott ute nu, alla syréner, kaprifoler och annat fint som blommar och avger dofter man kan dö för. 

Idag har jag riktig söndagsångest. Det var länge sedan jag kände sån motvilja, tänk om man kunde få vara ledig några dagar till. Och 6 veckor kvar till semestern, jag tror jag dör en liten stund…….

Försöker motverka negativiteten med lite fina sommarblomster. 

Oj oj vilket åskoväder vi haft här i Västerås idag. Det brakade loss alldeles innan jag skulle åka iväg för min magnetkameraundersökning. Det var lite väntetid för tydligen kör dom inte apparaten när det åskar/blixtrar. Patienten före mig hade oturen att få ligga och vänta ut åskan i 20 minuter, hur kul kan det ha varit. Jag hade turen att slippa det i alla fall. Det var ett väldigt litet rör man kördes in i, tack och lov lider jag inte av cellskräck. Lag låg blickstilla och vågade knappt andas för jag ville att undersökningen skulle bli klar så fort som möjligt och ju mer du rör dig ju längre tid tar det. Och vilket liv apparaten förde trots att jag fick hörlurar med musik i.

Nu förstår jag varför vi hör apparaten ner till vårat fikarum. På mitt jobb har vi nämligen magnetkameran precis ovanför vårt fikarum och det låter en hel del ner till oss när dom kör den. När jag var färdig brakade åskvädret loss än värre så dom stackare som var efter mig fick nog vänta minst någon timme på sina undersökningar. 

Det var länge sedan vi hade ett sånt här kraftigt åskoväder. Sjukhuset fick strömavbrott och gick på reservkraft läste jag sedan på vår lokaltidnings nätupplaga, fjärrvärmesystemet slogs ut (tur att vi inte har det).

Imorgon ska jag göra en magnetröntgen av ländryggen (ja dom jobbar på söndagar också, långa köer som behöver kortas). Känner mig lite spänd hur det ska gå att ligga still i det där röret, på vad det ska visa. Kanske det trots allt visar sig att jag inte är något annat än en svedavärkochbrännkärring.