Jag har sovit lite dåligt de senaste veckorna. Alla tankar snurrar kring det här med sockerberoende, mat och framtiden.  Det är svårt att komma till ro om kvällarna. 

Jag vet ju att sömnen är viktigt. För såväl tillväxt som återhämting. Därför har jag varit lite orolig över att sömnlösheten ska påverka mitt tillfrisknande.
 Men jag har hittat en lösning. 
Meditation, avslappning, mental tränig, kalla det vad du vill, men jag har börjat lyssna på Lars Eric Uneståhl igen. Han har varit med mig tidigare i livet och alltid hjälpt mig i de situationer jag behöver. Han är en man som arbetar med mental tränig för idrottare, men även helt vanliga ”svenssons”. Alla hans inspelningar går att tillämpa i vardagen och jag kan varmt rekommendera hans olika varianter av avslappningsövingar.  Han får numera vagga mig till sömns.

Jag sov så hårt i natt jag inte ens vaknade av skottlossningen som pågick utanför huset på Hisingen. Ej heller av helikoptern som sedan flög nära hustaken runt om i området. 
Min väninna som jag bor hos skakade liv i mig och berättade om vad hon hade hört. Hon var rädd och uppjagad. Jag var i en dimma. Efter att vi pratat en stund sjönk jag ned i samma djupa sömn och vaknade inte förrän väckarklockan började ljuda. 

Först då kopplade jag. Det hade skett en dödsskjutning just utanför min kompis hus. Om nu sådant händer i verkligheten så har det aldrig skett så nära mig tidigare. Jag har fortfarande svårt att låta det sjunka in. 

Mina tankar går idag till tacksamheten över att jag haft en trygg uppväxtmiljö där jag aldrig någonsin behövt vara rädd för mitt liv. 
Jag har kunnat leka mörkerkurragömma utomhus med grannbarnen sent på sommarkvällarna. Jag har alltid varit omgiven av kloka vuxna som jag har kunnat lita på. 

Idag får matfixering stå åt sidan i förmån för glädjen över att jag är fri, stark, frisk (nästan) och har möjlighet till utbildning och jobb. Jag är tacksam över att jag har många människor omkring mig som jag älskar, och som älskar mig tillbaka. 

Man är inte mer än sina egna erfarenheter och jag tycker inte man kan förringa någons problem. Men en dödsskjutning utanför fönstret sätter onekligen perspektiv på tillvaron.

 Idag ska jag känna tacksamhet för livet!