Det finns tillfällen då det är svårare att stå emot suget än andra. Jag har insett att en av mina svaga stunder är då jag är trött. Trött efter en dag på jobbet, sömnig efter at ha sovit för lite, utmattad efter ett tömmande träningspass. 
Jag har alltid kopplat av genom att äta. Det har varit en reflex att stoppa något i munnen när energin inte finns där. 

Det har blivit så tydligt då jag försöker kartlägga mina ”sug-tider”. Efter frukost kan jag klara mig väldigt bra fram till lunch. Sedan går det oftast bara ett par, tre timmar innan jag känner behov av mellanmål. Men det är inte logiskt då jag oftast äter lika mycket till lunch som till frukost. Alltså borde jag kunna stå mig lika länge. Om jag rannsakar mig själv borde jag inte alls känna ett starkt behov av något att äta direkt efter jobbet. 

Men allt eftersom tiden går under dagen går tankarna mer och mer till min före detta favoritsyssla. Då gäller det att förstå att det handlar om hjärnspöken. 

Är man hungrig ska man äta. Är man törstig ska man dricka. Är man trött ska man ät… Nej förlåt – Vila! Så var det ja.

 Någon sa en gång att det krävs en upprepning av 800 tillfällen för att kalla det en vana. Då längtar jag 757 dagar bort. 
Jag längtar till den dagen min hjärna signalerar till mig att jag behöver vila. Inte äta!