Japp, idag kom på jag på att jag ville prova äta ett äpple. 

Efter en middag hos ”svärmor” låg fruktskålen så fint på bordet och då kläcktes iden.  Jag diskuterade min galna tanke med henne. Det var viktigt för mig att det inte skulle bli ett impulsivt beslut. Så jag lät det ta tid och sjunka in. 

Efter noggrannt övervägande bestämde  jag mig för att testa. Om jag skulle uppleva sug så fanns hon ju där och kunde rädda mig. 

Nu levde jag farligt. Jag visste det. Äpplen har varit något jag tidigare kunnat överäta (läs hetsäta). 
Det pirrade lite i magen då jag tog fram en vass liten kniv ur besticklådan. Jag hade inte ätit ett äpple på förmodligen mer än 50 dagar. Vi stod en lång stund böjda över fruktskålen och valde omsorgsfullt ut mitt byte. Jag ville ha ett som inte var för stort, glänsande rött skal, slät yta. Till slut hittade vi den perfekta frukten. Det förbjudna, syndiga äpplet! 

Jag satte mig tillrätta i soffan och skar mig en bit. Det kraschar så härligt när knivbladet skär igenom fruktköttet. Jag kikade lite på den söta äppelbiten innan jag förde den till munnen. ”Nu gäller det” tänkte jag. 
Den lilla äppelbiten fyllde munnen med den välbekanta smaken. Jag väntade på ett ”Halleljua-moment”. Ett rus som skulle få svärmor, som satt beredd, att behöva kasta sig över mig för att hindra mig från att glufsa i mig hela fruktskålen. 

Men ingenting hände. Vi tittade på varandra. Jag, svärmor och äpplet. 
Jag vred och vände på frukten. Jo det var ett riktigt äpple… Jag tror nästan att vi blev en smula besvikna. Vi hade varit beredda på lite action såhär en vanlig onsdagskväll. Hon tröttnade snart på att vakta mig då avsaknaden på spänning uppenbarligen skulle fortgå. Jag tyggade i mig det sista av skruttet (har alltid ätit hela stjärnhuset) och ryckte lite på axlarna. Så himla speciellt var det faktiskt inte… Visst, det var gott. Sött och gott, men allt annat jag äter nuförtiden är också gott. God mat har liksom blivit lite avdramatiserat.

Hur som helst så dök inte Sug upp senare heller. Däremot fick jag en annan gäst som jag INTE hade väntat eller bjudit in. Mr Gas på min ära!
Jag insåg då att han inte varit och bubblat omkring i mig på mycket, mycket länge. Men hej hoppla, nu var det visst dags att komma på visit. 

Mycket smart Josefin. Bra att experimentera med frukt just ikväll, nu när pojkvännen, om någon timma, kommer hem från en månads lång resa. ”Välkommen hem!” liksom…

Nåja, den goda nyheten i den här historien är ju såklart att jag inte fick sug. OCH att jag i fortsättingen kommer att välja bort ett livsmedel av helt ”naturliga” skäl. 

Känns faktiskt uppfriskande att för en gångs skull välja bort något av andra anledningar än för att det är stor trigger…