Ibland när jag läser mina tidigare blogginlägg kan jag tänka att jag ger ett sken av att allt bara är ”Happy joy joy” för mig. Alla insikter jag gör. Alla hinder jag hoppar över och alla sug jag bekämpar… Jojo.
Igår hände något. Jag vet inte vad jag ska kalla det, men jag föll definitivt tillbaka i samma mönster. Jag har bestämt mig för att jag ska prova äta 4 ggr om dagen. Alltså inte några mellanmål mellan lunch och middag, men fortfarande kvällsmål.
Igår skulle vara en av de första dagarna. Men det händer något i min hjärna när jag begränsar mig på det viset. Vela dagen gick jag omkring och tänkte på mat. Har annars varit ganska förskonad vid fixering de senaste två veckorna.
När det blev dags för middag gjorde jag generalmissen att ställa fram hela gratängformen istället för att lägga upp portionen jag skulle äta. Två stora lass med tacogratäng tillsammans med kall sås slank ned.
Mådde såklart såligt sedan och vispade grädde till teet. Vispade en gång till…
Min kombo kanske märkte men tänkte väl att jag hade koll på läget. Jag dolde mitt inre världskrig för henne så som jag gjort så många gånger förut.
Jag väntade tills det blev tillräckligt sent för mitt ”kvällsmål” som nu egentligen var helt överflödigt och gjorde i ordning en skål med yoghurt, kokkos och kanel. Belv såklart inte nöjd. När min vän till min stora glädje fökunnade att hon var trött och gick och lade sig passade jag på. Det blev två skålar till av samma blandning.
Visst hade det kunnat vara värre. Visst, det är inte i paritet med hur en hetsätning tidigare har kunnat se ut. Men symptomen blev de samma. Ångest, svettningar, litenhet, besvikelse, hopplöshet och framför allt skammen. Jag hade smugit så tyst jag kunnat fram och tillbaka till köket i rädsla för att bli upptäckt. Det är så skamligt!
Jag försökte betrakta mig själv utifrån igår. Jag bara såg en kraft större än mig själv. Det gick liksom inte att stoppa. Jag trodde att jag kommit längre.
Idag ska jag ut i skogen med min vän och min pojkvän. Jag ska försöka tanka mitt inre med den positiva energi som naturen ger och finna styrka att förlåta mig själv. Vad kunde jag lära av gårdagen?
Jo- hejdå Yoghurt!
Och nästa gång ska jag annonsera för mina vänner i stödgruppen innan jag gör det. Även om det tar emot. Att erkänna och identifiera Sug kanske kan hjälpa.
Idag är jag ledsen. Idag är det inte ”happy joy joy”…
Bakslag och ”återfall” är fakta. De kommer och de kommer finnas. Känslan av bakslagen är som du redan känt, märkt med skam, ångest och dåliga känslor. Men att du namnger dem som bakslag så ligger du steget före. Du vet vilken väg du vill gå efter och du har fantastiskt med insikt och vilja att försöka hitta just din väg! Ut i skogen och naturen och tanka positivitet och njut av sommaren! Bara för att vi inte går rakt fram så kan vi fortfarande gå framåt. Segelbåtarna kan i motvinden gå framåt, och det kan även du!
Tack Andre för din fina kommentar! Det betyder mycket att bli påmind om att vägen kan vara krokig men fortfarande gå framåt. Stor kram!
Jag tycker att du är otroligt stark som på 51 dagar bara haft ett återfall och ett bakslag! (tror jag?). Du är stark för att du fortsätter och inte låter det styra dig in i en negativ spiral. Jag klarade precis dag 7 och får panik när jag tänker på att jag skulle klara av 50 dagar som dig! Du är GRYM! Fortsätt kämpa
Tack för att du delar med dig!!!