Jag började föra dagbok efter att jag lagt om kosten, och på allvar började jobba mot ett tillfrisknande. Idag läste jag en del av mina texter. Så mycket har hänt sedan 56 dagar! Jag hittade en mening som jag fastnade för:
”Insikten i mitt matmissbruk är våren. Och visst gör det ont när knoppar brister.”
Ja, det gjorde ont. Men det gör faktiskt mindre och mindre ont för varje dag. Eller så beror det på att man lär sig hantera Smärtan. Den blir liksom inte lika dramatisk när man har studerat den ett tag. När man vågar se den från alla vinklar.
Det känns hoppfullt när jag tänker på att jag har så mycket kvar att lära. Med varje ny insikt föds ett nytt verktyg. Tron om att bli frisk växer sig därav allt starkare.
Jag gör små, små framsteg varje dag. Jag inser att det är viktigt att uppmärksamma dem.
Härom dagen slängde jag tex en avocado som var trådig och smakade härsket. Tidigare hade jag ätit upp den ändå. Allt skulle ätas!
Igår åt jag på restaurang med några vänner. Efter att middagen var över såg jag att det låg bröd kvar i korgen. Jag hade knappt tänkt på det ljuvligt doftande lantbrödet på hela kvällen. Brödkorgen har tidigare varit mitt största fokus. Har inte kunnat slappna av förrän den är tom. En milstolpe för mig, då ett av mina delmål har varit att kunna njuta av en middag och koncentrera mig mer på sällskapet än maten.
Jag ryser ibland när jag läser och minns min desperation. Bilderna från dag 18 av min senaste (och förhoppningsvis även sista på mycket länge) hetsätning, ger mig kalla kårar. Jag vill aldrig mer göra så mot mig själv.
Jag liknar min resa mot ett liv utan matmissbruk med en bergsbestigning. Jag ser tillbaka och jämför med nutid. Tänker på mina målbilder och ser en led som från dag 1 har sluttat uppåt. Det är ansträngande att röra sig mot gravitationen, men också tillfredsställande. Efter varje dagsetapp väntar en belöning.
Alla som någon gång har bestigit ett berg kan minnas det lyckorus som sköljer genom kroppen när man står där uppe. Jag ser mig själv uppleva samma känsla vid varje platå som jag besegrar i kampen mot beroendesjukdomen.
Idag ska jag tänka på att verkligen vara uppmärksam på alla små saker som är, och blir, annorlunda och bättre alleftersom jag håller mig abstinent. För allt ändras. Allt får nya färger och saker får nya betydelser.
Varje dag. En dag i taget.
Hej!
Jag har läst din historia från dag ett och måste säga TACK! För när jag läste din blogg fick jag mig en tankeställare över mitt eget sockermissbruk. Har verkligen under senaste tiden HETSÄTIT socker och inte mått bra. Men i dag så är jag inne på min 6e dag utan något socker alls. Även om dagen har varit den värsta hittills, så är jag nöjd med att jag klarat mig med att ”bara” äta 4 bitar 70% mint choklad och inget mer. Men åter igen tack för att jag får följa med i din resa och för att du inspirerar!
Hej! Tack för ditt inlägg!
Vad grym du är som hittills klarat så många dagar! Ja, den första tiden är verkligen turbulent. Att avstå från sötsaker blir lättare men man tampas ned nya saker varje dag. Det är nog viktigt att man börjar jobba med hela sig själv. Men ätandet är en början! Tack för att du tittade in. Stor kram och lycka till!/Josefin
Hej! Hittade till din blogg genom Gunilla Sahlin, och ville bara säga att jag tycker att du skriver väldigt bra, det berör och inspirerar. Tack!
Hej! Tack för ditt inlägg och för att du läser min blogg! Blir så glad att höra att den inspirerar! Kram/Josefin