Jag hade en tuff dag i söndags. Det blev inte alls som jag tänkt mig då jag överåt nötter, frökex och grädde. Mina gamla beteenden kom tillbaka och jag smög mig fram och tillbaka mellan skafferi och tv-soffa, medan min intet ont anande pojkvän fanns på övervåningen. Han satt fast vid datorn så jag kunde obemärkt ”go bananas”.
Det kunde förstås varit värre. Återigen får jag påminna mig om att det inte åts varken godis, glass eller någon annan sockerbomb.
Tack vare det, satte inte Suget igång och dagen efter kunde jag på ett rationellt ta tag i problemet. Det hade aldrig hänt förut. Jag kan på riktigt se att söndagens bakslag förde med sig något gott. Jag har med boken ”Helhetsmetoden”s hjälp lyckats identifiera de största fällorna som jag kan råka ut för:
1. När jag är trött. Alla typer av trötthet gäller här. Efter jobbet, efter träning, efter en dag i solen, efter att ha sovit för lite eller för mycket. Mental eller fysisk trötthet ska i fortsättningen sätta igång larmet. Nu gäller det att vara vaksam.
2. När jag känner mig ensam, övergiven, utanför eller icke älskvärd. Dessa känslor är inte rationella eller realistiska. De går igång av sig självt för minsta lilla. Det räcker ibland med att min pojkvän väljer datorn ett par timmar (som i söndags) så slås den känsloknappen på. Hade jag aldrig förstått om jag inte vågat undersöka vad som händer i mig. Förnuftsmässigt vet jag att dessa känslor är helt obefogade och det gör det lättare nu när jag kan identifiera dem.
3. När ingen ser. När ingen ser känner jag mig som en obevakad Golden retriver med tillgång till en öppen foder-påse. För det mesta har jag andra omkring mig, nu under sommaren, så det blir spännande att se hur jag kan hantera situationen när vardagen kommer i höst. Ett är säkert – Jag kommer att vara förberedd för kamp!
4. När jag äter plockmat eller buffe’: Här är det lätt att tappa allt vad omdöme heter. Livsfarligt för en matmissbrukare!
5. Rätt och slätt- När jag äter: När jag börjar äta är det som att sätta en stor sten i rullning nedför ett berg. Det är mycket svår att stoppa. Men med vetskapen om att mättnaden infinner sig efter ett ganska långt tag kan jag ratinalisera bort viljan att äta mer efter en normal portion. Det hände senast i morse efter en stor omellett till frukost. Jag undersökte känslan av att vilja ha mer och den falnade i takt med att mättnadskänslan blev lite tydligare. Seger!
6: Vid tv:n. Say no moore!
Här har jag alltså 6 klockrena triggers. Jag hade aldrig lyckats se dem så klart om jag inte ”trillat dit” på dem. Så jag är tacksam för de snedsteg som får mig att vilja välja en säkrare väg. Det kommer att hjälpa mig oerhört mycket i framtiden!
Ps. Idag blev jag ”nöjd” på en avokado och en burk makrill till lunch. Jag- storätarn!
Jag hade glömt matlådan hemma och det blev min lösning. En lösning Som visade sig bli ett halleluja moment!
Det tar sig…
Hej,
Måste bara säga att det är så starkt av dig att orka dela med dig om dina erfarenheter. Det är så mycket enklare och roligare när allt går bra, då man känner sig stark, och tio-tusenfallt mycket jobbigare då man faller tillbaks, men det är desto viktigare att lyfta fram sina snesteg och framförallt inse varför de inträffar. Och det viktigaste av allt, lära sig själv att förlåta jaget för snestegen, för oavsett, så kommer det dagar då allt går åt skogen, men att alltid veta att man kommer över det och när man gjort det så är man en starkare individ.
Hej! Ja, det är inte särskilt lätt att sätta de jobbiga stunderna på pränt, men jag tror precis som du säger att det är viktigt. Det är en skakig resa och både med och motgångar har betydelse. Tack för din fina kommentar! Kram/Josefin
Känner igen mig i många av de där fällorna…
Hej Anna! Ja, visst är de lömska! Men det är ganska skönt att inse att många av oss har liknande trigger-stunder. Då förstår man hur starka våra hjärnspöken är och hur grymma vi är när vi överlistar dem! Kram/Josefin
Har nu läst igenom hela din blogg och det är både starkt o inspirerande!
Jag o flera i min närhet har, om inte ett sockerberoende, så i alla fall ett skadligt bruk. Ser att du o din vän lagar så mycket god, bra mat. Skulle så gärna vilja ha lite recept!
Hej Malin! Japp, mycket god mat har det blivit sedan jag lade om kosten. Mest har jag googlat mig runt och ibland hittar jag på ur huvudet. Men jag kan här länka ett av mina favorit-recept. En helt ljuvlig kycklingrätt!: http://dagensmatochbak.wordpress.com/2011/10/06/hel-kyckling-i-ugn-pa-marockanskt-vis/
Kram/Josefin
Tack snälla! Är fortfarande nyfiken på sånt som du skrivit om här på bloggen att du lagat, vore en stor inspiriationskälla för mig (och säkert andra?) om du ville skriva ut lite recept.
Hej Josefine! Nu har jag läst hela din blogg. Och jag känner igen mig i så mycket. Blev jätteberörd när du skrev om hur det var i skolan hos sköterskan som pratade om din övervikt på det där sättet. Jag hoppas verkligen att vuxna har lärt sig något sedan dess!
Jag har insett att jag också har ett beroende och ska ta tag i det. Vet bara inte hur jag ska börja. Har beställt Bittens bok Sockerbomben. Börjar väl där, och kommer följa din blogg! Du skriver så otroligt bra och intressant. Och du är verkligen stark och tuff. Hälsningar Annika
Hej Annika! Åh, det var ju alldeles nyss jag var i din sits. Jag vet hur turbulent det är inom dig just nu. Sockerbomben är en jättebra början! Du är också välkommen till ett stödforum som jag stratat på facebook. Adda mig som vän så lägger jag till dig. Vi är drygt 30 personer som har mycket stöd i varandra. Alla är i olika skeden och har så mycket värdefulla råd och synvinklar på saker och ting. Stort lycka till och tack för att du läser min blogg! Kram/Josefin
Josefin, du är verkligen fantastisk! Jag beundrar dig i det du gör och skriver. Jag hoppas att det får bli en bok av din blogg – ”Kampen mot sockret, dag för dag”, så kan den heta. Jag hör till ytterligheten att vara totalt olockad av socker. Men vi har alla våra laster och fighter. Jag vet att du kommer vinna mot sockret!
Kram från din nordligaste syster yster
Systra mi! Tack för att du finns!