Neia och hennes avd hade en super duktig barnskötare, en yngre tjej som var omtyckt av både barnen och föräldrarna.
På ett möte innan sommaren så berättades det att hon skulle sluta för att hon gick på en förskolelärartjänst och det gick ju inte om man var barnskötare. Fruktanstvärt tråkit och onödit att en så duktig person måste byta och inte kan bli fast.
Hon har nu fått ett nytt jobb.
Men Neia har dagligen sen hon återgick till dagis efter sommaren gråtit och påpekat att hon saknar denna fröken.
Nu precis hittade jag henne på rummet , satt och tittade på dagisfotot och så började hon gråta för att hon saknar den fröken.
Har förklarat att dagis lovat att dem ska hälsa på henne på den nya förskolan (dem samarbetar lite).
Men det gör verkligen ont i en.

.jpg)
