För en massa år sedan, vi pratar nu 92-93 kanske, så fick jag av en flugbindande bekant en gåva. En gåva i form av ett hoptorkat, illaluktande och allmänt småäckligt ålskinn. Tack! Jag hade redan då hört talats om flugor med ålskinn och gav mig i kast med att tillverka några varianter. Men om dessa blev fiskade med eller inte kommer jag inte ihåg, troligtvis så passarade de ganska obemärkt in och sedan ut ur flugasken. På den tiden så var det enbart torrt som gällde, det fiskades torrt så fort isarna gått och oavsett ytaktivitet eller inte.

Skinnet har dock legat kvar bland flugbindargrejerna och när jag i våras bläddrade igenom en gammal Fiskejournalen från 2005 så snubblade jag över en artikel av Lars Ostergarard Jensen om Jan Reniers ålskinnsflugor och tankarna började snurra. Nog måste det här funka? I vått tillstånd så rör sig skinet underbart fint i vattnet, en svag doft (?) sprids och siluetten måste vara relativt övertygande.

Orginalet, enkel som få.

Dessa ska i första hand testast till sommarens nattliga öringfiske vid kusten, men nog borde det funka lite var stans?

En pimpad version med spunnet zonkerhuvud och kulkedjeögon.

Här ska experimenteras, designern i hushållet ska konsulteras och spännande mallar tas fram. Magic heads kanske?

Om de är till salu? Nä, så mycket skinn har jag inte. Men är man snäll så vet man aldrig vad som dyker upp i brevlådan.

Skitfiske på er!