Varför?

Vissa dagar är det bara ångesten som får mig att gå upp ur sängen. Jag ser tydligt hur dagen kommer att se ut, jag har sett den förr. Men vissheten om ångesten som definitivt kommer och hälsar på om jag kastar bort en dag i sängen får mig att må ännu sämre, därför går jag upp.

Dessa mornar är sängen det skönaste som finns, temperaturen är precis lagom, kuddarna är alldeles perfekt fluffiga och täcket ligger helt rätt invirat runt kroppen.

Jag har förstört hans dag genom att tvinga honom att stanna hemma och hjälpa till, borta från alla roliga saker han kunde ha gjort ensam. Jag är i vägen och planerar fel!

Han säger att han känner sig fängslad. Jag bestämmer mig för att öppna dörren, på vid gavel, och hoppas att den inte slår igen bakom honom.

Jag har ju hela tiden tankar på att avsluta mitt dåliga beroende och häromdagen så googlade jag mig fram till en sida där man kan köpa nicotin- och tobaksfria cigaretter.
Det fanns flera olika varianter att välja på, smaksatta med olika aromer. Det kanske smakar skit…men det gör ju ”vanliga” cigaretter också, egentligen!
Jag tänkte prova hur det smakar i alla fall.

När jag surfade runt lite på deras andra sortiment så insåg jag dock att dom säljer mer eller mindre suspekta saker. Så vem vet, kanske kommer det en polis och levererar mitt paket direkt hem?!

På tal om söta saker så såg jag den här bilen på parkeringen häromdagen. Jag kan inte låta bli och undra över behovet av en sån liten takbox, men å andra sidan så ser inte bagageutrymmet ut att rymma speciellt mycket heller. Mest nyfiken är jag förstås på vad som ska dras efter bilen på dragkroken. Kan det vara en minihusvagn kanske?!

Det här smycket såg jag i en tidning och insåg direkt att jag verkligen behövde det!
När jag såg prislappen på 2.600kr så avtog dock behovet markant! Men för er som inte vet vad ni ska göra av alla pengar så finns det massor med fina saker att välja på här .

I natt vaknade jag av en dröm. Jag drömde att jag var utfryst och att folk runt omkring mig uppmanade mig att ta livet av mig. När jag öppnade ögonen så forsade tårarna ur dom och jag hulkade så att jag knappt fick någon luft. När jag lugnat ner mig och snytit snoken så somnade jag dock ganska omgående igen.

Innan jag vaknade av denna dåliga dröm hade jag dock haft det ganska trevligt. Kenny använde lördagkvällen till extremhoppning medans jag åkte och grillade med vänner. Vi spelade spel och trots att jag inte vann en endaste gång så blev jag knappt sur.

Jag kan nu även pricka av staketmålningen från checklistan. Jag trodde nog att det inte skulle ta så lång tid för att måla ett par plankor men oj vilket pill det var för att få det snyggt. Det har nog tagit mig totalt 10-11 timmar för att få någon ordning på det, men nu är det minsann fint!
Min hoj är äntligen hemma igen. Visserligen så var den stendöd när Kenny försökte starta den men med en kick av BMW-power så fick vi till slut igång den så att han kunde köra hem den åt mig.

Vad sägs om en röd dag imorgon? Kan vi inte rösta på det?! Jag har massor av saker kvar att göra!

Förra veckan så kunde vi läsa i tidningarna om den falska polisen som stoppat en tjej i norra Stockholm till slut åkt fast. Han hade ”varit schysst” och låtit henne slippa böter för att sedan skicka sms till henne och kräva att dom träffades.

Efter bara någon dag kom ännu en rubrik där två killar i Västerås utgett sig vara civila poliser och stannat en tjej med blåljus för att sedan kidnappa henne.
Såna här nyheter får mig att rysa ända in i benmärgen. Det är så fruktansvärt att göra på det här sättet, precis som Breivik gjorde när han promenerade runt i sina poliskläder, att få en att känna sig trygg för att sedan utnyttja det på ett vidrigt sätt!

Vissa saker får man bara inte göra, hur simpelt och smart det än må vara. Poliser ska vara poliser, såna som man vet att man kan vända sig till om man behöver och visst, även såna som läxar upp en om man gör fel, men på ”rätt” sätt.

När jag var i Dominikanska år 2004-2005 så råkade vi ut för korrupta poliser, dessvärre riktiga poliser. Vi var fyra stycken som tagit en hyrbil in till huvudstaden och hade haft ett par trevliga dagar där men var nu på väg hem.
På väg ut ur staden så stannade vi vid ett rödlyse och två poliser på en moppe gled upp i filen bredvid. Jag ser hur polisen bakpå moppen ser sig omkring, sveper blicken över vår bil för att ett par sekunder senare återvända och fixera oss med blicken. Man riktigt ser hur han tänker – aaaaaaah, turister!

Så fort rödljuset slår om så slår dom på blåljusen och vinkar in oss. Dom hittar på en historia om att vi har kört mot rött ljus och behöver nu böta för detta och straffet för denna typ av hemska brott ligger enligt dom på 5000 SEK.
Det uppstår en vild diskussion som inte är helt enkel att följa då de inte pratar någon vidare engelska och vi inte pratar spanska.

Tjejen som är med oss ringer upp till sin vän som kan spanska och som får spela advokat över telefon till poliserna. Dom hotar med allt möjligt och har pass och bilnycklar som gisslan. När vi försöker kräva att vi åker till stationen för att reda ut problemet så svarar dom med att de kommer att hålla kvar oss i flera timmar i sånt fall. Efter en lång och svettig förhandling så kommer vi till slut ”överens” om att vi betalar 1000 SEK till de vidriga poliserna för att slippa därifrån.
Det krävs inte många sekunder innan bilen är startad och vi har åkt därifrån med siktet inställt på vår turistort igen. Fy vilka dåliga människor det finns!

Det är så underbart med röda dagar mitt i veckan ibland! Man sitter hemma i soffan och har lördagskänsla när man inser att det alldeles snart är lördag igen.

I onsdags kväll så åkte vi hem till Jenny för att grilla. Visserligen så var det inte vi som grillade, utan det skötte Richard medans vi satt inne i värmen och hade det gott, men ändå, det var grillning.

Det var hur mysigt som helst att få umgås med vännerna över en bit mat, det känns som att det var en evighet sedan sist. Kenny var duktig också och hjälpte till att göra slut på en Whiskeyflaska med killarna, vad gör man inte för den goda sakens skull?!

Av ovanstående anledning, och den sena timmen kvällen innan, så blev det en lugn morgon dagen därpå. Till slut klev jag upp och bakade scones för att ge Kenny en anledning till att stiga upp och det fungerade riktigt bra.
När vi långsamt vaknat till liv så gav vi oss på att skrapa färg av staketet.
Det enda som får mig att hålla på med såna otroligt tråkiga uppgifter är tanken på hur fint det kommer att bli när det är klart. Det är helt otroligt vad det finns saker att göra, även på ett sånt litet hus som mitt.

Attans skit alltså!
Vi har en stegtävling på kontoret, vilken jag i och för sig inte har en chans att vinna då man tydligen automatiskt får flera tusen steg bara på hemmaplan om man har barn och för att elitlöparna på jobbet springer mer per dag än vad jag går på två veckor.
Men oavsett så var det en trigger för mig då det var ett sätt att mäta min personliga prestation från dag till dag. Detta har alltså fått mig att börja promenera ett par dagar i veckan.

I måndags när jag åkte ut till den konferens vi skulle ha i Bro så tappade jag dock min stegräknare på vägen. Den satt dåligt och jag bar på en massa väskor som säkert gjorde att den lossnade.
Nu är det ju inte hela världen att den är borta, man kan köpa en ny, eller bara promenera för hälsans skull ändå. Det mest irriterande är att jag faktiskt tappade den! Jag tappar inte bort saker!
Nycklar, plånbok och mobil har jag tills jag byter lås eller modell! Dåligt Solan!

29 samtal passerade min mobil igår. Vissa var missade samtal och vissa var uppringda av mig, men 29 stycken blev det!!
Jag sitter inte i en växel och jag har inte satt ut någon snorbillig annons på Blocket. Inte ens på min födelsedag så får jag så många samtal som jag fick igår.
När jag på eftermiddagen satt upptagen i min fasta telefon och det under en tvåminutersperiod ringde sex samtal på min mobil som låg bredvid så var jag redo att kasta telefonen i väggen på andra sidan av korridoren. Jag såg framför mig hur den skulle gå i tusen bitar och tystna, sluta ringa!

När jag väl kom från jobbet så åkte jag hem, bytte snabbt om till promenadkläder, kopplade in lurarna och lyssnade på Zlatans ljudbok medans jag tog en timmes promenad i skogen och ignorerade de två samtalen jag fick under tiden. Det var otroligt skönt men dessvärre kunde inte ens det få mina nerver att lägga sig efter dagens terror. Jag behöver tystnad, största möjliga tyyyyyyyyystnad!

Jag är helt övertygad om att fåglar är jävliga varelser som kan se skillnad på en helt nytvättad och en skitig bil. Min bil har dessvärre tvättats alldeles för lite sedan jag köpte den, men har inte drabbas av några fågelskitsattacker för det. Nu när Kenny för en gångs skull har handtvättat min bil så fick jag en fin present i morse när jag kom ut till bilen – en riktigt stor skithög på framrutan. Inte okej!

Jag tänker inte sticka under stol med att påstå att det inte var tungt att gå upp på lördag morgon. Men väl i upprätt läge så släppte huvudvärken och jag fick till och med höra att jag såg pigg ut, skenet bedrar uppenbarligen.

Det var i alla fall inte läge för frukost så jag tog taxi till flygplatsen istället.

Väl på flyget så byggde jag upp ett riktigt sötsug och såg framför mig den goda frukosten jag skulle äta hemma och marängsvissen jag skulle peta ihop, mums. Jag skulle åka direkt hem och hoppa i mjukiskläderna och krypa ner i soffan.

När Kenny vid lunch kom och hämtade mig på Arlanda med ett paket rosor (!) så körde han mig dock inte hem. Det blev raka vägen till godisaffären i Järfälla där vi fyllde två pinsamt stora påsar.
Nu skulle vi äntligen få åka hem, med ett stopp i mataffären förstås.

Vi passerade gocartbanan i Rotebro när Kenny kom på att hans kompis troligtvis var där och körde med sin son. Det var han.
Vid fem kom vi äntligen hem efter att ha suttit på en blåsig läktare i flera timmar och utan att ha passerat Ica.

Dagen blev bra, inte alls som jag planerat, men den blir ju sällan det…

Eftersom alla varuhuschefer var samlade i Göteborg för möte så var det ett ypperligt tillfälle att fira av vår avgående VD.
Av den anledningen så var det också lite komiskt att jag hamnade på samma stolsrad som Fabian Bengtsson på flyget ned. Jag tänkte ut en plan om att be honom om en lycka-till-hälsning till vår VD men så fort planet landat så pratade han i telefon. I forgive him!

Min plan att ha gott om tid för att fixa mig innan middagen gick i stöpet när jag hoppade in i mötet för att lyssna på den sista presentationen som drog över tiden. Det blev en mycket snabb quick fix, men jag lyckades komma i tid i alla fall.

Middagen var mycket trevlig och varvades av fina tal och sånger innan bandet tog över scenen. Intentionen att ta det lugnt gick sådär. När klockan slagit två och jag stod mitt uppe i ett samtal så kände jag plötsligt att det var nog. Jag ursäktade mig med att jag skulle på toa och smet kvickt iväg till mitt rum. Jag tror att jag somnade innan jag träffade kudden.

Solen fortsätter att skina på oss och det är alldeles underbart!
När Kenny är uppe i det blå och flyger så ligger jag på marken och krälar i rabatterna. Jag har absolut ingen erfarenhet av rabattodling/rensning och händerna är definitivt inte gröna, men något bör jag få till så att det ser lite mysigt ut när man kommer hem.

Sen är det ju så här att ju mer man pysslar desto mer tillkommer det på att-göra-listan. När jag är klar med rabatterna så ska det ju planteras något där, men innan jag planterar blommor så är det kanske smart att måla staketet som blommorna kommer att stå emot. Men jag vill ju inte skrapa och måla staketet innan jag har hunnit olja altanen som staketet sitter fast i och borde jag kanske måla förrådet först som både staketet och altanen är fäst i innan jag oljar altanen?!

Jag kanske ska anställa någon som gör det åt mig istället så att jag kan sitta och äta glass i solstolen medans den anställde arbetar…

Ibland går det upp och ibland går det fetner och den här långhelgen har innefattat båda delarna.

Efter att vi klyvt halva Ludvikas trädförråd vad det idag dags för lite hemmafix. Kenny drog iväg för att hämta högtryckstvätten på jobbet och kom tillbaka fyra timmar senare med en gotlänning i släptåg. Det som skulle bli en heldagsröjning blev plötsligt en akutrengöring av altanen för att få till årets första grillning.
Andreas som konspirerat ihop sig med Kenny om grillningen åkte på att hjälpa oss med altanen för att hinna få den i ordning innan köttet var färdiggrillat, tji fick han!

Altanen hann inte ens torka innan det var dags att bära ut sommarmöblerna, men oj vad härligt det är att ha fått ut dom igen. Nu känns det faktiskt som att sommaren är på intågande.

Jag kan inte låta bli att förskräckt fnissa åt det här! Jag vet dock inte om jag fnissar för att hon inte förstod bättre eller för att hon förstod men gick ändå.
Om man är namne med Margareta Winberg så borde man ju fått det påpekat för sig förut, så det kan ju inte vara något nytt. Och får man en inbjudan till en ministermiddag så borde väl någon varningsklocka ringa?
Hon säger i artikeln: ”Det var lite pinsamt”.
Så, då får man väl nästan konstatera att hon inte förstod bättre…

Det här ”erbjudandet” kom i posten till jobbet idag!
Jag kan inte låta bli och ifrågasätta hur man kan ha ett företag som skickar kakor till företag som dom inte ens bakat själva.
Att det sen finns en marknad för att skicka färdiga kakor till företag tyder på att vi måste vara extremt lata!
Jag kan förstå att man beställer tårtor och frukt eftersom detta är en färskvara, men att ett företag inte själva orkar gå och köpa ett par rullar kakor per månad är väl ändå väldigt slött?!
195kr kostar det att köpa kakorna själv till ordinarie pris, så visserligen så är det ”bara” 153kr extra det kostar att få det skickat, men ändå! Det är den där berömda principen det handlar om!

Det finns en stor nackdel med att Kenny har börjat jobba igen och den påminns jag om varje vardagsmorgon kl 05:00, när jag vaknar av hans larm.
Av någon anledning så håller han på att experimentera med olika ringsignaler. Förra veckan hade han någon som lät som en lastbilstuta, utan andningsuppehåll och nu i morse så fick jag höra en nu vidrig ringsignal som var som ett porlande vattenfall av hemska toner, även denna utan uppehåll. Tilläggas bör att han alltid har sin telefon på högsta ringsignalsvolym….

Frågan är vad Kenny vaknar av egentligen; telefonen eller ”- KENNY STÄNG AV LARMET!!!”.

Okej, det var inte…..larv! Nu blir det mardrömmar igen!

http://www.metro.se/mat-dryck/larvigt-gott-och-nyttigt/EVHlds!G4S7vUhUyRXI/

Igår berättade mamma om något hon läst eller sett på tv, jag minns inte.
Det handlade om att man hade maskar i cupcakes för att det var nyttigt.

Eftersom all min verklighet alltid blandas ihop med mina drömmar och vice versa så drömde jag naturligtvis om dessa maskar i natt. Jag provade att äta en mask rakt av och blev förvånad över hur gott det smakade, för att vara mask alltså. Så, jag tog en till mask och åt den i två tuggor. Efter sista tuggan så var det som att masken svällde upp i magen och jag blev otroligt illamående.
Klockan tre i natt vaknade jag därför extremt illamående och var inte alls nöjd över mitt maskätande.

Så här när man skriver om det i dagsljus så börjar jag undra om inte mamma också har drömt om maskarna i kakorna, det låter inte alls rimligt och det var ju inte ett dugg gott!

Men det betyder inte att det är okej med 10 centimeter snö ena dagen och sol och vårvärme andra dagen.

Efter flera dagars ledighet så kastas man in i den hektiska verkligheten igen!
I går var det dags att prova samma flyg som förra veckan och det var på vippen att jag trodde att de skulle ställa in det igen när jag fem minuter innan boarding fortfarande inte hade fått någon gate och det stod försenat på skärmen, men iväg kom jag.

Väl på plats i regniga Göteborg så fick jag träffa facktanten from hell! Förhandling är i mitt tycke något som sker mellan vuxna människor där man vet vad man kan ställa för krav och på en vettig nivå. Denna uppfattning har dock inte alla utan det blev ett spännande möte där jag fick vakta min tunga för att inte släppa ut mina åsikter.

Med tolv minuter tillgodo så sprang jag på planet hem, tacksam för att få komma hem i planerad tid. Dock så kan jag ju undra vad Norwegians kapten höll på med då han landade på fel terminal och vi fick ta buss till rätt terminal, men det kommer jag aldrig att få reda på.

Påsken borde verkligen ligga på hösten istället med tanke på hur mycket man äter under långhelgen, det är inte alls bra för kommande badsäsong!

Tanken var att vi skulle åka till snötäckta Åre men eftersom snön till stor del redan försvunnit så beslöt vi oss för att stanna hemma istället.
Jag var rädd för att vi skulle tillbringa helgen hemma i soffan framför tvn och datorn och att jag skulle bli sådär galet rastlös, men så blev det inte.

Påsk betyder uppenbarligen mat på svenska, vilket resulterat i att vi ätit påskmiddagar med nästan hela min och Kennys släkt varje kväll.

Att jag varit ledig i flera dagar underlättade inte heller i morse när klockan ringde. Jösses vad det var svårt att gå upp! Men ack så skönt det var med långledighet!

När man är bokad för förhandling i Göteborg kl 13:00 och nästa plan går kl 12:55 så vill man gärna inte ha ett sånt här sms. Man vill ännu mindre ha gått upp kl 06:00 på morgonen för att få informationen väl på plats på Arlanda.
Jag kan också undra hur dom tänkte när dom bokade om mig till flyget ner klockan 15:35 när hemresan var bokad kl 17:00.

Jag får trösta mig med att jag har en matkupong att hämta, om jag åker tillbaka till Arlanda!

Kennys bil ligger inte på plus!
Förutom att:
- sitsvärmarna inte fungerar och att det är jäkligt kallt att sitta på skinnsäten utan värme…
- vindrutetorkarna rör på sig när DOM känner för det…
- tre av fyra däck har pyspunka…
- bilen troligtvis har körförbud…
- radion inte fungerar…
..så var bilen TOTALDÖD i morse!

Jag hade lånat ut min bil till Kenny för en tripp till Mora och när jag kom ut en timme senare och skulle larma av hans bil så hände det inte ett skvatt!
Med nyckel så låste jag upp bilen och väntade på att larmet skulle börja tjuta, vilket det inte gjorde. När jag väl vred om nyckeln i tändningen så insåg jag varför det inte tjöt, bilen visade inte minsta livglädje över huvud taget.

Med Kenny i luren som först försökte påstå att jag glömt lysena på så kom vi snart fram till att han av någon anledning flyttat uttaget för värmen till den externa värmedynan till hans högra cigarettuttag i lördags kväll istället för det vänstra som det redan satt i, det högra uttaget som inte stänger av sig när bilen stängs av.

Sådär på morgonkvisten så är man inte helt mottaglig för såna här upptåg, alltså ringde jag en taxi.
För att inte slösa bort hela hushållskassan så tänkte jag att jag skulle ta någon slags buss hem från jobbet. Men efter lite googlande så insåg jag att även det var kört då den här hållplatsen inte har en betalningsautomat för köp av biljetter, busschaufförerna tar inte betalt längre på bussen och mitt företagsabonnemang är spärrat för användning av sms-tjänster såsom sms-biljetter till SL.

Så, Kenny kan nu se fram emot en taxinota på 2 x 350 kr när han kommer hem ikväll! =)

Efter en lång fredag så blev det nästan en lika lång lördag!
Vi vaknade till ett par centimeters snö på backen och ett par centimeter till på väg i luften.
Mellan kl 11 och 15 så hann vi med en hel del:
Städning av köket med puts på både skåp och kakel!
Frukost
Tömning av skräp på släpet på sopstationen
Presentinköp på Systemet
Ett kort pitstop på motorvägen igen (ja, soppatorsk igen!)
Avlämning av släpet
Kalas!! Sötsaker, läsk och avslappning!

Efter kalaset lyckades vi till och med bjuda in oss till Jenny och Richard på vår första grillning för i år. Visserligen så satt vi inomhus medans Richard stod ute och grillade i minusgrader, men det måste väl ändå räknas som grillning ändå?!

Igår så hade jag planerat att inte ta mig någonstans, vilket jag också lyckades med! Istället så städade jag ännu mer, bakade, tvättade och slappade framför tvn! Skönt som attan var det!
Mamma och Peter råkade komma förbi oss precis i lagom middagstid vilket gjorde att vi slängde ihop lite mat och fick en trevlig stund tillsammans.

Av någon väldigt konstig anledning så har jag varit lika pigg som tuppen sedan sommartiden trädde in. Jag vaknar innan klockan ringer på morgonen och har inte ens påsar under ögonen. Hur konstigt är inte det?!

Igår morse så åkte jag därför tidigt till jobbet igen, fick fredagsfrukost med kollegorna och jobbade järnet innan jag till lunch åkte in till stan för en förhandling.
Förhandlingen tog fyra timmar, med långdragna diskussioner fram och tillbaka. Halv sex klev jag ut från förhandlingen, helt mör i huvudet!
Min önskan att hjälpa Jenny med flyttstädningen gick alltså inte så bra. När jag väl kom till henne så var det mesta redan gjort och Kenny hade burit sängar och tvättmaskin. Alltså åkte vi iväg och åt middag på restaurang, för att fira vårt hårda arbete?!

Kenny har en förkärlek till att skjuta upp lite saker och detta resulterade igår kväll i att vi var tvungna att åka iväg och flytta på ett stort oljefat som han lämnat i Länna för fyra år sedan, och NU var det bråttom med att få bort det.
Alltså så lämnade vi min bil i Sollentuna, åkte till mamma för att hämta släpet och sedan till Globen för att hämta nycklar till Länna. Väl i Länna så stog det där stora tunga oljefatet såklart bakom ett par stora containrar vilket gjorde att han fick släpa och dra tills svetten flödade och den fallande snön hunnit smälta mot kläderna sedan länge.

Eftersom vi redan var på södra sidan av stan och hade släp beslöt Kenny sig därför för att flytta på sin enorma högtryckstvätt som fanns i Jordbro också. Alltså åkte vi dit och fick med nöd och näppe på den galet stora (som en fyrhjuling) högtryckstvätten på släpet och fick en bakvikt som inte var att leka med.

Färden satte av mot Nacka där vi till slut fick av allt från släpet, då var klockan tolv på natten och jag var helt slut.
Lagom till att vi passerade Solna så klarade inte bilen av att gå på bensinångor längre utan gav upp på motorvägen. Så det blev ett kort pitstop med tankning.
Eftersom lagen om jävlighet fungerar på ett elakt sätt så glömde vi naturligtvis bort min bil precis när vi passerade avfarten på motorvägen vilket gjorde att vi fick åka en lång omväg tillbaka för att hämta den.
Det krävdes verkligen inte mycket för att jag skulle somna in i natt!

Jag var nog lite smånervös igår morse inför min första tågresa på 15 år. Vad jag kan komma ihåg så har jag bara åkt tåg två gånger innan i vuxen ålder.
Men väl på plats i vagnen med en frukostbricka på bordet framför mig så kändes det som ett bra val ändå. Nu har jag ju tydligen ganska svårt att hålla mig vaken i olika sorters färdmedel, jag måste ofta ha blivit vaggad till sömns som liten, så jag somnade naturligtvis. Men med den inbyggda strukturen jag har så satte jag naturligtvis klockan på att larma när jag skulle anlända, innan jag somnade.
Tänk om man kunde ha dom där store sköna fåtöljerna på flygplan, då skulle resan inte vara ett dugg jobbig!

Istället för att njuta av vårsolen hemma så drog jag, Kenny och mamma till Trondheim i helgen för att beskåda regnet i tre dagar.

Nu fick vi dock beskåda andra skönheter istället i form av ett bröllopspar som vi var där för att fira.
Sittningen varade ända från halv fyra på eftermiddagen till halv elva på kvällen och sen blev fest sent in på kvällen, långt efter min normala läggdagstid. Det var mycket trevligt och vi förstod nästan allt av vad som sas med den knepiga tröndelagsdialekten.

Det roligaste med resan var troligtvis den kommentaren Kenny fick från lilla Malin 6-7 år, som han busat massor med.
- Kenny, du är så rar!
Varpå Kenny säger till mig; Solan, tänk om du också kunde säga så till mig lite oftare.

* Rar översatt från norska = konstig, egendomlig, underlig.
(Det ÄR ju det jag säger hela tiden!)

Känner ni att våren är på gång?
I går när jag stod och väntade på en taxi i Oslo så var det ljumma vindar som blåste i mitt alldeles för korta och uppklippta (?!) hår.
När sedan Kenny kom och hämtade mig på flygplatsen så visade bilens termometer att det var 15 grader ute, och jag var verkligen ute och cyklade med min vintriga dunjacka.

Kenny tjatar var och varannan dag om att vi ska byta till sommardäck på min bil, men eftersom vi precis bytt till dubbdäck så känns det ju dumt att byta igen så snart. Det ÄR faktiskt fortfarande mars och det KAN komma snö och halka, om vi har otur. Dessutom så har vi ju räknat med minst en resa till Åre och där BORDE det inte vara sommarväglag.

I morgon blir det en tripp till Trondheim för att gå på fest hos släkten. Opassande eller inte så är sommarklänningen i alla fall nerpackad, är det fest så är det, oavsett årstid!