Monthly Archives: april 2008

Kommer ni ihåg den här sötnosen? ”Dur dur d’être bébé” - ”Det är inte lätt att vara bebis” heter låten på svenska. Låten är gjord på franska och pojken var bara fyra år när den gjordes. Jag minns att jag älskade låten när den kom. Jag lyssnade på den jämt.

Kolla in.

Nu sitter jag i mammas sköna soffa ihop med mamma och Challe och tittar på Chelsea-Liverpool. Vi hejar tydligen på Liverpool. Alltså, Challe hejar på United, jag hejar på Arsenal och mamma kunde nog inte bry sej mindre, men av dessa två pisse-lag så ogillar vi Pool minst. Därför är vi rätt nöjda med att de just kvitterade till 1-1. Det skulle vara kul om det blev straffar. Det är så tråkigt att titta på fotboll när man inte hejar på något av lagen.

Längtar fanimej till fotbolls-EM. Fan, vad kul det ska bli. Det hade vart grymt om vi fått låna alpvillan i Schweiz, men det är väl lite sent påtänkt nu. Sen spelar ju Sverige ändå i Österrike. Så det spelar ju ingen kvitta. Jag lär ju i alla fall inte jobba 10:e, 14:e och 18:e juni. Då lär jag snarare sitta på en uteservering i mitt underbara Sverige-linne och döna ut grymma sånger och döna in några kalla öl. Va nice det ska bli. =)

*********

För övrigt vill jag berätta om min tåg-resa ner till Göteborg. Jag kanske framstår som en hemskt dålig medmänniska nu, men fan. Bakom mej satt en man med sin son. Sonen var cp-skadad och lät högt oavbrutet under hela resan, dvs tre timmar. Jag hade öronproppar för att slippa oljudet, men det enda som hände var att allt annat ljud försvann och ljuden från pojken blev än tydligare.

Jag har absolut inga problem med handikappade människor, verkligen inte. Mitt problem är att pappan inte pratade med pojken under hela resan. Han läste tidningen eller pratade i telefon. Hur kan man vara så ointresserad av sin son? Flera i vagnen blev uppenbart störda, vilket jag på ett sätt kan förstå, eftersom vi åkte i en tyst avdelning, samtidigt borde man ha en viss förståelse. Men pappan borde vara mer intresserad av att hans son skulle vara tillfredsställd och kanske, kanske skulle pojken då varit lugnare.

För min del gjorde det, som sagt, inte särskilt mycket, men jag kan förstå de som tyckte att det var jobbigt. Hemsk människa eller inte.

Nu – tillbaka till chipsen. Yum…

Haha, jag måste ju berätta vad jag drömde i natt.

Sävehofs och Ystads herrar möts i SM-finalen (i min dröm alltså, inte i verkligheten) och det sista som händer får Ystad en straff. Ställningen är 28-27 till Sävehof och sätter Ystad straffen går alltså matchen till förlängning. Missar de, så vinner Sävehof.

Då skickar Ystad in en ganska förvånad straffskytt, nämligen mej. Jag var inte med i matchen egentligen, jag vet inte riktigt hur det gick till. Men jag kände naturligtvis pressen på mina axlar. Jag skjuter straffen, mot Andreas Palicka i Sävehofs mål (Palicka spelar egentligen i RIK) och jag sätter den i ribban.

Jag missade! Jag lägger mej ner på golvet med armarna över huvudet. Ystad-spelarna vill inte prata med mej, av förståeliga skäl, och i synnerhet inte Oscar Carlén, som egentligen borde fått lägga straffen. Falle (Patrik Fahlgren, en kompis till mej som spelar i Sävehof) kommer däremot fram till mej och tackar för guldet, varpå jag blir alldeles förtvivlad över att Ystad lär tro att jag missade straffen med vilje.

Sen tog drömmen slut. Jag har ingen aning om vad den betydde. Kanske att Sävehofs herrar slår Hammarby i morgondagens SM-final? Det tror jag inte och jag hoppas det verkligen inte.

Medverkande i min dröm:

Falle

*********

Oscar Carlén var besviken på mej… =(

*********

Palicka fick mej att missa straffen…

*********

Jag är ingen straffsumpare. Fan. Det kanske jag är ändå…

Nu ligger även den andra intervjun ute på Alltomhandboll. Snart finner ni även min, något diffusa, inför-text på samma sida.

Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska tro om matchen i morgon. Jag vill ju gärna tippa Skövde som segrare, för de förtjänar ett guld nu, men Sävehof är bättre. Så enkelt är det ju. Det ska bli jävligt kul i alla fall.

Man kanske borde packa någon gång? Jag gör nog det nu.

Fred ut!

17.35 tar jag X2000 till Göteborg. Det ska bli trevligt att komma hem och det ska bli trevligt att se grymt bra handboll i morgon. I kväll har jag ingen aning om vad som händer. Förmodligen inte så där jättemycket för min del eftersom jag inte har den där riktigt sköna summan pengar som man ska ha för att riktigt njuta av att spendera dem.

Så jag tror nog att jag spenderar Valborgs-kvällen med mor och Charlie. Kanske blir det ett glas vin? Alldeles säkert så blir det jävligt trevligt. =) Min mamma och jag, vi är ju bäst i väst. =)

Jag känner inte Jakob, jag vet bara vem han här och vi har många gemensamma vänner. Men Jakob Thorén är försvunnen och har varit det sedan mitten på mars. Vissa tror sej ha sett honom i Uddevalla/Stenungsunds-trakten, men i stort sett så är han spårlöst försvunnen. Om någon har sett honom, eller ser honom i framtiden, skriv gärna en kommentar till mej eller i gästboken på gruppen på Facebook.

*********

För egen del så har jag fortfarande ont i magen, jag vet fortfarande inte säkert var jag kommer spela handboll nästa säsong och jag har fortfarande inte gått och lagt mej, trots att klockan snart är halv tolv.

Ett av de faktumen kan jag ändra på och det ska jag göra. Alldeles strax. Det är svårt att slita sej ibland. =)

God natt på er, alla vilsna själar.

Nu har jag pratat med Klubben och det känns ganska bra. Bättre än tidigare, helt klart. De andra klubbarna får lite svårt att matcha detta. Vi får se, det är tufft.

*********

Jag har ångest nu, nästan varje kväll för att jag har svårt att få till min svenska-inlämning. Det bara låser sej för mej. Jag ser egentligen inga svårigheter i uppgifterna, det är nog bara det att jag vill få till det perfekta hela tiden, att jag inte kan nöja mej med att lämna in en G-uppgift. G finns ju inte för mej. Jag önskar att det vore annorlunda. Men nu är det inte det.

Jag känner mindre ångest när jag ser den här bilden än när jag ser min svenska-bok…

Peace out.

”Elev skottskadad i skola i Göteborg”

Direkt när jag läser dessa rubriker från min gamla hemstad – i dag ledde rubriken till det här – så tänker jag att det gäller Angered, Bergsjön eller Kortedala. Tyvärr har jag alltid (utan undantag de gånger jag läsa) haft rätt. Fan, det är så jävla tråkigt att ungdomarna inte förstår hur mycket de förstör för sej själva. Skyll på fördomar, förutsättningar, ja vad fan ni vill. Det spelar ingen roll. Alla har ett val. Alla kan välja att bli en ”bra” eller en ”dålig” människa. Givetvis finns det många olika typer av bra och dåliga människor, men att skjuta en annan människa gör knappast att man faller in under kategorin ”bra”.

Jag minns mycket väl Debatt för några veckor sedan där ungdomar från dessa tre förorter var förbannade för att journalister alltid rapporterar om det dåliga som händer i just deras del av stan, att de inte får en chans. Jag håller verkligen inte med och det ger inte direkt en bättre bild av dessa förorter att sitta och försvara de ungdomar som misshandlade en fotograf vid skjutningen i Kortedala.

Jag skulle kunna skriva mej sönder och samman i den här frågan, men just nu hinner jag inte mer. Kommentera gärna – vad tycker ni?

Då har jag intervjuat två av stjärnorna och har en, eller kanske två, kvar. Det är lite spännande och småjobbigt att ringa till någon och ställa massa frågor nu när jag fortfarande är rätt färsk på det här, men det är så klart roligt och inspirerande också.

Intervjuerna kommer att finnas att läsa på Alltomhandboll, där jag är skribent.

*********

Vädret är underbart i dag och jag har inte satt min fot utanför dörren, för att jag haft så ont i magen. För jävligt verkligen. Det är ju sommar på allvar nu. I ett par dagar i alla fall. Sen kommer väl regnet och kylan igen. Lite snö kanske? Man vet ju aldrig nu för tiden. Jag måste i alla fall ut och ta en cykeltur till SL-hallen för mitt lilla snack med Bajen. Sen blir det soffan igen.

Over and out.

Jag har väldigt ont i magen nu. Ivve har ont han också. Men vi vet inte varför. Lite underligt och jobbigt, förstås.

*********

Om en kort stund ska jag intervjua två av Sveriges bästa handbollsspelare på damsidan. Två duktiga spelare som har landslagsmeriter, som kom med i All star team och som spelar SM-final om två dagar. Jag vet ännu inte riktigt vad jag ska fråga, men det brukar komma allteftersom. Båda brukar bjuda lite på sej själva i intervjuer också, så det ska bli lite extra kul.

Apropå handboll så ska jag prata med min nuvarande klubb, Hammarby, om framtiden i kväll. Should I stay or should I go? Vi får se vad som erbjuds och hur det känns. Hammarby är nummer ett i mitt hjärta, men det är lätt att bli tagen för givet just därför. Jag hoppas på att det löser sej.

Jag och hon jag ska intervjua.

*********

På återseende, gott folk!

Nu sitter jag och äter frukost och jag mår inte bra. Inte alls… Inom en kvart måste jag bestämma mej för om jag ska jobba eller inte. Jag borde nog inte, men det känns så dumt när man jobbar som vikarie. Man ska täcka upp för någon annan som är sjuk, så blir man sjuk själv. Smart… Fan.

Jag äter och sover hästlängder mycket bättre än tidigare, så jag borde inte bli sjuk lika lätt längre. Men det är tydligen meant to be… Stor suck, verkligen. Jag skulle ju vara klasslärare i dag, det har jag inte varit innan

Det är i alla fall gott att äta risgrynsgröt….

Fan, jag visste inte att det var säsongens sista avsnitt av Prison Break i kväll, men så var tydligen fallet. Jag har inte följt serien från början, utan hoppade in för drygt en säsong sedan. Faaan, vad bra den jäkla serien är. Jag tycker verkligen det. Surreal? Jepp, men vilken jäkla serie är inte det?

Nu har jag lite huvudvärk, klockan är elva och i morgon ska jag jobba. På Ekebyhovskolan på Ekerö. Där ska jag vara klasslärare för en sexa. Det ska nog bli trevligt, tror jag. =)

Well, tänderna är borstade och ansiktet tvättat, så nu är det dags för sängen. Jag hoppas jag drömmer en jäkla massa i natt. Sömnen är inte så djup då och jag är tröttare när jag vaknar, men det gör ingenting, för det är så jäkla kul att drömma. Sov gott alla vilsna själar där ute…

Björn Nilsson sökte till Idol förra året, via andra chansen. Han kom inte med och tur var väl det. Tur för att han då kanske skulle hindrats att göra exakt den musik som han vill göra. Hans musik är lite smått magisk.

Gå in på hans hemsida och lyssna på hans egna låtar och på hans covers. You’ll love it!

Det gick inte riktigt så bra som jag hade tänkt mej med lillekorven. Han låg och sov när jag kom och eftersom hans pappa hade lite bråttom så gick han innan lillen vaknade. Det slutade i kaos. Han var så vilsen och rädd när varken mamma eller pappa var där och samtidigt som han ville vara hos mej så letade han förtvivlat efter mamma och pappa. Han skrek oavbrutet i 30 minuter, ja ibland skrek han inte, utan då lät han mer som att han var besatt av djävulen. =) Till slut satte jag på musik. Då blev han lugn på två sekunder. Grabben bara älskar musik. Helst på mobilen. Så där satt vi och lyssnade på South Park-låtar och käkade banan. När pappa kom hem kom första leendet och sen var det kolugnt resten av eftermiddagen. Han är verkligen en helt underbar unge. Så fantastiskt söt. Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men jag kommer aldrig sluta säga det… Den finaste. =)

Trots gap och skrik, så längtar jag faktiskt tills jag får vara mamma på heltid. =)

Det blev inget jobb i dag, så jag snoozade till elva och nu sitter jag och äter frukost. Om ett ett par timmar ska jag åka in till Gärdet och plocka om lillgubben, så får vi se vad vi hittar på när jag ska vara låtsasmamma för en dag. Spännande. =)

Baby är nere i tvättstugan nu, han är så duktig på sånt där, min hemmaman. Jag ska hjälpa till om en stund, men just nu äter jag ju faktiskt frukost. Det passade fint med tvättid i dag, för värmeböljan fortsatte under natten och jag har svettats som en gris! Helt blöt var jag när jag vaknade. Vad är det som händer? Är klimaktieriet på intåg? Nae, det tror jag nog inte. Snarare sommaren kanske…

*********

På torsdag är det SM-finaler i handboll i Scandinavium och jag är självklart där. Denna gång som ackrediterad ”journalist”. =) Ja, någon journalist är jag ju inte riktigt än, men likväl en skribent och skriva och rapportera ska jag göra, i allra högsta grad. Det ska bli roligt, förstås, och det blir ju inte värre av att finalerna spelas i just Göteborg i år, för då kan jag hinna hälsa på mina nära och kära resten av helgen. Undrar förresten om ackrediteringen gäller till banketten på torsdagskvällen? Det skulle ju inte vara fel, på något sätt. =)

Jag tror att Johanna och Sävehof tar hem det – i så fall för tredje året i rad.

Well, later dudes…

Det gick ju som det gick, det där med att sova i tid. Klockan är nu kvart över ett och jag har fortfarande inte kommit i säng. Ur ett ekonomiskt perspektiv skulle det vara bra med jobb i morgon, men jag skulle inte klaga om telefonen var tyst fram till nio i alla fall…

I dag har jag inte gjort någonting nyttigt alls. Får sån ångest på kvällen efter såna här dagar. Att jag aldrig lär mej liksom. ”I morgon blir det bättre…” Jo, tjena…

Om jag inte ska jobba i morgon, så blir det i alla fall en annan, lite roligare sysselsättning. För om jag är ledig så ska jag nämligen vara barnvakt åt den här lille guldklimpen

Min älskade pojkväns älskade brorson…

Det är något jag gör hellre än att jobba. Dåliga jag. Nu: sängen.

Löjligt spännande program. Jag var så hääääär nära att söka *visar med fingrarna*, men valde till slut att avstå endast pga att det finns en fråga jag inte skulle vilja svara på.

Det roliga är att jag och Ivar sitter här hemma och svarar på varenda fråga framför varandra, så vi har i alla fall inga hemligheter för varandra. =)

Tor, killen som var med i kväll, var störtskön. Helt klart roligare än vad vi trodde från början. Ivars första kommentar när han såg Tor var ”han är ju helt klart bög”. Haha, bög var han ju inte, men sexuella fantasier innehållande killar hade han haft och kvinnokläder hade han burit. Jävligt strongt att erkänna. 150.000 riksdaler fick han för besväret och det är han väl värd.

Man kanske borde ställa upp nästa säsong. Om det blir någon.

*********

I övrigt har vi världens värmebölja här hemma just nu. Fattar ingenting, jag brukar ju frysa allan. En kall öl skulle sitta perfekt, men det har jag ingen…

Snart blir det väl till att borsta tänderna och hoppa ner i bingen. Jag vet ju aldrig om jag ska jobba eller inte, så det är bäst att sova i tid. (Ja, så skulle det var bra om jag tänkte, men det gör jag verkligen inte…)

Färdigbloggat för stunden är det i alla fall.

Adios!

Det är så in i helsikes, nedrans, himla kul att läsa folks bloggar. Även om majoriteten skriver om saker som mest får mej att höja på ögonbrynen, skaka på huvudet och tänka: ”hur tänkte hon nu???”. För oftast är det en hon. Tjejer som bloggar… Ja, det fyller liksom ut något slags tomrum i många tjejers liv, verkar det som.

Men en fundering återkommer kontinuerligt medans jag hoppar från blogg till blogg. Var finns svenska-kunskaperna? Ska man skriva en blogg i syftet att tjäna pengar, så är det väl ganska rimligt att man kan SKRIVA över huvud taget? Att skriva som man talar är inte ok. Ingen styckeindelning över huvud taget, stavfel, för långa meningar, en miljon utropstecken etc, etc, etc…

”Folk får väl skriva hur de vill!”. Jo, det får folk göra. Självklart. Men det är så jävla jobbigt att läsa och för min egen del och säkert många andra med mej, så avstår jag från att läsa en blogg som jag får huvudvärk av. Det förefaller sej liksom vara ganska naturligt.

Alla som känner sej träffade och som vill förbättra sej kan kommentera mitt inlägg och be mej om hjälp. Jag hjälper gärna till att höja Sveriges bloggares språk-kunskaper till nya höjder.

Letar efter de med förbättringspotential…

För er som kanske vill ”läsa på” lite om mej och veta vad jag är för konstig typ, så kan ni checka min gamla blogg här.

Tudiluu!

Jaha, då bytte jag bloggadress, för att kanske, kanske kunna tjäna en slant på mitt skrivande. Jag har dock inga större förhoppningar om det, eftersom jag inte direkt marknadsför min blogg. Det är ju bara mina stackars nära och kära som läser. =)

Helgen har varit rätt fantastisk. I fredags hade vi avslutningsfest med handbollen och det började propert och slutade i en total uppvisning av tacky poser och skulpturer. Men roligt var det, utan dess like.

Dagen därpå, dvs i går, vaknade jag med ett ryck av att mobilen ringde. Mamma undrade om jag sov, varpå jag svarade ”lite”… Klockan var halv tre på eftermiddagen. Jag minns inte när jag sov så länge senast. =) Men det var bara att hoppa ur sängen och göra sej i ordning, för min kära pojkvän skulle ju spela match (rugby alltså) kl tre. Upp på cykeln och ner till Årstafältet. Exiles (Ivars lag) vann med 64-0 mot Uppsala och Ivar gjorde 15 poäng. Då var jag bra stolt.

Kvällen spenderade vi hos Ivars pappa Rolf, som fyllde 66 år. Hela tjocka släkten var där och det var väldigt trevligt. Söta ungar fanns det gott om också fick vi träffa Dags nya flickvän, vilket så klart var en trevlig överraskning eftersom Ivve inte ens hade talat om att Dag ens hade träffat en flicka. =)

Vi åkte hem hyfsat tidigt, men eftersom vi var under i attack i Travian (ett enormt beroendeframkallat spel) så satt vi ändå uppe ett par timmar efter hemkomst för att minimera förlusterna. Det gjorde vi bra. I dag vaknade jag något tidigare, nämligen halv ett. Ja, sömn har jag fått gott om i helgen i alla fall.

Jag har en jäkla massa grejer jag borde ta itu med nu, får se om jag orkar mobilisera mina krafter.

Later amigos.