Monthly Archives: juni 2008

Så här ser det ut när min Ivve har tvättat =):

Jag gick och tränade.

Nu är jag hemma.

This is my story…

Jag tog mej till Gullmars Gym, som, förstås, ligger vid Gullmarsplan. Ett källargym, kroppsbyggargym, killgym. Där passar jag in, förstås. =)

Jag började med 5000 meter på roddmaskinen, för löparbanden var under installation. Inte särskilt smart att köra så länge märkte jag efteråt. Då skulle jag nämligen köra benböj och bänkpress, med armar och ben som kändes, inte som spaghetti, utan som nudlar.
Men jag körde på naturligtvis. Vi har nu börjat med en ny form av träning på just bänken och benböjen. Nämligen pyramiden.
Den innebär att man kör 8 reps, 6, 4, 2, 2, 4, 6, 8 reps. De omgångar då man kör många reps, så kör man på lägre vikt.

I dag körde jag ca 50% på 8 reps, 70% på 6, 80% på 4 och 85% på 2.
På bänkpressen innebar det 8×25 kg, 6×30 kg, 4×35 kg, 2×40 kg och upp igen.

På benböjen blev det 8×30 kg, 6×40 kg, 4×50 kg, 2×60 kg och upp igen.

Nu skakade mina ben. Men jag hade en del kvar.

Stående rodd, dvs man står framåtlutad, svankar lite och drar en skivstång upp till magen. 3×15 reps på 25 kg.

Stående drag till haka, dvs dra skivstången upp till hakan, ståendes rakt.
3×10 reps på 20 kg.

Sit-ups. Det vet ni nog vad det är. =)
1×25 med 10 kg på bröstet. 1×25 med 5 kg. 2×25 utan vikt.

Ryggresningar på ställning.
3×15.

Till sist – utfallssteg på 5 kg över huvudet med raka armar.
3×10.

När jag skulle gå upp för trapporna utanför gymmet krampade mina ben. =)
Så jäkla skönt, måste jag säga. Det var verkligen längesedan jag var på gymmet. Därav de låga vikterna. Men jag har definitivt saknat gymmet, märkte jag.

I duschen hemma fick jag ta en paus när jag tvättade ansiktet. Jag orkade inte hålla uppe mina armar. Haha.

Jag kommer sova gott…

Nu skiner solen, så nu går jag hem.

Tjo!

I går var jag och sjöng i Högdalen med Linda och hennes två vänner. Det var, som vanligt, mycket trevligt och vi fick sjunga mycket.

När jag var på toaletten ryckte någon i dörren och jag skyndade mej på lite extra. När jag öppnade dörren står en tjej där. Hon hade tidigare under kvällen bett Linda om hjälp när hon ville sjunga Fergies Big girls don’t cry. Linda ställde snällt upp.

Tjejen: ”Förlåt! Men oj!! Det är ju du! Du är ju en av dem!! Som sjunger så bra. Åååå, ni är så proffsiga, så himla bra! Ni sjunger så himla fint. Ååå, vill du inte sjunga med mej sen, snälla???”

Jag fick in några tack emellan hennes böner och lovade naturligtvis att sjunga Nothing compares 2 U med henne lite senare.

Sånt där gör mej så väldigt glad. Även om hon var full, precis som alla andra på det sunkiga haket, så gjorde hon mej väldigt glad. För tjejer är i allmänhet väldigt dåliga på att ge andra tjejer cred och desto bättre på att titta snett.

Då kände jag mej lite dum över att jag en halvtimme tidigare suttit och undrat över vad hon egentligen tänkte när hon gick på krogen i gympa-dojjor, svarta, vida byxor, långt, oranget linne och Complete-tröja*.

Nu – EM-final.

* – Ja, ni vet Champion-kopian som såldes på JC under 90-talet.

Jag och Ivve har varit ute och promenerat i Årsta i dag. Det var mysigt.
På vägen hem stannade vi på Årstaskolans skolgård och gungade i en sån där gunga som man ligger i. Som en platt korg, typ. =) Där låg vi ganska länge och pratade, skrattade, var tysta, blundade. Det var härligt. Vi gör sällan sånt längre.

Jag: Vet du vad som gör mest ont att dricka?

Ivve: Nej.

Jag: Nyponsoppa…

Åååå. Hahaha. =)

Jag: ”Undrar om det finns någon i hela världen som samlar på tår. Döda människors tår. Eller levande också…”

Ivve: ”Tord Grip, kanske?”

Jag: ”HAHAHAHAHAHAHA!!!”

Ivve: ”Asså, du skrattar liksom åt sånt.”

Jag: ”Men du sa ju det…”

Ivve: ”Jävla Göteborgshumor…”

***

Ja, Göteborgshumor är bäst – ingen protest.

Kvällen i går gick strålande! =)

Det var segt i början, väldigt lite folk. Då fick jag sjunga mycket själv, vilket så klart är roligt, men det kändes liksom lite som att jag körde en minikonsert. Haha.
Efter ett tag började folket rulla in och det blev ett jäkla drag. Jag avslutade kvällen med Wild world med Mr. Big. Den är för jävvla bra.

Upp hyfsat tidigt i morse, 07.50. Tog tåget till Västerås. Sov hela vägen. Då, serrni, då var det dags för brännboll. Ok. När man lirar brännboll i skolan, typ, så kan man varva som fan för att folk är så jäkla kassa på att kasta och fånga bollen. När ett handbollslag spelar brännboll kommer man tamejtusan ingenstans.
Även om man slog bollen åt tjottahejti, så han man på sin höjd springa två sträckor. Tre varvningar blev det på nästan en halvtimmes spel. Att mitt lag losade behöver jag ju inte tala om.

Sen var det kubb-turnering. Mitt lag började bra, men klappade sen ihop totalt. Tyvärr. Men vi var i alla fall inte sämst. Tur det.
”Fan, jag losade nästan alltid i dag. Men jag känner mej som en vinnare…” var mina ord på väg till omklädningsrummet.

Tillbaka till Stockholm igen. Där skulle jag inhandla ett par solglasögon eftersom jag tappat bort mina svarta.
Det blev tre par solglasögon. =) Två par för 39:- st och ett par för 59:50:- Alla på Indiska.

Tyvärr går det inte att lägga in bilderna nu, fråga mej inte varför, min usb-kabel verkar ha fått spatt.

Med mej hem fick jag också ett par silvriga ballerinaskor från Din sko. 129 spänn. Tackar för det.
I övrigt lite schampo, balsam, duschcreme, ansiktsskrubb, alvedon och lypsyl. Ja, ni vet sånt där som är väldigt roligt att lägga pengar på.

Innan jag begav mej hela vägen hem till lägenheten på Årstavägen, så blev det lite käk på LA Bar. Det var ju så längesen jag var där nu. Haha. Men deras kycklingwraps med majsstrips är så in i hevvlete goda…

Nu ska jag nog kramas lite med Ivve the man. Broader than broadway.

Micke på LA Bar ringde för en stund sedan och frågade om jag kunde hålla i karaoken i kväll. Haha, ja, visst.. Jag har aldrig gjort det förr, men jag ger det en chans, förstås. =)

Lite extra cash är ju aldrig fel. =)

Jaha, nehe! Nu fanns det inte mycket kvar att göra här på jobbet, så jag tror att jag packar ihop för den här veckan och åker hem. Och hemma väntar tvätt. Kul. Ehm. Ne.

I morgon ska vi ha någon slags fys-avslutning med handbollen kl tio på förmiddagen. I Västerås då, förstås. Hade jag varit ledig hade jag fått passa fina Camilo, men handbollen går ju först. I morgon eftermiddag tänkte jag att jag och Ivve skulle gå på Gröna Lund, men han är lite svårövertalad, tyvärr. Tycker att vi ska spara pengar. Vad är det för snack? =)

Nepp! Adios, gott folk!

Saker håller på att braka samman.

Man kan inte skylla stora saker som sker på en person. Det handlar inte om det som sker ändå, egentligen. Det handlar om att vi inte vill att han ska förstöra sitt liv.

Hur ska vi veta hur mycket vi ska ta i? Hur ska vi veta var gränsen går? Vem kan nå honom? Vem kan få honom att förstå? Varför är han som han är nu? Vad hände med den riktiga människan där inom honom?

Jag är så rädd att han hamnar snett och inte är stark nog att ta sej därifrån. För han är inte stark. Jag tror inte det. Jag tror att han bara vill vara omtyckt. Jag tror att det är därför han gör saker som är mindre bra. Egentligen är det inga stora grejer han gör, det är det att han ljuger om det. Han är falsk.

Han är falsk för att han vill vara någon han inte är. För att han tror att fler människor tycker om honom då. Om han orkar hålla uppe det bland ”kompisarna”, så fine. Kör på, tills du inte orkar längre. Men hos din familj ska du vara dej själv. Vi känner dej. Vi vill dej väl. Pissa inte på oss.

Jag vet inte ens vad jag känner. Jag är arg. Orolig. Rädd. Förbannad. Vansinnig. Gråtfärdig.

Han har ingen makt och all makt.

Han knäcker min mamma och jag hatar det.

Han knäcker sej själv och jag hatar det också.

Jag vill bara gå och lägga mej.

Nu har jag jobbat på effektivt som fan, så nu bär det av till Västerås för handbollsträning. Det ska bli kul och lite speciellt, för det är sista handbollspasset innan juli-uppehållet. Ingen handboll förrän i augusti igen alltså.

I kväll: EM-semi nr 2. Spanien-Ryssland. Megaspännande…

Adios!

I går läste jag ut boken Snabba cash av Jens Lapidus.

När jag för några månader sedan läste de två första böckerna i Stieg Larssons trilogi så trodde jag inte att jag någonsin skulle få läsa så bra böcker igen. (Förutom den tredje delen, förstås.)

Men vilket geni han är – Jens Lapidus.

I början störde jag mej på hans sätt att skriva, hur han bröt ner meningarna till ett, två ord. Jag är ju väldigt kräsen med språket. Men så småningom började jag gilla det och till slut tänkte jag på samma sätt. Jag blev alldeles hänförd. Ville också fixa snabba cash. Helst inte vara kriminell, men ni förstår. Det kliade lite i fingrarna. Samtidigt blev jag lite småchockad. Visst har jag hört talas om beskyddar- och garderobverksamhet, men inte trodde jag att det var i den utsträckningen. Nu är det ju visserligen en bok, men jag tvivlar inte på att Lapidus har koll på grejerna.

Jag började läsa i söndags och var klar i går. Så bra var den.

Nu går jag på stan och letar efter JW, braten, Mrado, gorillan, och Jorge latinon. Jag vet ju att de inte finns, men det är väl de som egentligen finns som jag letar efter. Analyserar. Jag tror att varje stor kille med skinnjacka är kriminell. Det tror jag förstås inte, men tänket går så nu.

En bok som jag vill ha en fortsättning på, helt enkelt.

En bok som var alldeles för jävla bra.

Good morning sunshine!

Det är soligt och blå himmel. Men kallt. Ingen sommarvärme alls. Typ April.

Jag har suttit på toa i typ en kvart. Magen krampar. Tjoff! Och när jag är färdig – inget papper. IVVE!!! Han fixade pappersnäsdukar. Haha.

Tysklands-jäklarna vann över Turkiet på turkarnas eget sätt. Genom mål i sista minuten. Tråkigt. Jag hejade på Turkiet. Det kunde blivit en vacker saga.

Nu ska jag till jobbet.

Ha en bra dag!

När jag var inne på min gamla blogg förutom tipsade jag mej själv om en låt som jag lyssnade jämt på för ca två år sedan. Den hade en annan mening för mej då. Då var den verkligen så. Noone wants forever…

Nu vet jag att det finns de som vill ha forever.

Låten var för övrigt med i en rätt go film – Fjorton suger.

Trots att Turkiet och Tyskland spelar EM-semifinal nu, så sitter jag här och läser ur min gamla blogg. Intressant, ledsamt, glatt…

Fastnade vid dessa rader, som jag skrev innan tiden med Ivve. När jag inte visste alls vem jag var, vad jag ville eller vart jag skulle.

*********

You really did break my heart.

You twisted my brain, so I couldn’t tell right from wrong.

You made me laugh when I was supposed to cry.

You made me cry when I was supposed to laugh.

You made me more insecure than I’ve ever been before.

You made me feel small and unimportant.

You laughed at me when I was serious.

You were serious when I wanted us to have fun.

You said one thing and acted differently.

You made me confused.

You felt something, but you wouldn’t admit it.

You made me feel something that I weren’t allowed to admit.

You made me fall in love with you.

You couldn’t care less.

You really did break my heart.

I really wish I never would have met you.

*********

Nu ska jag gå och krama han som jag är mycket glad över att jag träffat.

Han som jag älskar.

Han som älskar mej.

Det blev cider med mamma. Och en blåbärspaj. Med vaniljsås. =)

Vi hamnade på Soft Bar & Kök, precis som förra gången mamma var här och jobbade. Det var väldigt intressant att se hur organiserat den kan vara i en korsning som saknar trafikljus:

Fem minuter senare:

Notera att Pex-skåpbilen fortfarande är kvar i bild. Haha.

***

Min mamma är finare än finast…

***

Sen blev det Gina Tricot. Fan, vad jag rockade loss där inne. Att jag aldrig kan hålla i pengarna. =) Eller, ja. Det gjorde jag ju i och för sej, på ett sätt.

Jag gick hem med ett par jeans (lila!!!), en mellangrå, ärmlös tunika, ett lila, brett skärp och denna klänningen:

Kostnad: 371 kr och 50 öre.

Tack så mycket!

*********

Ps. Min mamma är min bästis. Ds.

Det verkar vara helt kört för Wagner. Det suger.

*********

På jobbet rullar det på som fasen nu. Saker och ting går fort och jag måste be om extrajobb för att fylla mina 75%. Det är en förbannelse att vara så snabb som jag. Haha. =)

Efter jobbet i dag ska jag hinna träffa mamma innan hon åker hem till Götet igen. En öl kanske? Nja. En cider då? Jo, tack, kanske det.

Lönen trillade ju in på kontot i dag, från fyra ställen. Det känns absolut helt underbart. Kanske den skönaste dagen på väldigt länge. Att inte behöva vända på varenda krona. Att inte behöva låna. Att istället kunna betala tillbaka massa lån. Skönt. En svår och jobbig grej som liksom inte finns längre. Tyngden lättas från mina axlar.

Nu – avslut.

Fy fan för SOK… Har just sett inslaget på TV4-sporten.

”Vi har som princip att inte skicka aktiva som är skadade…”

Jo, visst.

Stefan Holm – skadad.

Sanna Kallur – skadad.

Christian Olsson – skadad.

Halva handbollslandslaget – skadade.

Inte lägger sej SOK i det. Det får de sköta själva. Är de hela så kör de, är de trasiga kör de inte.

Men i Veronica Wagners fall så tror SOK att de ska bestämma. Jag tycker att det är vidrigt. Jag tycker att man kapar benen på en av de största idrottsprofilerna svensk idrott har. Jag tycker att man kapar benen på sej själva.

Ingen kan någonsin ha förtroende för SOK i framtiden. Ingen med hjärta. Ingen med hjärna.

Fy fan.

Nu är jag hemma efter en dag på jobbet och en eftermiddag på en båt i Stockholms skärgård. Vi har nämligen haft trivseldag med jobbet.

Båten tog oss ut till Vaxholm och tillbaka. Mycket trevligt faktiskt, jag blev inte sjösjuk alls. Det brukar jag bli.

Det var kul att se alla fina hus som fanns på öarna. Mindre kul att vi payade 149 spänn för en räk/kräft-macka. Vi frågade när vi beställde om den var stor. ”Ja, stor och go!” svarade servitören. Den var inte stor. Inte alls. Den var pytteliten. Jag frågade honom hur en liten macka såg ut om den här var stor. Han sa att ”det är ju faktiskt en förrätt”. Vi påpekade för honom att den faktiskt stod med på barmenyn, inte som en förrätt, och tillade att vi ville bli kompenserade.

Han valsade in i köket och kom ut igen. Skämdes. ”Det blev visst fel… Det finns två såna mackor. En förrätt och en större. Ni råkade få den lilla.” Å fan!?

Nåja, vi fick en till förrätt, så vi fick väl vara nöjda. De var klart oprofessionella på den båten i alla fall, men vi hade naturligtvis trevligt för det.

Nu har jag ont i ryggen och håriga ben, så jag ska ta och hoppa in i duschen innan mamma kommer hit om en dryg timme. Jippie!

Det är väl klart som korvspad att Veronica Wagner ska få åka till OS.

Hur fan tänker de?

God morgon.

Äntligen hemma! =)

Och här luktar det förstås tonfisk… *suck*

Rolig träning i dag. Det kallas för en ”lätt” vecka nu, sista veckan innan juli-uppehållet. Så värst lätt kändes det inte. Vi körde spel på två mål och jag var nog inte den enda som var rätt trött. Men kul var det! Det gick bra för mej.

Har fått en lite annan roll där, i mitt nya lag. Är inte ”skytten” längre, vi har ju Fia. Hon skjuter fanimej hela tiden, bra som fan. Jag skjuter förstås fortfarande, men gör mycket annat också. Kan leverera fler och bättre, friställande passningar. Det har förstås med självförtroende att göra. I Bajen fick jag mest veta vad jag inte fick göra, då kände jag mej låst och orolig. Nu har jag fria tyglar och vågar göra vad som helst. Det är utvecklande…

Jag ser verkligen fram emot en ny säsong.

Svara gärna på mina frågor. =)

(Ja, jag vet att jag råkade skriva ”Vilken idrott att roligast att utöva?”. Men gjort är gjort, även i bruna brallor…)