Ja, nu ska jag alltså medverka i en tävling som Hanna Fridén, Sveriges kaxigaste bloggare, utlyst. Den går ut på att skriva vad som flyger genom hjärnan på henne då hon blir fotograferad. Jag tror naturligtvis att hon tänker följande:
”Oh! Stora Vänliga Jätten är här. Fånga min dröm, SVJ, så får du veta att jag älskar dej. Jag älskar stora näsor.”
Det tror jag.
Kungälv vann, lite oväntat, men välförtjänt, matchen mot Kärra. 30-27 blev det och det var egentligen inte spännande någon gång under andra halvlek.
Nu sjöng precis Lars på Idol och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Haha, han är ju helt sensationell och om några konservativa Idol-fantaster finns här ute i landet så är de väl fly förbannade över hur han driver. Fantastiskt. Utstyrseln är klockren.
Later dudes.
Nu är vi hemma hos Challe. Han fick komma hem i dag. Så nu sitter vi här, smällfeta, i soffan. Vi har ätit tacos. En hel del faktiskt.
Halva dagen har spenderats på diverse prisjämförelse-sidor, blocket och tradera för att kolla priser på Guitar Hero. Måste. Ha. Guitar. Hero. Nu…. Gah! Ge mej!!!
Om knappt en timme kommer Ärtan och hämtar mej. Vi ska åka och kolla på handboll. Sen beger jag mej tillbaka hit och gör mej redo. Jag ska följa med min bror till Push i kväll, så fin måste jag va!
Ni får dock ursäkta nu, för jag måste umgås lite med mamma och Challe. Jag är rätt lame när det gäller mitt bloggande i Göteborg, men jag vet att ni har överseende med det eftersom ni är såna fina, toleranta människor.
Springturen i dag blev ca sex km lång, men kändes inte särskilt hurtig. Hjärnan var med och jag kände mej pigg, men mina knän och min höft tar alltid stryk när jag springer på asfalt. Grus är bättre, så mycket bättre.
Nu tänkte jag duscha, sen ska jag ringa min käre far.
Mer än så vet jag inte just nu. Man kan säga att jag inte är en allvetare just för tillfället.. Eller nåt.
Kunde ni sova gott efter den fina bilden jag la upp i går? Haha. Ok, Björn sov som ett barn, vi vet ju alla att han gillar blod, men ni andra då?
I dag har jag inga planer förrän till kvällen då jag ska till Kärra och titta på division ett-handboll. Det är derby mellan Kärra och Kungälv, vilket brukar vara riktiga hatmöten. Det ska verkligen bli spännande.
Innan dess ska jag bara hinna springa och gymma och det har jag alltså hela dagen på mej att hinna göra.
Alldeles nyss fick jag ett ryck och kände att jag måste åka och köpa Guitar Hero. Måste, måste, måste. Men jag har naturligtvis inte råd. Så är det. Tyvärr.
Något som jag skulle kunna ha råd, men inte tid, med är en resa med Detur. Resorna där är så löjligt billiga nu. Eller vad sägs om en vecka i Tunisien för 1499:-? Bah! Tänk vad mycket man offrar för handbollen.
Just det. Mamma ville ju att jag skulle lägga upp en bild på hennes sönderskurna finger. Så här har ni bilden.
.jpg)
Sov gott!
Jag ser dubbelt, men jag går väldigt rakt. Då är jag inte berusad, visst?
Nej, skämt åsido. Jag och Camilla har varit på Locatelli i kväll. Lugnt och trevligt. Det blev två öl, men inte mer. Måste ju tänka på all träning jag lägger ner. Den blir ju nada värd om jag dricker bort allt.
Jag kan säga att jag saknar min Ivve väldigt mycket. Det är kul att vara ute i Göteborg, för att jag träffar massa folk jag känner, vilket jag inte gör i vare sej Västerås eller Stockholm. Men att träffa massa gamla killkompisar och ge dem en kram får mej att vilja krama bara min Ivve. Han är så långt bort och vi pratar alldeles för lite. Jag vill inte vänja mej vid att prata så här lite med honom. Jag vill prata mer.
Jag hoppas att ni klarat er igenom dagen ganska bra utan mina vanligtvis meningslösa inlägg. Det blir bättring i morgon.
God natt!
Det blev alltså en tur ut till Camillas mamma i Torslanda. Men det blev ingen vidare tur ut till Hönö/Öckerö. Vad blev det då? Jo, fyra timmars Guitar Hero. Camilla satt och sydde en jacka till en maskerad hon ska på i helgen och jag spelade fingrarna blodiga. Alltså, fuck Jante-lagen, jag är så jäkla grym på Guitar Hero, Rockband och Singstar nu att alla andra bara kan lägga ner. Det är sant.
I julklapp ska jag ha hela kittet och jag ska aldrig lämna lägenheten om jag inte verkligen, verkligen måste. You get?
Tyvärr fick jag till slut lämna över gitarren till Camillas 9-åriga lillebror för vi skulle åka till Backaplan för att träffa morsan. Där köpte mamma ett par likadana jeans som jag har (mina favvo-jeans) och jag köpte ett par nya jag också. Höga i midjan med utsvängda ben. Låter skitfult, jag vet, men de var löjligt snygga på. Jag såg smal ut och, bäst av allt, jag slipper visa cracken varje gång jag sätter mej ner.
Nu då? Nu står mamsen och gör fläskfilé med bearnaisesås och kroketter åt mej och Camilla. They are doing the hate on me för att jag bloggar, men jag säger åt dem att ”jag har faktiskt trogna läsare som bryr sej om mej” och här är jag.
Nu försökte mamma visst jonglera med knivar i köket, så jag får gå och plåstra om henne uppskurna fingrar. Gott det ska bli med extra blodigt kött… Yum.
Nu har vi ätit en stor och god frukost innehållandes meze-yoghurt med rostade nötter, en macka med ost och skinka, en macka med ägg och kaviar, ett glas c-vitamin brus och ett glas mjölk.
Jag är mättare än mättast och redo för dagens äventyr.
Äventyren består av buss-/spårvagnsresa till Camilla på Hisingen Island, bilfärd från henne ut till Torslanda, fika hos hennes mamma, färja ut till öarna, promenad och fika igen ute på Hönö/Öckerö. Fint va? Ska även hinna med att springa där ute tänkte jag.
Challe mår bättre i dag. Han var glad att vi fick honom att skratta och han får nog åka hem i morgon. Tänk att lite skratt kan hjälpa så mycket. Att slippa oron för en stund och låtsas att allt är som vanligt. Glöm inte det. Det är viktigt att skratta.
Ni vet låten Time to say goodbye? Jag sjunger den nu. Fast jag sjunger ”Tiiiiime toooooo saaay goodniiiiiiight…”
Fattar ni?
Ja. Jag ska sova nu.
God natt.
I kväll har jag , för första gången, spelat Playstations Rockband. Mitt omdöme? Faan, vad roligt! Hoho! Varför har jag aldrig gjort det tidigare? Nu vet jag definitivt vad jag ska önska mej i julklapp. Jag ska ha hela skiten. =) Jag fick spela trummor och fick höra att jag var väldigt duktig för att spela för första gången.
Truth be told så skulle jag nog kicka asset på vem som helst här inne som aldrig spelat förut. Lätt för att lära kallas det visst. Haha. Nu är jag sådär fint ödmjuk igen… =)
När jag kom hem låg mamma och slaggade. Var? På soffan naturligtvis. Hon är för go, min mamma.
Jag lämnar er nu. Det är Shark på tv och även om jag redan sett avsnittet tidigare, så vill jag se. Later!
Nu sitter vi på Östra Sjukhuset och underhåller Challe. Han var ganska nere när vi kom, men nu skrattar vi en del och det känns bra.
Jag och mamma diskuterar sjuksköterskorna och deras jobb och Challe är livrädd för att de ska höra vad vi säger. Haha. Vi säger bara snälla saker, men han är rädd ändå. ”Det är mej de kommer sticka med sprutorna!”. Haha.
Senare i kväll ska jag nog åka och träffa en gammal kompis som jag inte träffat på nästan två år. Det ska bli roligt.
Men nu ska jag återgå till att peppa Challe, det var mest mamma som tyckte att jag borde uppdatera lite här. =)
Ni förstår nog att jag skojade till det litegrann i mitt förra inlägg. Naturligtvis är jag en god dotter som tvättar åt sin mamma när hon ber om det. (Tur att det bara var två maskiner…)
När mamma kommer hem, vilket är snart, ska vi nog åka och hälsa på Challe. Challe är alltså mammas kille sedan sex år tillbaka och han är lite av anledningen till att jag ville åka hem till Göteborg så hastigt. Han ligger inne på sjukhus med en del problem med hjärtat. I går fick de sätta in en pacemaket på honom och tyvärr har det inte hjälpt hittills.
Såna händelser, oavsett om de är livshotande eller ej, ger alltid perspektiv på tillvaron. ”Jaha, sånt kan visst hända även i min familj” ungefär. För det är ju så. Hemska saker händer, varje dag. Förr eller senare drabbar det även min familj. Och din. Man har en sjuhelsikes tur om man klarar sej undan hemskheter hela livet. Döden undslipper ju dock ingen, som bekant.
Så. Vi ska alltså hälsa på Challe. Jag ska krama honom, sen ska jag få honom att skratta. Det är det vi är bäst på. Att skratta. Så det ska vi göra. Jag hade gärna velat sjunga lite Singstar med honom också, men han kanske inte är redo för det än.
Ta hand om er!
Min mamma trivs med att sova på soffan. Enligt rapporter har hon somnat på soffan i över en vecka i sträck nu. Därför får jag, när jag kommer hit som gäst, sova i hennes dundersköna 1,60-säng medan hon ligger ihopvikt på soffan. Jag tackar och bugar för det.
I dag känns det verkligen att jag spelade match i går. Mitt högerknä är stelt som fasen och min vänsteraxel har visst bestämt sej för att jäklas lite, även den. Mitt finger, som ni kanske minns att jag skadade förra veckan, slog jag i igen på uppvärmningen i går och i dag är det tjockt och härligt igen. Det är underbart att vara handbollsspelare. Damhandbollsspelare, dessutom, så att man inte tjänar några pengar på skiten.
Men lyssna på (eller läs) det här:
Min mamma var inne hos mej i morse innan hon drog till jobbet.
-Jag har tvätt-tid i dag klockan två, men det är nog ledigt redan nu, säger hon.
-Jaha. Och med det vill du ha sagt att jag ska tvätta? undrar jag.
-Ja, svarar hon och lyftar fram två IKEA-påsar med tvätt i.
-Skojar du nu? undrar jag bestört.
-Nej.
-Jag tänker ju inte gå upp och göra det nu om du tror det, säger jag på allra bästa tonårs-manér.
-Nej, men kanske vid tolv-ett, säger mamma snällt.
Har jag missat nåt? Jag trodde att jag var gäst här! Men nej, nu ska jag tydligen få igen för alla år jag bodde hemma och aldrig hjälpte till. Gah!
Jag har världens bästa mamma. För vilken annan mamma har i kväll suttit och masserat sin dotters lår och vader i nästan en timme? Tss. Ingen, skulle jag gissa.
Så. Jag har världens bästa mamma. Och nu ska hon somna. Och det ska jag med. Snart. See ya tomorra.
God natt!
Om ni skulle vilja läsa lite om den fantastiskt spännande matchen kan ni göra det här eller gå in här och klicka på BK Heid-IVH Västerås en bit ner på sidan.
Åååh, det känns så skönt. Förra året, med Hammarby, spelade vi också en ruggigt spännande match i Heidhallen. Då hade vi ledningen hela matchen, men förlorade till slut med 21-22. I dag låg vi under så gott som hela matchen, men lyckades vinna med 21-20. Jämna och målsnåla matcher är vad som spelas i Heidhallen när jag är där. =)
Ja, just det. Det är 10 år sedan Backabranden i morgonen.
Den morgonen. Mormor ringde klockan sju och väckte mej genom att fråga om jag lever. Jag blev mest sur och sa något i stil med ”ja, varför skulle jag inte leva?” och la på luren. När vi sedan såg på tv vad som hänt och min storebror inte var hemma och inte gick att få tag på var vi löjligt oroliga under någon timme, innan vi till slut fick tag på honom.
Jag skulle spela fotbollscup, men matcherna ställdes in för att hedra de döda. Jag, som inte riktigt fattat allvaret än, blev lite kinkig för att vi inte fick spela. Det egoistiska i det förstod jag först senare.
Hela Hisingen, hela stan gick som på glas och hoppades att det inte skulle vara ett rasistiskt brott, men det skulle ju dröja länge innan vi fick veta exakt vad som hänt.
Jag umgicks mycket med invandrarungdomar under högstadietiden, men den tiden i mitt liv hade inte börjat då. Därför kände jag bara några få som varit på discot, varav en av dem väl. Hon spelade i mitt fotbollslag och hade minuter före branden gått till McDonald’s för att köpa en dricka. En annan tjej som jag gått i skolan med under flera år omkom dock. Hon försökte ta sej ut genom att hoppa ut från ett av fönstren och spräckte skallen när hon landade.
Åtskilliga gånger har jag varit och tänt ljus på minnesplatsen, men under de senaste åren har jag nästan glömt vad som hänt. Och det känns så fruktansvärt. Man kan ju fan inte glömma en sån sak.
Nu är det tio år sedan. Det skulle lika gärna kunnat vara förra veckan. För så nära och så verkligt känns det. Så nära var det. På den ön där jag växte upp. De människor jag känt. De drabbades. På Hisingen. Nära mej.
Vila i frid, Emelie. Vila i frid allihop.
Vi vann! Tjohoo! Med ett jädra mål. =) 21-20 till oss. Underbar känsla!!! Gah! Jag kan inte skriva så bra nu, jag får be om att få återkomma senare. Alrighty? Alrighty…
Nu tittar vi på film nummer två: What happens in Vegas. Den är rolig som fan hittills. Men hur kan man misslyckas med Ashton Kutcher? Svar: Det går inte att misslyckas med Ashton Kutcher. Han är fett bra.
Något som verkligen is bugging me of(!!!) är eftermiddagssolen som står rakt i ögonen på mej nu. Det är så här det känns att vara blind. Jag får diktera detta inlägg för en lagkamrat eftersom jag inte kan se tangenterna.
Men matchen ska nog gå bra. Jodå.
Nu sitter jag på en buss med destination Göteborg. Dessförinnan ska vi stanna i Götene för att äta äcklig mat på äckliga Rasta.
Vi har just plågat oss igenom en film som definitivt inte platsar på min topp 100. Confessions blablabla nånting, med Jennifer Love Hewitt. Hon är verkligen en ruggigt dålig skådis. Den filmen skulle kunna vara gjord av mej. Med vänsterhanden!
Men den ger ju i alla fall hopp till alla talanglösa skådisar runtom i världen. Fast man måste ju vara snygg, det måste man.
De 100 bästa filmerna. I mitt tycke. I bokstavsordning.
Med reservation för ändringar.
Nu har jag legat och kläckt filmer i en timme nästan. Nu får det räcka. Jag ska sova nu. And you can’t stop me.
God natt!
