Monthly Archives: februari 2009

Nu är vi hemma igen efter vårt LA Bar-besök. Alltid lika trevligt där.

Ivve åt en Årsta-hamburgare med klyftpotatis och jag åt en mix-tallrik med cheddarostfyllda jalapeños, mozarella-sticks, våffel-potatis, lökringar och chicken wings. Allt friterat alltså. Ungefär 375.223 kalorier. Hej, hej, hjärtattacken!

Melodifestivalen var rätt bra i dag, tyckte vi nog. Jag gillade framförallt opera-Malena och Star Pilots. Opera-Malena gick vidare till Globen, mycket tack vare min fyra röster och Star Pilots gick till Andra chansen. Fast frågan är om inte Star Pilots låt kommer bli anmäld för plagiat. Ärligt talat. Waiting for a star to fall, någon? Likt eller? Mjoo, lite för likt kanske.

Men nu hinner jag inte prata med er nåt mer. Vi ska pussas nu.

Jag och Ivve.

Hej!

Hej kära vänner.

Jag lever och mår bra. Kom inte in på bloggen med mitt tröga internet varken i morse eller på tåget till Stockholm. Sen har jag spenderat dagen på Barnens rum på Kulturhuset i Stockholm ihop med Ivve och världens finaste klimp. Han är inte en svår unge att ha att göra med. Kramar och pussar får man, utan att ens behöva fråga.

Åh, vad roligt vi haft.

Nu har jag och Ivve precis ätit biffar med fetaost i och en finfin sallad till det. 2,25%-ig päroncider till det. Snart är man väl berusad på riktigt.

Om ett par timmar ska vi till mitt favorithak LA Bar. Ingen karaoke där på lördagar, men melodifestivalen ska vi minsann se. Och dricka öl. Och säg hej till alla fina människor som jobbar där.

Det känns som en fin dag.

Och det snöade uppåt i Stockholm i dag. Minnen.

Jag har haft väldigt ont i huvudet under hela dagen i dag.

Fick ju en armbåge, en hård sådan, precis i tinningen i går under matchen. Hade vi haft ledningen och vinsten känts klar så hade jag klivit av på en gång. Nu ville jag inte vika ner mej.

Men det var dumt gjort. Jag borde inte ha fortsatt spela.

Jag har ont när jag sitter här i soffan. Jag får ont när jag reser på mej, det svartnar då även för ögonen. Jag får ont när jag lutar mej framåt. Det gör ont såväl vid tinningen, där smällen tog, som i bakhuvudet (ingen aning om varför).

Jag har mått illa under kvällen och har känt mej berusad. Väldigt lustigt att bli berusad på passionssoda må jag säga. Likväl är hjärnan grötigare än grötigast.

Dessutom märkte jag förut att jag är blå och röd vid tinningen. Det hade jag inte sett tidigare eftersom jag har så tjockt hår.

Well. Ingen fara på taket. Bara jobbigt att ha ont. Hoppas att det känns bättre i morgon.

Upp och hoppa strax efter åtta. Träning 9:30-11 och sen tågfärd till Stockholm 11:52. Sen blir det Ivve- och guldklimpen-time på Stockholms stad. Tjihoooo!

God natt.

Den svenska filmen Stockholm Boogie är en av mina absoluta favoriter. Den får mej att skratta, att må bra och den bjuder på massvis med underbara scener och sköna repliker.

För drygt tre år sedan såg jag filmen första gången och jag tjötade hål i huvudet på min kompis Victor att han var tvungen att se den. Det gjorde han förstås.

I kväll snackade vi på msn och han skickade detta klipp;

Då garvade jag rätt rejält… Fan, va go den filmen är. Ska hyra den snarast. För att se den för sjätte(?) gången.

Tjena Allan!

Alltså. Va fan. Haha. Gör hon slut med honom?

Vissa fredagkvällar önskar jag att jag inte hade handbollen att tänka på. Ja, även vissa fredagar då handboll är väldigt uppåt i mitt liv, dvs att jag tycker att det är väldigt kul och det går bra.

Ja, för vissa fredagar känner jag att jag vill dricka järn, drinkar, öl, dagens, ja, till och med champagne och gå ut och festa till det blir ljust för att sen avsluta natten med en crispy chicken på BK.

I kväll är en sån fredag.

Om ni vill höra mej, min lagkamrat Jessica Enström, min tränare Eva Agarsson eller alla oss tre prata i radio så kan ni klicka här.

Det sändes förstås efter matchen i går.

Jag skrattar alltid när jag hör min röst inspelad, men för er som inte hört mej prata så kan det vara kul av andra anledningar att få höra hur jag låter.

Enjoy!

Vad sägs om att se Män som hatar kvinnor på bio i kväll istället för att se Let’s Dance? Ingen dum idé. Inte alls faktiskt. Tål att funderas på.

Annars kommer jag bara sitta här, titta på Melrose Place, titta på Top Model, äta lite blodpudding, ha ont i huvudet, gå på toaletten, plocka upp lite kläder från golvet, ha ont i huvudet, gå och köpa godis, titta på Are you smarter than a fifth grader, äta godis, titta på Let’s Dance, äta godis, titta på Hjälp!, må illa av allt godis, ha ont i huvudet och…. Ja, it goes on and on.

Bio låter bra.

Jag säger det högt. ”Män som hatar kvinnor”. Ja, det låter bra. Eller inte bra i det avseendet att män hatar kvinnor. Utan att det låter bra att se filmen på bio. Men det fattade ni nog redan innan jag försökte förklara det för er.

Mm. Hej.

Här får ni ett litet smakprov;

Jag fightas med min gamla lagkamrat från Hammarby, ”Stitch” är hennes eminenta smeknamn. Fia står och tittar på i bakgrunden. =)

Jag kom inte in på bloggen på hela kvällen i går, pga mitt dumma, dumma internet. På söndag funkar det äntligen igen.

Jag har inte dött i alla fall, men har fortfarande ont i huvudet. Dessutom har jag ganska ont i resten av kroppen. Men det är mera sånt där skönt-ont, som man alltid har efter en match.

Om ni vill läsa om matchen kan ni göra det här. Och här kan ni se massa bilder. Och det vill ni ju! Visst?

I dag är vi träningslediga och jag har precis noll planer. Jag ska köpa tidningen och jag ska titta på Let’s Dance. I övrigt. Noll.

Väldigt kul när man har ett internet som behöver rullator för att fungera.

Men hur go va inte den vinsten då?

Vi spelade, i ärlighetens namn, inte bra under hela matchen, men lyckas ändå knyta ihop säcken när det väl gällde. Från 21-24 till 26-24 och matchen var klar.

Åhhhh! Vad skönt!

För egen del blev det ju en fin insats igen. Det känns jättekul att spela handboll nu. Självförtroendet börjar smyga tillbaka.

I dag blev jag matchens lirare och det var första gången under den här elitseriesäsongen. Jag blev så glad att jag nästan började grina. Vad roligt det var.

Ett styrkebesked att vi kunde besegra ett Spårvägen som spelade mycket bra, trots att vi inte spelade på topp.

Sjukt, förresten, att Skuru gjorde 50(!!!) mål i matchen mot Avesta/Brovallen. Det tror jag inte har hänt i Elitserien tidigare. Det är ju helt enormt. Fan, va coolt!

Tyvärr finns det lite, lite smolk i glädjebägaren. Jag fick en klockren armbåge i tinningen (inget fult dock) och blev ordentligt groggy. Nu har jag en ganska rejäl huvudvärk. Så ni som vill får gärna ringa mej i natt och kolla att jag inte dött eller så. Tack.

Samling om en dryg timme. Matchstart om drygt tre.

Det är de svarta ögonens tid nu.

Vi ses i kväll.

Vilken jävla hjälte hon är, Charlotte Kalla.

VM-bronset är förstås helt och hållet hennes förtjänst. Vilken jäkla upphämtning hon gjorde. Helt osannolikt. Kan mycket väl bli så att hon tar hem Årets Prestation i nästa års Idrottsgala.

Heja, heja!

Och tack för underhållningen. Mina händer slog hårt i soffan och pulsen skenade iväg. Idrott när den är som allra, allra bäst.

(Och Falkman… Visst känns det som ett guld?)

Jag satt inte alls i frisörstolen när det förra inlägget publicerades. Jag var nämligen redan hemma.

Det gick skitfort hos frisören. Ingen kö. Tjopp, tjopp! Färdigt!

Nu blev det tyvärr lite för kort, om jag får tycka till lite. Men det växer ut fort igen och jag blev i alla fall av med det slitna.

Fast fan, det är en rätt jobbig längd på det nu. En sån där mittemellanlängd som ingen vill ha. Ingen.

Som ni förstår så kan jag inte lägga upp någon bild heller, eftersom mitt internet strejkar. Ja, ni vet nog vid det här laget. Två dagar till ska jag hålla ut nu sen går det fort igen.

Nu sitter jag förhoppningsvis i en skön frisörstol och blir fin i håret.

Under tiden jag gör det så kan ni ju läsa vad jag skrivit om de fem matcher som ska spelas i omgång 19. Fyra i dag och en på söndag.

Sen vill jag så klart att ni ska kunna läsa den lilla artikeln där jag medverkar, om vår match i dag, men det kan jag inte. För den finns inte med på VLT’s nätupplaga. Ni får helt enkelt köpa pappersbilagan. Där finns bild och allt. Flashy!

Hej!

Sånt här tycker jag är väldigt roligt, även om mycket säkert är påhittat.

Jag sjöng fel väldigt mycket när jag var yngre och gör det än i dag. Ofta. Och det kan ju bli lite kul.

Den jag minns bäst är The Outhere Brothers och deras låt Boom boom boom.

Där sjunger de; ”I say boom boom boom. Now what about to say wayoh.”

Inte jag. Jag sjöng; ”Jag säger boom boom boom. Mamma, pappa säger wayoh.”

Eller Per Gessles Tycker om när du tar på mig.

Han sjunger; ”Du tog en främmande, skrämmande människa och kysste hans hår.”

Inte jag. Jag sjunger så här; ”Du tog en främmande, skrämmande människa och kysste hans lår.”

Fullt normalt.

Alex Schulman har ju seglat upp som en liten favorit hos mej på senare tid, det har ni säkert märkt. Just nu är Alex och hans gravida flickvän Amanda i Dubai.

Dubai. The dyrhet of dyraste dyrhetsresmålet i den dyraste av världar.

De har varit på världens lyxigaste hotell och ätit och smygfotograferat. De har varit i öknen och de har fått sina solglasögon putsade av en kille på stranden som jobbar enbart med att putsa solglasögon.

Men det jag skrattar mest åt är den här bilden;

Ser ni Alex lår? Hahaha.

Så där såg mitt vänsterlår ut några dagar efter min knäoperation för drygt tre år sedan. Musklerna hade helt förtvinat och låret gick liksom inåt ovanför knäet. Musklerna hade gått och gömt sej nånstans på baksidan.

Haha. Alex är jättesvag. Hans muskler har förtvinat. Han har smalare lår än Paris Hilton. Väldigt roligt. Tycker jag.

Jag skiter i vad ni tycker.

God morgon alla mina barn!

Jag är uppe och hoppar nu. Pigg dessutom! Klockan 18 minuter över tolv i natt blundade jag. Sen kanske det tog de vanliga 45-60 minuterna att somna, men vad fantastiskt att jag började försöka somna så tidigt. Heja, heja!

Strax ska jag ge mej ut i ett mulet Västerås. Jag ska ta bussen ner till Stora Gatan, köpa tidningen i någon kiosk, gå till Jobbcentrum, sitta och göra ingenting i tre timmar, köpa nytt busskort, klippa mej, åka hem, gå till samlingen, spela match och, förhoppningsvis, hoppa i segerringen efteråt.

Frågor på det?

Klockan är 23:19. Jag ligger i sängen. Vilken succé! Jepp. Och jag har spelat så mycket Spindelharpan under dagen och kvällen i dag, så jag är inte sugen längre. Därför tror jag minsann att datorn kommer vara avstängd innan klockan slår noll noll noll noll. Måste vara någon form av rekord för min del.

Nu har jag gjort ett sista tappert försök att lägga upp bilderna på det jag köpte i dag, men det vill sej inte. Men i morgon förmiddag ska ni få se. Jag tror säkert att ni är så nyfikna att ni kissat i brallan lite.

Äh.

God natt!

Grey’s Anatomy. Åh, vad bra det är. Och vad söt han är, Ivve, som alltid ringer mej prick på sekunden efter att Grey’s är slut. Jag tycker det är gulligt, att han tänker på att jag vill se Grey’s. Visst? Gulligt?

Nu är det sporten på tvåan. Den ska jag titta på. Men sen vet jag inte. Jag känner inte att jag har en jättelust att vara vaken länge i kväll.

Nej. Istället ska jag försöka komma i säng hyfsat tidigt.

I morgon ska jag ta mej till Jobbcentrum och sen, mina vänner, ska jag klippa mej! Det har jag inte gjort sedan i början av december. 2007. Haha. Ni kan ju fatta hur äckligt slitet mitt hår är nu. Som tur är har jag väldigt tjockt och starkt hår, annars hade jag väl varit flintis vid det här laget.

Sen. Det viktigaste. Matchen. Mot Spårvägen. Klockan 19:15. I Bombardier Arena. Ni är väl där då?

Alltså, Semestersvenskar snackar jag om nu.

En familj med en mamma, en pappa och tre barn är i Thailand. De åker på utflykter och provar på saker. Ja, pappan och barnen alltså. Mamman jobbar. Med datorn och med mobilen. Hon gör ingenting med de andra. Hon har inte ens bikini på sej.

De gör en utflykt till Phi Phi Islands och där provar pappan och barnen på snorkling. Mamman står i båten, fullt påklädd med flytvästen på, och pratar i sin jävla mobiltelefon. Efter ett tag säger hon ”Börjar ni bli klara nu eller?”. När de kommit upp i båten säger hon ”Det känns som att vi kan det här nu liksom…”.

Alltså, jag blir fan förbannad! Varför i helvete lägga mer än 50.000 spänn på en resa om du ska förstöra den med massa jobb? Jävla idiot, alltså. Ja, jag blir förbannad på riktigt.

Hennes barn måste känna sej så jävla ovärda.

Usch.

Oh. Semestersvenskar går på fyran nu. Jag kollar in Phuket för allt jag är värd. Faaan, vad jag längtar alltså. Fatta. Tre veckor i Thailand. Vad härligt det ska bli. Och med min mamma av alla fina människor. Bäst.

Woho.

Av allt jag köpte är denna bikini min favorit. Bandeau-bikini – 98:-

Bikini-underdel – 98:-

Köpte även en annan underdel till denna bikini, hotpants-versionen, men din bilden är lite blyg och vill inte vara med på bloggen.

Bara två grejer kvar att visa nu. Men så klart inte i detta inlägg. Oh no. Turen är slut för denna gång. Suck…

Det fortsätter i samma stil. En bild går bra. Men inte mer. Blä. Men den här fina underdelen hör förstås till överdelen från förra inlägget.

Fan, det börjar bli jobbigt att lägga upp allt, folk kanske tror att det här är en modeblogg. Det är det inte. Men jag är stolt över mina inköp. Hör ni det? Stolt.

Bikini-underdel – 98:-