Monthly Archives: april 2009

Nu åker jag tåg ner till Göteborg.

Har massvis med kommentarer att svara på, så jag kanske borde göra det nu. Känner mej inte riktigt på humör bara. Men det kommer.

Väl framme i Göteborg så blir det nån go uteservering på Avenyn med mamma, Camilla, Mattias och, förhoppningsvis, storebror. Det ska bli riktigt härligt och jag förtjänar verkligen att få slappna av och ha kul efter en lång säsong (som gärna hade fått bli 1,5 vecka längre).

Avenyn + sol = oslagbart.

Det finns absolut ingenting bättre.

En tjej med en tom blick åker till Göteborg om en liten stund.

En bra återhämtning från en hård smäll ska det bli. Jepp. Första anhalt – Systembolaget. Jodå, så är det.

På återseende.

Nä. Det kommer inget vettigt i dag heller.

Mer än att jag åker till Göteborg i dag. Det är vettigt.

Här kan ni höra besvikna tjejer prata.

Här kan ni se besvikna bilder.

Och här kan ni se inslaget från Sportnytt.

För själv kan jag inte skriva särskilt mycket vettigt just nu.

Då var det slut för den här gången.

Jävla skit.

Drygt fyra timmar kvar nu.

Följande ska packas ner i matchväskan;

Värmningsoverall, strumpor, sporttopp, trosor, handduk, värmningst-shirt och ett par jävligt svarta ögon.

Vi ses på SVT24 19:00 i kväll.

I natt har jag sovit så jädra bra!

Vaknade vid sex-tiden i morse, satte mej upp och slog på tvn. Sen insåg jag vad klockan var och att jag ju inte skulle jobba i dag. Jag log för mej själv, stängde av tvn och somnade om. Fett gött!

Nu ska jag plocka i ordning lite, dammsuga, äta en rejäl frukost, sminka mej och sen åka ner till stationen och möta min kompis som kommer klockan 12:25. Lite brådis alltså.

Catch you later!

Och glöm inte. I kväll. 19:00. SVT24. Svarta ögon.

Jag är visst ganska bra på att glömma tala om saker för er nuförtiden.

I dag ringde det på min mobiltelefon och det var en man från Sveriges Radio som ringde. Han undrade om jag ville komma till studion i morgon och tala om matchen. Även vår tjeckiska målvakt, Tyna, ska med. Modigt av henne, eftersom hon inte talar flytande svenska.

Himla kul, tycker jag, att de bryr sej om damhandbollen så pass mycket.

Självklart ställer jag upp på det!

Så jag och Tyna tar taxi till studion i morgon och sen taxi direkt till samlingen. Lyxigt värre. Haha.

I kväll blir det dessutom klart att en kompis från Göteborg kommer upp och hälsar på mej i morgon. Jätteroligt!

Till sist kan jag väl klaga lite på mej själv också. Vad fan är det för fel på mej? Jag har sovit max sju timmar de två senaste dygnen, man kan tycka att jag borde vara snortrött nu. Det är jag icke. Funderar på att slå mej själv hårt i huvudet.

Bah.

Sporten på TV4 var bättre. Där kom handbollen direkt efter hockeyn och fotbollen.

Men de gör en rätt rejäl miss. När de visat ett klipp på hur Kristján Andrésson (Guifs tränare) säger några väl valda ord till sina spelare efter tumultet i första halvlek. Men av TV4-sporten kallas han för Lundbäck.

Sävehofs tränare heter Rustan Lundbäck.

Det är nonchalant. Och det skulle aldrig hända i fotboll eller hockey. Läs på, för fan.

Åhhh, vad jag längtar tills jag är sportjournalist. Då ska jag styra upp alltihop, det kan ni lita på. =)

Nu är jag förbannad.

I dag har det spelats två überheta SM-semifinaler i herrhandbollen. Resultaten i båda matcherna gjorde att båda semifinalerna nu gått till fem matcher.

Spännande? Självklart.

Men tydligen inte enligt SVT och Sportnytt.

Helt seriöst alltså.

Först ut är nyheten om att Frölunda, Färjestad, HV71, Linköping och Djurgården drar sej ur Hockeyligan. En stor nyhet, så klart, så visst kan den få vara först.

Men sen visar de intervjuer med Anton Strålman och Bengt-Åke Gustavsson. Visst, det är VM, men hockey-VM är inte så jävla hett, i ärlighetens namn.

Av Sportnytts totalt 15 minuter har nu sex minuter (40%) ägnats åt hockey. Det är inte ens hockeysäsong.

Sen är det dags för fotbollsallsvenskan. Den är inne i sjätte omgången av totalt 30.

1. Svensk fotboll är inte så jädra intressant.
2. De är i början av säsongen.
3. Svensk fotboll är inte så jädra intressant.

Sen är det Champions League-fotboll. Självklart väldigt intressant.

Fotbollen fick två minuter.

Premiär i speedwayens elitserie. WOOOOW!!! Så spännande! Och Antonio Lindbäck gör comeback! Asså, guuuuuu, va intressant. Jag kommer nästan i brallan lite.

Det är ju sjukt många som utövar speedway i Sverige, så jag förstår att det känns befogat att lägga tre minuter och alltså 20% av sändningen på speedway.

SEN… Kommer handbollen. Elva minuter in i sändningen. SM-semifinal snackar vi alltså. SM-semifinalen mellan Guif och Sävehof får totalt en minut. Knappt 7%. En SM-semifinal.

Jag förstår verkligen inte. SVT gör världens satsning och sänder massa matcher. Men på Sportnytt får handbollen ingen uppmärksamhet? Ungefär som att ”Vi ger dem deras matcher så de kan titta, men ingen annan är ju intresserad, så på Sportnytt behöver vi inte visa så mycket handboll” eller vad?

Det här är ett uselt komponerat inlägg, men jag stör mej verkligen och det är svårt att skriva ordentligt då.

Vet ni vad som kom efter handbollen i Sportnytts sändning, förresten? Squash. Squash…. Sen talar de om att Stefan Holm ska bli expertkommentator och så talar de faktiskt om (kors i taket!) att de visar vår match i morgon.

Sen är Sportnytt slut.

Så högt prioriteras handbollen i dagens sport-Sverige.

Pinsamt.

Jag har fått pippi på ICAs fruktsoppa. Det är helt sjukt. Har ni smakat den? Vi har fått det här på bortamatcherna mot Skövde nu i slutspelet och jag är helt såld. Jag har druckit en liter i dag.

Är det skadligt?

Har just nu sett klart matchen mellan Guif och Sävehof i herrarnas ena semifinal. Tyvärr kunde jag bara se andra halvleken, men den var riktigt rolig att titta på.

Guif vann, minsann, och det tycker jag är svinkul. Sävehof är för kassa på nio meter i dag och gör två mål på 17 avslut. Det är bara Falle som kommer undan med ett ok betyg efter vad jag såg. Men enligt Nollan hade väl Falle inte gjort en särskilt bra match totalt i dag. Sen undrar jag vad det var som hände i första halvlek? Fick Zacke rött kort??

Om Guif och Hammarby skulle mötas i SM-finalen så skulle det bli en för jädra go match. Fast. Nu kom jag på en sak. En fight mellan Alingsås och Sävehof går inte heller av för hackor. Herrarnas SM-slutspel är för jäkla intressant och framför allt jävligt spännande.

Vår träning i dag var bra, tycker jag. Väldigt bra faktiskt. Det känns bra inför morgondagen.

Och vet ni vad? Jag mår ganska bra just nu. När det är handboll tänker jag inte på någonting annat. Det finns inte. Och det är så jäkla skönt.

Jag svarar på alla kommentarer i kväll efter träningen. Måste, som sagt, kila till träningen nu på en gång.

Men jag kan svara snabbt på Ramonas fråga;

Jodå, vår match i morgon visas på tv. SVT24 klockan 19:00.

Och det är väl inte bara Ramona som ska se den? Det är en mycket viktig match. Vinner vi blir det en femte och avgörande SM-semifinal på lördag, i Skövde. Förlorar vi så är säsongen över.

Viktigaste matchen hittills i min karriär.

Så. Tjipp!

Jag kommer hem till en tant för tredje gången i dag;

Du har inte varit här förut, va?

Hur söt kan man vara? Haha. I love my job.

Jag kom hem för ca en kvart sen. Har slängt i mej lite meze-yoghurt och fruktsoppa. Inte blandat dock. Meze-yoghurt, ja. Har ni ätit det? 10% fett visserligen, men så jävla gott. Ät! Gärna med rostade nötter i.

Och strax ska jag kila iväg till träningen. Det är fullt upp nu. Busy, busy. Det är bra det. Inga tankar. Bara fullt upp.

Sverige förlorade ju mot Lettland i hockey-VM i går och utan att ha kollat i några tidningar så kan jag gissa på att rubrikerna går ungefär i den här stilen;

”Det är inte lett när det är svårt.”

”Lettja fällde Tre Kronor.”

”Tre Kronor förlorade – lettklädda damer jublade.”

Osv…

En dröm för göteborgska journalister.

Alltså, jag är helt omänskligt trött. 3,5 timmars sömn och mina ögon går i kors. Helt sanslöst. Jag förbannar mej själv för att jag tackade ja till att jobba i dag. Suck…

Men visst.  Jag skulle ju vara glad i dag.

Yaaaaaaaaaaay!

Eh.

Nu andas jag igen, men det gör så väldigt ont. Det är så väldigt naket här nu, men jag måste. Jag vill inte vara ensam om det här.

Det liksom slår mej, gång på gång, hårdare för varje gång, att det kommer inte ordna sej denna gången. Det finns ingen återvändo. Han som såg på mej med brinnande ögon ser nu på mej som ett måste och förknippar mej med skuldkänslor.

Han vill ha kontakt, men jag förstår inte varför. Jag förstår inte varför man vill prata med någon som inte skänker en glädje. Så jag går på. Precis som jag gjorde när jag gjorde slut. Fastän det är han som borde ta steget. Precis som det var han som borde gjort slut.

Jag börjar jobba om åtta timmar och jag bryr mej inte. Jag kommer vara vaken hur länge som helst. Tvn får stå på, för utan den kommer alla tankar. Tankarna på när vi sågs i verkligheten första gången, på Cityterminalen i Stockholm strax efter sex på morgonen fredagen den 28:e juli. Tankarna på hur han sa till mej att ”Jag vill ha minst två barn, bara så att du vet” andra dagen vi sågs. Tankarna på hur han en gång under de två månader som jag bodde i Tallkrogen satt i trappan utanför min dörr när jag kom hem efter att vi hade bråkat. Han hade glass med sej och den hade smält.

De tankarna är inte välkomna. Inga bra tankar på honom är välkomna. För de gör så helvetiskt ont. Och jag orkar inte.

Så jag sover på soffan en natt till. Och jag går upp och jobbar i morgon igen, trots att sömnen inte lär bli längre än tre-fyra timmar. För jag måste. Jag går under annars.

En positiv grej finns det med allt det här. Och det är att jag förmodligen kommer omvandla all denna ilska till grym energi på handbollsplanen på onsdag.

Annars är det becksvart.

I dag är det förresten precis ett år sedan jag bytte till metrobloggen.

Höll på att missa det helt och hållet.

Grattis på ett-årsdagen airaM!

Läs mitt första inlägg på metrobloggen här.

Jag har förändrats ganska mycket bloggmässigt sen dess. Det kan man lugnt säga.

Jag vågar knappt andas.

Jag ber om att få återkomma senare…

Nu finns nya foton att avnjuta på min fotoblogg.

Själv drar jag till träningen. Vi ses runt halv nio-tiden.

Later gator.

Nu är jag hemma från jobbet. Eller, jag har varit hemma i ca en halvtimme, men aaaa. Hemma i alla fall.

Själva jobbdagen har gått väldigt bra, alla gamla är ju så himla goa. (Tjat, tjat!) De gör att det är enkelt att jobba.

På det privata planet är det lite tyngre, som ni nog märkt. Det är jättetråkigt och väldigt jobbigt, men jag hoppas att det ska ”lösa sej” i kväll. Det kommer ju inte lösa sej på riktigt, men det kan bli lite bättre. Det kan det.

I vilket fall som helst, så slog det mej precis att ”Fan! Det är bara jag själv som kan bestämma hur jag mår! Jag vill ju vara glad, så då ska jag vara det!”.

Så. Nu kanske jag kommer vara lite tjurig resten av denna dagen, men från och med i morgon så är det leende på som gäller.

En av de gamla sa till mej i dag att ”han väl aldrig trodde att han skulle sitta här alldeles ensam i dessa dagar” och att ”tiden bara flugit iväg”. Det var ledsamt att höra. Och på samma gång kände jag att man fan inte har råd att slänga bort massa dagar på att vara ledsen och kinkig.

Så. En dag, två dagar. Sen räcker det. Sen kan man vara glad igen. Och kommer ledsenheten tillbaka, ja, då kan man vara ledsen igen i någon dag. Men man får aldrig glömma bort att vara glad. Och det styr man så mycket över själv. Mer än man tror.

Så jädra formellt. Känner vi inte varandra längre? Det känns nästan inte så. Fy fan, för att vara ensam i den här stan.

Så himla skönt att gå upp klockan sex när man somnade runt halv tre. Verkligen!

Fan, alltså.

Tur att vädret är på min sida, jag känner mej nämligen ganska glad ändå denna morgon.

Det finns mycket som ska sägas i dag, tror jag. Vet inte om jag ser fram emot det alls. Tror inte det faktiskt.

Well. Måste rusa. Ha en bra dag!

Jag tvivlar på att jag kommer kunna somna med tanke på sms:et jag fick tidigare i kväll, men jag ger det ett försök nu.

Jobba i morgon 7:30-15. Upp och hoppa noll sex noll noll.

Jag tycker inte om hur du gör mot mej.

Just det. I forgot to tell you.

Förut, när jag skulle åka till stan, så skulle jag först ner i mitt källarförråd för att ta upp mina sommarskor. Fatta min förvåning när jag öppnar dörren till källaren och ser några av mina grejer ligga precis innanför dörren, alltså utanför mitt förråd.

Jag går runt hörnet och ser att det lås jag haft där innan inte längre hängde kvar.

Någon har alltså gjort inbrott i mitt förråd.

Jag kan bara anta att det är knarkarkärringen som bodde i min lägenhet innan mej som har gjort det, för det låg ett par grejer kvar i förrådet när jag flyttade in. Annars har jag ingen aning om vem som skulle bryta sej in i mitt förråd.

Och inte har jag en aning om det fattades någonting heller, jag har så himla mycket skit.

Men mina skor fanns kvar. Och det var väl det viktiga.

Ska man polisanmäla sånt här?