Monthly Archives: november 2009

Dagen är kommen.

Jag ska flytta. Härifrån. Bort från metrobloggen, till ett nytt, ljusare och mindre oranget, ställe.

Egentligen hade jag tänkt stanna kvar här året ut och tacksamt ta emot de tre-öringar som man får fram till början av december, men eftersom jag ändå blev av med min plånbok i helgen och inte direkt känner nödvändigheten med att beställa ett nytt metrokort för denna korta tid, så tar jag och dumpar det här stället omgående.

Det känns lite läskigt och konstigt. Lite otryggt, men jäkligt spännande.

Ni har sagt att ni ska följa med, så följ nu med. Hit.

Hej då, metrobloggen. Hej då, orangea bajs. Hej då sidvisningshetsande.

Hej, frihet! Hej, återkommande motivation! Hej, livet!

Här inne kan man hitta löjligt billiga resor, visste ni det? Så nu ligger jag här i sängen och kombinerar destination.se med mammas och mina bilder från Thailand och drömmer mej jäkligt långt bort.

Hur mycket kan man längta tillbaka egentligen?

Frukosten. Så näringsrik.

Man blev liksom så brun där borta.

Och man hoppade så högt. (Tror inte det finns nån gravitation där.)

Hör ni att jag längtar tillbaka? Jag ska tillbaka. Om jag så ska jobba ihjäl mej innan det händer.

Tänk. Tänk om. Nä? Nä.

Nånting att vara glad över när man är sjuk;

I går köpte Ivve biljetter åt oss till Winnerbäck-konserten här i Västerås 2/12. Det tackar vi för.

Jag hade ställt klockan på nio. När jag vaknade av mej själv alldeles nyss blev jag imponerad över att jag vaknade innan klockan ens hade ringt. Fattar ni eller? Haha. Öh, var jag ens vid medvetande när jag stängde av klockan? Tvek på det.

Nu är det tyvärr så att jag vaknade upp med dumma, dumma känslor i kroppen. Jag är inte helt frisk i dag, tyvärr (när är jag egentligen det?).

Bu.

Jag ler lite nu. För jag gick in på Sitemeter för att kolla lite statistik (som för övrigt suger nu för tiden, när jag bloggar så dåligt).

I alla fall. Jag fann att någon läser min blogg via Google Translator och då fick jag se min blogg på spanska. Så sött!

Med ens kändes mitt liv hundra gånger mer romantiskt och exotiskt. Och även fast jag egentligen vet att det ju handlar om mitt liv så tänkte jag att ”Den där tjejen skulle jag vilja vara, för hon skriver så fin spanska.”.

Men jag är redan den där tjejen. Och nu ska jag sova.

Puss.

Och där brast det.

Gå och lägg dej för fan, Zlatan.

Dålig stil, mannen.

Fy.

Det börjar bli kallt nu. Eller, det har varit kallt ett tag, men snart kommer den riktiga kylan. Den som går rakt igenom fönstrena och in under mitt täcke så att jag aldrig får känna mej riktigt, riktigt varm.

När det är kallt känner jag inte för att göra nånting, ungefär. Jag vill bara ligga här och jobba på värmen. Men vad tråkigt det är.

Jag har trivts remarkabelt bra som singel det senaste halvåret och har inte känt att jag behöver någon alls. Men nu behöver jag det, för jag kan inte värma mej själv. Jag lyckas inte.

Nej. Nu vill jag ha kärlek, kramar, nackpussar, örsnibbsnaffsande, ögontindrande, fjärlispussar, magpruttar, underfötternakittlande, flätade fingrar, sms-maraton, och nervösa och förväntansfulla fniss.

Även om det så bara skulle vara en eller två gånger. I veckan.

Jag orkar liksom inte hålla mina ögon öppna längre.

Det gör nog inte så värstans mycket dock. Det är Days of Our Lives på tv.

Vilken jävla skitserie.

Ny vecka, ny måndag, ny sång.

Håll till godo.

Om ni missat de tidigare sångmåndagarna så finns de så klart att klicka på här till höger. Så att ni hänger med, liksom.

Och om ni har nån önskelåt – shoot! Jag kanske inte kan den, men ni kan ju ändå föreslå, visst?

När man springer in på fejjan och det bara tillkommit två stycken statusuppdateringar sen man var inne innan man gick och la sej, då vet man att man sovit lite för lite.

2,5 timme fick jag väl ihop till slut. Fantastiskt begåvat. Om ingen misstycker så utser jag härmed mej själv till Miss Helt Utan Karaktär 2009.

Nu sätter jag på mej hörlurarna och inne på Spotify spelar jag min nya favorit, Martin Stenmarck. Vad grym han är i hörlurar, helt sjukt. Jag älskar honom litegranna. Han gör mej glad. Och vem vill inte vara glad?

Det har varit en bra helg. Bortsett från plånboksstjäleriet finns inte ett minus. Det finns så mycket guld i denna staden. Och nu rullar jag härifrån. Det svider lite i magen och det gör det inte för att jag knappt hann äta frukost, utan för att jag älskar stan och folket i den.

Hej så länge.

Mucho piggo, som synes. Kom lust på det allra dummaste med att min plånbok blev stulen. Mitt busskort. Månadskort. Med tre veckor kvar. Onödigt. Hemskt mycket onödigt. Bajs till och med.

Jag älskar att mamma häller i havregrynen i tallrikarna kvällen innan. Så sött.

Alltså, så här ligger det till.

Jag har varit trött som ett jädra anemi-offer hela dagen. Har ju sovit förbannat lite det senaste och somnade väl vid sex-tiden i morse vilken innebar ca sex timmars sömn (vilket denna veckan ändå är rätt mycket).

I morgon (i dag) ska jag gå upp 04:40, för att ta tåget hem klockan sex.

Och här sitter jag. Vaken. Vid facebook. Och chattar.

Felheten ringde. Den fanns överallt i mitt liv.

Det låter så underbart att jag blir kär i vartenda levande och dött ting i världen när jag hör det.

Är hemma hos älskade farsgubben nu och firar honom med en öl, en pizza och flera fotbollsmatcher.

Kan det bli mer passande?

Nä.

Vilken fantastisk kväll det var i går. Jag älskar hela kvällen. Jag älskar att jag fick träffa så många fina människor jag inte träffat på skitlänge och jag älskar att vi hade så jäkla kul. Jag älskar att jag fick ställa mej upp på stolen och hålla tal (även om det inte direkt var frivilligt), jag älskar att alla var så oerhört läckra och jag älskar att tårtan var grymt god, men att jag inte åt mer än nödvändigt.

Jag älskar inte att min plånbok blev stulen i kön till Lounge(s), men det struntar jag i just nu.

För jag älskar hela kvällen.

Men vad sägs om att VI VANN MOT KROPPSKULTUR MED NIO JÄDRA MÅL!!!?

Haha! Jag är så sjukt stolt över mitt lag. Har nog aldrig känt en sån här stolthet innan. De behöver ju fan inte mej. Jag stannar kvar på läktaren.

31-22. Jo, jag tackar, jag.

Snygg-Elin – du är fan bäst.

Den här kvällen kunde inte börjat bättre.

Jag gillar det här. 14-5 efter 28 minuter. Heja oss!

I lift my hat of and say: Good morning.

Sällan att jag har varit så förbannad som jag var för en dryg timme sen.

Hade jag kunnat så hade jag tagit flyget till Malta omedelbums och sett till att Ivve fick sina fiskar varma, men det går ju så klart inte mitt i natten. Istället försökte jag utföra min utskällning via telefon, men naturligtvis var hans telefon avstängd.

Kul i alla fall att man kan få sova tre timmar i natt då. KUL. KUL, KUL, KUL. KUL.

Åh!!!

Framme i Stockholm om fem.

Jag gillar Stockholm i dag. Jag gillar Stockholm när jag inte får för mycket av Stockholm.

I morgon hatar jag nog Stockholm. I morgon är det nog Stockholms fel att jag har sovit för lite. Igen.

Jävla Stockholm.

God afton!

Det blev inget roligt besök på träningen, så mycket kan jag väl säga. Usch och fy, mitt hjärta gick nästan sönder. Tänker på dej gumman.

Nu sitter jag på tåget. Vi rullar om sex minuter och det är första gången i dag som jag fått andas ut. (Har bara andats inåt hela dagen, sjukt jobbigt…)

På jobbet blev det bara knappt 1,5 timmes jobb. Jag pallade inte trycket, kände mej totalt sönderstressad. Men lyckligtvis hade jag redan dragit in lite kosing, så jag gav mej själv tillåtelse att gå med gott samvete.

Presenten slafsade jag ihop och nu är den nästan klar. Bara detaljer kvarstår. Sen ska den ju slås in förstås. Och kortet ska fixas. Får ta itu med det i morgon förmiddag. Ja, i morgon förmiddag är ju inte en tid i mitt liv jag ser fram emot direkt. Jag lär ju få gå upp typ åtta. Jag jobbar på karaoken till ett i natt. Lär väl komma i säng vid två-tiden. Så det blir max sex timmars sömn i natt, efter två nätter med 4+5 timmars sömn. Jippie!

Det blir nog mellanöl för mej i morgon…

Jaha. Vi har ju visst träning i dag också. Gött. Jag hade ändå inget att göra..