Monthly Archives: juli 2010

I kväll… Jag.. Alltså…. Nä.

Stripaerobic – check.

Påven in da house! Hahaha.

Fuck släktträff. Dags för möhippa.

Aldrig mer Swebus. Alltså, inget ont om Swebus, jag gillar Swebus, men Bus4you FTW. Ja tack!

Så här ser er älskade(?) airaM ut i dag. Observera trycket på tröjan!

På bilderna ser ni mitt matintag för dagen. Laxfärsburgare på Kågés och Succélängd på fikat. Vilken guldfredag. Visst?

Det är som en dålig film. Ute alltså. Regnet ser inte verkligt ut. Det ser ut som, ja, en dålig film. Ni vet typ som en stoooor vattenspridare står någonstans och sprutar och regnet bara kommer i för stora mängder och från alla håll. Bara det att det är på riktigt. Det regnar nerifrån. Jag hade regnjacka med luva + paraply, men jag är dyngsur ändå.

Spela roll. Jag är glad som en tönt ändå.

Nu har jag ätit lunch på Kågés Hörna i Saluhallen och köpt en Succélängd på bageriet i Saluhallen. Jag älskar det stället. Saluhallen alltså. Det är riktigt mysigt och jag blir alltid på bra humör när jag går där inne. Träffade Teresa Utkovic också, handbollsspelaren. Söt tjej, det där. Hon har också slutat nu, men tar det med lite mer ro än jag. Hon har ju redan varit med om det mesta. Hon gav mej lite hopp, faktiskt. Tack för det.

Om en halvtimme är det fika och det är alltså jag som står för den delen i dag. Succélängd it is. Aaahhhhh. Så gott. Ni ska få se bild sen. Efter fikat ska jag i princip bara ta min enorma packning och bege mej mot Nils Ericssonsterminalen. Det blir ju kul. Nicht. Men klockan 17:30 är jag i Jönköping. Och där står Vikto och väntar. Jag längtar.

Skön låt som jag lyssnat på hela förmiddagen;

Nej, det blev ju ingen medalj för Linus, inte i verkligheten. Men hade jag kunnat hade jag gett honom mitt silver från ungdoms-SM och alla andra medaljer jag någonsin vunnit. Han förtjänar varenda medalj i världen.

När jag satt och såg höjdhoppsfinalen i går pendlade jag (som vanligt när det är stora idrottstävlingar och Sverige har chans på medalj) mellan hopp och förtvivlan, applåder och frustrerade vrål. Jag skrek ”KOM IGEN NU DÅ LINUS!!!”, jag applåderade så högt som bara jag kan och jag vrålade in i kuddarna för att inte störa grannarna mer än nödvändigt.

När det, i och med en av ryssjävlarnas sista, och lyckade, försök över 2,31, blev klart att Linus hade gått från delad guldmedalj, via silvermedalj, till ännu en snöplig fjärdeplats för Sverige började jag grina rakt ut. Tårarna bara rann och de gick inte att hejda. (Skickade f.ö. ett sms-inlägg hit då, men det verkar ha kommit på villovägar)

Linus var så jävla värd så jävla mycket mer. Jag led med honom, så väl för skadan som för medaljmissen. Jag mindes hur det känns att själv skita i allt vad smärta heter och köra ändå. För att när adrenalinet lagt sej knappt kunna gå över huvud taget.

Kanske var det inte vidare ”smart” gjort. Kommentarerna på Aftonbladet är, som vanligt, ”nyanserade” (herregud, Linus är en vuxen människa, han bestämmer väl fan själv om han bör bryta eller ej, men då hade ni ju gnällt fan över det också). Men jag kände att Linus gjorde det här för vår skull. För Sverige. Han ville ha en medalj, javisst, men när alla andra stora elefanter ramlat, så var det han som bar hela Sverige på sina axlar och han ville ge oss det här.

Det blev ingen medalj, men han gav oss anledning att glädjas ändå. Han gav oss en lirare som aldrig ger upp. Han gav oss någon att vara stolta över.

Stor jävla tumme upp för Linus Thörnblad!

Det är visst fredag i dag… Alla på facebook säger det i alla fall. Tur att man har dem…

Jag hade en så fin outfit klar för i dag. Verkligen skitsnygg. Regnet ville dock annorlunda, så nu går jag i regnjacka och jeans istället. Men glad är jag ändå. 15.20 går bussen till Jönköping. Wiiie!

Den här bilden togs på oss i lördags när vi var på Liseberg och sen gör mej så glad. Jag har haft en väldigt jobbig kväll med många tårar, ändå kan jag inte bli annat än varm i hela mitt stora hjärta när jag ser och tänker på honom. Nu är det natten. Sov gott!

Jag, mamma och lillasyrran på middagen i förrgår.

Lalalalalaaaaa!

Här sitter jag och smular. På jobbet. Så klart.

I dag måste jag vara kvar till åtminstone halv fem, för jag har hand om telefonslingan. Dit kan folk från alla skattekontor i Sverige ringa för att få hjälp med diarienummer. Men sånt där kan ju inte ni, så jag ska inte tråka ut er.

Det är i alla fall ingen som ringt på hela dagen och det finns inte mycket annat att göra, så det är inte så där värst mycket röj här. Men nu är det bara 20 minuter kvar. Sen ska jag ta med mej mina ägg, köpa mjölk och åka hem och fota kläder och packa.

Varför ska jag packa? Jo, i morgon åker jag till Småland igen. På lördag ska jag och Vikto nämligen på släktträff med hans släkt. Spännande värre. Så jag måste packa rätt. Ni vet såna där ”Hej, jag är världens sötaste flickvän och jag kommer ta väl hand om Vikto, snälla älska mej?”-kläder. Aa, ni vet. Såna.

Ja, ja. Nåt ska jag väl hitta och pula med innan jag går. Hej svejs!

Före och efter lip plumber. Ser ni någon skillnad?

En gammal vän till mej, Hampus Magnusson, är aktiv inom Moderaterna och har varit så under en lång tid.

I dag har GP publicerat ett debattinlägg skrivet av Hampus, ett inlägg som handlar om bostadsbristen i storstäderna. En bostadsbrist som främst drabbar unga.

Han förespråkar bl.a. marknadsreglerade hyror och jag håller med honom i det han skriver, även om jag tycker det är rätt gött att man faktiskt kan hitta råbilliga hyreslägenheter mitt i stan, just tack vare de regler som finns nu. Men visst är det orättvist och dumt att man kan hyra en tvåa för 5.000 på Vasaplatsen, när man får betala lika mycket för en tvåa på Frölunda Torg. Det ska ju inte vara så.

Hampus försöker även ta sej till kommunfullmäktige och man kan stötta honom på vägen dit genom att gå med i hans facebook-grupp här.

Själv är jag inte moderat, utan folkpartist, men självklart stöttar jag en vän. Han är ju på rätt sida i alla fall. Alliansen är stark.

När mamma och Challe skulle åka till Rhodos passade jag på och beställa lite tax free-grejer. Bland annat lip plumbern ovan. Den gör att man får större läppar eftersom den sätter igång blodcirkulationen i läpparna och när blodtillförseln ökar blir läpparna större. Ni ska få se resultatbilder lite senare.

Jag kände för att ha mina nya klackar med rosetter på i dag. Tror ni att det blev så då? Arå.. 1,91 lång Maria kommer här. Er beskyddare och hjälte! God morgon!

Det blev inget av Tradera i kväll. Jag fastnade framför spegeln med mina nya kläder och skor. Och underkläder. Hihi. Och nu är jag så trött att det enda jag orkar göra är att ligga i soffan och titta på Livet på BB på femman. Ibland orkar jag växla till friidrotts-EM på fyran också, men det är max av vad jag klarar. Det har varit en bra kväll.

I övrigt rekommenderas inte att promenera i en timme och en kvart med sandaler på fötterna. Ajheten…

Jag är helt slut. Helt slut. När jag gick utanför dörren på jobbet och kände hur varmt det var bestämde jag mej för att jag inte kände det minsta för att svettas på gymmet i dag. Så jag sket i det. Men jag kom inte undan för det. Nej, nej. Jag kompromissade med mej själv och sa att om jag nu skulle skita i träningen, då skulle jag fan gå hela vägen till ICA Maxi och sen hem. Sagt och gjort. Det tog en timme att gå dit, bärandes på tre av påsarna ovan, och sen ytterligare en kvart hem, bärandes på samtliga påsar ovan. Det var tungt. Jävligt tungt. Och mina knän gör så ont nu att jag typ bara vill kräkas. Men jag tog inte bussen. Jag tog inte vagnen. Jag gick. Säg bra.

Nä, vet ni vad? Först ska jag fan träna. Så det så. SATS Kungsgatan – Here I come.

Nu fanns det minsann inte ett smack kvar att göra på jobbet. Tråkigt att behöva flexa när man egenklien inte vill, men vädret ute är ju inte helt värdelöst, så jag ska väl kunna stå ut.

Jag ska ta mej till ICA Maxi på Mölndalsvägen och hämta ut mina Nelly-kläder och skor och sen ska jag hem och rensa i mina påsar för att plocka ut kläder som jag ska sälja på Tradera. Jag har mängder med kläder i olika former och märken som jag vill bli av med. Naturligtvis ska jag lägga ut länkarna till auktionerna här på bloggen också.

Jag ska dessutom ringa till ett av mina försäkringsbolag och ta reda på varför de inte gjort någon invaliditetsbedömning av mitt knä. Det skulle jag fått papper om för 2,5 år sedan. Dåligt. Men det är väl så med försäkringsbolag. De är bra på att plocka in pengar, men lite sämre på att betala ut.

I dag är det förresten bara tre veckor tills jag fyller 25. 25 år. Halvvägs till fakkin 50. Ja, ja. Nu har ju livet börjat i alla fall. Värre var det för några månader sedan, då hade jag ju faktiskt ångest. Det har jag inte längre. Nu njuter jag.

Hej så länge!

Förra årets födelsedag firades på Bellman i Västerås.

”Lite” shopping… Jag är visserligen bra på att få mycket för pengarna, men ”lite” skulle jag inte vilja säga att det blev. Ni ska få bilder i kväll när jag kommit hem.

Och nu har älsklingen åkt. Buuuuuu…

Den här bilden tog vi på vägen till middagen i går och jag tycker väldigt mycket om den. Vikto blir bara finare för varje dag som går och i går fick jag välja ut hans outfit. Jag valde jeansskjortan så klart. Då är han allra, allra snyggast. Snart ska vi luncha och shoppa lite. Yay!

Ja, i går var jag alltså och klippte och färgade mitt hår.

Jag ville ha en något ljusare brun färg samt få bort utväxten som hade växt sej till härliga tre cm.

Det slutade med att jag gick därifrån med en synlig utväxt och med samma färg på håret som innan. Bara det att jag var tre timmar och tusen spänn fattigare.

Jag var väl nästan i gråtfärdigt tillstånd när jag trillade in hos Vikto och han tyckte att jag skulle gå tillbaka och klaga, något även alla andra jag pratat med tycker. Även jag. Jag fattar inte att jag är så mjäkig att jag inte klagade på en gång. Jag brukar sällan ha problem med att säga vad jag tycker (som ni kanske märkt), men när det kommer till sånt här är jag värsta tönten.

Vikto kommer och äter lunch med mej sen, kl 12:30, och då ska vi gå tillbaka. Om jag vågar.

Efter lunchen kommer dagen vara usel, för då åker Vikto hem till Smålandet igen. Bu…