Monthly Archives: augusti 2010

Hej alla söton i världen!

Nu har jag kommit hem igen efter att ha firat fina mormor lite. Som vanligt är det fullt med äcklig choklad och övrigt mormors-godis hemma hos henne, men i dag fanns det en del gott också. Och mormor var så söt och glad, fastän vi tvingade henne att titta på Biggest Loser med oss istället för Vem vet mest, som hon egenklien ville titta på. Hon fattade ingenting. Haha.

Förvånad blev hon, när vi kom.

Tre generationer kärlek.

Mormor är så jäkla rolig. Vi frågade henne vilka hon skulle rösta på i valet, fastän vi ju redan visste att hon kommer rösta på Sossarna. ”Men jag gillar inte hon den där som blir Statsminister i så fall. Hon är så näbbig på nåt sätt.”. Haha.

Sen frågade hon; ”Vilka ska du rösta på då, Maria?”. ”Folkpartiet.” svarade jag. ”Jaha, ok. Ja, jag har ju alltid röstat på Socialdemokraterna, så jag gör det nu med.”. ”Ja, men mormor, Socialdemokraterna är inte samma parti som de alltid varit, det förstår du va?”. ”Ja, men jag orkar inte sätta mej in i det där.”.

Jag köper det. Att en 89-åring inte pallar att byta parti. Men tänk hur många som gör så. Röstar på samma som vanligt, för att de inte orkar sätta sej in i politiken. Inte bra alls, om ni frågar mej, och människor som inte orkar sätta sej in i politiken (bortsett från 89-åringar då) bör knappast gnälla sen när det inte blir som de vill.

Men skit i det nu. Min mormor är rolig. När hennes klocka slog sju (den slår sju gånger då, ni vet) frågade mamma om hon hörde klockan. ”Ja, jag hör klockan.”. Kort paus. ”Har den slagit?”. Asgarvet i det. ”Ehh. Den slår nu?”.

En stund senare sitter vi och tittar på tv och jag har ljudet på måttliga 70 på volym, för att mormor ska höra. ”Kan du höja lite så jag hör, är du snäll.”. ”Ehh, visst.”.

Skön gumma. Halvdöv. Halvblind. Men skön.

Nu är det Fortet som gäller. Pernilla Wahlgren. Varför finns hon?

Tro fan att det blev tårta. Gånger två. Gytt.

Det är viktigt att sitta still när man fotar utan blixt. Bild från mottagningen efter bröllopet i lördags.

För en stund sedan gick brandlarmet en gång till, men då la det av nästan direkt. De håller ju på och renoverar hela huset här, så det var någon kabel som gick åt tjottahejti.

Nu är det nog dags för mej och morsan att bege oss snart om vi ska hinna åka till mormor och gratta henne.

Ska kolla hur det går för snygge-morsan där borta.

Hörs sen! Pis out.

Så var det dags för Skatteverket att gå på studiebesök på Smyrnakyrkan igen. Brandlarmet hade väl tråkigt och ville röra om lite i grytan…

När det inte finns så mycket diarieföring att pyssla med här på Verket, så får man ta sej an arkiven. Det är vad jag har gjort i dag. Sortera, sortera, sortera. Skojsigt som fan. Och jag skämtar inte.

Apropå det här, så ska jag göra något i dag. Mormor fyller 89 jordsnurr, så vi ska hem till henne och fira. Hoppas vi får tårta. Jag äter vad jag vill nu för tiden och tränar ingenting. Ändå blir jag inte tjock. Jag har däremot fått större boobisar. Jag älskar det! (Vikto också…) Men jag tänker inte förlita mej på att det fortsätter på det här viset, så så fort jag får klartecken från läkaren, så ska jag igång med crosstrainern igen. Och i morgon blir det i alla fall yoga. Alltid nåt!

Nu – fika!

Ahh, tjena!

Har haft fullt upp på jobbet nu på morgonen, därav min frånvaro. Nu är tyvärr det roliga slut och jag har knappt något att göra resten av dagen. Måste lista ut nåt…

Här är i alla fall jag, Ewelina och Maria på väg till bröllopet i lördags. Maria (längst till höger) spelade piano när jag sjöng Celine Dions I want you to need me. Duktig tjej!

Lite country över den här bilden, tycker jag.

Beredd att kasta rosenblad utanför kapellet i lördags.

Hej, hej, i lingondjungeln.

Jag har min traditionsenliga halvskitdag i dag. Allting är jobbigt (förutom jobbet, det är kul) och jag har väl grinat typ fem gånger. Jag säger okänsliga saker och är allmänt dum.

Jag har fastnat lite i ensamhetsspiralen igen och det kan ju tyckas jäkligt konstigt med tanke på hur glad jag är, men det stämmer faktiskt. Och det är lika dumt som vanligt och lika mycket mitt eget fel som vanligt.

Jag längtar liksom så mycket till helgerna och Vikto att jag bara vill att tiden ska gå. Dumt då att jag inte gör mer saker på vardagarna, så att tiden faktiskt går fortare. Mycket dumt. Hur mycket jag än vill vara med honom så går ju inte det hela tiden och jag måste ju behålla mitt liv och min person. Min blogg också, för den delen.

Jag kan inte hålla på och stänga in mej på vardagarna och bara leva på helgerna. Mitt liv är det som händer här och nu och det måste jag fan ta vara på.

Nu ska jag snart tvätta bort sminket och borsta tänderna. Sen ska jag ta en värktablett, för min nacke hatar mej i dag, och sen ska jag lägga mej i sängen. Förhoppningsvis somnar jag illa kvickt, med tanke på att jag varit upp sen strax efter fem i morse.

I morgon är det en ny dag. Det visste ni, va?

Tjosan!

Nyss, när jag trillade in här hemma, låg detta innanför dörren;

Jag visste naturligtvis vad det var för något och slet upp paketet så fort jag bara kunde. Och tadaaaaa!

Jag är en av de lyckliga få som hann beställa hem Hope-ringen från Style by Tyra innan den tog slut. Även Peace-armbandet kommer från SbT. Gladheten i att få paket på en måndag. Fiiiina grejer, minsann. Fina grejer.

Inom en timme kommer första plagget på Retro of airaM upp, så håll utkik då!

Bilden ovan med kommande information är mycket viktig och bör antecknas. Så här coolt ser det ut i Viktos vardagsrum när man tänder hans nya taklampa. Kanske hur tufft som helst, om ni frågar mej.

Här är en bild från festen efter bröllopet i lördags. Bilden är tagen med Ewelinas kamera, Ewelina är alltså finingen som är med på bilden. Den andra tjejen är jag, som ni kanske ser.

I kväll ska jag lägga in mina egna bilder. Har inte hunnit det än, som ni förstår. Det finns en hel del riktigt fina foton kan jag lova.

Later!

Massa, massa att göra på jobbet i dag! Och ni vet ju att jag älskar det.

Nu har jag precis käkat lunch med mamsen och nu ska jag ta tag i resterande diarieföring. Det är en hel del kvar och det är så gött att bara sitta med en hög papper som ska in i systemet och bara knappa, knappa, knappa och vips, så är klockan fem och man får åka hem, slem Betlehem som sket ner sej och gick hem. Haha.

(Jag har varit vaken sen 05:07 i dag. Skyller på det.)

Nu sitter jag på en varm, skön och lite tröstande buss mellan Skillingaryd och Värnamo. I Värnamo ska jag sen byta till tåg mot Göteborg. Det har varit en så fantastiskt fin helg, som förstärkt allt som var så starkt redan innan, och samtidigt som jag vet att vi har hela livet framför oss så känner jag mej alldeles tom när jag flyger fram över Smålandsvägarna och lämnar Vikto längre och längre bakom mej. Det känns fel, helt fel. Jag tror inte jag har gråtit nån gång när vi skiljts åt. Nu gör jag det. Skit också.

Helt sjukt att vara vaken vid den här tiden. Sjukt, sa jag.

Jag är en så sanslöst lycklig människa och jag är så oerhört tacksam över att få känna så som jag gör. Jag är så glad att jag aldrig stängde mitt hjärta och blev kall, något jag önskat så många gånger då mitt hjärta varit i tusen bitar. Jag är så glad att jag fortsatt tro på kärleken och allt det varma och färgglada som finns i världen. Och om jag kan få en enda människa som kanske slutat tro på kärleken att börja göra det igen och våga kasta sej ut och låna ut sitt hjärta till någon en stund genom att skriva detta, så blir jag, om möjligt, ännu mer lycklig.

Ta hand om varandra. Vi hörs i morgon.

Min älskade karl till höger, älskade brudgummen Manboy till vänster. Fantastiskt fint bröllop, gött käk, goa shots, fin dans, vacker sång av brudgummen, härlig bugg av mej och Zebbe, go fanta och zingo och fet efterfest på rum 523. Nu är vi lagom sega. Mot Skillingaryd!

Hinner inte riktigt med att blogga, men sången gick bra, brudparet är fantastiskt fina och så här ser jag ut i dag. Puss!

God morgon alla fina hjärtan! Nu ligger vi i sängen på Scandic mitt i Halmstad och tittar på Jims World. Snart ska vi ner och käka hotellfrukost. Hehe. Avundsjuka? I går var vi på The Bull Pub och hängde lite. Tio pers var vi och det var jättetrevligt! Jag åt en skitgod kyckling- och mozzarellaburgare. Mums! Såg ingen Kenza på stan dock. Attans… Ja ja, vi hörs sen. Puss!

Vikto gör det enda vettiga man kan göra på hotell. Läser hotellbibeln…

Halmstad-trakterna bjuder på uppskattningsvis 85% mer blå himmel än Göteborg. Det gillar vi. Bara minuter kvar tills jag får pussa mitt hjärta igen. Wiihoooo!

Trodde nog aldrig att jag skulle bli en smycke-tjej, men tydligen är tiden inne nu. När jag spelade handboll var det ingen idé att ha massa smycken, jag tappade bara bort dem hela tiden. Men nu är jag helt kär i typ alla smycken som finns. Typ. Nu sitter jag på bussen till Halmstad. Jag är rätt trött + att jag mår äckligt illa, är så nervös inför sången på bröllopet i morgon. Så nu tänkte jag faktiskt försöka sova så mycket som möjligt innan jag är framme 17.10. Då slipper jag må illa, tiden går fortare och jag orkar mer i kväll och i morgon. Catch ya later, dudes.

Jag kände starkt för mina sköna pjucks med skyhöga klackar i dag. Alla typ tycker jag är skitlång och sånt. Men det skiter jag i i dag. Jag låtsas att jag är modell istället.

Morn morn!

Det blev visst ingen mms-bloggande i går. Busy med tapas och gött snack, liksom.

Efter La Sombrita hamnade vi på karaoken och jag fick öva lite på Celine Dion-låten som jag ska sjunga på bröllopet i morgon.

Ka-ta-strof.

Det gick åt helvete? Min hals är visst rätt kass och låga låtar går jättebra, men höga toner? Åt helvete.

Oh well. Ska väl greja det på nåt vis.

I dag är jag väldigt fin, tycker jag. Faktiskt.