Monthly Archives: september 2010

I kväll hade Kenza & Tyra Show premiär (man kan se första avsnittet på Kenzas eller Tyras blogg om man missade det) och de gjorde bl.a. ett triathlon. Ett sprint-triathlon, för att vara mer tydlig.

Ett sprint-triathlon innebär 750 meter simning, 20 km cykling och 5 km löpning. Sprint-triathlon är med i OS och för er som inte hängt med på bloggen sedan urminnes tider, så har även jag utfört ett sprint-triathlon. TVÅ gånger.

Jag har ju tidigare varit handbollsspelare på elitnivå (för er som missat det) och när jag spelade för IVH Västerås så hade vi drygt en månad före seriestart, dvs i början/mitten av augusti, ett träningsläger i Idre Fjäll. Det innebar 3-4 pass om dagen i 4-5 dagar. Detta avslutades med ett triathlon på hemrese-dagen, både första och andra året.

Jag ifrågasätter litegrann hur många omtagningar de gjorde i Kenza & Tyra Show, för de var inte ens svettiga när de gick i mål. Vi i IVH grät typ. Vi kunde knappt röra oss. Vi var helt förstörda. Vi hade inte nåt utsläppt hår som fladdrade i vinden. Men skit samma. Att cykla och springa i ett fjäll är kanske lite jobbigare än att göra det på plan mark i Stockholms-trakterna…

Jag tänkte att ni kanske ville se hur fula och trötta vi var när vi gjorde det? Det får ni. Oavsett ni vill eller ej.

Jag i vändingen i simningen 2009.

Fia leder efter den långa, jävla uppförsbacken. 2009.

Precis i bytet mellan cykling och löpning. Fint väder. Fin terräng. 2009.

Precis som Tyra sa… Efter cyklingen, när man ska kliva på löpningen – man känner inte benen. Det är som två stockar. Man vet knappt om man träffar marken. De fem km som man ska springa handlar enbart om vilja. Min vilja tog mej förbi två av mina lagkamrater 2009.

Vickan, jag och Annica går i mål – totalt utmattade. Tiden är strax under två timmar. 2009.

Hur jag såg ut efter mitt första triathlon, 2008.

Jag tvivlar inte på att tjejerna gjorde ett triathlon. Jag ifrågasätter dock om de gjorde det på tid – en tid de ska slå. Och om de gjorde det, så ansträngde de sej knappast så där fruktansvärt mycket. För mitt dåvarande lag var alltså ett lag fullt av elithandbollsspelare, som tränade 6-7 dagar (drygt 10 pass) i veckan, och vi såg ut som nyutsketna päron efter ett triathlon av samma distans som det de gjorde. De såg ut som osminkade modeller med vind i håret.

Oh well. Fortfarande ett bra program. Fortfarande bra bloggar. Fortfarande snygga tjejer. De kanske bara ville ha större chanser att förbättra sina tider när de kör igen.

God natt.

Faaaaaans, bajs, att Frölunda losade mot HV. Med 1.35 kvar kvitterar HV till 1-1 och sen vinner man på straffar. Vem som slog den avgörande straffen? Martin fakkin Thörnberg.

Alltså…. Jag hatar honom. Förlåt. Men jag gör det. Han är en sjukt duktig hockeyspelare, det är han verkligen, men jag tål inte hans sätt. Han är feg, framför allt. Han håller på med fula knätacklingar hit och dit och han smiter när det bränner till.

Men i dag hatar jag honom för att han gjorde så att Frölunda förlorade. Precis som alla supportrar hatar någon som får deras lag att förlora. Fan.

Nu fattades ju bara att reportern på SVT kallade Tomi Kallio för ”Timo Kallio”. Ehh…. Vilken sten har du legat under de senaste 7,5 åren??

Tack till underbara Lundström i målet. Ett bragdjobb! Fantastiskt.

Bilderna ovan borde räcka för att få vem som helst motiverad nog att droppa några kilon. Herremingud, vad jag blir inspirerad av dessa människor.

Rebecca, på bilden längst upp, vann hemma-priset på 100.000 dollar. Hemma-priset vinner den som klarat av att gå ner mest i vikt utav de tre som inte gått ända till final. Hon gick ner 63 kg, vilket var lika med drygt 49% av hennes kroppsvikt. Helt sjukt bra. Tracey var inte långt efter, med drygt 45%. Imponerande.

Dock var det visst inte hela finalen i kväll, utan vi får vänta till nästa vecka. Gah. Jobbigheten i det…

Men…. När det kommer till smycken ska vi inte behöva vänta en sekund till. Kila in på by airaM nu, så får ni se.

(Frölunda leder med 1-0 borta mot HV efter två perioder. Jag gläds…)

Pöss!

Biggest Loser-final på Kanal 5.

HV71-Frölunda på text-tv på datorn.

Under den närmsta timmen är jag hyyyyfsat fokuserad på det Men sen! Sen är det dags för ett nytt smycke på by airaM. Jag är skitnöjd med detta smycke. Örhänge eller halsband? Om drygt en timme vet ni.

So long peeps!

Gott folk!

I kväll kommer ännu ett smycke ut på by airaM. Ett smycke som är det första i sitt slag, haha. Ett örhänge eller ett halsband, alltså. Vad ska det bli? Checka in senare, så får ni se.

Hos sjukgymnasten gick det bra. Det är otroligt fint att känna ett sånt förtroende som jag gör för honom, jag känner mej trygg. Så även om han inte kan hjälpa mej så att jag blir smärtfri just precis nu, så vet jag att vi kommer jobba sida vid sida tills jag blir det. Man önskar ju att alla hade den turen att få träffa någon som lyssnar på en så som han lyssnar på mej.

Steg ett blir akupunktur om två veckor. Jag håller alla mina fyra tummar för att det ska hjälpa. Annars börjar desperationen bli lite väl stor inom mej.

Hörrni. Hur mår ni då? Känns som att vi tappat kontakten lite på sistone? Bu. Så, hur mår ni?

Ingen av er kan ha missat Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika!”, eller? AB går, som vanligt, ”i bräschen”, klappar sej på ryggen och visar hur duktiga de är i kampen mot rasism.

En fin tanke, i grunden, även om inte ens en halv miljon människor gått med. Det är drygt en fjärdedel av hur många invandrare det finns i landet, så inte ens alla invandrare har brytt sej om att gå med i kampanjen.

Jag har inte gjort det, för jag har inte känt att det känns äkta, genuint. Och här har vi beviset;

Av 86 mellanchefer på Aftonbladet – åttiosex stycken – är inte en enda invandrare.

Så vad är det Jan Helin, chefredaktör för Aftonbladet, säger egentligen? ”Olika är bra, så länge det inte är på min redaktion”? Eller ”Olika är bra, men invandrare är bara kompetenta nog att vara underordnade – inte vara chefer”?

Dubbelmoralen ringde. Igen. Igen. Och igen. Skriv en artikel om det, vet jag.

Pinsamt, Aftonbladet.

Ursprunglig källa: Nyhetstorken.

Nu ska jag bege mej ut i Göteborgs-solen och promenera ner till stan. Jag ska till sjukgymnasten, nämligen. Höll på och missa det helt. Kom på i natt (när jag låg och tänkte när jag inte kunde sova) att ”Hmm, 30:e september… Då var det nåt.” Det var det, ja.

Att träffa sjukgymnasten passar ju utmärkt nu när jag har mer ont i nacken än någonsin förut.

Håll tummarna!

Hörs sen.

Föreställ er att ni deltar i en stoooooor, stoooor tävling. Föreställ er att ni går ända till final och att det nu bara återstår just ni och en annan deltagare och att vinnaren ska utses av en jury. Föreställ er att finalen direktsänds och att ni kanske, kanske kommer få stå där och hålla tacktal inför hela landet, för att er dröm gått i uppfyllelse.

Föreställ er att programledaren talar om att ni vann. Föreställer att just ni står där och håller det efterlängtade tacktalet samtidigt som ni känner segerruset i hela kroppen över att drömmen blivit verklighet.

Föreställ er sen att programledaren säger; ”Nej…… Det var fel.”

Alltså, förlåt att jag skrattar. Haha. Men det känns som ett dåligt skämt. Titta på videon. Det ser ju ut som Dolda Kameran eller nåt. Haha, fy faan alltså. Hon som blev ”drabbad” tar ju det jävligt bra ändå, det är ju tur. Stort av henne.

Måste bara tillägga att det är intressant att se hur politiker och vanliga människor sitter och vill förbjuda kamphundar i landet för att de dödar några få människor om året, men inte tycker att det finns minsta lilla problem med massinvandringen och den överrepresentation av invandrare det finns i samhället. Dubbelmoralen ringde.

Det ska inte finnas något förbud mot något av det, det är ju så jävla löjligt. Det handlar ju om att ta sitt ansvar som människa.

Fem renrasiga ”kamp”-hundar om året omhändertogs av polisen förra året, 25 totalt. Och då ska man förbjuda dem? Är de en samhällsfara då? På riktigt?? Ett jävla skämt.

Varför inte ta och förbjuda killar, tjejer, bilar, invandrare, balkonger, vatten, sol, knivar – ja, allt på samma gång. Farligt ju…

Kära läsare.

Ni har varit fantastiskt duktiga på att vara här i dag. Mindre duktiga på att kommentera, men det är okej. Det har varit lite mer avancerade och tyngre inlägg i dag och jag förstår att inte alla vill/orkar engagera sej i att uttala sej om det. Ko-lugnt.

Nu går jag och lägger mej till Kvällsöppet, trots att de har en så fånig och inaktuell fråga som ”Bör kamphundar förbjudas?” i kväll. Typ, vem bryr sej mitt i Elin Krantz- och Rasmus-hysterin? Men visst. Efter den frågan handlar det lite om SD och sånt är ju alltid intressant.

Men innan jag ska sova ska jag tala om för er (än en gång) att alla som gillar by airaM (mitt smyckesmärke) på facebook alltså har 10% rabatt på alla smycken. Allt som finns på bloggen finns på facebook-sidan och dessutom en hel del mer. Så se till och gilla och sprid budskapet. I dag har jag dessutom gjort en till beställning på material, så mer fina smycken är på gång. Spännande….

Nu håller vi tummarna för att en viss Maria får jobba i morgon.

God natt. Ni är fina.

Längtar tillbaka? Ja.

I kväll tittar jag, för första gången på väldigt många år, på Efterlyst.

Elin Krantz är anledningen. Naturligtvis. Rasmus likaså.

Nu har namn och personuppgifter på den häktade 22-åringen släppts på facebook och andra sidor och människor uppmanas skriva brev hem till honom och skriva till honom på facebook om ”vilket kräk” de tycker att han är.

Så jävla fel, så klart. Vad hjälper det? Ingenting. För det första hjälper det inte över huvud taget med mer hat. Är han skyldig så är han ett kräk, punkt slut. Men för det andra; De enda som får läsa breven som skickas hem till honom är hans fru och hans barn och de har då verkligen inte gjort någon någonting illa. Och hans facebook-konto lär han aldrig få logga in på igen, om han är skyldig.

Mannen hade dock rivsår i ansiktet och Elin hade DNA under naglarna, så det dröjer nog inte länge innan vi vet…

Kvällens idol;

Simon – Rätt bra, innan han freakade ut lite väl mycket. Men bra. Skön stil, riktigt bra röst och rätt självförtroende. Synd för honom att han hamnade med Jay och Daniel.

Michaela – Gillar! Visst, låtvalet var inte det bästa, men hon fick fram sin personlighet bra. Hon är lätt att tycka om och har en bra röst. Jag hoppas att hon går vidare.

Jay – Hej på dej, Jay! Gah. Så fett bra. Det råder inget tvivel om att han kommer gå långt i den här tävlingen. Sjukt bra röst, även om det blev litegranna Sikta mot stjärnorna när han tog en låt med en sångare som sjunger så likt honom själv.

Malin – Ehh. Åk hem? Jag tyckte det fanns nåt hos henne på hennes audition. I dag tar jag det som en förolämpning när jag ser henne med tanke på att jag själv inte fick en chans att sjunga för juryn i Idol i våras. Jag kan inte vara sämre än henne…

Daniel – Åh, herregud… Fantastisk röstkontroll! Musikalisk, charmig personlighet och söt. Tyvärr inte rätt låtval ändå, tror jag, även om den var väldigt fin. Jay är mer kommersiell och tar nog hem kvällens direktplats.

Minnah – Här snackar vi inte bra låtval. Här snackar vi perfekt låtval. Personligen älskar jag den låten. Tack, gode Gud (som inte finns) för Minna. Helt underbar röst och en rätt gullig personlighet. Mycket bra framträdande. (Och snygg ring, hehe.)

Hejsan hej!

Under dagen har det blivit något så när bättre med huvudvärken, även om nacken och ryggen fortsatt vara stel, så jag gjorde som i går, ett litet test, och begav mej ut och handlade. Behövde ju ändå mjölk, bröd och pålägg, så det kom jag ändå inte undan.

Det kändes sådär. Jag blev snurrig och huvudvärken kom tillbaka lite. Men. Inte alls som i går. Så i morgon vill jag verkligen jobba. Mår jag så här, så kan jag jobba. Nu håller jag tummarna för det. Ni också hoppas jag?

Kan väl passa på att flika in att jag skrivit en text om Sävehof-H43 på Alltomhandboll och den kan ni läsa här. Som vanligt när jag skriver på AOH så handlar det inte om fakta eller rena matchreferat, utan om mina åsikter och mina upplevelser. Jag kommer dyka upp på AOH lite då och då under säsongen, man vet aldrig när…

Nu ska jag fixa lite avocado med räkröra. Mums.

Älska mer…

Jag sitter och tittar på Tyra Banks Show och i dag pratar de om folks fördomar.

Fördomar.

Något vi alla har, eller hur? Man antar att svarta killar i hood-tröjor är gängmedlemmar. Man antar att muslimska kvinnor lever under förtryck. Man antar att killen i skjorta och backslick lever på mammas och pappas pengar. Man antar att tjockisen på bussen bara kollar på tv och käkar chips.

Fördomar kan vara bra. De kan rädda liv om det visar sej att man haft rätt i sitt antagande om att någon är kriminell. De kan också vara för jävla dåliga, på många sätt.

Jag har fördomar. Jag har tänkt alla tankarna ovan – vissa tankar fler frekventa än andra. Och det erkänner jag. Det jag dock anser mej själv vara bra på är att se bortom fördomar. Erkänna att jag haft fel. Se individer istället för grupper. Jag älskar när någon bevisar mej fel!

Att ha fördomar är ingenting konstigt alls och ingenting jag tycker att man ska skämmas särskilt över – så länge man inte låter det stanna vid fördomar. Så länge man ger folk chansen ändå och kan öppna sitt sinne så mycket det går, så gör det inte så himla mycket att man har en och annan fördom.

Värre än att ha fördomar är de människor som är skenheliga och säger sej inte ha fördomar. De ljuger. Det finns inga människor som inte har fördomar. Inte en enda människa. Säger man det, så är det för att man vill framstå som bättre än man är, bättre än alla ”intoleranta” människor som har fördomar. Helt fel.

Fördomar kommer inte från ingenstans. De finns där för att de bekräftas ofta eller då och då. Men även om många svarta killar med hoods i förorterna i USA faktiskt är gängmedlemmar, eller åtminstone kriminella, så betyder det naturligtvis inte att alla är det.

Fördomar kommer vi aldrig komma ifrån. De förutfattade meningarna kommer alltid finnas där, så länge det finns stereotyper som bekräftar dem, men våga se människorna bakom fördomarna. Ge varje individ en chans. Men låtsas inte att du inte har fördomar. För det har du.

Jag har märkt på diverse bloggar att man reagerar över att GP skrivit, i artikeln om att polisen anhållit en misstänkt för mordet på Elin Krantz, att den anhållne mannen är gift, bor i området och är 22 år. Då tänker nog de flesta, precis som jag, att ”den där mannen är nog inte svensk”.

Inte för att han är 22 år. Inte för att han bor i området. Utan för att han är gift och är 22 år och bor i området. Det är inte så jättevanligt att svenska killar är gifta i den åldern.

Nu reagerar folk och tycker att det är dåligt av GP. Att man lägger ut sån här information för att det ska bli ett drev, ”ett drev man sedan klädsamt tar avstånd ifrån”.

Underligt. Jag tänkte nämligen tvärtom. Att om det varit en svensk man som anhållits så hade hans namn och bild redan suttit på löpsedlarna. När det däremot handlar om en invandrare så är man väldigt diskreta och Aftonbladet plockar bort kommentarsfunktionen.

Jag undrar också om dessa människor som bloggar liksom tycker synd om den här mannen för att han är invandrare? 1. Hur nedvärderande är inte det? Man tycker väl inte synd om någon för att den är invandrare? 2. Ehh, han är anhållen för att det finns misstanke om att han har mördat någon? Naturligtvis är man oskyldig tills motsatsen bevisats, men kommer dessa bloggare då svänga och kritisera denna man? Eller kommer man fortsätta skylla på svenska samhället och alla rasister? Återigen – nedvärderande mot invandrare. De har väl lika stor hjärna som de som är födda i Sverige och borde själva kunna inse vad som är rätt och vad som är fel. Oavsett i vilket jävla område man bor.

I can go on and on and on…

Hallå i stugorna.

Jag är svag som en riktig sopa i dessa dagar. Jag vill hela tiden gå till jobbet och känner mej stressad över att vara hemma, men så fort jag sätter mej i rörelse kommer the sledge hammer och mördar mitt huvud. Nacken värker hela tiden. Jag somnade inte förrän runt halv fyra i morse och med undantag för när klockan ringde klockan halv åtta och jag återigen fick besluta mej för att inte gå till jobbet, sov jag oavbrutet till tjugo över tolv.

Då ringde min chef och talade om för mej att jag inte behövde känna någon stress eller press över att jag inte är på jobbet. Att det viktiga nu är att jag får bli bättre, att de klarar sej ändå. ”Det vi håller på med är bara papper”, sa hon. Det var väldigt skönt att höra och plockar bort åtminstone ett orosmoment.

I övrigt följer jag naturligtvis den tragiska historien om Elin Krantz. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Att jag bävar inför när de släpper vem gärningsmannen är? Att ingen säger det alla tänker? Att detta en gång för alla gör klart att man inte ska åka nattvagn/buss utan hellre ta taxi? Att jag är så jävla less på dessa människor som begår våldsbrott runtom i hela vårt land och gör att vanliga hederliga människor inte ens vågar gå ut och rasta hunden längre?

Som om vi levde på fucking Medeltiden… Skrämmande.

Drygt två timmar efter sänggående ligger jag fortfarande här som en jävla tönt – sömnlös. Hatar det här. Hörde ni? Hatar det!!!

Zlatan Ibrahimovic.

Han berör, det kan man lugnt säga. Jag älskar honom oftast, hatar honom lite ibland, men gillar honom alltid.

Clarence Seedorf, hans egna lagkamrat i Milan, verkar dock inte gilla Zlatan. Trots att Ibra gjorde Milans enda mål mot Ajax i Champions League i kväll tyckte Seedorf att de inte borde spela på det viset. Att de ”inte kan lita på att Ibra löser allt”. Och det är inte första gånger han uttalat sej på liknande sätt.

Han är avundsjuk. En stjärna på väg neråt. Och man uttalar sej inte på det sättet i media. Man tar det med tränare. Sättet han uttalar sej i media på är moralsänkande och kommer förr eller senare leda till att han bänkas. Tror jag.

Annars har jag alltid gillat Seedorf. Så jag hoppas att han skärper sej och börjar sätta laget före jaget. Snart.

God natt!

Lystring, lystring!

Kila nu snabbt över till by airaM-bloggen för där kan ni beskåda (och köpa, förstås) by airaMs första ring någonsin och dessutom ett nytt armband. Både ringen och armbandet är från nya kollektionen Spiky Knots by airaM.

Ringen och armbandet är två stora favoriter hos mej och jag bär dem så gott som varje dag. Fler smycken i kollektionen kommer släppas inom kort. Skitskoj, tycker jag.

I kväll har jag varit på handboll – Sävehof mot H43 Lundagård i damernas elitserie. Sävehof som, prenumererat på SM-guld de senaste åren och H43, som är nykomlingar. Kan väl bara gå på ett sätt? Nej, det var inte riktigt så enkelt. Sävehof ställde upp utan sina fyra landslagsspelare (Grubbström satt visserligen på bänken) och de som spelade visade en sådär bra inställning. Detta samtidigt som H43 imponerade stort på mej. Jag blev grymt impad. Än en gång visade tjejerna från Lund hur mycket inställning betyder i handboll.

Ja, Sävehof vann visserligen med 30-23. Men det är inga stora siffror, ska ni veta. Jämför med att den andra nykomlingen, Tyresö, har förlorat sina två inledande matcher med 16-40 och 16-35, till exempel.

Men mer om handbollen på Alltomhandboll i morgon.

Jag gick på handbollen för att jag mådde bättre i huvudet och nacken och hade bestämt mej för att gå och jobba i morgon. Men nånting vajsing är det med mej. Så fort det blir ljud och rörelse omkring mej så är det som om nacken fryser till is, alternativt stelnar till en staty och huvudet sprängs nästan vid tinningarna och i nackslutet. Axlar och rygg går i nackens riktning och nu mår jag så dåligt att jag liksom inte vet om jag ska gråta eller bara dö. Jag hatar det här. Hatar.

H*RA.

Förlåt. Men jag flippar sönder på metrobloggen nu.

Jag hade skrivit ett skitlångt inlägg om att jag varit på handboll under kvällen m.m. och så klart strular sej blogghelvetet vid postningen och allt försvann.

Nu måste jag skriva om allt.

FAN.

Snart, snart är det dags för Paradise Hotel igen. Ni kan ljuga hur mycket ni vill – jag vet att ni har längtat lika mycket som jag. Haha!

Jag hade inte en aning om att årets PH ska ledas av Alex Schulman. Det gör ju bara saken ännu bättre, förstås. Herrejöstanes!

Ännu en liten chock fick jag när jag såg att en kompis, eller kompis och kompis, en bekant, ska vara med. Julia Krischel, som jag känt sedan 2004. En otroligt söt tjej som är modell, makeupartist, bloggare m.m. och tidigare varit med i Top Model, när Sverige, Norge och Danmark hade sitt program.

Jag blev rätt förvånad, för Julia har ju haft kille i så många år. Nu verkar det dock som att så inte är fallet längre. Tråkigt, så klart. Men hoppas att hon hade riktigt kul under PH-inspelningarna istället. Det förtjänar hon.

Det är för övrigt andra året i rad som jag känner någon som medverkar. Förra årets Kristoffer Levik, som ju gick ända till final, är kompis med min brorsa. Det blir ju ännu mer kul att titta när man känner någon som är med. Visste ni, förresten, att jag var på slutaudition till andra säsongen av PH? Haha. Jag var bara 18 då, så det var en jävla tur att jag inte kom med.

Du vet att du vill titta…

Good day, mates!

Jag är hemma från jobbet i dag också. Min nacke är så stel att jag knappt kan titta åt sidorna. Som nackspärr, fast ändå inte. Huvudvärken hänger med, den också. Så pissigt jobbigt. I morgon ska jag till jobbet, hur jag än mår. Så var det med det.

Satt just och kollade på Efter Tio med Malou. Hon pratade med två romer om fördomar m.m. Den yngre utav romerna (båda tjejer) hade besvarat en fråga på nätet under programmet; ”Får en rom gifta sej med en icke-rom?”. Hennes svar löd; ”Ja, självklart får man det. Jag har dock inte gjort det. Man vill gifta sej med romer, för vi vill behålla vår kultur och våra traditioner. Vi delar värderingar och det handlar om respekt. Man är liksom stolt och allt blir mycket lättare så.”.

Jättefint och så. Verkligen!

Tänk er om en svensk hade sagt så…

Visst kan jag väl bjuda på lite Kreta-bilder så här innan läggdags…

På lördagen, dvs dag tre på resan, tog vi en taxi in till Rethymno Stad (vi bodde lite utanför) och jag blev lite kär i det stället, för att uttrycka mej milt…

Innan avfärd…

Charmiga och gamla hus överallt.

Comhem-katten.

Vi två utanför ett bröllop mitt i gamla stan.

Rethymnos underbara inre hamn. Otroligt vacker.

Sen hittade vi och Ingrid (mittenbilden) en fantastiskt romantisk restaurang i en av gränderna.

Castelo Taverna hette restaurangen och det var rutiga dukar och vita staket och murade väggar och inget tak. Helt otroligt och det mest romantiska jag varit med om (fram tills dess). Rekommenderas!

Söta torg med caféer fulla av människor fanns det gott om.

Innan hemfärd till hotellet tog vi en drink på ett ställe vid stranden och då blev vi bjudna på minimackor. Väldigt sött!

Tillbaka på hotellet tog vi några öl (inte så farligt som det ser uuuut) nere vid poolen innan vi gick upp på rummet.

Där avslutade vi kvällen som vi avslutade alla andra kvällar – med Angry Birds på Viktos iPhone.

Hoppas ni tycker det är sköj med bilder! Nu äre läggdags för mej och mitt skitjobbiga huvud som jag hatar ibland. Pöss.