Monthly Archives: november 2010

Nu, äntligen, funkar mitt internet igen. Men bloggen verkar knasa, för mitt mms-inlägg har inte kommit in, ser jag. Det trillar väl in i natt, tolv minuter över fyra, eller nåt..

Jag har i alla fall varit och gymmat, i en hel timme. Haha. Jag kommer ha ont i morgon, men det kändes, som vanligt, underbart att vara där. Jag fattar inte varför det ska vara så jävla svårt att ta sej dit? Gah.

Tyvärr är jag så trött nu och eftersom internet inte funkat på hela kvällen, så får jag skriva inlägget om Min första kärlek i morgon. Hoppas att ni har överseende. Har ni det?

Förresten, nu har Nils Ekman fått sitt straff för ”vedhuggandet” i lördags. Fem matchers avstängning och 80.000 i böter.

Hmm. Det hade varit ett straff om man tjänade en normal årslön och spelade 22 matcher om året. Inte när man tjänar mer än 80.000 i månaden och spelar 10-12 matcher i månaden. Herregud, det är ett pinsamt lågt straff.

Va fan. Kom just på att jag inte ens har duschat efter gymmet. Åhhhhhhhhhhhhhhhhhh. Jaja. Hej då, hörs i morgon.

Ps. Ni har drygt en timme kvar på er om ni vill vinna ett smycke från by airaM värt 150-160:- och i morgon släpps ett underbart halsband till försäljning. Hej då, november. Hej, december!

Co-internet… Suck. Nåja, jag är sjuuuukt nöjd med att jag har tränat. ”Bara” en timme, men det är en timme mer än ingen timme och den timmen kommer smärta mej i morgon… Nu tar jag igen mej med naturell yoghurt toppad med blåbär och naturella cashewnötter. Gott! Well, dags att återgå till jobbet.

Lackar sönder på mitt internet som inte funkat sen jag kom hem. Nu drar jag till gymmet…

Oh, hallå?

Sista november i dag ju. Och vad innebär det? Jo, det innebär att i morgon tycker till och med AWF att man får snacka jul, att i morgon är det bara en månad kvar av 2010, att hösten är officiellt slut, att pappa har namnsdag i dag (grattis pappsen!), men framför allt innebär det att det är sista dagen på True Message-tävlingen på by airaM.

Så om ni vill ha chansen att vinna ett armband för en god sak, så kilar ni in på by airaM och rimmar nu. Ni har fram till midnatt på er, men varför göra sen det ni kan göra nu? Typ så.

Puss, nu är det kaffe!

För drygt en månad sedan sa Björn Ranelid om och om igen till oss att han icke skulle medverka i Let’s Dance. Icke.

Jag trodde honom.

Men det ska han! Aftonbladet säger det och då är det sant. Och jag tycker att det är helt fantastiskt, för den människan är, som jag skrivit innan – fascinerande som få. Han kommer göra fullständig succé.

Fantastiskt.

Rösta en gång varje dag, tack!

Eeeeeh, TACK! =D

God förmiddag, tomtenissarna!

I dag har jag lite träningsvärk. Jodå. Jag var ju hos sjukgymnasten i går och då fick jag träna litegrann. 15 minuter cykel. Benpress – 2×15 reps med 60 kg (kaboom!!). 3 minuter crosstrainer. Balansplatta! 2,5 minuter rodd. Samt gummibandsträning för nacken.

Haha, inget monsterpass direkt, men tänk på att jag opererade knät för bara två veckor sen. Det kändes helt fantastiskt att ligga där och köra benpress. Det gjorde inte ont alls och jag bara låg där och pressade och log. Underbart!

Nu ska jag springa upp två våningar (inte springa, ta hissen) för att bli fotad till mitt personliga Skatteverket-id-kort. Behörighetskort alltså. Har kört med ett reservkort ända tills nu. But no more!

Hörs sen. Och tack för söta kommentarer på förra inlägget. Ni är goa. Puss!

Jepp, today is the day. The day då jag börjar min 30 dagars-grej, som ni kan läsa om här.

Första inlägget ska alltså handla, rätt och slätt, om mej. Det kanske känns lite tråkigt, för ni vet ju redan så mycket om mej? Men så finns det kanske en del ni inte vet också.

Jag var ett snille när jag var barn. Jag kunde allt och lite till, utom möjligtvis springa jättefort. Jag kunde skriva och läsa när jag var fyra och gjorde min storebrors läxor när jag var fem. Jag längtade jättemycket tills jag fick mina egna läxor. Mitt ”problem” var dock att jag aldrig behövde göra några läxor, för jag gjorde klart allt i skolan.

Jag fick flytta upp en klass redan efter halva ettan, vilket innebar att jag gick ettan och tvåan på ett läsår. Soft, kan vissa tycka, men det ställde till det en hel del för mej, då jag idrottade med de som var lika gamla som jag och alltså gick i skolan med de som var ett år äldre. Jag hamnade mitt emellan och lyckades aldrig kravla mej helt över till någon sida, vilket ledde till mobbning, utanförskap och, så småningom, skolbyte. Men först i åttonde klass.

Jag har ”gått” i de flesta idrotter. Gymnastik var, förutom handbollen, den roligaste. Tyvärr fick jag sluta redan som nio-åring, då var jag redan för lång. Annars har jag även gått i hockeyskola, konståkning, dans, fotboll, friidrott (en träning, jag ville ju hoppa höjdhopp, inte springa i trappor), basket m.m. Idrottsintresset finns fortfarande kvar, som ni vet.

Min största dröm när jag var liten var att bli känd. Som sångerska, modell, skådespelare – det spelade ingen roll hur. När jag var fyra år överraskade jag alla, inklusive min familj, genom att sjunga ”Jag såg mamma kyssa tomten” på Lucia-firandet i Torslandahallen och sedan dess har jag fortsatt älska att uppträda. Jag var även barnmodell när jag var liten och gjorde jobb för såväl Stena Line, Estrella, Järnia, samt gick en visning för NK. Då petade jag i näsan på scen en gång och fick en del skäll för det. Men vadå? Kliar det, så kliar man.

Jag har haft en ganska jobbig uppväxt som ensam tjej och mellanbarn med två hockeyspelande bröder. Jag fick klara mej själv, väldigt ofta. Men jag klagar inte. Ihop med utfrysningen i skolan har det gjort mej stark – jag vet att jag kan klara mej själv. Det kan vara därför jag tror så starkt på mej själv i många lägen. Det kan också vara därför jag känner mej helt värdelös så fort jag misslyckas med något – allt mitt människovärde ligger i prestationer och att klara av saker, så jag känner mej fullständigt ovärd när jag inte lyckas.

Jag har mycket känslor i kroppen – har nära till skratt, gråt, kärlek, avund, empati, ilska, lycka. Och jag tycker det är helt underbart. Det är känslor som gör livet värt att leva, enligt mej. Och jag tänker aldrig göra avkall på den jag är för att andra stör sej. Jag gör mej ibland osams med folk för att jag har åsikter, vilket är väldigt jobbigt för mej, för jag vill egentligen vara vän med alla. Men den som vill vara vän med alla, blir inte riktigt vän med någon.

Men jag blir bättre. Jag utvecklas varje dag. Det är viktigt för mej, att jobba med mej själv mycket och det tycker jag att fler borde göra. Ja, just det, jag tycker mycket saker och jag älskar även att skriva. Det är därför jag vill bli journalist. Och det borde jag nog satsa mer på att bli, för mina fingrar och min hjärna arbetar tillsammans i fullständig symbios när jag väl sätter i gång. Jag bävade inför detta inlägg så jag inte visste vad jag skulle skriva.

Fem minuter senare var jag klar. Jag är bara jag. Ganska snygg, ganska duktig, ganska smart. Ganska bra på det mesta, inte jättebra på nåt. Jo, jättebra på en sak – att vara kär.

I morgon – Min första kärlek.

Ja, nu när det skitit sej med vår flytt, så får vi väl sikta på annat.

Den här mysiga, ”lilla” ettan kanske kunde vara nåt? Visserligen ligger den i Stockholm, men det kanske man kan stå ut med. Man kan ju flytta med sej hela släkten. Typ.

Ska bli rätt intressant att se hur mycket den går för. Förmodligen lär mäklare Niklas Berntzon inte behöva jobba mer i år. Eller nästa år. Eller nästa.

Köpa? Klicka här.

Jag har inte kommenterat det här med Wikileaks innan, men det är väl på tiden att jag gör det nu. Jag ska dock inte bli långrandig…

En fråga har jag, en fråga som är lite större än de andra – Vill Assange & Co att det ska bli krig i världen? Det verkar nämligen så.

Det här är ungefär som om någon på högstadiet skulle samla allt skitsnack alla på skolan någonsin sagt om varandra och sen lägga ut det för läsning – Skulle någon över huvud taget må bra av det? Allvarligt? Och vad tror och vill Assange att man ska tycka om honom och hans undersåtar? Att de gör världen en tjänst? Att de är hjältar?

Det är de inte. De är uppviglare. Och det här kan, precis som Wolfgang Hansson skriver, leda till att länder kommer närmare krig mot varandra.

Vem bryr sej egentligen om ifall USA tycker att Sarkozy är tunnhudad och Putin en alfahane? Inte jag i alla fall. Gör ni? Var det någon som, på riktigt, trodde att alla älskar alla? Att man inte snackar skit även på den här nivån? Även om man är kompisar utåt? Trodde någon det?

Ja, det blev ju mer än en fråga, som ni märker, men en sista fråga har jag.

Vad vill de uppnå?

Folk snackar om ”fri press” osv. Det köper jag om det är något av värde, vilket kanske ändå krigsförbrytelserna var (då brydde sej folk knappt), men skitsnack?

Alla ni som tycker att det Assange och Wikileaks gör rätt – Det skulle vara intressant att se om ni tyckte detsamma om någon på, ja, låt oss säga ert jobb, skulle läcka ut allt ni snackat om er chef, era arbetskamrater och deras utseenden, prestationer och dylikt. Eller ni kanske inte har något att dölja?

Nödvändigheten ringde. Inte.

God förmiddag gottingar!

Måndag it is! Jag har sovit som en jävla sopa, både för lite och för dåligt, men va fan, solen skiner och mitt jobb är kul och inget blir bättre av att man hänger läpp, så varför göra det?

Tiden går åt helvete för långsamt och jag saknar Vikto så att jag har en klump i magen, men för varje dag som går är jag en dag närmare resten av mitt liv och under tiden som går ska jag ta vara på de dagar som är just nu. Det är det enda jag kan göra.

Så jag jobbar. Och jag går bort till mamma och ger henne en puss på håret. Sen jobbar jag lite till.

När jag mådde som sämst i mitt liv låste jag in mej dagar som dessa. Det var inte värt att lyfta på täcket ens en gång. Vilket, så klart, ledde till att jag mådde ännu sämre. Men jag har kommit längre än så nu. En chailatte från Espresso House, så är jag en tiondel på vägen och sen rullar det på.

Om man vill, så…. Ja, så vad? Det vet ni ju nu, mina läsare som hängt med ett tag.

Och vet ni en till sak? Det här – där jag tävlar om en recensions-resa till Rhodos – man kan rösta en gång om dagen. Så om ni känner er extra snälla, så kan ni rösta i dag igen. Och i morgon. Och i övermorgon. Och. Så. Vidare….

Puss!

Åkte just förbi Landvetter, har alltså inte långt kvar nu. Ca 20 minuters försening är inte så farligt. Har inte sovit nånting alls. Istället har jag suttit och tänkt mycket – på hur lyckligt lottad jag är, av många anledningar. Jag är tacksam över att det finns så många i min närhet som låter mej vara mej och som älskar mej trots det eller kanske tack vare det. Och jag är tacksam till mej själv, som vågar vara jag – i alla lägen. För att jag känner att om folk inte gillar den jag är, så är det ändå bättre än att de gillar mej för den jag inte är. Simpelt egenklien, men så jävla sant. Vi tar så mycket för givet ibland och vi borde inte göra det. Vi borde krama våra föräldrar mer, bråka med våra syskon mindre och ringa våra släktingar mer ofta. Vi borde helt enkelt vara mer tacksamma. Och vips, så var vi framme i Göteborg. Så det kan gå…

Ja, det där inlägget om istiden skickade jag i fredags – inte nu.

Very few pussar, very much stå stilla i snöovädret. Heja istiden!

Leaving Skillet… Kommer aldrig vänja mej vid den hemska klumpen i magen. Hatar det. Att lämna honom. Hatar.

Hey igen peeps.

Tänkte bara tipsa om att ni kan vara med i Apollos tävling om en resa till Mythos Beach, på Rhodos. Man ska lägga upp en härlig semesterbild på vilken folk kan rösta och då kan man vinna en resa som man ska dokumentera och recensera för Apollo.

Mitt bidrag hittar ni här och det skulle ju vara jäkla gulligt av er läsare om ni ville bjussa på en liten röst så här bara helt apropå. Jag tror liksom att jag skulle kunna skriva en rätt bra recension. Det är enbart därför jag vill vinna, hiiiihi.

Nä, men rösta om ni vill, tack! Och sen kan ni ju tävla ni med. Säg till i så fall, så röstar jag på er med!

Pöss.

Vilken söndag vi har haft. Väldigt händelserik. Not. Haha. Vi har legat i soffan precis hela dagen. Kollat på fotboll, kollat på fotboll, spelat Playstation (Gran Turismo 5), kollat på mer fotboll, ätit, kollat på fotboll igen. Ja, fotboll is the game of the day. Nu sitter vi och hoppas på att Liverfool ska vinna mot Tottenspurs, för då vinner jag lite pengar (med betoning på lite).

Om lite drygt två timmar ska vi sätta oss i bilen och ge oss ut i Smålands snöoväder, för jag ska med bussen till Göteborg kl 21:40. Från Jönköping. Den lär ju vara försenad, men det kan man ju inte direkt utgå ifrån ändå, så vi får åka typ en timme innan, fastän en normal bilresa från Skillet till Jönnet bara tar max en halvtimme.

Nästa vecka blir en spännande vecka. I morgon ska jag till exempel träna hos sjukgymnasten. Alltså träna på riktigt. Sen ska jag sitta i samtal med en stor handbollsprofil om lite andra hemligheter. På tisdag tar by airaM-tävlingen slut, så då ska det utses en vinnare där och utöver det ska även en hel del smycken färdigställas och skickas iväg.

Och det bästa av allt med nästa vecka är förmodligen att jag ska börja träna på SATS igen och det vågar jag skriva nu, för det ska hända. Jag har fått klartecken från min bästbästa sjukgymnast att jag får börja köra på crosstrainern igen nästa vecka och hur jäkla gött är inte det? Håller verkligen tummarna för att åtminstone det opererade knät inte gör ont. Det ännu icke opererade knät lär ju göra det dock.

Oh well. En high five för nästa vecka är väl på sin plats?

Jag har fått in en hel del goa rim på by airaM-tävlingen nu, men det finns fortfarande tid kvar för er som inte rimmat än.

Gå in här och scrolla ner till tävlings-inlägget och smäll av ett rim, så har ni chansen att vinna ett halsband eller armband från True Message-serien och utan att betala en krona hjälper ni också till att skänka pengar till Unicef.

Och hav förtröstan! Även om man inte vinner så kan man bli belönad…

Ni har fram till 23:59 den 30:e november på er. Lycka till!

I dag är det första advent och jag blev väckt av en kärvänlig pojkvän i en varm säng.

Jag hade sovit väldigt dåligt hela natten, vaknade säkert 8-10 gånger, och var därför fortfarande trött när det var dags att gå upp, trots att jag sovit i mer än tio timmar.

Det var varmt, men framför allt drömde jag konstigt. Att jag fick barn, fastän jag inte ens hade varit gravid. Barnet såg ut som Katrins och Bingos ”lille” Ringo och kunde stå upp efter två dagar. Förlossningen gick enkelt och smärtfritt, men jag blev ledsen av att jag knappt brydde mej om barnet i drömmen och jag sov därför inte bra alls.

Men när jag vaknat var allting bra. Han som jag är så kär i och som är så kär i mej klev upp ur sängen och en kvart senare lät han mej veta att ”Nu är frukosten klar!” och jag kunde hoppa i hans mysbyxor och skutta ut i köket för att ta mej två mackor med julskinka (som han gjort i går), en kopp kaffe, ett ägg och ett glas mjölk och bara slå ner mej i soffan.

För det är sån han är. Han tar hand om mej. I går gjorde han alltså julskinka och han gjorde världens godaste kyckling-enchiladas och bjöd mej på glögg. Han tog dessutom hand om disken. Och i dag så gör han frukost när jag fortfarande ligger i sängen. Och man kan tro att jag får dåligt samvete för allt detta och det kanske jag får till en början, men inte sen, för han tycker om detta och det gör jag med. Och förra helgen var det jag som lagade mat, så vi ger och tar.

Jag skrev i går att det är inte svårt att älska när det finns så mycket att älska. Och det är ju så. När man ser sej omkring och ser snön och julen och en pojk med ruffsigt hår, så kanske man inte måste klaga på helvetes-snön och på att julen är kommersiell skit och på att han inte har brytt sej om att fixa håret, nej, man kanske kan se att det är snön man har längtat efter sedan man var liten och att julen skänker glädje och eftertanke och att han är precis lika söt, oavsett.

Så jag väljer det. Älska.

Vad väljer ni?

Nu ska de här två gå och lägga sej. Klockan kvart över elva på en lördagkväll. Jadå. Puss!

Jaha, ja.

Angående det här…

Nisse Ekman har tidigare visat att han saknar det mesta som gör en människa smart, men det här är väl ändå bortom all idioti?

Vilket jävla miffo, fy fan. Jag skojar inte när jag säger att jag tycker att han borde vara avstängd resten av säsongen. Man kan inte få ett sånt hjärnsläpp utan att bli ruggigt hårt straffad och den som säger något annat bör få delta i strafftagandet. I min mening då.

Jag vet själv hur provocerad man kan bli på planen ibland när ens idrott betyder allt, men en sån här sak.. Det är så långt ifrån en normal reaktion att det knappt finns. Man gör inte en sån sak om man är normalt funtad. Det finns inte.

Jag hoppas att Hockeyligan, Förbundet och Disciplinnämnden, samt Regering, Kungafamilj, Barack Obama och Nelson Mandela tar sitt ansvar nu och sparkar Ekman till månen, för på isen hör han inte hemma.

Tack.

Vi kör lite arga leken bara.

Jag vinner varenda gång.

Seriöst… Vad är det för fel på 08:orna egentligen?

Aporna från Djurgårn kastar smällare på Brynäs-fansen och beter sej som idioter som vanligt och AIK-fansen står och skriker på Frölunda-publiken när de istället borde fira att deras spelare gjort mål.

Vad är det som fattas i deras hjärnor? Allvarligt? Kan de inte hålla sej till fotbollen istället, de som håller på så här. Vi behöver inte det i hockeyn.

Suck, typ.