Category Archives: Jobbet

grattis på ett-årsdagen!

Hey alla godingar!

Ännu en fredag är här, så tiden kanske går ganska fort ändå. Fint det.

I dag är det en speciell dag, en till födelsedag. Nämligen by airaMs. I dag är det ett helt år sedan jag startade by airaM, det är ju inte klokt.

Detta firar vi så klart och det är ni som får ta del av ”presenten” i form av 25% rabatt på hela sortimentet under hela helgen. Ända fram till söndag kl 23:59 dras rabatten automatiskt när ni handlar i webshopen. Så passa på att fynda snygga smycken ännu billigare än vanligt!

Nu ska jag strax göra mej i ordning och sen ta mej ner på stan och äta lunch med mamma (SUSHI!!!) och sen följa med tillbaka till jobbet och hälsa på alla gamla arbetskamrater. Det ska bli fint.

I övrigt så saknar jag Vikto. Jag hade alldeles för mycket plats i sängen i natt…

lite återblickar

När jag ändå var tillbaka i arkivet och kikade, så hittade jag lite bra/minnesvärda inlägg.

Bland annat det här, som jag skrev dagen innan jag skulle börja jobba heltid på Skatteverket. Om de dubbla känslorna, där de positiva känslorna tog överhanden.

Jag hittade också inlägg med bilder från min vecka i Marmaris (Turkiet) där jag var betydligt smalare än i dagsläget, men där jag vet att jag i dåläget kände mej tjock. Vettigt.

Och så startade Sagan om Vikto och Maria.

Där någonstans vände livet.

Och det här inlägget var ju förvånansvärt välformulerat, för jag kan tänka mej att jag var ganska upprörd när jag skrev det. Man kan om man vill, ja, så är det faktiskt.

Jag var snygg då. Men jag saknade något – en gravidmage. Jag ville ha en gravidmage. Det har jag ju nu…

Livet, visst är det underbart? Och bloggarna, visst är de underbara, de också? Älskar att kunna se tillbaka på mitt liv så här.

även om vi går åt varsitt håll, så vet jag att vi möts, för jorden är rund

Jag har nyss blivit avtackad från jobbet. Det var fint och jag grinade. ”Gravidhormoner” sa Ann, som är hon som jag varit vikarie för och som kommit hit i dag bara för att säga hej då till mej, men i ärlighetens namn så hade jag grinat ändå.

Jag fick den sedvanliga Skatteverket-handduken, i marinblått. Den kommer komma till användning, den var till och med fin. Och skön. Sen fick jag ett stort fat fullt med chokladbitar, inslaget i cellofan. Jag ska försöka att inte äta alla på en gång. En fin blomma fick jag också.

Men det finaste av allt, det som fick oss alla att gråta en skvätt, var den lilla text, som min teamledare skrivit till mej. Texten gick i temat M och jag tänkte dela med mej av den till er. Här;

Mamma Mia Maria!!!
Mammas Maria
Mycket Mera Mest
Mittpunkt
Marias Midjemått Mäts: Mitt-i-Prick
Modig Mjuk Modeintresserad Metalldesigner
Musikalisk
Metroblogg
Maskulint Maginnehåll
Maria Myser Med Mannen
Mini-Glenn Myser Med
Matglad
Maria Möblerar – Matbord MM
Mammaledighet – Mys Maria Myyyyys!!!!

Maria
Du är en av de mest färgstarka personer jag mött!
Jag önskar dej all lycka i livet och jag vet att vi kommer
att mötas igen!

kram
Anita

Jaha. Nu började jag gråta igen.

första dagen på resten av mitt liv

Hej älskade bloggläsare, vänner, fredag!

I dag är det min allra sista dag på Skatteverket. Jag kan inte fatta att det gått så fort.

Två dagar innan jobbstart.

Jag startade i mitten av maj förra året med att bli lite hjärtekrossad av någon jag trodde mej vara kär i, tog en akut sista minuten-resa till Turkiet, själv(!), för att ”starta om från början” och ”ladda upp” inför jobbet som skulle börja 1:a juni. Sen kom jag hem och kastades rakt in i den vackraste sagan jag någonsin varit med om. Där fanns Vikto, med öppna armar, och det var som att vi aldrig varit menade för något annat än att göra varandra lyckliga.

I och med jobbet här blev jag en ny människa, jag blev vuxen. Jag blev en person med flera nivåer, en person som känner sej värdefull och bidragande till samhället. Jag kände mej värdig en kille som Vikto.

Mitt liv.

Det har varit jobbigt ungefär varenda en av de drygt tre hundra morgnarna jag tvingat mej upp ur sängen, någon morgonmänniska kommer jag nog aldrig att bli, men på helgerna vaknar jag halv nio, så något har ju förändrats, det står klart.

I början…

När jag gick till jobbet i dag regnade det. Det gör det fortfarande. Eller, ”regna” är lite fel uttryck, lite underdrivet sådär. Nej, man skulle nog mer kunna säga att hela Göteborg är som en stor vattenpark, med typ massa vattensprutor och vattenruschkanor överallt, ja, det är en mer rättvis förklaring. Paraply hade jag, förstås, men det skyddar ju bara från det vattnet som kommer uppifrån, inte det som kommer från höger eller vänster, framifrån eller bakifrån. Eller underifrån. Men jag gick där och log, stack in på Espresso House och köpte med mej en stor chai latte för att fira min sista dag, och tänkte att nu regnar Göteborg, för min skull. För att det är min sista dag på jobbet och min näst sista dag i Göteborg.

Göteborg gråter för mej.

Det låter väl som att jag har hybris, men det kan jag väl få ha i dag? De knappa 14 månader som gått har varit de bästa i mitt liv och jag kan tänka mej att det bara är början. Men det är slutet här, på Skatteverket, och jag är så tacksam för att detta bespottade ställe betytt så mycket för mej och att det klingar vackert i mina öron. Och jag är så tacksam för att ha jobbat dessa 14 månader sida vid sida med min mamma, hon betyder allt.

Min underbara mor.

Nu är det dags att gå vidare.

Och även om jag lämnar dej nu, för andra gator och torg, är jag aldrig långt bort ifrån dej, Göteborg.

learn the language or be eliminated

God morgon!

Onsdag i dag innebär att, med dagen inräknad, jag har tre dagar kvar att arbeta på Skatteverket. Ja, för den här gången då. Man vet ju aldrig med framtiden. Mitt mål är inte att bli som ”de andra” (ex. min mamma) och jobba här i 30+ år, men, som sagt. Man vet ju aldrig med framtiden.

Nä, usch, så ska jag inte tänka nu. Tre dagar kvar. Ahhh, ljuvligheten.

Vi åkte spårvagn till jobbet i dag (ja, jag bor ju fortfarande hos mamma och Challe denna veckan, eftersom vår lägenhet är utlånad till några av Viktos släktingar som tittar på sin son när han spelar Gothia Cup, JAG HAR JU REDAN DRAGIT DET HÄR FÖR ER!) och jag måste konstatera att jag inte direkt gillar det längre. Det är direkt skumma människor som åker spårvagn. Nu generaliserar jag inte, utan det är ett faktum. ALLA människor som åker spårvagn är skumma. Utom jag och mamma. Skitjobbigt.

Men jag skiter väl i det! För jag har tre dagar kvar att jobba, jag. Och så möts jag av det här inlägget när jag loggar in på datorn och blir förvisso ganska irriterad och föreslår för mamma att vi väl kan utrota folk som fortfarande inte lärt sej språket Ironi, men ler ändå lite åt Fredriks briljans. Fredrik är den som skriver bäst i Sverige, det är han.

Nu – kaffe.

the end is near

Heeeey!

Första jobbdagen på sista jobbveckan. Skönt som bara den, men också lite tråkigt, faktiskt. Kände i går kväll att det skulle bli ganska skoj att gå till jobbet i dag. Kommer nog sakna det lite, trots allt. Skatteverket är en bra arbetsplats, definitivt.

I dag ska jag jobba på i en jädra fart, för kl 14:45 ska jag vara på MVC och bli kontrollerad. Mäta, testa, lyssna på hjärtslag etc. Spännande, så klart. Man kan aldrig vänja sej vid tanken på att man har en levande människa i magen. Det blir nog lite gråt i dag också.

Efteråt ska jag med hem till mamma och Challe och sova där, för vi har lånat ut vår lägenhet till Viktos släktingar, som är här för att kolla på Gothia Cup. Så det blir mys i kubik i kväll. Synd att inte Elvis är med bara…

Tjohej, hörs!

for every hour, every day, we get a little bit closer

Populärt örhänge från by airaM.

Måndag! Ny vecka! Vecka 28! Härligt!

Om max en timme lämnar jag bygget för att ha en efterlängtad minisemester. Men först blir det jordgubbspaj, a la Ulle-bulle. Det gillar vi!

Kan inte fatta att det redan gått mer än ett år och att jag bara har en enda jobbvecka kvar här på Skatteverket. Att jag och Vikto levt ett år på varsitt håll och nu, snart, kommer leva sida vid sida. Äntligen. Livet går läskigt fort ibland. Eller hur?

Tack, förresten, för hjälpen på by airaM på facebook. Över 200 ”gillare” nu! Det firar vi med en tävling i veckan, så ni som redan är med – håll utkik! Ni som inte är det – gilla by airaM på facebook, ni också, för en chans att vinna något riktigt nice!

Hej så länge, catch ya later.

det är som om jag inte tror att det kan bli bättre än så här och det behöver det heller inte bli

God afton, underbara fina!

Har ni haft en bra helg? Jag har haft en suverän helg. Suverän.

Spelandet och sjungandet i går gick jättebra och det gjorde mej så glad. Ljudet var skitbra, så jag fick verkligen ut allt jag kunde och efteråt kom folk fram och sa att de tyckte jag var sååå duktig och att de först inte fattat att det var någon där som sjöng live, utan att de trott att det var typ Spotify eller nåt som stod på. Är inte det ett bra betyg, så säg? Då vart jag riktigt stolt och glad.

Efteråt åkte vi raka vägen ner till landet igen och där hade jag, Vikto, mamma och Ollie en jättefin och härlig kväll. Storebror var och jobbade och Challe-Balle låg och sov hela kvällen, han hade ont i hövvet. Elvis sov, han också. Han underhöll oss dock ändå, för han såg satans rolig ut där han låg med benen i vädret.

I dag har vi varit kvar på landet och degat hela dagen. Solat, lyssnat på Sveriges match på radion (vinst, grymt!!), lekt med Elvis (lilla hjärtat!), spelat badminton, ”spelat” handboll (kärleken…), ätit gott och bara varit.

Vid 17-tiden tackade jag och Vikto för oss och åkte till IKEA. Vi skulle köpa en byrå som fanns på rea, men den var naturligtvis slut. Vi får skylla oss själva att vi väntade en vecka, borde förstått att den skulle ta slut. Men vi köpte en annan istället och köpte dessutom kuddar, madrass, handdukar och massa grejer till Nacho-Glenn. Känns overkligt, men ändå verkligt, att faktiskt köpa grejer till vår lille älskling som kommer i oktober. Känslan…

I morgon ska jag bara jobba 4-5 timmar, sen ska vi bege oss mot Skillet för en veckas semester. Sen jobbar vi båda vecka 29 innan Vikto går på två veckors semester till och jag går på obestämd ”ledighet”. Det är inte svårt att må bra nu…

Fick lite bilder på ett USB-minne av Bettan och Mrado i fredags, från Thailand alltså. Tror att det kanske fanns en bild (av 30) där vi var fina. Resterande var av icke fager karaktär.

Ja. Ni ser ju.

work works

Jaaaa, då har jag jobbat klart. Så nu ska jag gå hem. Och jobba! Solen får gärna hänga kvar till helgen och nästa vecka, då jag, bortsett från måndagen, äntligen är lite ledig. Det ska bli ruggigt skönt. Och kul! För på torsdag nästa vecka ska vi åka till Västerås! Det ni! Där har jag inte varit sedan januari förra året. Det ska bli kalas-kul.

Men först, alltså… JOBB.

Howdy!

feels like saving the world

Hej härliga fredag!

I går var jag borta, märkte ni det? Ni kanske märkte det, men inte brydde er och det gör ingenting. Jag var bara lite kass i rygg och rumpa (foglossning) och låg i sängen så gott som hela dagen. Ifall ni nu kanske brydde er ändå. Informationen är nu spridd!

I dag är jobbveckan slut och den har återigen flugit iväg. Underbart! Älsk slutar redan vid tolv-tiden och är här vid tre, men jag jobbar nog lite längre än så, har en del att göra. Men efter i dag har jag bara elva arbetsdagar kvar. Nedräkningen pågår för fullt..

Är fortfarande ganska förkyld. Har ont i bihålorna, hoppas det inte är nåt värre på gång. Palla! Nej. Nu tar vi och lyssnar på den här istället, för den får mej på ett ruggigt bra humör.

Peace!

and i think to myself, what a wonderful world

Good day, mates!

Snart är halva arbetsveckan gjord och det innebär att jag, efter i dag, har 13 arbetsdagar kvar här på Skatteverket innan jag tar mitt pick och pack och drar till Småland. Det känns fint!

I går var det så satans fint, det förstår ni kanske när ni ser bilderna i inlägget nedan. Helt otroligt att man kan kära ner sej så i en varelse på så kort tid. Sicken stjärna.

I dag ser jag ut som nedan och i dag tipsar jag, återigen, om fantastiske Fredrik Backman. I dag har han skrivit om Andra Människor på Systembolaget. Läsvärt!

Ha en finfin dag!

livet är nu, men mest om en månad

God eftermiddag!

Här har det varit full rulle hela dagen, som ni kanske kunnat lista ut vid det här laget. Våra högre chefer är på besök, så vi har haft lite möten och sånt ända fram till lunch och sen var det ju lunch (sushi train!) och sen var jag ju tvungen att jobba lite också. Så tiden har flugit iväg, big like!

På helgerna mår jag som bäst å ena sidan, men känner mej som mest stressad å andra sidan. Jag vill inte att tiden ska gå, för jag vill ha all tid i världen med min kärlek, och jag blir stressad när tiden inte tillmötesgår min önskan, utan går ändå – fortare dessutom! Så jag känner hela tiden att vi måste utnyttja tiden till max, varje helg, varje timma, och när vi inte gör det, utan kanske bara ligger och vilar eller så, ja, stressen. På vardagarna vill jag att tiden ska flyga iväg och det gör den ibland, men oftast inte. I dag är således en bra dag, flyg flyg.

Men i går slog det mej (dah), att om bara en månad så har vi hela livet ihop. Vi kan slösa, inte hur mycket vi vill, men i alla fall litegrann, med tiden. Sitta i samma rum, men kanske inte vara ”på” varandra hela tiden. Njuta av att bara höra den andre väsnas i andra delen av lägenheten/huset och känna att båda är där vi hör hemma. Vi har inte bråttom.

Det är så det känns nu. Ett år har vi haft tillsammans, men isär. Om en månad börjar det på riktigt, vårt liv tillsammans, tillsammans. Herregud, så jag längtar.

Jag älskar min Vikto.

(Och Nacho-Glenn.)

Favoritbilden på oss.

yes, i’m boring, but i’m still fun as hell

Goder afton!

Jag vet att jag är dålig på att blogga for the moment, men jag varnade i början av veckan. Jag jobbar dygnet runt, ungefär. Skitkul, but exhausting. Nu börjar jag komma ifatt, så nästa vecka kommer jag vara mer med er, promise!

Till och med mamma börjar, förresten, tycka att jag är tråkig. Vid 16-tiden i dag på jobbet frågade hon ”Ska du hem och jobba sen eller?” och jag svarade jakande på frågan. ”Hopp!” sa hon. Sen när jag gick bort till hennes plats och sa hej då och vi ses i morgon, så sa hon ”Du har blivit så himla tråkig! Som värsta mamman… Tråkigt.”.

Okeeeeej. Förlåt.

I övrigt så vann Boston Bruins Stanley Cup i natt, för första gången sedan 1972. Det är helt sinnessjukt och jag är så himla glad över det. Anledningen till att jag bryr mej är för att min fantastiska pappa spelade där en kort period i början av 80-talet. Klart som korvspad att jag håller på Boston då, stoltheten liksom.

Pappa, här i Frölunda-tröjan.

Nu ska jag kolla på Klassträffen. Underhållning. Förresten så blev jag kontaktad av produktionen för Klassträffen för ett par år sedan, när jag fortfarande bodde i Västerås. De kontaktade mej via bloggen för att fråga om jag ville medverka med min klass, för de sökte en klass från Västerås. Men jag är ju inte uppväxt i Västerås, så där föll det. Det hade dock varit jäkligt skoj. Jag har förändrats väldigt mycket sedan högstadiet, vissa andra har det inte. Det skulle blivit spännande.

Tjo!

run over by a load of paper from the myndighets

Ifall ni undrar var jag är, så finner ni mej under ungefär 30 kg papper, på min plats på jobbet.

Kan F-kassan och Pensionsmyndigheten sluta vara så satans jobbiga, så att jag måste göra mitt jobb jättejättefort och jättejätteofta?

Suck.

grinolle

Jag har klippt mej.

God dagens!

I dag är jag hemma. Känns som vanlig helt värdelöst att inte vara på jobbet, får dåligt samvete när jag är hemma. Men uppenbarligen behövdes det. Var uppe i morse och åt frukost, kände efter lite, men fick ringa bossen och meddela min frånvaro. Sen somnade jag om och vaknade halv ett. Halv ett! Jag har nog inte sovit så länge sen jag började jobba för över ett år sen. Sinnes…

Jag är inte lika förkyld längre, mest risig liksom. Trött och ont i huvudet. Men jag räknar med att jobba i morgon.

Det är dock tråkigt att missa dagen, för efter jobbet skulle vi till Palace och käka middag för en av våra underbara kollegor går i pension på fredag. Nu missar jag det och det känns pisstråkigt. Men som tur är har vi avtackning för henne även på fredag, fast på jobbet då.

Så här halvligger jag i soffan och nyser med jämna mellanrum. Såg Oprah för en stund sen och det handlade om ett par som förlorade sina tre barn, två flickor och en pojk, i en bilolycka för några år sedan. Mamman körde, men överlevde. De bestämde sej efter några månader för att försöka skaffa ett till barn, saknaden blev nog för stor. Och nästan på dagen ett år efter olyckan fick de, inte bara ett barn, utan tre. Tre barn. Två flickor och en pojk. Rysningarna i den. Gråtheten.

Och sen har min kusin och en annan vän fått bebisar i dag, en pojk och en flicka. Då har jag också grinat. Och så skrev en kompis på facebook om en busschaufför i dag som sa till avstigande i mikrofonen att ”I morgon går jag i pension, så jag önskar er en trevlig sommar!” och det tyckte jag också var så gulligt, så då började jag grina igen. Grina. Det är min melodi i dag.

be careful what you wish for

Inte riktigt lika sprallig just nu…

Jag tänker inte ens låtsas som att jag orkar skriva något vettigt i kväll. Jag är nämligen helt slut.

På jobbet var det rå-stressigt för min del, hade massor att göra och väldigt lite tid att göra det på. Att tiden var knapp berodde på att jag var tvungen att gå från jobbet redan 15:20 och detta för att pappa skulle skjutsa mej ut till DHL:s lager på Stigs Center där jag skulle hämta ett stort paket med grejer och trafiken genom Tingstadstunneln, ja, det vet ju alla, hur den är. Nu tog det ”bara” en dryg timme att åka från stan, ut till Stigs Center, och hem till mej. Det var ganska bra jobbat. Kommer dock aldrig förstå hur folk orkar sitta i de där jävla köerna varje. Jädra. Dag. Jösses!

Väl hemma har jag jobbat med smyckena nästan oavbrutet i fyra timmar, varav två timmar bestod av bankande (mina grannar hatar mej nog mer än nånsin nu). Jag hann klart med åtta beställningar innan jag kände att jag hellre drar ut mina tänder med smyckes-tängerna än att fortsätta jobba, men åtta hela beställningar är bra jobbat. Heja mej!

Nu är det bara att hoppas att alla blir nöjda med det de beställt. Nöjda kunder är bra kunder.

Efter en dusch har jag nu landat i soffan igen och frågan är om jag kommer orka resa mej härifrån igen. Min kropp känns lite som att jag nyss genomfört ett av fys-passen vi hade med IVH på försäsongslägrena i Idre Fjäll. Lite så.

Så vi kan väl höras i morgon? Tack! Det var snällt. Snart börjar Bachelorette. Älskar programmet, hatar att det går så sent. Kommer väl inte vara särskilt pigg i morgon heller…

Nacho-Glenn hälsar med en hälspark! Puss!

so much to do, so little time

Goder afton!

Det blev en låååång dag på jobbet och jobbandet fortsätter. Jag har nyss beställt hem lite grejer till by airaM som jag är sååå nöjd med. Fasen, vad jag längtar tills jag kan jobba med smyckena på heltid, har så himla mycket idéer och grejer jag vill göra.

Jag längtar också tills jag har mer tid och energi att återuppliva den här koma-liknande bloggen. En gång i tiden var den rolig, spännande, provocerande, hysteriskt rolig, intressant, grym, innehållsrik och, ej att förlömma, ROLIG. Nu är den bara ”Hej, det här har jag gjort i dag”. Supertråkigt. Skerrpning, bruden.

Jag är glad att ni är några som är kvar i alla fall, jag gillar er trogna jäklar.

Har nyss tryckt i mej en lasagne. Orkar knappt stå upp, så jag sitter kvar i soffan. Och jobbar.

Hörs sen!

jag härdar ut

Det har varit ett väldans jobbande för mej nu på förmiddagen. Mycket att göra som fallit mellan stolarna när vi haft viktigare saker att göra. Så nu har vi en del att ta igen. Måste komma ihåg att andas också. Vill ju att jag och Nacho-Glenn ska få luft och må så bra som möjligt. Har varit lite orolig i helgen, så nu vill jag gärna må hur bra som helst när det kommer till Glenn.

I övrigt så har jag sällan längtat så mycket efter juli, då jag jobbar mina sista dagar på Skatteverket och sen packar mina kläder och flyttar till Skillet på riktigt. Jag saknar ju Vikto så fort han somnar, till och med när vi ligger bredvid varandra, så det känns alltid lika tomt och för jävligt när vi lämnar varandra och har 20 mil emellan oss. Det är ju och har varit vardag i snart ett år nu, men nu när det är så nära att vi äntligen ska bo ihop, så är det nästan jobbigare. Det känns plötsligt som att tiden står helt stilla.

Men det gör den förstås inte. Tiden går ju hela tiden. Det kan jag se på min Gant-klocka.

Puss.

29 dagar kvar

29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar.

29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar.

29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar.

29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar. 29 dagar kvar.

God morgon.

detdärsatansekorrhjuletvileveri

Ibland känner jag en stor meningslöshet när det kommer till mitt jobb. Eller jobb över huvud taget, faktiskt. Man blir fan aldrig färdig. Man är klar med en sak, yes! Då kommer en ny. Samma skit, samma kanal. Jaha, gjorde inte jag nyss det här? Jo, men jag gör det en gång till.

Sällan har ekorrhjulet känts så påtagligt som nu.

(Men jag är glad ändå, missförstå mej ej. Glad att jag lever, glad att jag är åtminstone någorlunda frisk. Glad att jag I ALLA FALL HAR ETT JOBB!!!!!)

min egen lyckas smed

I kväll är det mamma och jag.

Tror ni mej om jag säger att det är kul att vara tillbaka på jobbet? Det är sant, det är kul. Det är kul att träffa arbetskamraterna, blippa jättejättefort på tangenterna, få saker gjorda och känna att man bidrar till samhället igen. För i ärlighetens namn är man väl inte så värst samhällsnyttig när man ligger fläskpadda i Thailand.

Men visst. Kul-heten kan ha samband med att vi nästa vecka jobbar mån-ons, ledig torsdag och jobbar fredag. Och veckan efter det är lediga måndag och jobbar tis-fre. Och att jag liksom, totalt sett, har endast 32 arbetsdagar kvar här på Skatteverket. 32 dagar, sen schlutt! Sen fullt fokus på by airaM, bebis i magen, bebis utanför magen, huset, kärleken, livet.

Åh, jag känner mej så lyckligt lottad, som har det så bra. Men jag tackar också mej själv för att jag i allra högsta grad är delaktig till att jag är så lycklig nu. Det kommer inte av sej själv. Jag måste göra och tänka ”rätt” för att få det liv jag vill ha. Och det har jag nu. Yay!

Snart ska vi fika (det blir kladdkaka, mums!) och sen blir det ett par timmars jobb till innan hemgång. Mamma följer med hem till mej och så ska vi ”förfesta” lite och sen gå ut. Alltså, gå ut på riktigt. Värsta uppklädda med klackar och smink. Jag minns inte när jag gjorde det senast. Det ska bli kul.

Förresten så åt vi sushi till lunch i dag. Första sushin på mer än tre veckor. Kan hända att jag överdoserade lite. Kan inte hjälpas…

Och förresten två, så kommer förstås fler inlägg om Thailand-resan. Har massa bilder kvar att visa. Hav förtröstan!

Köss!

@ work

Hello gojtingar!

Sorry för obefintligt bloggande i går, det hanns helt enkelt inte med. Det blev en liten runda på stan i Stockholm innan vi klev på bussen mot Jönköping och Göteborg kl 12:00 och sen, när jag var framme i Göteborg strax efter 18, så drog jag direkt till jobbet, för där var det pub-kväll och jag ville ju så gärna träffa mamma. Så in där, med packning och allt, och sen vidare till karaoke på Rose & Crown. Ja, ni ser. Inte en lugn stund. Haha.

Jag var hemma vid halv elva på kvällen och då satte jag mej och jobbade med smyckena, för jag hade några leveranser som var tvungna att bli skickade i dag. Det har kommit in en hel del beställningar när jag varit borta, så jag har att göra kan jag säga.

Och på jobbet har jag också att göra, så nu har jag inte tid att sitta här och babbla nåt mer. Men vi hörs senare, promise. Och fasen, vad gött med fredag! Känner att jag behöver lite ledighet, höhö.

Pöss!

en timme kvar

En timmes jobb kvar, sen… SEMESTER!!!

Jag har aldrig varit så här välförtjänt av en semester. Jag har jobbat så jäkla hårt den senaste tiden och haft en enorm press på mej själv. Nu börjar jag nästan grina när jag tänker på hur jag kan ta det lugnt med gott samvete och bara ägna timmarna och dygnen åt mej själv och han som jag älskar mest i världen.

Men vi åker ju inte förrän på tisdag, så vi hörs många gånger innan dess.

Nu mår jag illa som in i helvete, kan jag tala om. Panikångest inför scenen i kväll. Egentligen helt onödigt, för jag vet att det kommer gå bra och jag vet att jag kommer älska det när jag väl står där. Lik förbannat mår jag illa inför varje uppträdande…

Love.

jag skrev det här inlägget jättejättefort

Good mooooorning Sverige!

Sista jobbdagen på tre veckor inleds med huvudvärk. Huvudvärk till en följd av stress. Stress till en följd av att jag bara ska jobba fyra timmar i dag och måste hinna med jävligt mycket på den tiden. Egenframkallad förkortad arbetsdag eftersom jag måste vara i Jönköping vid 17 och tar bussen redan 14:30. Egenframkallad = inget gnäll, jag har valt det själv. Så nu kör vi.

Mamma ska med till Smålandet över helgen, det gläder mej som faan ska jag tala om. Hon har aldrig varit i Skillet innan, så det ska bli skitkul. Sen kan inte Vikto komma på uppträdandet i kväll, för han har match, så det är gött att ha med mamma som stöd istället. Sen finns ju bästaste EmmaM där också. Och kanske några till.

Det ska nog gå bra. Och alla ni som bor i Jönköpings-trakten – 17:30 på Sofiehof i kväll. Be there!

Just det, i går träffade jag Måns-mannen. Han är i Göteborg på konferens. Ni minns honom från Västerås-tiden, va? Ni som hängt med? Det suger att vi aldrig ses längre. Mer än ett år sen senast. Men det blir ju så när man bor i olika städer och blir vuxen och allt det där. Synd. Måns är grymme.

Nä, nu måste jag jobba.

Peace!

Snaaaart bikini i två veckor…….

vem är du? vem är jag? levande charader….

I dag har jag blivit irriterad både en och 14 gånger.

Varför, berätta för mej varför man skickar in en deklaration utan person-/organisationsnummer, namn, underskrift och hela fadderullan? Utan namn går bra, bara pers- eller org-nummer finns, men det är liksom en ganska viktig detalj, ja, jag skulle nog våga påstå att det är den viktigaste detaljen när man deklarerar. Annars är det lite svårt för oss att veta vem fan i helvete det är som har deklarerat.

Samma med de som skriver fel org-nummer. Hallå, hur svårt kan det vara att fylla i rätt? Det tar typ tre sekunder att dubbelkolla att det stämmer. Så underlättar man för alla.

Jag blir upprörd av sån här oerhörd dumhet.