I dag och i morgon är vi bara två här på sektionen, de andra är på semester, så vi har haft rätt mycket att göra.
När jag har händerna fulla blir jag, inte stressad, men uppspelt, och känner att jag måste bli av med allting fort. Därför jobbar jag på som fan tills jag inser att klockan är halv två och det kanske är dags för lunch ändå. Då var jag nästan klar med allt. Efter lunchen skrev jag en hel bunt med intyg och nu är jag helt klar med allt jag behöver göra i dag. Effektiv som bara den. =)
Man kan väl tycka att det är jobbigt när man har skitmycket att göra, men jag tycker det är bra mycket bättre än att sitta och undra vad man ska ta sej till för att man inte har något att göra alls. Då går ju tiden så ofantligt mycket långsammare. Bara så att ni vet, så tycker jag så. Intressepilarna haglar….
Nu ska jag väl sortera in lite papper i arkiven, sen får vi se vad klockan hinner bli innan jag beger mej hemåt.
På återseende…
