Hej alla glada!
Sorry för lite sen bloggning i dag, har verkligen inte haft något att skriva, så då sket jag i det.
Jag och bloggande nu för tiden är inte vad vi varit förr i tiden. Förr i tiden var jag ganska rapp, rolig och provocerande. Inte för att jag ville provocera, utan mest för att jag vågar (vågade) skriva sånt som andra på sin höjd vågade tänka.
Jag har aldrig dragit mej för att skriva eller säga vad jag tycker, men jag har nu kommit till en gräns då jag inte känner att det är värt det längre. Själv tycker jag om att diskutera, men på nätet är det alldeles för många som inte klarar av att diskutera utan att gå till personangrepp och gå över gränsen och den pressen och oron jag känner över att logga in på bloggen efter ett någorlunda kontroversiellt inlägg är lite för mycket för mej nu för tiden. Jag blir för ledsen.
Därför har jag medvetet låtit bli att skriva särskilt mycket om ”heta ämnen”, sånt jag älskade förr. Det är helt enkelt inte värt det. Och jag har märkt att jag mår så otroligt mycket bättre och somnar så mycket lättare, när jag inte behöver oroa mej för vad som väntar när jag loggar in på bloggen nästa gång. På samma sätt har jag i allra största mån slutat att kommentera och diskutera på andra bloggar och forum. Allt för många vill missförstå och saknar förmåga att skilja på åsikter/sakfråga och person. Jag orkar inte.
Innerst inne känner jag mej feg och svag och hatar att jag tagit det här beslutet. Det är inte direkt en seger för demokratin. Och om jag inte känner att det är värt att offra lite välmående för yttrandefrihet och demokrati, varför ska då någon annan orka? Och om ingen orkar, då går det jävligt fort utför, det kan jag lova.
Jag är så full av beundran för de människor som jobbar som politiker i det här landet, ja, i alla länder. De blir så bespottade och hatade så fort de inte är alla till lags, men vet ni vad de gör? De offrar sina liv, sin frihet och ibland sitt välmående för oss, för folket. För någon måste göra det. Och det de får tillbaka är gnäll, gliringar, hat och till och med bomb- och mordhot, ibland går det hela vägen. Så vi borde beundra dessa människor, inte bespotta.
Nåväl. Jag orkar i alla fall inte och det känns som en förlust i många avseenden. Men jag tänker, för en gångs skull i mitt liv, vara egoistisk och tänka på hur jag mår bäst. Inse att det viktigaste inte är att tycka till om precis allt och ha många besökare på bloggen, utan att må bra och trivas med livet. Det gör jag nu. När jag tycker i lagom dos.
Jag hoppas att ni gillar mej och bloggen ändå. Det är ju lite gladare här nuförtiden. Lite mer sol och leenden och bebiskläder som hänger på tork. Någon gång ändrar man ju rikting i livet. Jag har nog aldrig ändrat riktning så mycket som det senaste året. Och det är ju precis så här det ska vara.
Pingback: det är inte dåligt att äta sunt och röra sej och en fyra-åring köper inte sina böcker själv | Som en öppen blogg
Jag började följa din blogg för att du alltid diskuterade nyheter m.m. Man behövde knappt inte ens läsa tidningen. Men jag följer ju den fortfarande så
Det är bra att du är kvar. Det gör mej glad.
Jag förstår exakt vad du menar. Trist att någon någonsin skall behöva känna så här. Men det finns så många människor som inte kan klara av att vara civilicerade tyvärr.
Jag har inte nått punkten då jag inte längre vill ta upp heta ämnen. Har dock inte gjort det på ett tag men lusten finns kvar. Har bara inte haft någon inspiration sista tiden!
Jag hoppas du ändå kommer ihåg att du är grym för att du vågar stå för det du tycker. Man måste inte alltid tycka exakt lika för att respekt för varann. Tänk om alla kunde lära sig det. Då skulle världen vara en så mycket bättre plats!
Såg förresten din nya frisyr och ger dig massa tummen upp Kram
Ja, det är verkligen trist. Nej, jag kommer väl inte sluta helt, men jag kommer definitivt tänka efter både en och fyra gånger innan jag skriver om något som bränns lite.
Tack så mycket för din pepp. Kramar!!
Du är grym på alla sätt o vis ändå! Sen måste jag ju säga att dina åsikter alltid är mitt i prick, bara att ingen annan vågar säga det!
Kommer läsa din blogg så länge du bloggar (länge hoppas jag)!
Tack Pelly! Du är snäll du.
Jag förstår dig till fullo. Hade jag inte haft barn så hade min blogg innehållit mycket mer personliga åsikter, älskar som du att diskutera men nu vågar jag helg enkelt inte. Näthatarna är många. Jag började ju läsa din blogg just för att jag beundrade ditt mod att uttrycka dina politiska åsikter men nu följer jag den för att den är en trevlig mammablogg istället.:) SV: Japp gravid igen, bär också på en son. Dina 17kg måste ha fördelat sig jämt över dina långa kropp för jag tycker att du är så fin så.:)
Det är ju verkligen skit att man ska känna att man inte ”vågar”. Usch, så tråkigt.
Det kommer nog litegranna emellanåt, men inte lika mycket som förr. Härligt att du är kvar i alla fall.
Tack, vad snäll du är..
Bra beslut! Ska ju räcka till till annat snart <3 …
Ja, precis…