I morgon ska jag fira midsommar med de här fina.
God förmiddag!
I dag vaknade jag upp med en bra känsla i kroppen, känslan av långhelg och midsommar strömmade genom min kropp. Men så kom jag ihåg lite dåliga känslor från kvällen i går och ännu mer dåliga grejer från tidigare i går. Och så kom jag på att jag inte alls var glad.
På vägen till jobbet var jag glad igen, mådde bra och allt det där. Och väl på jobbet så kom jag på att jag faktiskt inte borde vara glad med den skit som händer nu.
Det är bara det att mina känslor i kroppen säger mej att jag är glad, så varför ska jag kämpa emot dem? För att må dåligt? Ska jag kämpa för att må dåligt? Ska jag gå och tänka på de dåliga grejerna med flit, för att påminna mej själv om att jag inte borde vara glad? Nej, fy så dumt.
Min känsla är bra, så jag säger bra och sen får saker och ting lösa sej bäst fan de vill. Yttre omständigheter som är åt helvete fel ska inte tala om för mej hur jag ska må. Jag ska tala om för mej hur jag ska må.
Så kommunen kan dra åt helvete, vissa andra grejer likaså.
Jag är glad och så är det med det.
<3
Lite som när man börjar bråka med sambon över egentligen ingenting alls. Måste vara för att det har varit bra lite för länge
Njae, faktiskt inte alls så den här gången. Sakerna är sånt som är dåligt på riktigt, och som borde påverka mitt humör. Men tydligen går inte min kropp med på det, den vill må bra.