Nu blir jag fan förbannad. Tre mms-inlägg har jag skickat, även i dag. Hur många kom fram? Inget. Men pengar kostar det, naturligtvis. Nu kommer jag och skäller på er, metrobloggen.se. Vänta bara.
Jag ska tala om för er att när man får fötterna inpackade i varmt gips och sen masserade i form av rengöring – det är skönt. Möcke skönt. Skönt, skönt, skönt. Jag ville somna där på bänken, men jag kände att det väl kanske vore lite väl oprofessionellt.
Mitt högra fotvalv var mycket lägre än mitt vänstra och det har därför blivit en vridning på höger skenben. Det kan vara det som ligger bakom min lilla knöl. Men han jag var hos sa att jag nog borde gå till min husläkare och be om en röntgen, för ”knölar ska man inte leka med serru.”. Nähä? Oj? ”Jag vill ju inte skrämma dej, men…”. Nänä. Kollar väl upp den då.
Efter avgjutningen tog jag bussen ner till stan. Det kom på en gammel gubbe som satte sej bredvid mej och pratade. Han var dundergullig. Verkligen dunder. Han tyckte att det märktes att jag jobbade med gamla, för jag var ”inte som andra ungdomar”. Bra det. Fast är jag egentligen en ungdom längre? Jag tror tyvärr inte det. Jag är nog vuxen nu. Uschiamej.
På stan blev det lite klädprovning och sen avslutade jag med sushi. Ja. Jag gillar visst det nu. Och jag har blivit världsproffs på att äta med pinnar. Satt och plockade upp enskilda riskorn med pinnarna. ”Bara för att jag kan” liksom.
Sen gick jag hem. Och nu är jag hemma.
Klart slut.
