Jag har sedan något år tillbaka varit registrerad donator. Dvs att om, eller snarare när, jag dör så vill jag hemskt gärna att min och mina käras olycka ska kunna hjälpa någon annan, så att inte ännu ett eller flera liv ska gå till spillo.
När man registrerar sej på donationsregistret får man välja vilka organ man kan tänka sej att donera och vad man vill ”behålla” så att säga. Jag kan inte påstå att jag skulle ha någon som helst nytta av mina fina ögon när jag är död, så även de får de lov att ta.
Jag har svårt att förstå människor som inte vill att deras avlidna dotter/son/hustru/make ska få donera sina organ. Vanliga ursäkter är att ”själen försvinner”, ”han/hon får inte ro i dödens rike” och annat crap. Vi dör. Vi gör det. Vi finns inte mer. Vi är ett skal. Vår själ åker till himlen, eller till helvetet. Vi finns inte. Våra organ borde inte ligga och ruttna i en alldeles för dyr kista. Eller brännas upp, för den delen!
Jag vill faktiskt uppmana alla att gå in här och registrera sej som donator.
Tänk att få hjälpa någon att fortsätta leva. Skulle inte själen trivas med det?
